Almedalen måste vara världens mesta slösare av papper och tryck. Alla dessa flyers som svävar ut över Visby, i bästa fall får de ett flyktigt ögonkast för att sedan kastas i en papperskorg.
Efter några år här börjar jag dock bli duktig på det där som körskoleläraren en gång uppmanade till, att fästa blicken långt fram på vägen.
Där såg jag häromdan en Klassmorfar och bestämde mig för att just det flygbladet skulle jag ta emot.
Det var ett recept. Ett sånt där gammaldags på gult papper. Knäppt tänkte jag. Det tar ju flera sekunder innan man ens fattar att det är de där gamla recepten som anspelas.
Men fel.
Den verkliga målgruppen, en grånad generation fattar ju såklart.
Lite senare berättade ordförande Erik Jansson om varför morfäder (och för den delen även mormödrar och farföräldrar) behövs i skolan.
- Den personal som finns i skolan gör det bra men räcker inte till. Framför allt under raster och i korridorer behövs förebilder.
Han förklarar symboliskt att det är lättare att krypa upp i knäet hos farmor och farfar än föräldrarna som gärna trotsas.
Klassmorfar är ett Fas3-projekt. De flesta av de nu 1 500 aktiva vuxna i projektet finns i årskurs 1 till 7.
- De här personerna är långtidsarbetslösa. Här får de kontakt med helt nytt nätverk, föräldrar och kollegiet. Många är i relativt dåligt skick. Men när de kommer ut och får jobba får det positiva fysiska effekter, säger Erik Jansson.
Han berättar också att både Skolinspektionen och Arbetsförmedlingen har granskat verksamheten och sett att det finns stora vinster med den typen av alternativ.
