Håkan Juholt betonar värderingar. Ett samhälle med en väl uppbyggd trygghet skapar möjligheter till arbete.

Det är vackert och inspirerande när Socialdemokraternas nya partiledare talar om ett samhälle där vi "har råd med varandra".

Början, ideologin, var också det bästa med Juholts första tal i Almedalen. Han ville göra tydligt de olika alternativen, välfärd till alla i stället för välfärd till "de som kan betala".

Och han gör det bra. Inte bara för att den förväntade gubbskrovliga rösten snarare är klar och tydlig. Håkan Juholt är en duktig retoriker och vet på vilka strängar han ska spela. Här var det inte fråga om att lirka fram applåderna. Ibland var det snarare som att han för sällan släppte fram dem.

Så var det när han tog exempel efter exempel på vad som kan stå i vägen för arbetslivet. Det är oro för barnen, för föräldrarna eller brister i kollektivfabriken. När han väl har tagit sig igenom alla områden att kritisera var det som om applåden hade glömts bort.

Talet var långt. Lite för långt. Den stora publiken glesnades lite under sista tredjedelen mot de 55 minuterna som talet tog. Men nog byggde han upp förtroende och tänder rött hopp om Palme, Carlsson och Perssons glansdagar.

Eller Olof, Ingvar och Göran... som Håkan gärna vill titulera sina företrädare.

Almedalen måste vara världens mesta slösare av papper och tryck. Alla dessa flyers som svävar ut över Visby, i bästa fall får de ett flyktigt ögonkast för att sedan kastas i en papperskorg.
Efter några år här börjar jag dock bli duktig på det där som körskoleläraren en gång uppmanade till, att fästa blicken långt fram på vägen.
Där såg jag häromdan en Klassmorfar och bestämde mig för att just det flygbladet skulle jag ta emot.
Det var ett recept. Ett sånt där gammaldags på gult papper. Knäppt tänkte jag. Det tar ju flera sekunder innan man ens fattar att det är de där gamla recepten som anspelas.
Men fel.
Den verkliga målgruppen, en grånad generation fattar ju såklart.
Lite senare berättade ordförande Erik Jansson om varför morfäder (och för den delen även mormödrar och farföräldrar) behövs i skolan.
- Den personal som finns i skolan gör det bra men räcker inte till. Framför allt under raster och i korridorer behövs förebilder.
Han förklarar symboliskt att det är lättare att krypa upp i knäet hos farmor och farfar än föräldrarna som gärna trotsas.
Klassmorfar är ett Fas3-projekt. De flesta av de nu 1 500 aktiva vuxna i projektet finns i årskurs 1 till 7.
- De här personerna är långtidsarbetslösa. Här får de kontakt med helt nytt nätverk, föräldrar och kollegiet. Många är i relativt dåligt skick. Men när de kommer ut och får jobba får det positiva fysiska effekter, säger Erik Jansson.
Han berättar också att både Skolinspektionen och Arbetsförmedlingen har granskat verksamheten och sett att det finns stora vinster med den typen av alternativ.

(G) som i Guds sista seminarium för året hade rubriken "Sekulär stat - kristet samhälle?". Debatten blev periodvis ganska het. Och den efterföljande videointervjun tog en otippad vändning.

Undertecknad ställde en fråga om skolavslutningar i kyrkan vilket resulterade i flera frågor och svar. Till slut valde Uld Perbo, statssekreterare hos Stefan Attefall på Socialdepartementet, att avbryta intervjun eftersom han ansåg att den helt enkelt var för dålig.

Vad kan jag säga? Inte mycket mer än att han nog hade rätt (även om händelseutvecklingen blev oväntad även för mig). Se och bedöm själva.

Efter seminariet satte jag mig på båten tillbaka till Nynäshamn och Stockholm. Almedalsveckan var därmed över för min del i år. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag njöt mycket mer i år än förra året av att vara i Visby.

Därmed lämnar jag också Almedalsbloggen - men kommenade vecka kommer ni troligtvis att få läsa några av mina artiklar i Dagen - missa inte det!

Jag har varit en dålig bloggare denna vecka, delvis beroende på dåliga tekniska omständigheter. När Visby fylls av datoriserade individer är det inte alltid så enkelt att komma åt nätverken. Dessutom har vi haft full fart på våra aktiviteter under rubriken (G) som i Gud, vilket var och en som besökt dagen.se kan konstatera.

På torsdagskvällen ledde jag ett samtal med Thage G. Peterson, vars politiska meritlista är imponerande lång. Det blev, bland annat, en snabbrepetition av modern svensk historia med utgångspunkt i Thages eget liv som startade för snart 78 år sedan i Bergs socken i Kronobergs län. Bland de politiska uppdrag han haft finns industriminister, justitieminister, samordningsminister och talman.

Första gången vi träffades var i mitten av 80-talet när jag var näringslivsjournalist på Svenska Dagbladet och han industriminister. Föga anade vi att vi 25 år senare skulle sitta i var sin fåtölj hos Frälsingsarmén i Visby och samtala inte om krisen i varvsindustrin, som var en av dem han hade att hantera och jag att skriva om, utan om livet och om tron.

Gudstron fick Thage med sig från första början och den har burit honom hela livet. För några år sedan började han plugga på heltid, först religionsvetetenskap på Södertörns högskola och nu teologi på Ersta Sköndal. Det imponerar!

Thage sa själv att en viktig ingrediens i hans tro är att tänka goda tankar om de människor han mött. Av reaktionerna hos åhörarna i går kväll tänktes nog inte så få varma och goda tankar om honom när nattens mörker sänkte sig över Visby.

Det finns en baksida på nästan allting.

Det finns en bakgård bakom Krukmakarens hus, Frälsningsarméns lokaler i Visby.

På denna bakgård har jag övat backning, start i backe och krypkörning med milimetersmarginaler. Mina erfarenhet av hur nära det är möjligt att köra en mur utan att toucha har helt klart flyttats fram. En stor och lång Volvo ska svängas in genom en smal port via en ännu smalare gränd vilket ger ytterst litet svängrum.

Projektet har orsakat viss uppståndelse från lokala Visbybor och andra fascinerade. Här bjuder vi på ett stycke precisionskörning med gotländska specialeffekter:

I klippet ser du:

0.30: Visbybor vara förfärade och ha tankar om lösningen på problemet

1.30: Visbybor vara politiskt inkorrekta

3.05: Smålänning fascinerad över att en Volvo kan dra till sig så mycket uppmärksamhet

4.00: Filmaren Andreas Nilsson, ramla över ett tälttak, som också skulle härbärgeras på bakgården

5.30: Och slutligen, en tjej som kan pusta ut. Inga repor denna gång i alla fall.....

Jakten på uppmärksamhet är det mest stående inslaget under Almedalsveckan. Och det finns många som vill få uppmärksamhet genom att tala om vem som fångat uppmärksamheten bäst.

Dagen och Frälsningsarmén är ofta uppe i diskussioner för sådana utnämningar och förra året fick ju Frälsningsarmén också den välansedda pr-byrån Westanders pris för sin motreaktion till FI:s pengabränning.

I år går Westanders pris till Kriminellas revansch i samhället.
- De många Kris-medlemmarna iklädda likadana tröjor har inte gått att undgå på Visbys gator. Organisationen har velat visa att subutexprogrammen för narkomaner är kontraproduktiva och har framgångsrikt arbetat med budskapet "statligt knark är också knark", säger Janna Sundewall, pr-konsult på Westander och juryns ordförande.

Jag håller med. Men instämmer också i fortsättningen av pressmeddelandet:
Ett hedersomnämnande går i år till Svenska Kyrkans Nikodemussamtal, som år efter år fyller bänkarna i Visby domkyrka.
- Nikodemussamtalen har blivit en institution under Almedalsveckan. Som motvikt till debatterandet och i skarp kontrast till Twitters snabba 140 tecken låter de samtalet ta plats, säger Janna Sundewall.

Nikodemussamtalen är underbara när de är som bäst. Men som journalist kan jag också bli frustrerad när det inte blir något annat än det allmängiltiga.
Jag hade gärna hört Anders Borg prata mer om hur han som ateist fann vägen till Gud.

Under Almedalsveckan är vi många som är engagerade i (G) som i Gud-projektet. Ett särskilt tungt lass drar Frälsningsarmén i Visby med Kjell och Anki Karlsten i spetsen.

Jag, Andreas och Johannes har fått låna en lägenhet av en av soldaterna, mycket schyst!

Hemma hos Millan, som lägenhetsinnehavaren heter, hittade jag detta:

Vi som jobbar på tidningen blir alltid glada när vi citeras i andra medier och när våra frågor lyfts i olika sammanhang. Extra roligt är det när tidningen inte bara blir läst, utan också använd, när det som vi skriver om ger utslag i någon form av förändring eller aktivitet. Mössorna som stickas skickas till Panzisjukhuset i Kongo där de kan värma någon som behöver det. Du kan läsa mer om tävlingen här.

Jag kör fortfarande med dubbla mobiltelefoner - en Iphone för jobbsamtal och mejl samt en gammal Sony Ericsson W810i för privata samtal. Ericsson-telefonen har hängt med under lång tid och klarat både en och två smällar.

I går gjorde den även något unikt - den räddade faktiskt dagens Dagen. Artikeln om pastorerna som medverkade på modevisningen behövde en bra bild. Det visade sig vara komplicerat, eller rättare sagt, bilden hade vi, men frågan var hur den skulle skickas till Stockholm.

Bilden låg nämligen sparad på en Sony-kamera vars minneskort inte fungerade i någon av våra datorer. Det fanns inte heller någon kabel och stressfaktorn ökade innan vi insåg att min gamla telefon kunde läsa kamerans minneskort. Sedan jag skickat vidare bilden till Andreas Nilssons telefon via Bluetooth kunde han mejla bilden till redaktionen i Stockholm.

Det var på håret, men W810i löste problemet.

Och så här blev slutresultatet:

Robert Eriksson, ni vet han som var modell, och Gustaf Björkman är två riktigt sköna pastorer som har varit med under "(G) som i Gud".

Den senare av de två imponerade mycket i den här morgonens panelsamtal om politikernas frågor till Gud.

Bland annat så upprördes han över att så många politiker ställde frågan om vad som är meningen med livet.

- Det är skrämmande. Det måste ju vara syftet med politik. Alla frågor bygger väl på att man har en bild av livets mening.

I alla fall. Här är en bild av hur Robert Eriksson twittrade om seminariet. Det första citatet är från Gustaf Björkman:

Ett samtal med Stefan Edman är ett möte med klokskapen själv. Sedan 60-talet har hans engagemang för miljö och andlighet genomsyrat det svenska samhället. 41 böcker, en massa priser och utmärkelser, diverse politiska program och en rad projekt i alla möjliga, och omöjliga sammanhang. Man får anstränga sig för att inte bli för respektfull som utfrågare. 

Å andra sidan är Stefan inte direkt kaxig. Men skön självdistans bjuder han på sina grubblerier, och sina tvivel. Tvivel på Gud själv.

- Det är helt omöjligt att förstå en Gud som skapat rörliga kontinentalplattor, som orsakar Tsunami där tusentals människor dör. Hur ska man tro då?

Nästa stund talar Stefan om sin hänförelse inför skapelsen, om den enskilda cellen som i all sin märkvärdighet är en del av ett fascinerande mirakel. Om en Gud som finns, som visar sig, och vill vårt bästa. I avslutningen av samtalet gav Stefan 6 F att sortera livet kring. Ungefär så här förklarade han:

F, som i förundran. Den totala hänförelsen kring att all hänger ihop, och fungerar. Att så mycket är skapat skönt och funktionsdugligt.

F, som i förståelse. Att söka kunskap och ljus över den tillvaro vi befinner oss i.

F, som i försoning, eller förlåtelse. Kopplat till Gud, men också till den konflikt som finns i vår värld, och där människan behöver försonas med sig själv, och sin skapare.

F, som i förändring. Att använda sin insikt till att göra något annorlunda och bättre.

F, som i förnöjsamhet. Att kunna avstå från nya prylar, vara nöjd och ta det lugnt.

F, som i förtröstan. Att kunna vila i tron på en stor Gud, som älskar och vill vårt bästa.

En av snackisarna i Almedalen den här veckan har varit modevisningen. På catwalken gick  Gudrun Schyman (FI), Sofia Arkelsten (M), Jytte Guteland (S) och Åsa Romson (MP) för att visa upp Fairtrade-kläder. Men där fanns också pastorerna Lena Tellebo, Gustaf Björkman och Robert Eriksson.

- Det var fantastiskt trevligt både att mingla med de personerna men också att få göra något bra för en bra produkt. Det kändes helt rätt, säger Robert Eriksson vars fru Lottie har filmat klippet här ovan.

I eftermiddags träffade fem personer från riksdagens kristna grupp en mängd präster/pastorer/frälsningssoldater i cafét på Frälsningsarmén i Visby. Syftet med mötet var att knyta kontaker och att öka förståelsen var varandras problem och utmaningar.

- Jag tycker att det här blev jättebra. Samtalen som har varit runt borden har varit jättebra. Det blev bättre än vad vi hade tänkt, sammanfattar Daniel Grahn, publisher, vd och ansvarig utgivare för Dagen.

Efter att Grahn hälsat välkommen fick de fem riksdagsledamöterna presentera sig. Först ut var riksdagsgruppens ordförande Elisabeth Svantesson som också passade på att uppmuntra pastorerna som finns på plats i år.

- Jätteroligt att så många pastorer har kommit till Almedalen. Ofta är vi väldigt uppdelade i samhället och jag har inte sett så många pastorer här tidigare. Sedan är det också roligt att få sitta ned så här och prata, de får ställa frågor till mig och jag kan diskutera med dem.

Efter att även Frälsningsarméns Marie Willermark och Niklas Piensoho från Filadelfiakyrkan i Stockholm talat delades alla in i olika grupper för samtal. Mötet avslutades med att Willermark ledde en bön, men dessförinnan hann även alla grupperna att berätta om vad de pratat om.

Elisabeth Svantesson i samspråk med Niklas Piensoho och Mikael Oscarsson.

Båten Elida med besättning befinner sig den här veckan i Visby. Varje kväll står de uppe på däck i hamnen för att sjunga och evangelisera. Karin Nytomt och Diana Paduch Abrahamsson är två av de mer rutinerade i besättningen - senare i sommar kommer de att blogga på Dagen.se.

Se klippet och få ett smakprov på vad de kommer att skriva om!

Almedalsveckan innebär traktat, broschyrer, blanketter, foldrar och information. Här kan alla vi som känner oss lite obekväma med att trycka foldrar i händerna på andra känna oss trygga. Det förekommer en enorm byteshandel av information och trycksaker från alla möjliga typer av organisationer och företag delas ut i varje gränd.

Mitt i myllret tar (G) som i Gud plats. Vi syns väl i våra loggbeprydda västar. Hela dagarna rör sig pastorer, frälsningssoldater och Dagenmedarbetare gatorna upp och ner för att bjuda in till seminarier, dela ut tidningar och gå in i samtal om tro och politik. I Almedalen gör Dagens det vi verkligen vill - att finnas där tro och samhälle  möts!

Eftersom jag inte syns så ofta i tidningen eller på Dagen.se passar jag på att presentera mig. Jag heter Charlotta Larsson och har jobbat på Dagen i drygt två år. Jag jobbar som Upplagechef och här på Almedalsveckan har jag ansvar för våra marknadsaktiviteter. Jag kommer att bidra till den här bloggen med några korta inblickar från mina upplevelser av den här veckan.

Dagens Dagen är en fullträff i Almedalen. Jag har just vandrat genom de flesta riksredaktioner (Aftonbladet, Sveriges Radio, SVT, TV4, Expressen, P1s nya pratkanal, Fokus och ett par till). 
Alla är trötta på "en till som kommer med ett budskap". Men när jag berättar att Dagen har en nyhet om att 100 riksdagspolitker ställer frågor till Gud, ja då blir de minst sagt intresserade. Med viss almedalisk överdrift kan man säga att de nästan slängde sig över tidningen.
Träffade bloggaren, programledaren och författaren Alex Schulman utanför Aftonbladets tält. Han stod och rökte, men trodde att detta var en grej han kunde kommentera.
Redaktören på Fokus ursäktade sig, och menade att deras tidning har sommaruppehåll och inte kommer ut förrän efter semestern. Det bli för sent, tyckte han.

- Men det är ju aldrig för sent att fråga Gud, svarade jag.

Som ni kunde läsa på bloggen tidigare i dag jobbar jag och Andreas Nilsson dagarna i ända. När vi trots allt får några minuter över gäller det att prioritera - vila eller nöje.

I dag blev det nostalgi. Vi kunde helt enkelt inte motstå ett bordshockeyspel. Dock fick jag bittert erfara att Mr Nilsson är trebarnsfar - han utklassade mig med 5-0.

I och för sig var han på det goda laget, med spelare som Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Martti Ahtisaari. Jag fick försöka att samarbeta med bland annat Muammar Gaddafi, George Bush och Usama bin Ladin. Ganska orättvisa förutsättningar va?

I morse hade "(G) som i Gud" ett intressant panelsamtal om medierna och deras förhållande till religion. I videoklippet ovan kan du höra vad Lars Adaktusson och Anna Lindman Barsk tyckte om samtalet.

Ett av ämnena man berörde var förtroendet för journalister. Filadelfiakyrkan i Stockholms Niklas Piensoho var inte nådig mot oss och menade att det politikerförakt man ser i andra länder, till exempel Grekland, i Sverige i stället vänds mot journalister.
Hans bild bekräftas tyvärr av undersökningar. Nyss vinkade KG Bergström mig till sig för att visa skylten nedan. KG tycker inte att kritiken generellt är befogad.

Förra året åkte jag för första gången till Almedalen. Det var valår - och nu har jag märkt att det är något väldigt speciellt med det. Nu, när det bara är ett "vanligt" år, känns allt betydligt mindre. Visst organisationerna, företagen, myndigheterna och partierna är på plats, men trots att klockan snart är 16 har jag fortfarande inte lyckats lista ut vilket partis dag som det är i dag.

För ett år sedan var partierna ute redan på morgonen och började kraftsamla inför partiledartalen på kvällarna. Det var helt enkelt omöjligt att missa partifärgen för dagen.

Nu har jag inte en aning om vem som ska tala i kväll.

Tidigare folkpartiledaren Maria Leissner bjöd på sig själv när jag intervjuade henne i går kväll på temat "Politiken och livet". Hon berättade öppet om sin sorg efter sambon Hans Holmgren, som omkom i en bilolycka för cirka 15 år sedan. Maria Leissner höll i ratten. Livet tog slut. Så beskrev hon det i vårt samtal. Inte svårt att förstå, och Maria som då var partiledare hann aldrig sörja riktigt ordentligt. Något år senare avgick hon. Jag frågade om de existentiella frågorna vaknade till liv i henne under sorgeprocessen, men nej, så var det inte. Kanske har jag inte hunnit dit ännu, sa hon.

Med lite längre perspektiv konstaterar Maria Leissner att det varit mycket upp och ner i hennes liv. Många nystarter. Rådet hon gav till alla i dag aktiva politiker var att bevara sig själv bakom den offentliga rollen.

Nu är hon ambassadör för utrikesdepartementet och jobbar med demokratifrågor över hela världen. Och under ett halvår i Bagdad, Irak, var hon inte rädd att dö trots det svåra läget. "Jag hade ju redan dött en gång", förklarade Maria Leissner i vårt samtal.

Donners plats är en av de mest centrala delarna av Visby - och Almedalsveckan. Här strömmar folket förbi under dagarna och här bör man vara om man ska nå ut med sitt budskap. (G) som i Gud är naturligtvis på plats.

Äh, ett klipp till från igår... Jag kunde inte låta bli att filma. För när Moderaterna har sin dag i Almedalen är det bratsen som får plocka skräp.

Vet inte vad det säger om arbetslinjen, men på något sätt är det lite härligt.

När partiet som anklagats för att ha tagit för stor plats i Alliansen hade sin dag i Almedalen gjorde man det knappast på höga hästar.

Fredrik Reinfeldt tog en avslappnad roll, ovanligt mänsklig. Jag tror att han ville skapa en kontrast till den roll Håkan Juholt pressas in i av krav på leverans i sitt första almedalstal. Men det återstår att se.

Statsministerns tal höll en trevlig ton utan elaka påhopp på kollegor i andra partier, men också utan direkta utspel. Mest gick det ut på att förklara att överallt runt om i världen växer länder med marknadsekonomi. Diktaturer och andra vänsterstyrda länder har det sämre. Reinfelt pratade också om utmaningar som följer av att allt fler blir äldre.

Kvällen avslutades med Anders Borg i Domkyrkan. Men det var en besvikelse. Sjukförsäkring, klimat och ekonomi... det kunde ha varit vilken intervju som helst.

Visst, han fick ett par frågor om tron. Han lämnade Svenska kyrkan som 18-åring. Men ateisten Borg fann en tro och nu funderar han över om Svenska kyrkan är något för honom. Något beslut planerar han inte att fatta förrän tjänsten som finansminister är över. Men på det hela hade jag önskat mycket mer närgånget samtal, men det får väl bli med Dagen han har det samtalet?

Efter Reinfeldt på Almedalens stora scen sprang jag på Siewert Öholm och bad honom vädra sina åsikter om talet:

Gerhard Larsson har på uppdrag av regeringen lett en missbruksutredning med uppgift att kartlägga problemen med alkohol, läkemedel, narkotika och dopning i Sverige. På (G) som i Gud diskuterades rapporten.

I våras gjorde Dagens reporter Andreas Nilsson en längre intervju med Miljöpartiets nya språkrör Gustav Fridolin. I intervjun säger Fridolin bland annat att "Jag vill erbjuda mitt barn den tilliten till Gud och tron som jag har".

Intervjun var inte helt okomplicerad och Fridolin erkände i samband med söndagens Nikodemussamtal i Domkyrklan i Visby att han har fått kritik för sin öppenhet och ärlighet – trots att politiken, enligt Fridolin, ofta handlar om att hitta slagträn för att slå varandra i huvudet med.

"Men just den här intervjun, det kändes märkligt, gjorde ont, för det var ju en intervju vid privatlivets gräns", konstaterade Fridolin, som också erkände att han uppskattade att få avslutade Miljöpartiets dag på Almedalen med det så kallade Nikodemussamtalet.

"Politik blir så lätt de snabba utspelen och mäts i vem som har snyggast rubriker dagen efter och Almedalen är ju kvintessensen av det där. Och att någon då öppnar ett rum för de lite djupare samtalen känns helt rätt för mig personligen".