"...Än slank hon hit, och än slank hon dit..."
Prästens lilla kråka verkar ha svårt att hålla sig på vägen!
Att slinka hit och dit är inte så förtroendeingivande.
Kråkans problem berodde på att hon inte hade någon som körde.
Den karismatiska förnyelsen har ibland anklagats för att var som prästens lilla kråka, slinka hit och dit och ibland hamna vid sidan av vägen. Ibland sägs det att karismatiska personer jagar känslor och manar fram känslor...sådant har säkert hänt, men är ju självklart inte något att rekommendera!
När Paulus undervisar de första kristna om de karismatiska gåvorna i l Kor 12, så avslöjar han för oss vilka som är helt i klorna på sina känslor. Det är hedningarna som "viljelöst drogs med bort till avgudarna" 1 Kor 12:2. De kristna däremot, kännetecknas inte av velighet och viljelöshet, utan av kunskap, säger han.
Vi vet inte hur det kändes för lärjungarna den första pingstdagen, deras känsloläge verkar just då inte vara så viktigt - däremot vet vi att det märktes. Det märktes att något nytt och annorlunda hade inträffat. Det märktes att de hade blivit utrustade med kraft från höjden. Med det kristna livet är det så att ibland känns det härligt, ibland känns det förfärligt - och ibland känns det inte alls. Det kan kännas - det måste inte kännas - men det bör märkas!
Prästens lilla kråka igen - hon hade svårt att hålla kursen pga att ingen satt vid ratten. Och det är lika svårt att hålla kursen om känslorna ska styra. Känslorna kan inte sitta vid ratten,men de är mycket trevliga att ha med i bilen, annars blir färden tråkig. Också vårt känsloliv tillhör Herren. Det skall inte undanhållas honom. Han vill låta sig tjänas av hela människan, också av känslorna. Jesus talar i Joh 16:24 om fullkomlig glädje. Och antingen överdriver han, eller så menar han precis vad han säger. Gud visste vad han gjorde när han skapade känslolivet och gav oss förutsättningar till ett rikt känsloregister med både glädje, sorg, vrede, upprymdhet, hängivenhet, tillit m.m.... Känslolivet är inte farligt eller hotfullt för vår kristna tro. Gud vill att vi tjänar honom med hela vår personlighet "...ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!" Psalt 103:1.
