Nu vill jag berätta lite till om Oasmötet i Borås i sommar!
Jag skrev ju att människor från olika fromhetsriktningar inom Svenska kyrkan kommer som deltagare och känner sig hemma på ett Oasmöte.
Vi är jätteglada åt att också klosterfolket är med som medarbetare!! Både bröder från Östanbäcks kloster utanför Sala och systrar från Klaradals kloster vid Sjövik. Båda dessa är kloster inom Svenska kyrkan.
På Oasmötet i Borås ansvarar dessa för något vi kallar för "Stillhetens Oas". Det är som ett klosterliv med stillhet, bön, eftertanke och tystnad mitt i det stora. folkrika och brusande Oasmötet. Till deras lilla kapell kan man söka sig närsomhelst under dagen, om man känner behov av stillhet och bön, eller samtal och bikt. Där bedes också tidebönerna under dagen.
Kapellet på "Stillhetens Oas" bemannas ständigt av bröder och systrar från dessa båda kloster.
Det är så härligt och fint när våra olika traditioner får berika varandra. Annars är det ju vanligt att vi upplever olikheter som något hotfullt ...men olikheterna på ett Oasmöte föder mycket glädje och igenkännande! De blir något som kompletterar och berikar!
Jag tror att det beror på att om Jesus är vårt tydliga centrum,så kommer vi närmare varandra när vi närmar oss honom som är i centrum! Ungefär som ekrarna på ett cykelhjul...ju närmar centrum, destu närmare varandra!
