Solen och värmen fortsätter i Visby, liksom det digra utbudet, med hundratals seminarier per dag. Trots rekord i antalet aktivitet känns det som om det är mindre folk jämfört med tidigare år, vilket understryker behovet av det jag skrev igår - att se över upplägget för hela Almedalsveckan.
Dagen började med ett seminarium om tillgången på vatten som en del av konflikten mellan Israel och Palestina. Bakgrunden är att grundvattenkällorna för både Israel och Palestina finns på Västbanken. Israel dikterar villkoren, som ockupationsmakt, för användandet och utnyttjandet av dessa vattenresurser. Som ett resultat av det använder Israel 80 procent av vattnet, medan palestinierna får resterande 20 procent. Dessutom är tillgångarna begränsade, vilket innebär att man överutnyttjar vattnet idag. Som ett resultat av det sjunker Döda havets vattennivå drastiskt just nu. Saltvatten från havet tränger in och förstör grundvattenkällorna, vilket innebär att man står inför enorma utmaningar de närmaste åren. Dessutom innebär byggandet av muren, de israeliska bosättningarna och avspärrningar av vägar, att palestinier inte kan utnyttja det vatten som, enligt den internationella rätten, finns på deras landområden. Tillgången till vatten är därför en viktig del i konflikten och bör därför rimligen vara en del av lösningen, om eventuella fredsförhandlingar kommer till stånd.
Fred kommer inte att bli möjlig om inte rättvisa skipas vad gäller naturtillgångar och respekten för den internationella humanitära rätten upprätthålls. Den svenska regeringen och det internationella samfundet bär här, inom ramen för EU:s åtaganden, ett stort ansvar. Ett sätt att ta detta ansvar är att se till att inget handelsavtal med Israel skrivs under förrän Israel garanterar att mänskliga rättigheter och internationell rätt följs.
