Hur vågar jag lita på en man igen?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Bilagor Jag lämnade mitt äktenskap för en man som jag träffade på jobbet och blev stormförälskad i. Jag hade aldrig tidigare känt mig så uppvaktad. Han skickade kärleksfulla sms, överöste mig med små presenter. Jag kände att mitt gråa jag blommade upp igen. Men allt pussel med mina tre barn och hans son, samt alla långa resor gjorde att vardagen blev för jobbig för min nya sambo. En dag sa han bara att han ville att vi skulle separera. Han hade redan hittat en ny bostad. Det fanns inget utrymme för samtal eller låt oss försöka på nytt . Jag var helt enkelt inte rolig längre, han hade uppenbarligen tröttnat. Jag har accepterat och försöker gå vidare, men hur ska jag nånsin våga lita på en man och kärleken igen? Om någon uppvaktar mig igen är jag rädd för att jag kommer att stänga mitt hjärtas dörr för att skydda mig själv.
Lena

Christina svarar:
Ja, det är rimligt att tro att du i en sådan situation kommer att impulsstänga ditt hjärta. En alldeles normal reaktion för att skydda dig från alltför stor smärta. Efter ett svek från den som stått oss närmast och i vars hand vi mer eller mindre lagt vårt liv, är det svårt att lita på någon igen. Och du vet också om ditt eget hjärtas svek. Den mänskliga förmågan att älska bär på stora brister och våra känslor är instabila. Därför kan vi inte heller utfärda några känslo-garantier inför framtiden och varandra. Så varje mänsklig relation är förenad med risker, risk för svek och förlust. Men det tål att upprepas, passion är en sak - kärlek något annat.
Jag läser i din berättelse att den senaste relationen startade med en stormförälskelse . Kanske fanns det också varningssignaler som du i förälskelsen inte ville se eller höra? Jag tror att ditt sårade hjärta kan vara dig till hjälp, så att du vid en ny relation kan ta det betydligt lugnare. Ett litet steg i taget så att förtroendet får växa gradvis. Är det något tilliten behöver så är det gott om tid och ro att växa. Någon som är beredd att vänta. Ett av kärlekens främsta känne-märken är tålamodet: Kärleken är tålmodig och god , skriver författaren till Kärlekens lov (1 Kor 13). Kanske är detta det viktigaste. Att söka kärlekens tecken. En kärlek som tål att nötas mot vardagen. Som inte bara är känsla, utan också vilja. Och därmed bäddar för en djup och långsiktig överlåtelse till varandra. Kanske är det först nu du börjat ana vad verklig kärlek handlar om? Ett citat ur Per Arne Dahls vackra bok Den stora kärleken fick mig att tänka på dig. Han skriver: Kärleksbrev kan bara skrivas med en fjäder från en sårad fågel. Kanske är du inte förrän nu redo att skriva? Nu när du vet både vad du söker och vad du är beredd att ge.Du beskriver att det kändes underbart att vara uppvaktad, att det fick dig att leva upp. Tänk om du skulle våga dig på att blomma ändå? Utan att vara särskilt uppvaktad av någon. Välja att inifrån dig själv blomma i tacksamhet inför livet och de människor som kommer i din väg. Du är ju här, inbjuden att leva och träda fram som person i det liv som är ditt. Ta vara på den tid som är nu, fundera över vem du är och vad du vill och hoppas med ditt liv. Då tror jag att du står lite stadigare inför en ny relation, så att du inte enbart tänds och släcks av andra, utan också utvecklar din egen inre lyskraft. Christina Halldorfär socionom och leg psykotera-peut och bland annat verksam som familjerådgivare.

Läs fler svar från Christina Halldorf

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons