Almedalsveckan är slut för i år, och nu packar även jag ihop och åker hem

Tack för massor av kul! Låt oss göra det igen.

Om du vill fortsätta följa min blogg kan du göra det på http://dagen.se/blogg/emanuel

Miljöpartiets dag i Almedalen, och språkröret Peter Eriksson är i talarstolen. Det är ungefär lika mycket folk som under KD. 

Jag ska inte försöka mig på en Andreas Nilsson-analys av talet. Men hjälp vilken skillnad det är i hans retorik. Medan Mona har tjuvnypt, Hägglund skojat, Maud stojat så verkar det som att Peter Eriksson ställer sig på Almedalens scen tyngd av en djup kris. Bekymrad i rösten, oroad och ytterst seriös.

Alla former av lättsamhet är borta. inga kvickheter, inte ens klassisk retorik med applådpauser. Eller jo, när han suckar. Då finns det chans för publiken att applådera. Och då blir det uppblandat av skratt över den så uppenbart plågade partiledaren att hans suck överröstar applåderna.

Men det är matnyttigt. Det känns äkta. Han bjuder på lite passion, den där Peter Eriksson.

Och sånt är ju kul.

Tidningsutgivarna utsåg i dag Almedalens mediemakthavare. En panel fick ge var sin nominering.

Lars Adaktusson gav den extremt fantasilösa nomineringen "Fredrik Reinfeldt". I övrigt var Göran Gabrielsson, Fores, Piratpartiet, Gudrun Schyman nominerade. OCH! Twittertaggen #almedalen som presenterades helt rättvist av @britstakston som twittrat som en tok hela veckan.

Vinnare blev till sist: Gudrun Shyman.

Förståeligt på många sätt, om än lite fantasilöst.

Gudrun var inte på plats men en annan FI:are fick ta emot priset av TU:s Anna Serner (th).

Snart går Peter Eriksson upp på Almedalens scen!

En massa olika representanter för branschen, journalister osv. Det är lika intressant för musik, dataspels- och tidningsbranschen att diskutera frågorna. Hur hittar man alternativa betalningsmodeller? Hur går det för de som finns?

Massor av intressanta saker. Kanske allra mest hur svårt det är för de alternativ som redan finns att gå runt.

Som Spotify. En upphovsman som får sin låt spelad 150 000 gånger på Spotofy tjänar bara 500 kr, berättade man under seminariet. Det håller knappast i längden.

Men inte är det mycket bättre för det "gamla sättet". Journalisten och författaren Andreas Ekström som satt i panelen berättade att en av hans böcker gått som pocket. För varje sålt exemplar får han 1,70kr. Om han säljer 10 000 böcker, vilket skulle vara en enorm framgång, skulle han få 17 000 kr. En ok månadslön. Men bara en månadslön.

Gratis eller betalt - oavsett så är det en bransch i kris.

Och några svar på vad göra? Nepp. Det fick vi inte.

Så här såg det ut på Donnes plats, Almedalsveckans centrum, i tisdags.

Så här ser den ut i dag, vid 14-tiden. Miljöpartiet och regeringspartiet med Fredrik Reinfeldt i spetsen har fortfarande kvar sina dagar här. Men det bryr sig inte lobbyisterna om.

Och även om nu även Andreas har packat ihop och åkt hem så är jag kvar några timmar till. Det blir nog några bloggposter till innan almedalsbloggen slår igen för i år!

Nu lämnar jag, och 796 andra båtpassagerare, Almedalsbubblan. Det har varit kul, lärorikt och kommer garanterat att ge mycket även i verkliga livet.
För mig är den stora skillnaden, och anledningen till att jag inte stannar längre, att den innehåller en fantastisk familj.
För andra handlar det om ensamhet. Och det är också det den första av de tre fyra artiklarna jag har kvar att skriva ut handlar om. Men den hoppas jag att du med hyfsad internetuppkoppling struntar i. Du ska se den i stället, och inte minst det efterföljande klippet med strålande Alice Bah Khunke.
Sen har jag tre artiklar om politik på lager: KD:s nätrotsrörelse, Broderskaparna och muslimerna, samt eventuellt en om en partisekreterare som kanske inte har jättestöd i sitt parti. Men det får vi se.
Hör av dig om du har något att säga i kommentar eller mejl.
Både nu och efter Almedagsbloggens (alltså, Dagens) nedsläckning finns jag på andreas.nilsson@dagen.se!

Till nästa gång.

Kram!

Tack också till Ofelia, 7 år, som hjälpte mig att ta bilden.

Efter seminariet i morse tog Andreas ett snack med vår absoluta Almedarling (trademark of den riktiga Almedalsbloggen) Alice Bah Kunhke (nu har jag stavat hennes efternamn namn på tre olika sätt...).

Det blev kram. Från hela Dagen och ett snack om vad hon egentligen vill säga till hela Sveriges kristenhet. Se klippet nedan och hennes lista från 3:48

Tomas Andersson Wij höll igårkväll konsert i Visby. Det börjar blir tradition. Tredje året, och jag har varit där varje år. Njutit av kontrasten mot pr-byråers ängsliga trädgårdsmingel, politikernas pråliga argumenterande och journalisternas hetsiga nyhetsjakt.

Och det var lika vackert i år. Lika smart, samma torra och fantastiska mellansnack, samma skärpa i varje textrad.

Stämningsfullt. I alla fall tills det skrider fram en man i mittgången. Mitt under en låt, mitt i kyrkan, steg för steg närmar han sig Tomas Andersson Wij. Det är Andreas. Med en kamera i handen.

Jag tar mig för pannan. Försöker väsa "ANDREAS!!". Men han fortsätter. Han har fångats av stämningen i konserten och är fast besluten att göra ett fantastiskt youtubeklipp. Förmedla känslan, mellansnacket och miljön. Så där går skrider han fram, som ett ensamt luciatåg, med ljuset utbytt mot kamera och kommer långsamt allt närmare Tomas. 

Och jag kryper ihop. Gör mig osynlig där i bänkraden och kastar av mig presskortet så ingen ska förstå att vi hör ihop.

Jag är hemskt ledsen Tomas. Andreas var i tjänst. Han har inga skrupler. Han gör allt för våra läsare. Han är sån. Kanske kan du ändå uppskatta det i efterhand? Vara tacksam över youtubeklippen nedan? De blev ju rätt bra. Fångade faktiskt mycket av känslan, med sin manuella, gående, zoom. Fick med mycket av ditt roligaste mellansnack. Det om Piratpartiet, den där roliga politikerdissen med Marit Bergman. Kanske kan du förlåta oss? Och komma tillbaka nästa år igen?

Den där Alice är inte bara låda full av charm. Hon är ett knippe full av engagemang och energi också.

Hon deltar i (G) som i Guds seminarium "Ingen klarar sig ensam" och är helt fantastisk. Med genuint engagemang och vad jag upplever massor av kärlek går hon till attack mot sina paneldeltagare, tar över mikrofonen, intervjuar forskaren om vad han egentligen menar.

Det är helt fantastiskt! Se det!

Givande att prata lite mer med moderaternas stab i kväll.

Men Per Schlingmann och Filippa Reinfeldt hann bara heja. De hade bråttom ner till Markoolios after ski-liknande show. Där fick framför allt partisekreteraren fullt utlopp för sin danslusta.

För som DJ hann ju Schlingmann, Sveriges sjunde mäktigaste, bara värma upp lite.
Se bara:

Vi har fått mail från Almedalsbloggen. Inte Dagens, alltså. Utan en "riktig". Och det är lite roligt. Mitt i debatten om fildelning, upphovsrätt och så vidare så mailar de och önskar att vi inte ska heta "Almedalsbloggen", eftersom namnet är registrerat.

For crying...

Se mailet nedan och sedan mitt svar:

Från: Stina Morian [mailto:stina@makthavare.se]
Skickat: den 2 juli 2009 08:15
Till: Andreas Nilsson
Ämne: Almedalsbloggen


Hej,

 

Almedalsbloggen är ett skyddat varumärke. Vi borde ha reagerat tidigare, men har inte sett er blogg. VI har nu bett alla tidningar som är här att byta namn på sina bloggar och jag förutsätter att ni också gör det.

 

mvh Stina Morian

PS Imponerad av er blogg dock. DS

************

Stina Morian

chefredaktör

stina@makthavare.se

0705-641984

************

Från: emanuel.karlsten@dagen.se
Till: Stina Morian

Hej Stina.

Det där var lite töntigt, får jag säga.
Det är ju uppenbart att vi skriver Almedalsbloggen för Dagen.

Skulle en blogg som upprättades från Hultsfred inte få heta Hultsfredsbloggen? Eller tänk så töntigt det hade blivit om vi hade registrerat "Ledarbloggen" och sedan ringt till övriga tidningar och hävdat "ni får inte heta Ledarbloggen, vi har registrerat det".

Kom igen...

Men hey, ni gör ett bra jobb ni också. Det menar jag.

mvh
Emanuel Karlsten

ps. Detta publiceras som en bloggpost på http://dagen.se/blogg/almedalsbloggen09

Twitterdomen är inte nådig. Men jag tror att det handlar om förväntningar. Och förväntningarna på Hägglund är att han ska vara rolig.

Den kristdemokratiska partiledaren har äntligen förstått faran med att bli ett partytrick för alliansen att plocka fram när det behövs för att fylla upp till en majoritet.

Jag tror att Göran Hägglund har förstått att det är som ett parti med värde i grunden som han ska bygga dess framtid. Låt vara att han fortfarande är för feg för att använda orden "kristen värdegrund". Jag tror att det är dumt eftersom de som skräms av det redan skrämts bort redan av partinamnet.

Men det Hägglund gjorde bra var att han konkretiserade vad den "värdeorienterade politik" han vill föra handlar om.

Att det handlar om familjen har vi hört många gånger och får höra igen.

Att det handlar om att värna om miljön fick ganska stort utrymme.

Men allra mest tydlig var han i att det handlade om att stärka det civila samhället. Kravet på att både privatpersoner och företag ska få göra avdrag för gåvor till ideella organisationer framfördes med applåder till följd.
Han tog Barncancerfonden, Stadsmissionen, Rädda Barnen och Världsnaturfonden som exempel. Lita på att de inte var utvalda av en slump, men slutsatser - det får ni dra själva.
- Etik handlar om hur vi förhåller oss till de i samhället som har de svagaste rösterna: De riktigt gamla och svårt sjuka, sa Hägglund.

Till sist. Som oneline-vinnare måste nog ändå utses vad Göran Hägglund menar strömmar ur radion i den rödgröna bilen på väg mot livsfarlig vänstersväng.

- Highway to hell...

Men han bad också om ursäkt efteråt.

- Jag kunde inte låta bli.

Det är ett fyraprocentsparti i Almedalen i kväll. Det är rätt tydligt. Göran Hägglund drar inga stora skaror.

Men han drar desto mer skratt.

För några dagar sedan publicerade vi en undersökningen om att Kristdemokraternas Göran Hägglund är den roligaste partiledaren. Bland de tråkiga, förvisso. Men likväl. Han är rolig. Gör ett skämt om High way to hell osv.

Men det är pappaskämt. Ni vet, de där torra. Lite höhö-ande. Lite armbåge i sidan. Så torrt att man säger "ååååhhh" och barmhärtighetsskrattar. Och "man" är jag.

Så tar han till orda om piraterna. Första partiledaren som gör det. Det tas ett ordenligt tag. Det pratas om hur omöjligt fildelning är, att det är ett parasiterande. Och utan att bli allt för politisk skulle vilja påstå att det visar på hur lite man har fördjupat sig i frågan. Hur lite man har förstått sin samtid. Och vilket glapp det visar gentemot de väljare som faktiskt väljer att fildela.

Det är inte så enkelt som att de stjäl från de människor som har lagt tid och själ på att skapa verk. Det är mer nyanserat än så. Men å andra sidan kanske man med den retoriken fångar alla dem som faktiskt hatar fildelning. Vadvetjag. Tilltaget rev ner stora applåder.

Jag är på Kristdemokraternas mingel. Deras pressekreterare sätter sig bredvid.

"Känns det jobbigt att jag läser vad du skriver", undrar hon. Jag skrattar nervöst och menar att jag är...så öppen.

Jag skriver vidare och hon ser att jag citerar henne. Mer nervöst, men övertag Emanuel.

Skit i det nu. Det är trevligt här. Mer folk än väntat. Men inte så karismatiskt. Men hey, det är kristdemokraterna, inte pingstkyrkan.

Man pratar om F. Fyra sådana. Som beskriver förnyelsearbetet. Det låter fint. De har tagit in Marie Söderqvist och andra profiler som ska prata. Lite för torrt för mig, men säkert viktigt för partiet.

Och så serveras det vin. Mousserande. Och jag undrar om det är lika mycket tabu inom KD att partipengar betalar mousserande vin som det skulle vara inom frikyrkan.

Men det vågar jag inte fråga om. Inte ens pressekreteraren (som fortfarande tjuvkikar).

Sitter på ett spännande nätverksmöte med FFFF. De kallar sig en nätrotsrörelse och hoppas kunna föra Kristdemokraterna bort från den trånga ytan i mitten. Men hur? Och exakt åt vilket håll ska man gå?

Familj, Flit, Företagande och Frihet är ledorden.

De första två ställer sig en majoritet sig bakom, företagsamhet också hyfsat. Men frihet från staten är det svårare med, hävdar Marie Söderqvist vd på United Minds som varit med och gjort undersökningen som också presenteras på DN debatt i dag.

Finansmarknadsminister Mats Odell säger sig känna igen de fyra F-en. Men vill lägga till exempelvis förvaltarskapet. Både när det gäller miljön, men också när det gäller ekonomiska frågor.

Även Svenska Dagbladets politiska chefredaktör PJ Anders Linder stryker under att det finns en styr yta för KD att håva in röster på.

Blondinbella ärhär. En plastig version av Underbara clara skulle man kunna säga om man vill vara elak. Inte av något ytligt skäl, utan för att hon känns så fantastiskt lillgammal. Hon talar sina ord så att de nästan studsar ut ur munnen. Glatt och käckt, tar sitt ansvar, präktig, ambitiös och ställer upp för cancerfonden.

Men hon heter fortfarande Blondinbella. 

Jaja, jag är bara avundsjuk på hennes miljoner.

Vi släpper det här och går och minglar med Kristdemokrater i stället. De har förnyelsemingel. Det kan i synnerhet deras pr-frågor behöva. Göran Hägglund har varit närmast osynlig i dag, Kristdemokraternas dag i Almedalen.

hej.

Jag är på Fores seminarium om Pirate bay. Det har blivit högaktuellt med anledning av att Pirate bay påstås säljas för 60 miljoner. 

Och spänningen är hög. Förvånansvärt lite lilaklädda piratpartister här, men desto mer mediefolk. Och twittrare.

Det är en närmast rekordstor panel. Med kvinnan som drev åtaladet mot Pirate bay, googlechefer, journalister, JK, bloggare och massor av andra.

Det här blir spännande. Följ det live här:

Det är ingen hejd på alla utmärkelser i Almedalen.

Politikerbloggens Niklas Svensson gav sina gamla Expressen-polare nu på Newsmill "Nyhetspriset 2009". Kanske i förhoppning att de bjuder tillbaka när Newsmill lanserar sitt.

Sveriges i egen gräddfil körande PR-byrå, Westander, nominerar fem till "Hetast i Almedalen"-priset: Alexander Bard, Bilidustrin, Lärarförbundet, Rättvisemärkt och #almedalen.
Det sistnämnda är sökordet vi skriver in i våra Twitterinlägg för att det ska komma i det allmänna Almedalsflödet.

Har själv nämnt Rättvisemärkt, för de genialiska tröjorna som syns överallt, som kandidat till "Årets varumärke i Almedalen" - ni vet det där som vi fick förra året. Men jag undrar just om det blir så. Skulle tro att de söker en vinnare lite längre i från Dagen för att attrahera ytterligare en målgrupp.

För när allt kommer omkring så är ju även de här utmärkelserna ett sätt att synas. Ett sätt att få en sån som mig att referera till min gamla jobbarkompis Niklas Svensson, eller Dagens gamla utmärkelse årets varumärke. Eller för den delen "Westander" som bidragit till en stor del av mina föredrag med hjälp av sin fritt spridda PR-handbok.

Klart är i alla fall att Dagen och Frälsningsarmen med "(G) som i Gud" inte får samma utmärkelse i år igen. Det har nämligen en av jurymedlemmarna, Johan Hakelius, avslöjat för mig. Inte för att vi inte är värda det.
- Jag hade gärna nominerat er. Men det skulle väl bli lite tjatigt, så jag tror att det blir någon annan i år.

För övrigt, missa inte vår intervju med radarparet Johan Hakelius och Torsten Åhman: 

Jag är på Svenska kyrkans seminarium. Det är speciellt. På många sätt. Dels för att det känns väldigt speciellt att sitta i en domkyrkobänk och äta de serverade falukorvsmackorna med stekt ägg.

Men också över hur omöjligt det är att prata normalt i den här miljön. Så fort deltagarna tar ton så förväntar jag att de närsomhelst ska stämma upp i en sakral psalm. Det är något med det mjukt avklingade ekot som uppstår av att tala i längst fram i en jättekatedral som gör varje ord extra högtidligt. Nästan omöjligt att låta normal. Det börjar sugas på ord, dröjas mellan meningarna. Sådär som domkyrkopredikanter gör.

Tills Alice Bah bryter in. Hon är en låda full av charm som oavsett var hon är, vad hon gör. Man måste älska henne.

Men usch vilket tråkigt ämne. Nu går vi och lyssnar på företaget som köpte Pirate bay för 60 miljoner i stället. Har ni hört om den grejen? Helt tokigt.

Det pågår ytterligare ett seminarium under (G) som i Gud och det är stundtals otroligt underhållande. Medan politikersidan, ledd av Annie Johansson, levererar trötta självklarheter tar det nya radarparet Hakelius och Åhman ut svängarna, är roliga och nyanserade. Särskilt pastor Åhman.

Och just att det är en kristen företrädare som får leda den sidan känns så skönt. Så efterlängtat. Tidigare år när (G) som i Gud arrangerats är det nästan alltid som de kristna företrädarna som stått med byxorna nere.

Men nu med Torsten Åhman, och i går med Equmenias ordförande Johan Nilsson känns det lite som en återupprättelse.

Se hela seminariet live eller i efterhand här.

Hejade på Torsten Åhman, pastor, kolumnism och rikstyckare, och Johan Hakelius, mediahottie, kolumnism och rikstyckare, sekunder före Dagens seminarium.
Jag frågade vem av dem som var lik den andra.
Det skrattade de gott åt, men hade inget svar.

Det här Monas sista uppdrag Socialdemokraternas Almedalsdag. Att vara kyrkvärd.

Förslaget var hennes eget och bidrog säkert till att hundratals ville tända ljus i domkyrkan denna onsdag. Att dela ut ljus under nattvarden i den avslutande mässan var nämligen uppdraget hon föreslagit.

Jag var först att ta ett ljus. Tände det och bad en bön om solidaritet. Det kom så spontant och var för mig som frikyrklig så genial kombination av Svenska kyrkan och Socialdemokraterna att jag undrar om inte den helige Ande var med i beslutet. "Den helige Anders" var det i alla fall. Det var nämligen ärkebiskopens snack om solidaritet mellan alla som vill göra gott i samhället som ledde in mig på spåret.

Nikodemus beskrivs som den nyfikne politikern som vill förstå det här med Gud bättre. Där av namnet Nikodemussamtal i domkyrkan.  Nu blev det inte så mycket snack om Gud med Mona där.
Mer med mig senare däremot... Men håll ut - det kommer en artikel.

Kvinnan bredvid mig frågade precis det jag satt och tänkte på här i Visby domkyrka.

Hur känns det att sitta här med en dator i knäet?

Märkligt. Minst sagt. Låt vara att jag nog läser Bibeln oftare på datorn än den med tunna blad och svart läderpärm. Men ja, det känns nästan lite hedniskt. Tur att samtalet med Mona avslutas med mässa.

Och inte för att jag saknar förfrågningar om jag vill ha vin. Men den här gången kommer jag att tacka ja. Det blir bra med nattvard liksom för säkerhets skull.

Lite intressant förresten att alla de tre partiledarna i oppositionen tackat ja till Nikodemus-samtal i domkyrkan. Ingen i alliansen har gjort det.

Mona

Sahlin gjorde det bra. Riktigt bra. Storpubliken delade ut applåder i parti och minut.
Låt vara att delar var spel med kort under borden. Lösryckta citat från borgerliga som ingen kan kontrollera eller sätta i sitt sammanhang.

Mest drabbad av det var Göran Hägglund. Men det återkommer jag till.

Mona fortsatte trenden att börja i mänskliga rättigheter med Iran som självklar gemensam nämnare.

Attackerna på regeringen fokuserades på att höja ribban för Reinfeldt. Stå upp för löften om fler jobb som avgörande för valresultatet 2010. Sluta skylla på finansläget. Gör något!

Och så klimatet. Mona vet att där har Fredrik Reinfeldt profilerat sig. Men hon vet också att risken för en utebliven överenskommelse i Köpenhamn är överhängande. Det är därför hon säger:
- Fredrik Reinfeldt: prata inte ner förväntningarna.

Mona gav företagare sin del av godispåsen. Men klyschor som  att "satsa på företagare" och "företagare måste satsa på sin personal" kändes tomma.
Mer effekt då i kampen för A-kassa. För alla ofrivilligt arbetslösa.
- Regeringen måste tro att rädsla skapar jobb. Men rädsla hämmar utvecklingen både hos företag och egna.

Mona citerar att Reinfeldt sagt sig längta efter Göran Persson. Inget om sammanhanget. I stället skapar hon sitt eget som gick ut på "klart han gör, då ledde ju vi landet och finanserna var goda."
Men fortsättningen ger för henne önskat resultat:
"Jag kommer inte längta efter Fredrik Reinfeldt" kom som ett mejl i boxen.

Striden om kvinnomaktsrösterna tänker hon också ta.
"Jag kommer inte längta efter Maud heller."
Nej, rätt till heltid, lika lön, fler jobb i kommuner och landsting, det var några av godisbitarna som låg i kvinnornas påse.
En liten attack, och kandidat till oneline-utmärkelsen, kom genom att citera  en fabriksarbetare i Trollhättan.
"Bättre en Saab på parkeringen, än en Maud i regeringen".
(Stora applåder)

Samarbetet med Ohly och Eriksson betonades noga och regisserat. Det bloggade jag om tidigare.
"Det har varit tufft, men jag är glad att ingen ryggade och att vi tog oss igenom det."

Hon relaterar till farfar Tage Erlander och pratar vård. Och det är nu som Göran Hägglund blir slasktratt.
Hon säger att hon frågat honom om de inte skapar en vård där fabriksarbetaren och direktörens dotter sitter i olika väntrum.
"Må så ske", ska Hägglund ha svarat.
Inget sammanhang. Men däremot en billig poäng.
"Må aldrig så ske", säger jag. 

Mona lovade också att en rödgrön regering river upp FRA-lagen.
- Integriteten är så viktig. Riv upp och gör rätt. Det kommer en rödgrön regering stå för.
Mot det löftet står sig Mauds lila dress slätt.

Unga fick ett par smågodisar. Men inte lika mycket som pensionärerna.
- Det är skymf att premiera andras jobb, det är uppskjuten lön. Rätt ska vara rätt, också för äldre.
Och så lovar hon att avskaffa pensionärsskatten innan det är dags att verkligen betona sitt avsky mot Hägglund.
I den frågan är inte bara han fel. Där är hela Kristdemokraterna fel. Ja det är faktiskt så att "problemet är Kristdemokraterna". Analys krävs, men så är det.
Hävdar Mona.

Personangreppen kunde hon skippa hör jag folk säga omkring mig. Men avslutningen var stark och där måste jag nog också utse hennes bästa oneline även om den börjar med ett upprepat "aldrig".
- Fortfarande vet vi inte om de är beredda att regera ihop med främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Jag har gett mitt besked. Det borde Reinfeldt göra här på lördag.
- Aldrig, aldrig, någonsin att kommer jag göra oss beroende av Sverigedemokraterna.
För det fick hon störst applåder hittills på Almedalen, och tackade med att säga:
- Det är ruter i er och det borde det vara i alla politiker.

Och så var det där med Marit. Är det möjligtvis något med namnet som lovar valsuccé? Säkert är att hon var uppskattad i alla fall.

Uppdaterat: En kvart in i talet reste de sig och ställde sig regisserat på bra filmplats tre meter åt andra hållet från mig sett. Redo för att bli utpekade som bästa kompisar av Mona. Det blir bara gulligare och gulligare. Och väldigt tydligt vem som egentligen bestämmer över dem alla tre. 

Sitter nära Lars Ohly och Peter Eriksson på gräset bredvid scenen.
De såg ut som två kompisar från lågstadietiden när de under sin promenad fram till sittplatsen försökte hålla ihop.
Det är något sött över att smågrabbarna håller ihop.
Och nog märks Miljöpartiets senaste framgångar. Ohly ville gärna snacka med Dagen om förväntningar på Monas tal. Men det var uppenbarligen Peter som stod överst i hierarkin.
- Nej, inte nu.
När jag ändå frågade sa han:
- Ett bra tal.
Har ni snackat ihop er inför Almedalstalen?
- Nej, inte så mycket. Men vi var ju på tågturné tillsammans förra veckan.

Sossarnas kupp är lite intressant förresten. De andra brukar respektera den utsatta taltiden 19.00. Men jag förstår dem, Marit Bergman är grym som artist - och det politiska snacket som Emanuel bloggat mer om är säljande.
"Om drygt ett år har vi en kvinnlig statsminister", sa Marit och lockade jubel.
Inte för att Maud har en chans till den posten, men lita på att det var för att inte tappa några kvinnomaktsväljare till röda laget som hon snackade jämställdhet och kvinnor på Almedalens scen en halvtimme igår.