Flyktingbarnen gjorde dem rikare

Familjen Borgsö har bakgrund som missionärer och har bott i Ryssland och Tadzjikistan. Eftersom de ofta har varit involverade i olika former av engagemang för invandrare och människor från andra kulturer, både i hemlandet Norge och i Sverige, var steget inte långt till att ta emot egna minderåriga ungdomar.

– Vi kände att vi hade tidigare erfarenheter, en fungerande familj och ett stort hus, säger Rune Borgsö, som idag bor i Uppsala med hustrun Kari och tre barn i åldrarna 15, 18 och 21 år.

Första mötet med en ung flyktingpojke som placerades hos dem blev dock en överraskning. Den afghanska pojken var stökig och Rune och hans fru Kari var oförberedda på friktionen som skulle följa. Efter fyra månader flyttade pojken till ett ungdomshem och Rune och Kari lärde sig att, i stället för att ha direktkontakt med kommunens socialtjänst, jobba med en organisation och med en konsulent som finns nära familjen och ständigt kan komma med råd och stöttning. Men avskräckta? Absolut inte.

– Efter några placeringar förstår man att många familjehem är med om sådana saker. Om man har ett bra nätverk kan de hjälpa familjen igenom den fasen och också utveckla anknytningen med barnet. Därför gäller det att samarbeta med rätt organisation och inte vara blåögd från början, säger Rune Borgsö.

Han och familjen har tagit emot två afghanska pojkar och en flicka, Helean, från Etiopien. Hon är idag 22 år gammal och har ett eget barn som ser Rune och Kari som sina morföräldrar.

–  Helean och vår dotter är som systrar. Vid vissa placeringar kanske du måste ställa dig emellan ungdomen och dina egna barn, andra placeringar är en resurs för hela familjen. Dina egna barn måste alltid komma först. Vi upplever att vår familj och barnens uppväxt har blivit mycket rikare och jag skulle aldrig vilja vara utan den här upplevelsen.

Den stora utmaningen, berättar Rune Borgsö, är språket. En annan är skolan.

– Ofta har barnen trauman och man måste sätta sig in i deras situation. Om man är uppvuxen i en lerhydda, har flytt eller levt under fattiga förhållanden kan det bli en chock att komma in i en svensk familj som är fokuserad på att skapa anknytning.

– Den största glädjen kommer efteråt, när man märker att barnet kommer in i samhället, börjar hantera skolan och att det du gav dem är en viktig del av det. Där ligger den stora tillfredsställelsen, säger Rune Borgsö.

Caroline Engvall