Arborelius blir kardinal: En boost för självförtroendet bland svenska katoliker

KOMMENTAR. Genom att placera den svenske biskopen i det mäktiga kardinalskollegiet pekar påven Franciskus ännu en gång mot kyrkans periferi. Och mot dem som gör sitt jobb i det tysta.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Den 28 juni får Sverige och Norden sin första kardinal någonsin – i den oskodde karmelitmunkens Anders Arborelius gestalt.

Det finns gott och katolska biskopar och kardinaler som ser kyrkan inte bara som en flock de är satta att tjäna och förvalta, utan som en karriär och en spelplan, där den som hanterar sina kort rätt har mycket att vinna i form av makt, ställning, exklusiv tillvaro och personligt självförverkligande.

Den svenske biskopen Anders Arborelius hör inte till dem. Han bor inte i något palats. Han uppträder inte som en dignitär. Han åker buss och tunnelbana, lever enkelt och anspråkslöst. Han följer fattigdomslöftet han avgett så gott det går när man är biskop. I sina predikningar talar han ofta om tacksamhet, skyldigheten att visa omsorg om svaga, äldre och utsatta och att vara trogen sina doplöften. På så sätt är han mycket lik påven Franciskus.

Att bli biskop över Stockholms stift var aldrig Anders Arborelius mål och önskan, utan något som han ålades uppifrån. Påven kallade och karmelitmunken lämnade ett tillbakadraget, kontemplativt klosterliv för en pliktstinn, ansvarstyngd och stundvis hektisk tillvaro i strålkastarljuset.

Tar plats i maktelit

Att han nu blir kardinal betyder att han tar plats inom katolska kyrkans toppskikt och maktelit. Längre än så kan man inte nå i kyrkan om man inte blir påve, och som kardinal är man valbar.

Kardinalerna är påvens främsta rådgivare. Det är de som tillsammans med påven styr över kyrkan. De leder kyrkans och Vatikanens regering och departement (de påvliga råden och kongregationerna). De stiftar kyrkans lagar och dömer i dess högre domstolar. Och de samlas med jämna mellanrum för ett så kallat konsistorium, ett kardinalsmöte, för att diskutera problem som behöver lösas i kyrkan.

Kardinalernas allra viktigaste uppgift är att välja ny påve, vilket är avgörande för i vilken riktning kyrkan kommer att gå i framtiden.

Skilt sig markant

Det har därför varit en viktig angelägenhet för den nu 80-årige Franciskus att utse så många kardinaler som möjligt innan det blir dags. Hans utnämningar har skilt sig markant från hans företrädares. Få italienare, som annars leder kardinalsligan, har kallats. Desto fler från den så kallade tredje världen. Franciskus har konsekvent breddat kollegiet med representanter för länder och regioner som hittills haft lite makt och inflytande i kyrkan.

Att han nu jämte Mali, Laos och El Salvador väljer Sverige är därför inte alls konstigt. I både Laos, Mali och Sverige är katolikerna en liten minoritet.

Boost för självförtroendet

För svenska katoliker betyder utnämningen en riktig boost för självförtroendet – och en stor glädje över att en kär biskop uppmärksammas på detta sätt. I praktiken kommer dock få förändringar att märkas, om man bortser från att färgen på dräkten ändras från purpur till scharlakansröd. Anders Arborelius förblir biskop i Stockholm och medlem av den nordiska biskopskonferensen. Med den skillnaden att han nu också är kardinal.

Annons
Annons
Annons
Annons