Hur blir jag fri från kontrollbehovet?

Jag är en typiskt duktig kvinna. Jag har ett bra yrke, en lycklig familj och fina vänner. Men jag känner att jag inte kan njuta av detta. Mitt behov av att allt ska vara så exakt som jag vill ha det blir allt mer pressande. Ska vi ha gäster hemma, måste jag städa hela huset och göra en trerätters middag. Det skulle aldrig falla mig in att bara bjuda på te och mackor (fast det skulle vara skönt ibland). Jag borde kunna delegera, både som chef och mamma, men jag gör inte det. Troligen för att jag har ett stort kontrollbehov. Hjälp mig! Hur ska jag lära mig leva mer i nuet, att njuta av mina barn och faktiskt uppskatta att jag har det så bra?
Anna

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Bilagor Christina svarar: Att alltid göra sitt allra bästa är något många av oss tidigt fick lära oss som något gott. Det har blivit till en djupt liggande värdering som säger oss att om vi inte tänjer oss till gränsen för vår förmåga, så har vi inte gjort det vi borde. Det blir som en tävling där ribban läggs högre och högre, utan att vi ifrågasätter varför. Vi bara hoppar och gör personbästa gång efter annan. Ända tills vi inte orkar mera, vi ”går in i väggen”.Att leva upp till andras förmodade förväntningar är ofta en del av problemet. Ibland kan det vara bra att göra klart för sig vems applåder man hoppas få. Och om de verkligen vill det man tror att de vill. Gör du det för din man, för att han ska bli stolt? Förmodligen går han ur vägen när du är superstressad och tornadostädar. Visst blir det fint. Men ni får betala ett högt pris. Kanske kan han träda fram och ta en större del av ansvaret? Om du låter honom göra det.Förståndet säger naturligtvis, precis som du uttrycker, ”tänk så skönt det vore om jag kunde ta det lite enkelt ibland”. Sänka ribban en smula men det är fullständigt otillåtet. Om du skulle försöka, skulle du förmodligen känna paniken växa i dig när klockslaget för gästerna ankomst närmade sig. Du är ju inte beredd. Och vad kan hända då? Känslan är som att stå på en klippkant och vara tvungen att kasta sig ut, utan att vara säker på att bli uppfångad. Det oorganiserade livet drabbar dig och du står maktlös. Kontrollen kan ha blivit till ett skydd mot livet. Om allt är detaljplanerat kan ju inget ont hända, eller hur?Det kan vara svårt för andra att förstå. Det verkar ju så lätt. Det är bara att sänka kraven helt enkelt. Men det är så mycket mer. Det är att öppna dörren och säga välkommen in till Livet. ”Varsågod och stig på, kom in och rör vid mig.” Då kan ju vad som helst hända! För livet kan inte kontrolleras hur vi än försöker med våra almanackor och flödesscheman. Inga garantier för att allt ska gå bra kan utfärdas. Livet kommer och vi har att ta emot det. Det innehåller sorg och glädje, skuld och nåd. Och det är förunderligt.Kanske kan du glänta på fönstret mot livet lite sakta, sänka ribban ett litet steg åt gången? Om du märker att du fastnar, att oron blir för stark, så sök dig gärna till en psykoterapeut eller liknande, så att du får en vän med dig en bit längs vägen.

Läs fler svar från Christina Halldorf

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons