Vad är verklig kärlek?

Jag är en vanlig kille på 19 år och har aldrig känt mig riktigt förälskad. Mina kompisar berättar om hur kära de är, hur de jämt tänker på den personen och kan göra vad som helst för en tjej. Jag har aldrig känt så och börjar bli avundsjuk på dem.
Har jag missat något? Kanske har jag bara inte upplevt riktig kärlek eller kan jag bara inte fästa mig vid någon. Jag har varit ihop med tjejer, men aldrig känt att jag skulle gå genom eld och vatten för dem, trots att jag gillat dem.
Kanske är det något fel på mitt känsloliv? Kanske vågar jag inte släppa in någon på allvar. Men hur ska jag då få veta vem som är den rätta?
Jeppe

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Bilagor

Christina svarar: Ja, vad är verklig kärlek? Finns det någon fråga som så engagerar oss människor som frågan om kärlekens väsen?Flertalet tänkare och skrivare gör skillnad på förälskelse och kärlek. Man beskriver förälskelsen som ett förhöjt stämningsläge, en i många avseenden inre upplevelse. Det finns de som med Freud menar att förälskelsen är en form av mini-psykos, eftersom den ofta ger en förvrängd verklighetsuppfattning. Man idealiserar före-målet för förälskelsen, hon/han är på det hela taget alldeles felfri! Kanske uttrycker förälskelsen mer ett behov hos den förälskade än verkliga egenskaper hos den han är förälskad i? Det finns de som blir "förälskade" i själva upplevelsen, man vill ha den förhöjda livskänslan.Men förälskelser tenderar att ha en begränsad livslängd, i allmänhet varar de omkring ett till två år. Sedan mognar förhoppningsvis kärleken fram ur passionen. En kärlek där man både ser den andra som han/hon verkligen är och också själv vågar visa sig.Man brukar ofta avråda människor från att fatta livsavgörande beslut när de är mitt uppe i en förälskelse eller passion. Stora beslut vinner på att vara väl förankrade i verkligheten och baserade på kloka överväganden. Och i en lång relation handlar det minst lika mycket om att bli den rätte som att ha hittat "den rätta".Men måste då kärleken föregås av en förälskelse, en period av "besatthet" av den andre? Kan kärleken komma på andra sätt? Min egen erfarenhet som jag delar med många andra är att den definitivt går.Kärlek spirar till exempel inte sällan fram ur vänskap. Det är en god början. Man vet nämligen att vänskapen är en av de viktigaste faktorerna för en bestående kärleksrelation.Men missar man inte något då? Om man längtar efter att riktigt "tappa huvudet" och få lov att ge sig hän? Vi är ju olika som människor. En del av oss behöver mer trygghet för att våga ge oss hän, medan andra chansar lite mer. Det är inte rätt eller fel, utan bara olika.

Läs fler svar från Christina Halldorf

Alla tidigare artiklar
Annons
Annons
Annons
Annons