Allt fler identifierar sig som ortodoxa i öst

Allt fler människor i Central- och Östeuropa identifierar sig som ortodoxt troende. Men för de flesta innebär tron mer en nationell identitet än ett aktivt kyrkligt liv.
– Fenomenet har historiska orsaker, säger Misha Jaksic, ortodox samordnare på SKR.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

År 1991 sa enbart 37 procent av ryssarna att de var kristna. I dag är siffran 71 procent. Samtidigt faller andelen av befolkningen som identifierar sig som ”ateister” eller ”agnostiker”.

Trenden att i allt högre utsträckning beskriva sig som ”kristen” är tydlig inte bara i Ryssland – samma utveckling kan ses i länder som Ukraina och Bulgarien.

Det oberoende opinions- och forskningsinstitutet Pew Research Center redovisar trenderna i en undersökning om religiositet, nationalism och värderingar (Pew Institute, maj 2017).

Sex procent går i kyrkan

I deras rapport framkommer också att det nya intresset för ortodox kristen tro inte ger utslag i gudstjänstbesök. Bland dem som identifierar sig som ortodoxt troende i Ryssland är det bara sex procent som går i kyrkan minst en gång i veckan.

– Under kommunisttiden blev generationer skilda från kyrkans liv och kult. Många är nog främmande för kyrkans kult. Kyrkan har inte heller haft möjlighet att missionera under sovjettiden, då hon var förpassad till en anonym tillvaro. Något som kan ha bidragit till att kyrkan uppfattat sin liturgi och kult som den primära missionen, säger Misha Jaksic, präst och ortodox samordnare på Sveriges kristna råd (SKR).

– Men det är nog få som definierar sig som ortodoxa utifrån de grundvalarna. De flesta återkopplar till historien, och sambandet mellan folk och religion. Man kopplar samman detta med att vara ryss, serb eller bulgar med att vara i någon mån ortodox. Det finns en kollektivistisk tanke i det. Och man ser en stark stat som en garant för en stark kyrka och tvärtom. Det kan bli väldigt olyckligt när kyrkan görs till instrument för politiska mål och till och med bidra till förtryck i totalitära och odemokratiska stater.

Sökande efter sina rötter

Han tror att den ökande tendensen att identifiera sig som ”ortodox” innebär en typ av sökande efter sina rötter. Men det är tveksamt om människor verkligen blir mer aktivt kristna, säger han.

– Det beror ju på vad man lägger i begreppet. Om man med det menar delaktighet i kyrkans liv så ser det inte så positivt ut. Men om man ser att ortodoxa kyrkan bevarar ett kulturarv är det nog så.

– Sedan finns det mission inom kyrkan. Prästerna försöker nå grupper av kyrkans potentiella medlemmar. Vid vigslar och annat finns ett tillfälle att missionera.

Men det tycks inte som om bristen på delaktighet i kyrkans liv är ett alarmerande problem som man aktivt försöker göra något åt, menar han.

–  Man nöjer sig med att kyrkan är en viktig samhällsaktör och att människor delar kyrkans värderingar.

Traditionella värderingar

Kyrkans samhällsinflytande och förmedling av grundvärderingar står i förgrunden. Det är bland annat traditionella värderingar gällande äktenskap och sexualitet. Många menar att demokrati kan fungera i väst, men inte i öst.

–  Kyrka och stat har påfallande ofta gemensamma intressen. Jag är personligen väldigt rädd för statens liering med kyrkan. Kyrkan är för oss ortodoxa något heligt. Men detta kan förfelas när kyrkan mister sin profetiska röst och lieras med någon som utövar världslig makt.

På sikt kommer unga människor alltmer att ifrågasätta sammanblandningen mellan stat och kyrka, tror Misha Jaksic. Han menar också att den typ av tillbakablickande nostalgi som finns i fenomenet med den växande ortodoxa kyrkan, egentligen inte är riktigt ortodoxt.

–  Det ortodoxa sättet att se är att rikta sig fram emot Guds rike. Kyrkans tradition är inte statisk utan dynamisk. Det finns en fara i att cementera sig i sin dåtid. Viktigare är att leva i sin nutid med sikte på sin framtid.

Annons
Annons