Maud var klädd i Piratpartilila. Men hon bär inte färgen med trovärdighet.
För Maud talade gärna om ungdomar och att "vi vuxna" måste släppa fram den nya företagsamheten. Den som inte ser ut som det näringsliv vi är vana vid.
Men när hon en kvart senare ska förklara att det finns massor av bra klimatsmarta lösningar i alla småföretag och att de borde få låna pengar för att utveckla dessa, ja då säger hon att de "ligger i byrålådorna".
Nej, Näringsministern, de ligger i elektroniska dokument.

Annars började hon på säker mark. Jämlikhet. Hon klagade på sig själv och oss andra som någon gång berömt lilltjejens glittrande hårspänne och killens tuffa tröja.
Där börjar vägen mot jämlikhet, mot fler kvinnor i ledande ställning, mot fler kvinnor på Almedalens scen.
- Ni män. Vill ni inte ge era döttrar en bättre framtid?¨
(Tveksamma applåder.)

 Sen var det ungdomarnas tur.
"Lärlingsplatser..." Vänta nu, det där paxade ju Björklund i går.

LAS:
- Kan inte vara bara antalet anställningsår som gäller. Måste se till kompetens.
(Bra applåder, för första gången)

 Uppskattande ord till Metall. Kan diskutera längre ingångslöner.
Men vänta nu, ingångslöner, det tog ju Björklund också credd för i går.

Miljön fick mer önskad respons. Skattefrihet på miljöbilar och "världens mest ambitiösa klimat- och miljöpolitik" applåderades.

Kritiken mot de röda var mer balanserad än Björklund i går. Men i miljöfrågan fick oppositionen höra att det var dags att börja ordkompensera.
- Det ni lovar måste följas av åtgärder.

 Så till slut lyckades hon ändå förklara den Piratlila dressen. För det rop på delaktighet i framtidens utveckling lät faktiskt som ärligt när hon sa:
- Det är jättestort att vara minister och leda arbetet i hela Europa. Jättestort. Hjälp oss att göra ett gott jobb. Det är allas vårt ordförandeskap.

Och så var det där med bästa onelinen. Det såg klent ut på listan.
"Världens gröna Gnosjö!" låg bra till men ersattes snabbt av "Släpp bävrarna fria!". Vad det betyder kan säkert våra kolleger på The Sun i London hjälpa oss med när de fått talet översatt.

Maud Olofsson talar. Hon står där framme i Piratlila. Andreas har redan twittrat och undrat om det står Piratpartiet på ryggen.

Vi sitter här framför scenen, i knät på säpo-agenter och koncentrerar oss. Kolla, Andreas jobbar så hårt att tungan sticker ut. Så gör han när han jobbar riktigt hårt.

Själv tycker jag Maud gör ett ganska trist tal. Skrivet, ja visst, men hjälp så mycket plattityder. Klassiskt uppbyggt med "slagfärdiga meningar" och konstpauser för den trogna centerpubliken (gotland är för övrigt ett starkt centerfäste) att applådera plikttroget.

Jaja. Andreas analyserar det här bättre snart. Hej.

Jag hamnar på ett seminarium med Ebba von Sydow. Det handlar om (surprise!) digitala medier. 

(Ja, hon står längst där framme)

Till bords får jag bland andra Alexander Bard. Han är uppdaterad och engagerad i allt från försäljningen av The Pirate Bay till hur kristna folkpartister är snobbkristna. Allt går i en hisnande fart. Allt är så välartikulerat att jag verkar ha svårare att hänga med än hans tunga. Alltid med samma engagemang i frågorna. Han pratar om sexköpsdebatten med Cecilia Wikström. Om taktiken inför samma debatt. Om hur den gagnade Folkpartiet eftersom det visade engagemang.

Och så hans nya bok. Jag försöker tråckla ur honom att han inte arbetat med den lika mycket som Jan Söderqvist. Men det har han visst. Jag får ett exemplar. Som bevis, vadvetjag.

Vi pratar Dagen. Hur han älskar Dagen. Massor.

Men crap. Jag glömde att fråga honom om hans påstådda släktskap med frikyrkosveriges egen Elvis Presley Bengt Johansson. De påstås vara kusiner.

jaja. Nästa gång. Nu är seminariet slut och jag vimlar vidare. Hejhej.

Det här är Peter Weiderud. Han är ordförande i Broderskapsrörelsen, den kristna rörelsen inom Socialdemokraterna.

Jag har hängt lite med honom under eftermiddagen. Just nu har ett seminarium om Israel-Palestina avslutas i Visby Metodistkyrka där de håller till. En vacker lokal med mycket värme. Tidigare var det samtal om hur den muslimska och kristna vänstern ska kunna samarbeta.

Peter är en skön snubbe. Men om du undrar varför han är så väldigt glad på just den här bilden så är det för att Sverige är på väg att bli ordförandeland i EU. Det som är så bra med det är att nu är det Carl Bildt som har makten att ställa krav i just Israel och Palestina-frågorna. Tvåstatslösning och samtal med Hamas, är en bra början menar Weiderud.

Och när vi nu ändå är inne på Broderskap så kan jag inte avhålla er en nu ganska många år gammal berättelse från Dagen:

Det var sommarvikarien som inte hade pejl på Broderskapsrörelsen, men fick förklaringen att det var de kristna socialdemokraterna. En betydligt mer erfaren redigerare förtydligade genom att, enbart på skoj, göra det klassiska citattecknet i luften samtidigt som han sa "kristna".
Sagt och gjort - i nästa tidning stod det just "Broderskapsrörelsen - de "kristna" socialdemokraterna."

Myrornas vd är här och talar om ideell second hand och hållbar utveckling. Och jag kan inte låta bli att tänka: Är hans kostym second hand? Det hade varit ett effektfullt grepp.

Se seminariet här

Uppdaterad: Samtalsledare Elisabeth Sandlund tänkte samma sak som jag, och ställde frågan. Och ja, allt utom kavajen var från Myrorna.

Heja vd Johan Oljeqvist!

Är på tidningen Fokus seminarium om vad som avgjorde EP-valet. Det är gjort i samarbete med Synovate som har gjort en undersökning bland svenska folket. Det är intressant.

Piratpartiet får flera fina siffror, och KD får sämst. Till exempel visste väljarna sämst om vad KD egentligen stod för. Den tv-reklam som partierna satsat på var bara betydelsefullt för 0,5 procent av väljarna.

Allra mest intressant blir det när man presenterar de tyngsta anledningarna för att rösta på ett parti. När det kommer till KD var den främsta anledningen personerna.

Med tanke på Alf Svenssons deltagande, och att han fick en dryg tredjedel av personrösterna, dubbelt så många som listettan Ella Bohlin, kan man anta att Alf Svenssons deltagande sannolikt räddade KD:s EP-mandat i valet.

Snackade en stund med Dolph Lundgren i morse.

Det var några timmar sedan faktiskt, men det är först nu jag klarar av att skriva igen. Min höger fick lida efter ett handslag precis så fast som man kunnat förvänta sig.

Dolph visade sg vara för dödshjälp och argumenterade ganska bra för det. Rakt på sak att ingen skulle behöva skjuta skallen av sig eller hänga sig. Det är bättre med hjälp att göra döden till något vackert. Han beskrev det med bilden av att sväva iväg på ett moln. En hård mjukis.

Själv tror jag att han mest är rädd för vad som händer efter döden och därför har ett behov av att kontrollera allt innan dess till minsta detalj.

Dolph fick hoppa in i stället för Eva Flyborg i paneldebatten på "(G) som i Gud" där de andra hade ganska bra argument för varför dödshjälp inte är en bra grej.

Men vänta ... nu fattar jag. Det var ju inte Dolph! Göran Thingwall heter han visst, läkare och moderat riksdagsledamot. Men resten stämmer.

Om man vill vara bibellustig skulle man kunna säga att jag träffade Jona här ute. För det står en man i en fisk här. Men han varken heter Jona eller är Gudsprofet. Utan det är Jonas från Greenpeace.

Han står i en fisk gjord av liggunderlag och delar ut traktat om hur våra hav faktiskt kan skyddas. Och allt det där är säkert intressant. Men det enda jag kan fokusera på är hans dräkt. Vilket starkt engagemang en människa måste drivas av för att sätta på sig en tajt helkroppsdräkt under en gigantisk fisk. Och sedan söka kontakt med makthavare, journalister och lobbyister.

Han pratar om fisk och hav, och jag om dräkten. "Är den varm? Tung? Imponerande!"

"Jag ångrar att jag inte rakade mig" och så tittar vi närmare på huvud...täckningen och ser hur skäggstråna sitter fast i tyget.

Fantastisk man, det där. Haven kan skatta sig lyckliga.

Följ livesändningen av Dödshjälp eller Livshjälp, en debatt om läkaretiken.

Sitter och lyssnar igenom inspelningen av Ingvar Carlsson-intervjun som Thomas Österberg gjorde tidigare i kväll. Tanken är att jag snart ska kunna serva dig med en kärnfull sammanfattning.

Det blir inte en kort sammanfattning kan jag avslöja. Ingvar Carlsson säger mycket bra.

Men så rycker jag till, spolar tillbaka och lyssnar igen när han pratar om makt.

- Demokrati är en bra form för makt. Där ska varje makthavare kunna kontrolleras.
Man brukar säga att det sker med alla utom med journalister, säger han.

Absolut inget konstigt i det citatet, även om jag i veckan snackade med en nuvarande minister som tyckte att det var lika bra att utnyttja journalisternas roll, om än felaktig, som den tredje statsmakten.

Nej, det konstiga är att Ingvar Carlsson säger:
"Ursäkta mig, herrn!", nickar mot mig, ler och pratar vidare.

"Herrn?"

Ingvar Carlsson, 74, kallade mig "herrn"!

Blir det patetiskt om jag stalkar honom i coola surfkläder framöver och förklarar att jag faktiskt bara är 33?

Äsch, ingen bra idé det heller. "33-åringen" ger inte några bra vibbar.

Nåja, låt gå för den här gången då, mycket äldre herr Carlsson.

Uppdaterat: Läs om de viktiga delarna av samtalet här.

Kändes bra att avsluta kvällen på Almedalen med andakt.
Mjuksång och en avslappnad Frälsis-Viktor som pratar om Jesus möte med dåtidens makthavare Pontus Pilatus kändes helrätt i det som just den här veckan är Sveriges maktelit samlad.
Ingvar Carlsson, som i Gotlands tidningar tidigare i veckan slarvigt kallat sig för ateist, ångrade uttrycket. Så säker känner han nog inte.
Och trots en kvarts paus före andakten valde han och frun att stanna kvar.
Kanske kände sig så illa tvungen när han nu sagt hur viktig religionen är i dagens samhälle eftersom hans absolut tydligaste råd till de hundra åhörarna var: Lev som du lär!

Skickar också med en bild på Ingvar med farbror Tobias som Emanuel bloggade om:

Första Dagenseminariet är avklarat. Det var bra. Extremt avslappnat. Och opinionsredaktör Thomas Österberg passade ypperligt som samtalsledare i den här formen. Tryckte på rätt knappar och det bara rann ur Ingvar Carlsson.

Nu har Ingvar Carlsson förvisso inte mycket att hlla tillbaka, att vara försiktig med. Det var länge sedan han var i hetluften och det han säger i dag känns nästan preskiberat i samma stund. Det handlar om en annan tid, liksom.

Men det var ovanligt avslappnat. Ingvar Carlsson berättade öppenhjärtligt om tro, om uppväxt om svåra tider och om Gud. Om att religion är en maktfaktor och att han ångrar att han inte läste teologi som ung - det hade han haft nytta av, menade han.

Vad som gjorde det så avslappnat var också ett fantastiskt roligt grepp - improvisationsgruppen Farbror Tobias avbröt i tid och otid samtalet och dramatiserade det som precis sagts. Det var träffsäkert, humoristiskt och lättade upp allt väldigt mycket. De tog Ingvar Carlssons berättelser och överdrev dem, skojade och efteråt kunde Ingvar Carlsson säga "Ja, precis så var det, fast de var lite argare".

Effektfullt.

För övrigt tycker jag, som webbredaktör, att det är intressant att se hur vår livesändning direkt efter att den avslutades hade en blogg som skrev ihop en kort sammanfattning. Jag hade tänkt att vi behövde vara snabba med att lägga ut en sammanfattning av samtalet, men det jobbet skötte bloggarna.

Sedelärande.

Jag efterlyste självförtroende hos Björklund tidigare. Det behöver man inte be om bland Piratpartiets anhängare. I brist på sin egen dag verkar de ha bestämt sig för att sprida ut sig över hela Visby de här dagarna.

Man känner igen dem på att de sitter i gräset med en laptop i knäet.

Skillnaden mellan piraterna och Emanuel är att de har fulare kläder och bara bryr sig om människor med en IP-adress.

Nåväl, jag passade i alla fall på att kolla med Bert Karlsson om han längtade tillbaka till tiden när han och Ian hade sin egen dag. Och om han kunde minnas samma längtan efter en egen dag som jag förmodar att ungarna under Ricks falkvingar längtar efter.

- Nä, jag uträttar mycket mer nu. I Cancerfonden till exempel. Men både Sverigedemokraterna och Piratpartiet har väl chans att få sig en dag snart. Inte för att jag gillar just det, men det är bra för politiken med uppror.

Sen skulle inte Bert vara Bert om han inte också la till:

- Men vi har fortfarande publikrekordet.

Men roligast på Bertbilden är Jan Björklunds säkerhetssnubbe i bakgrunden som följer oss skeptiskt. Men han behövde inte vara så orolig.

- Han ligger bra till.

Var Bert svar på min fråga om det är Jan Björklund som får herr Karlssons nästa röst.

Nu pågår Dagens och Frälsningsarméns satsning (G) som i Gud första seminarium. Se det live här

Jan Björklund har precis avslutat sitt tal. Ett ganska bra sådant måste jag säga.

Trots att inledningen var bättre än resten.

Med avstamp i händelserna i Iran sa han:

- Det är dags för tyrannerna, utklädda till präster, att lämna ifrån sig makten till demokratiska krafter som respekterar människor.

Rakt på sak och med känsla.

Men tyvärr var det inte någon innehållsförteckning på talet. Det hade varit både oväntat och spännande.

Nu blev resten av talet betydligt mer väntat. Företagande och ideliga attacker på den rödröda röran. För, som Björklund hävdade, det Miljöpartiet som tidigare varit en vattenmelon - grön på utsidan, men röd inuti - har nu blivit en tomat: röd helt igenom.

Han tog exempel på skattefrågor och menade att det var sossarna som dikterade villkoren.

Ungefär som Moderaterna i alliansen då, tänkte jag men sa det inte högt. Cecilia Malmström satt så nära, snyggt klädd i dress och allt. Själv hade jag T-shirt.

Tänkte också, tyst, att det var likadant i företagandet. Den som äger mest, bestämmer mest,  och det verkar han ju gilla.

Förutom avsky mot Socialdemokraterna och kärlek till företagande hann utbildningsministern även prata ganska mycket skola också. Och eftersom repetition är kunskapens moder berättade han återigen att det var han som infört specialklasser för mattegenier.

Där hade jag också tänkt landa den här bloggposten med att summera med bästa onlinen: "Klassresan börjar i klassrummen".

Men jag kan inte bestämma mig för om den är bättre än: "Socialdemokraterna motarbetar rikedom, liberaler motarbetar fattigdom".

Båda fick i alla fall en varsin av de sällsynta applåderna.

Det hade blivit fler om Björklund, som för övrigt såg både snygg och fräsch ut i sin rosa skjorta, bara hade haft självförtroende att ge dem en paus att tränga sig fram på.

Jaha, så nervös blev alltså minister Krantz. Han lämnade återbud.
Ersättaren Helena Bargholtz, till vardags i justitiedepartementet, sa någonting om att Tobias Krantz "hastigt och lustigt blivit statsråd" och då fick man snabbt hitta någon annan från partiet som kunde hoppa in.
Resultatet blev en sorglig röra av publik, moderatorer och opponenter som kunde socialpolitik bättre än henne.

Men floskler blir inte floskler för inte: "Tidiga insatser räddar barn", är en som funkar i alla lägen. Men så mycket längre än så kom vi inte i dag ...

Första bloggposten.

Och första gången på Almedalen.

Men jag tror att vår senaste minister, Tobias Krantz, är mer nervös. Det borde han i alla fall vara. Han är ju huvudpersonen på en socialpolitisk tebjudning med Dagens utsände - och har det här att leva upp till.

Andreas är här! Vi tar de tunga arbetsuppgifterna direkt. Glass och kaffetest.

Andreas uppskattade mycket smaken Gotländsk sommarnatt. Fyra almedalsankor av fem möjliga.

Själv körde jag Lion och ägglikör med sockerkaka. Tre almedalsankor av fem möjliga.

Men nu är det slut på det lättsamma. Ministerseminarie. Hejdå.

Jag har precis varit på ett intressant seminarium om bloggar och mediemakt. Det kunde jag väl få gå på så här i början på veckan? Så kan vi gå på sådant som intresserar er framöver.

Första halvan var intressant med Huffington posts (en tidning som arbetar nästan uteslutande med läsarmedverkan) representant. Andra halvan liknade mest en kurs för politiker i sociala medier.

Nu inväntar jag kollegorna från fastlandet. Så säger man om den del av Sverige som inte är Gotland när man är gotlänning. Under tiden sitter jag här i solen och bloggar, kollar mail och ser till att allt ska fungera inför kvällens Dagenseminarie. Klockan 21 sänder vi seminariet med förre statsministern Ingvar Carlsson. Ni vet, sko-killen.

Almedalen myllrar av lobbyister. lobbyister som lobbar för lobbyister. Som bjuder lobbyister på glass, mat och glass. Almedalen är en ankdam i dubbel bemärkelse.

Att bara sitta här på parkbänken är som att bli uppassad på finmiddag.

Nu kom det till exempel en kvinna från Rättvisemärkt som serverade kaffe:'

Hon var kristen. Det stod på t.shirten. Alla rättivsemärktlobbyister som är här får välja eget tryck. Hon valde kristen. Fint, va?

Och precis efter henne kom en tjej från och delade ut en tidning om Gud och politik.

De kristna dras till mig som flugor till skit. Eller som änglar till förtappade, vad vet jag.

Välkommen till Almedalsbloggen!

Här kommer jag och min kollega Andreas Nilsson rapportera om det vi ser och noterar från veckan som kommer. Vi utformar den lite efterhand och gör det gärna tillsammans med er, läsare.

I år kommer vi inte satsa på egna reportage under veckan. Men givetvis livesänder vi Dagens egna seminarier och kommer bjuda på en del bonusklipp här.

Att vi inte satsar på egen webbtv med reportage och sånt handlar allra mest om tid. Det tog för mycket tid att springa runt och hitta på egna grejer, skriva manus men framförallt att klippa ihop det.

Och för att minnas lite vad som hände förra året har Kristofer Gustafsson som var redigerare och kameraman satt ihop ett...mindre smickrande feltagningsklipp.

Följ oss under veckan!