Om demokratiska rättigheter och demokratiska skyldigheter.
Om jag blev tillfrågad att bli ledamot eller kanske rent av ordf i sportfiskeklubben på orten där jag bor, så skulle jag tacka nej.
Smickrande att få frågan, men pga att jag är helt okunnig i sportfiske och dessutom aldrig fiskar och inte heller planerar att starta med fiske eftersom jag är helt ointresserad, så skulle jag tacka nej.
Det skulle kännas fel att vara ledamot i deras styrelse även om det är en demokratisk rättighet att bli nominerad- och för dem att nominera vem som helst. Den som blir nominerad till ett sammanhang och bejakar den kallelsen, borde också ha en demokratisk skyldighet att fortbilda sig, ta reda på så mycket som möjligt om sammanhanget man är förtroendevald i, lyssna på andra som vet bättre, inta en mycket ödmjuk hållning till de som fiskat länge - lyssna särskilt till dem som kallas elitfiskare, dvs har varit med länge och kan skilja på gädda och marulk...
Nej, jag tror faktiskt att det är bäst både för sportfiskeklubben och för nybörjaren som vill starta med fiske, att det är erfarna och kunniga fiskare som bestämmer i föreningen!
Förresten, Jesus talar också om fiske...han säger att vi ska vara människofiskare.
