Att lämna islam

Det var en ovanligt spänd stämning i kyrkolokalen när Hamza skulle döpas i Norrlands inland. När en man från Jemen tog mobilbilder på dopet och skickade till släkten förstod Hamza att hans pappa skulle få reda på alltihop.
En tid senare dök en annan person från Jemen upp framför Hamza i ortens badhus.
– Jag har fått tillåtelse av din pappa att skjuta dig.

När Hamza först kom till Sverige var han övertygad muslim. Hans förmögna familj hemma i Jemen hade kontakter på högsta politiska nivå – och tanken var att han snart skulle kunna återvända till hemlandet.

– Min pappa ringde mig varje vecka sedan jag kom till Sverige. Han skickade hit en ”betjänt” som skulle hjälpa mig med praktiska frågor som att laga mat, städa och andra praktiska sysslor som jag aldrig förr hade behövt utföra.

När Hamza bott ett tag på den norrländska landsbygden började han intressera sig för kristen tro. I en dröm visade sig Jesus för honom och sa: ”Den här kvinnan, som jag nu visar dig i drömmen, kommer du snart att få träffa. Hon ska föra dig fram till tro på mig.”

Ett par veckor senare stötte Hamza på kvinnan ute på gatan. Det visade sig att hon var kyrkoherde i Svenska kyrkan på orten där Hamza hamnat som flykting.

– I sju månader undervisade hon mig och min kamrat om vad kristen tro innebär. Till slut bestämde vi oss för att bli döpta och öppet bekänna vår nya tro, berättar Hamza.

Berättade inte om sitt dop

De regelbundna telefonsamtalen mellan Hamza och pappan i Jemen fortsatte parallellt. Inget blev dock sagt om att Hamza blivit kristen och snart skulle döpas i en svensk kyrka.

När dopet skulle förrättas fylldes den stora kyrkan av folk som sällan eller aldrig brukade besöka en kristen församling.

– Vi försökte hålla tyst om dopet till alla muslimer på flyktingförläggningen i närheten. Men det hjälpte inte. När dopgudstjänsten skulle hållas var det massor av folk därifrån inne i kyrkan, berättar Hamza.

– När jag fick se att min ”betjänt” från Jemen, som pappa skickat hit, också fanns på plats i kyrkan så förstod jag att alla därhemma skulle få reda på att jag blivit kristen.

När dopet ägde rum gick den här mannen fram med sin mobiltelefon i högsta hugg och tog flera bilder. Bilderna mailades till Jemen.

– Nästa dag ringde min pappa och var väldigt upprörd och arg. ”Du har blivit kristen” sa han i anklagande ton. Du är inte min son längre.

Detta blev det sista telefonsamtalet mellan Hamza och hans pappa. För den förmögne mannen i Jemen var det en stor skam att hans son lämnat islam för att bli kristen. All kontakt var nu bruten. Det trodde åtminstone Hamza.

– Några månader senare var jag som vanligt och tränade i badhuset på orten. Plötsligt knackade någon på ytterdörren. Jag öppnade eftersom alla kände alla och vi brukade släppa in varandra om någon glömt nyckeln till träningslokalen.

Hade en skjutklar revolver i handen

När Hamza slog upp dörren kände han inte igen besökaren. Men han kände igen mannens språk och dialekt. Det var en person från Jemen som trängde sig in i lokalen med en skjutklar revolver i handen.

– Jag har din pappas tillstånd att skjuta dig! sa mannen upphetsat till Hamza och viftade med sin revolver.

– Först blev jag full i skratt eftersom det såg ut som en leksakspistol. Men han visade mig att revolvern verkligen var skarpladdad, och förklarade att detta var på högsta allvar.

Hamza blev dock inte handlingsförlamad. I stället tog han ett steg framåt mot mannen och förklarade att ”min Gud ska skydda mig från dina revolverskott…”. Inkräktaren blev plötsligt orolig och försvann från platsen.

Händelsen i badhuset var inte enda dödshotet som Hamza drabbades av efter dopet i Svenska kyrkan.

– En dag när jag skulle handla mat gick jag ensam genom en gångtunnel nära affären. Där stod två arabiska killar och väntade på mig med dragna knivar. En av dem tryckte kniven mot halspulsådern och sa: ”Du måste tillbaka till islam.”

Även den här gången blev Hamza väldigt rädd – till en början. Men så tog han mod till sig och sa: ”Jesus ska stoppa er.”

– Det var som om ordet Jesus elektrifierade atmosfären där vi stod i gångtunneln. De båda knivmännen blev rädda och försvann snabbt från platsen.

Vid båda dessa dödshot gick Hamza till den svenska polisen och anmälde händelserna. En 60-årig kvinna, som råkade befinna sig i en bil nära gångtunneln såg hela knivhotet spelas upp. Hon verifierade för polisen det som skett.

– Men polisen vidtog inga åtgärder för att skydda mig efter dessa dödshot, konstaterar Hamza, som numera lever under skyddad identitet. (Han heter i själva verket något helt annat.)

Det var först flera år senare, när han fått permanent uppehållstillstånd, som han med hjälp av Skatteverket kunde få skyddad identitet.

Bor kvar i Sverige

Hamza bor fortfarande kvar i Sverige. I praktiken innebär hans skyddade identitet en del problem i vardagen. När han exempelvis handlar varor och tjänster måste han alltid betala direkt, eftersom en faktura inte kan skickas till hans hemliga adress.

– Jag har många vänner både i Sverige och runtom i världen, säger han.

– Men de flesta möter jag via internet eftersom det känns säkrare. Jag vill av säkerhetsskäl inte så gärna umgås med folk öga mot öga.

Genom sina kontakter har Hamza fått vara med och föra många muslimer fram till kristen tro. Han är klart medveten om säkerhetsriskerna. Den som öppet berättar om sin nyfunna tro kan dödas på ett ögonblick.

– När människor blir frälsta sker det ofta i hemlighet. Arbetet omgärdas av stor försiktighet.

–  Jag drömmer om att de styrande i mitt hemland Jemen ska acceptera alla människor oavsett vilken religion de har. För min familj är det en svår prestigeförlust att ha förlorat sin son till kristendomen. Min pappa, som haft starkt inflytande i samhället, måste nu försöka bevisa att det inte beror på bristande, muslimsk uppfostran att jag lämnade islam.

Gift med en nysvensk

När jag möter Hamza på en ort någonstans i Sverige har han nyligen gift sig med en nysvensk kvinna. Det går inte att ta miste på glädjen, trots att alla praktiska frågor kring uppehållstillstånd och medborgarskap ännu inte är lösta.

– För de flesta människor betyder gemenskapen i familjen oerhört mycket. För mig kom det till en punkt när jag valde Jesus i stället för familjen. Det var självklart, även om det är svårt att inte kunna ha kontakt med sina närmaste.

– Nu hoppas jag att min fru och jag ska kunna bygga en ny familj – i Sverige. Men vi måste vara försiktiga. Vi kommer nog aldrig mer att kunna leva öppet som vanliga svenskar om vi vill överleva.

Fotnot: Hamza döptes i Svenska kyrkan genom begjutning, som är det vanligaste dopsättet i luthersk tradition. Hamza själv ville egentligen döpas genom nedsänkning, vilket senare också skedde i en närbelägen frikyrka.

Arne Winerdal
 

Läs också: Han sökte Allah men fann Jesus

Vägval muslimer gör när de konverterat

En grupp bryter helt med den islamska kulturen och försöker hitta sin hemvist i kristna sammanhang. Dessa har dock svårt att bli insläppta i kristna församlingar, eftersom man där är rädda för att före detta muslimer ska skapa problem för församlingens medlemmar.

En annan grupp bryter med den islamska kulturen men väljer att inte anpassa sig till kristna traditioner och levnadsmönster.

En tredje grupp – så kallade insiders – väljer att stanna i den islamska kulturen, de fortsätter att bära slöja och gå till moskén. Men de ber till Jesus.

alternative_text

Hamza blev mordhotad efter konverteringen till kristen tro.

På ett år har minst 700 före detta muslimer döpts i svenska kyrkor sedan de konverterat till den kristna tron. I Hammarbykyrkan i Stockholm (EFS/Svenska kyrkan) har församlingen döpt 100 personer i år, berättar prästen Annahita Parsan.

Den totala dopsiffran för nykristna muslimer i Sverige är med säkerhet betydligt högre än de 700 (600 i frikyrkorna + 100 i Hammarbykyrkan) som Bengt Sjöberg och Annahita Parsan känner till. Flera församlingar vill nämligen inte uppge hur många de döpt eftersom de är rädda för våld och repressalier.

108480.jpg– I vår församling i Timrå har vi ökat medlemstalet med 40 procent de senaste fem åren, berättar pingstpastor Christian Mölk.

– Hälften av våra nuvarande medlemmar i församlingen är födda utanför Sverige. Många har muslimsk bakgrund.

I mars 2016 utsattes två nydöpta personer i Timrå för fysiskt våld från muslimer på orten. De nydöpta tvingades följa med till platsen som kallas ”moskén”. Båda lyckades dock smita innan de kom fram. Polisen startade en förundersökning, men den har lagts ned i brist på bevis.

Sabotage kopplat till dop

Bengt Sjöberg, som jobbar med invandrarfrågor i EFK- och pingstförsamlingarna i Hällefors/Filipstad, har själv inte sett något verkställt, fysiskt våld.

108470.jpg– Knuffar, trakasserier och någon dragen kniv har jag hört talas om. Men jag har inte mött någon som utsatts för kroppsskada. Däremot har det förekommit sabotage som kan kopplas till att vi döper före detta muslimer. En gång när vi hade dop hade någon placerat stora stenar i avloppet så att det blev översvämning och vattenskador i kyrkan när vi släppte ut dopvattnet. Det kostade oss 150 000 kronor att åtgärda skadorna, berättar Bengt Sjöberg.

På alla orter i Sverige där det finns flyktingförläggningar får de lokala församlingarna ta emot människor med muslimsk bakgrund, som vill konvertera till kristen tro. Av säkerhetsskäl vill inte alla församlingar uppge hur många de döpt med muslimsk bakgrund.

– Vi rör oss hellre ”under radarn” för att inte dra till oss onödig uppmärksamhet, berättar en pastor, där församlingen döpt cirka 40 personer under det gångna året.

108475.jpg

Men EFS-prästen Annahita Parsan, som ursprungligen kommer från Iran, är inte rädd:

– Vi är cirka 300 nyomvända, före detta muslimer i Hammarbykyrkan. De flesta kommer från Iran eller Afghanistan. Jag har blivit hotad några gånger men jag tänker inte dra mig tillbaka. Jag har ett liv och jag är beredd att satsa för att hjälpa dessa nykristna vänner på vägen.

600 döpta i frikyrkor

I Lesjöfors i Värmland döptes sju före detta muslimer i början av december. I Hällefors och Filipstad har 15 döpts under 2017. De senaste två åren har 28 före detta muslimer blivit pingstvänner och döpts i Timrå. Totalt är det cirka 600 som döpts under det gångna året i svenska frikyrkoförsamlingar.

– Vi har en ingående undervisning i kristen tro innan vi öppnar dopgraven, säger Christian Mölk.

– Visst kan det finnas tillfällen när människor söker sig till oss för att få ett bra skäl att få stanna i Sverige. Men min erfarenhet är att den övervägande delen av de som kommer till tro verkligen vill bli personligt kristna.

Församlingen får göra en trohetsbedömning

Christian Mölk menar att församlingen dock får bedöma varje individ från fall till fall.

– När vi samtalar om kristen tro ställer jag frågor om personliga upplevelser och erfarenheter. Kan personen på ett övertygande sätt berätta om frid, förlåtelse eller helande så tror jag att det handlar om verkliga omvändelser.

Enligt Bengt Sjöberg är det stora problemet att de nyomvända inte blir trodda när de berättar om sin nya, kristna tro i samtal med Migrationsverket:

– Jag lägger ned mycket tid på att få Europadomstolens stöd när svenska myndigheter vill skicka tillbaka nykristna trots hot om tortyr och dödsstraff.

Christian Mölk menar att det är solklart enligt den svenska utlänningslagen att en muslim som blivit kristen och låtit döpa sig ska kunna känna sig trygg i vårt land.

– Självklart ska dessa nykristna också få stanna i Sverige, när deras sak prövas, säger Christian Mölk.

Den som utlämnas till Afghanistan utsätts för dubbla dödshot om han/hon tvingas återvända dit som nykristen, före detta muslim. Såväl landets officiella lagar som sharialagen utfärdar dödsdomar i sådana fall.

 

Så kan du hjälpa konvertiter i Sverige

Evangeliska frikyrkan har ställt samman en handledning ”Välkommen hit – välkommen hem” som ska hjälpa lokala församlingar att agera korrekt i relation till omvända flyktingar. En del av innehållet ägnas åt hur kyrkorna kan agera när flyktingar konverterar till kristen tro. Samma handledning används också i pingströrelsens församlingar i Sverige.

Sveriges kristna råd har tagit fram en lista på de 25 vanligaste kristna orden och uttrycken och sedan låtit översätta dem till de sju vanligaste invandrarspråken. Tanken är att hjälpa tolkar utan kristen bakgrund så att de översätter de centrala, kristna begreppen korrekt när exempelvis en asylsökande åberopar konvertering till kristen tro för att för att få stanna i Sverige.

I EFKs handledning i flyktingfrågor finns exempel på hur en lokal pastor kan skriva dopintyg till nydöpta, före detta muslimer som sedan blir en del av asylprocessen.

alternative_text

Pastor Christian Mölk döper en av flera konvertiter i Timrå pingstkyrka.

I vissa länder, som Algeriet och Tunisien, är det formellt sett inte olagligt att lämna islam. Men den som ändå tar steget får stora problem att leva ett normalt liv.

I Egypten är det direkt olagligt att gå från islam till kristendomen. Däremot är det helt okej om någon av Egyptens tio miljoner kristna vill konvertera till islam.

Middle East Concern (MEC) – ett slags ”kristet Amnesty International” – kämpar för att stötta förföljda kristna i de olika länderna i Mellanöstern. Deras statistik visar att den stora majoriteten av förföljelser består av hot och trakasserier från staten och myndigheterna i de olika muslimska länderna – oavsett om det råder formell religionsfrihet eller ej.

Stor skam för familjen

En betydande andel av förföljelserna mot kristna utförs i den nära familjekretsen. Det betraktas som en stor skam och ett genant svek att lämna islam för att tro på Jesus.

Många förföljda kristna i Mellanöstern vill gärna flytta därifrån för att få större, personlig trygghet i livet. Trots svårigheterna i regionen försöker ändå MEC att få de kristna att stanna kvar – för att om möjligt skapa mer svängrum och bättre förhållanden för regionens kristna.

– Vår uppgift som kristna i Mellanöstern är att ge vårt stöd till dessa omvända muslimer oavsett vilken väg de väljer i sitt nya liv, framhåller företrädare för Middle East Concern.

Här är förföljelsen värst

Organisationen Open Doors pekar ut länder i Mellanöstern som har svår eller mycket svår förföljelse av kristna:

Syrien, Irak, Iran, Jemen och Sudan har de allra svåraste förhållandena när det gäller att vara utövande kristen.

Saudi-Arabien, Libyen, Egypten, Jordanien och Qatar har också betydande förföljelse av kristna.

Algeriet, Tunisien, Kuwait, Oman, Bahrain och Förenade Arabemiraten anses enligt Open Doors ha ”moderat förföljelse” medan Marocko och Libanon inte alls finns med på deras lista.

I praktiken är förföljelsen av kristna påtaglig också i länder som inte hamnar i den mest utsatta gruppen på Open Doors lista:
 I Saudi-Arabien är det förbjudet att samla enstaka personer i hemmiljö för bönesamlingar.

I Algeriet stängdes nyligen en kyrka utan officiell förklaring.
Marocko portförbjöd 2010 alla personer som arbetade med kristen påverkan i landet.

alternative_text

Hot på flyktingförläggningar

Nästan hälften av de tillfrågade i en enkät riktad till konvertiter som har hotats, som Open Doors genomförde våren 2017, uppger att de har utsatts för dödshot på grund av sin tro. Det finns dock inget som tyder på att något av dessa dödshot har verkställts.

Merparten av de tillfrågade har sina rötter i Syrien, Afghanistan och Iran. En majoritet av de 123 personer som besvarade enkäten hade konverterat till kristendomen – oftast efter ankomsten till Sverige. Open Doors har enbart vänt sig till personer som själva har utsatts för hot och trakasserier i vårt land. Så här kommenterar man varför man gjort denna avgränsning:

”Vi har valt att avgränsa undersökningen till att endast omfatta dem som faktiskt utsatts för religiöst motiverad förföljelse här i Sverige. Hur många individer som är drabbade i förhållande till det totala antalet kristna flyktingar i Sverige har inte varit möjligt att besvara inom ramen för denna undersökning”, skriver Open Doors i en kommentar.

Det finns dock ingen dokumentation om att hoten verkställts och sedan lagförts enligt svensk lag. Polisanmälningar förekommer, men i ganska liten utsträckning och hittills har de inte lett fram till utdömda straff i domstol.

Arne Winerdal
 

Läs också: Han sökte Allah men fann Jesus