Vid kvart i sju igårkväll lämnade jag tre trötta arbetskamrater i det som var kvar av Libris monter och tog spårvagnen och tåget hemåt.

Nu är det måndagsmorgon, klockan är lite över tio, och jag gissar att de är på hemväg, de också.

Naturligtvis är det alltid lite sorgligt att plocka ner, riva loss mattkvadraterna från golvet och packa ihop de böcker som inte blev sålda, men jag gillar att vara med och göra det. Det blir en mer påtaglig avslutning än att ge sig av medan allt fortfarande är igång.

Johannes bad mig berätta om en höjdpunkt när vi stod vid ett räcke på andra våningen och skulle sammanfatta igår, och jag svamlade lite om Jonas Helgesson och hur fantastiskt det är varje gång han kliver upp på scen. Han ÄR verkligen en höjdpunkt, alltid, men egentligen kunde jag lika gärna ha sagt hundra andra saker. Den lilla tjejen som vid stängningsdag klev ur sin sittvagn, köpte en Gosiga Gunnar (med lite mammaassistans) och dröjde sig kvar för att berätta att "min farfar heter Gunnar". Trängseln runt vårt kyrkkaffebord. När Marchen Adebo från Arken i Lund kom och berättade att Lena Maria Klingvall hade blivit kidnappad till Här är ditt liv. När Mikael Parkvall kom förbi på väg till Fråga Lund iförd ett av mässans mest originella t-shirt-tryck: "Support your local linguist." Trängseln runt Mpho Tutu i Dagens monter. Och så vidare.

Den allra gulligaste mässberättelsen -- och den ska alltså vara sann -- hörde jag under den sista timmen. En man hade kommit fram till en av oss i montern och sagt: "Nu har jag köpt den här boken av Leif GW, men hur ska jag betala den? Är det kassor vid utgångarna?"

Och strax efteråt hörde jag förläggar-Peter hjälpa en stressad kvinna tillrätta. "Var är Verbum? Hur hittar jag Verbum?" frågade hon. "Förlaget?" sa Peter. "Nej, HÄR! På bokmässan!" ropade hon. Som om han skulle ha berättat för henne hur man tar tåget till Stockholm.

Nästa år är det tyska som är temat. Världens tre mest tyskspråkiga länder ska få massor av uppmärksamhet. Tänk om vi kunde ta Gudrun Pausewang till Sverige. Tänk om man kunde få översätta Ottfried Preusslers Krabat -- det har jag drömt om länge. Tänk om Ödön von Horvaths Jugend ohne Gott äntligen skulle kunna ges ut på svenska (tyvärr tror jag att den behövs).

Men det är mycket som ska hända innan dess. En av de första sakerna är bokmässan i Frankfurt. Farväl och på återseende, alla bokvänner!

Så dök hon (Lena Maria Klingvall) äntligen upp på Bokmässan. Efter att ha blivit kidnappad till "Här är ditt liv" har hennes senaste dygn varit otroligt intensivt. Med tanke på att hon kommer ut med en bok om en månad fanns hon ändå på plats i Libris monter på söndagseftermiddagen.

Se videon där hon sammanfattar helgen i Göteborg.

Sprang även på Åke Bonnier efter ett seminarie. Han gick runt och botaniserade bland böckerna och berättade att han ofta tittar på Dagen.se.

Johannes Ottestig jagar Lena Maria Klingvall, som trogna bloggläsare vet.

Jag såg en bit av den jakten för en stund sedan. Johannes hade antagligen hört att Lena Maria skulle göra ett framträdande i Libris monter, men han hade ett tufft jobb.

Lena Marias gamla och nya fans trängdes runt henne för att få kramas och prata och be om en autograf.

Johannes väntade, och väntade, och väntade.

Jag vet inte hur det hela slutade, för det var dags för Jonas Helgessons och Elisabeth Sandlunds samtal på Hälsa & livsstil-scenen.

Hur gick det, Johannes? Har du fått din intervju med Här är ditt liv-Lena Maria nu?

***

Vad har mer hänt?

Jag har fått en liten uppenbarelse. Jag hörde Alf B Svensson tala till en seminariesal med nästan enbart tonårsföräldrar. Nu förstår jag exakt varför vi trycker om hans böcker hela tiden. Tala om respons!

Det blir varmt i hjärtat när jag ser folk upptäcka varandra. Så är det jämt, men kanske mest här eftersom det är så lätt hänt att man börjar dela upp människorna runtomkring i potentiella kunder och konkurrenter.

Peter Örn och Jonas Helgesson har bestämt sig för att dricka kaffe ihop eftersom båda har kaffe som ett huvudintresse här i livet.

Jonas Helgesson dök upp med Elisabeth Sandlunds bok i näven, väl förberedd för ett gemensamt framträdande efter lunch.

Lena Maria Klingvall blev hälsad som en prinsessa i montern när hon kom på besök tillsammans med en långväga vän, influgen för Här är ditt liv igårkväll, och kramad av Alf B Svensson.

Alf B Svensson dök också upp på Jonas föreläsning fastän han skulle bli tvungen att rusa för att hinna vidare till sin egen nästa.

Peter Örn och Babben Larsson presenterade sina respektive förläggare för varandra i montern efter stängningsdags igår. Allmän förbrödring och försystring utbröt.

Och gissa om många läsare hittar bekanta i montern och blir tvungna att stanna en extra stund för att prata om allt som hänt sedan sist.

Vi hör ihop allihop. Det får bli söndagens lilla predikan för oss som inte blir utsläppta för att gå i högmässan.

Det vore fel att säga att söndagsfriden har sänkt sig över bokmässan men nog är det betydligt lugnare i dag än vad det var i går när hela evenemanget kulminerade. Ändå är det en strid ström av besökare förbi Dagenmontern. Några tackar nej men många tar ett exemplar av tidningen och inte så få nappar på erbjudandet att testa en gratisprenumeration under en månad. Tanken med det är förstås att de ska bli så förtjusta i tidningen när de får chans att läsa den under en längre sammanhängande period att de därefter är intresserade av att bli betalande prenumeranter. Och sådana behöver vi, så många som möjligt!

För egen del har jag en intensiv dag, som inleddes kl 10 med ett samtal om min bok "Ulles mamma" på Se Människan-scenen. Tjugo minuter går väldigt fort, kan man konstatera. Nu klockan tolv ska jag tala om boken i vår egen monter och lite senare i hos Libris. Och i eftermiddag har Jonas Helgesson (grabben i kuvösen bredvid) och jag ett gemensamt seminarium på temat "Måste man vara frisk för att vara lycklig?". Sista insatsen blir ett samtal om hur så kallade värstingkristna behandlats och behandlas i medierna med prästen och bokförläggaren Per Åkerlund och Sigtunastiftelsens chef Alf Linderman. Sedan är det dags att ta sig till tåget och lämna det tunga och mödosamma arbetet med att demontera monterinredningen till några få tappra - och trötta - Dagenmedarbetare.

Jag läste vad Anna Braw skrev i sin bloggpost om hur man inte ska bete sig på bokmässan, att det till exempel inte är läge att just här och nu försöka intressera en förläggare för att ge ut den bok man författat. I går när jag åt middag på en liten kvartersrestaurang berättade servitrisen för en annan gäst som också var i stan för bokmässans skull att hon skrivit en bok som hon ville ha publicerad. Och vilket råd tror ni att hon fick av gästen? Jo, förstås, att passa på i dag när så många förlag är på plats att gå runt och försöka intressera något av dem för manuset. Jag borde kanske ha ingripit, men det gjorde jag inte. Och nu inser jag att hon är långtifrån den enda förhoppningsfulla författaren som vandrar runt på mässan utan att få det gensvar man hoppas på.

I går blev sångerskan och författarinnan Lena-Maria Klingvall kidnappad av Ingvar Oldsberg på Bokmässan. Senare på kvällen var hon huvudperson i "Här är ditt liv". Eftersom jag själv inte hade möjlighet att titta på programmet så hänvisar jag till Jaktlund blogg för en resumé.

I dag hoppas jag ändå att jag ska kunna göra en videointervju med Klingvall. Jag har pratat med folket i montern "Mun & Fotmålarna i Sverige" där hon oftast håller till och enligt ryktet borde hon dyka upp efter lunch. Jag håller tummarna!

Man kan tro att allt ska hända under de fyra septemberdagar när Sveriges bokbransch är samlad på Svenska mässan.

Men om du har en bokidé, försök gärna sälja in den någon annan gång än på lördagseftermiddagen när två tredjedelar av redaktionen är ute och trängs i gångarna och eskorterar författare hit och dit till seminarier och intervjuer och den sista tredjedelen trängs med hur många besökare som helst inne i själva montern och måste få mikrofonerna att fungera och folk att resa sig och gå bort från scenen -- som tydligen ser ut som en väldigt inbjudande soffa -- inför ett författarframträdande.

Och om du är väldigt trött i dina ben och fötter, tror inte att du är ensam om det, och sätt dig inte mitt i skyltningen.

Och om du är författare och vill signera din bok som alla, alla, alla borde läsa, kom ihåg att även de största någon gång har fått sitta kölösa och blicka ut mot förbipasserande med krampaktig "jag är inte desperat men kom gärna hit och köp min bok"-attityd. (Signerar gör man med fördel där hela ens stöttande släkt samlas. Det brukar kännas bra. Och det är lättare att sälja när man inte konkurrerar med hela resten av landet.)

Och om du letar efter en bok som kom ut för tjugo år sedan, bli inte upprörd om ett förlag som inte gav ut den då inte har den i sin monter nu.

Och om du har ett manus som någon borde ge ut och vinna världen med, bläddra gärna igenom en förlagskatalog först och se så att du har hamnat rätt, och fundera sedan på om det är just i detta ögonblick som det ska hända eller om du kan vänta några veckor och få annat än en flackande blick till svar på ditt erbjudande.

Men om du vill säga "o vilket vackert bokomslag" eller "den här har jag längtat efter" eller "det här ser intressant ut" eller "jag har varit och lyssnat på den här författaren och det var fantastiskt", säg det för allt i världen just idag, och säg det till en säljuniformsklädd människa som ser lite matt ut. Sådana ord blir aldrig en del av sorlet, hur starkt det än sorlar. För en himmelrikesarbetare som har sovit för lite och stått för mycket och försöker hålla alla på bra humör trots värme och vätskebrist och kanske slagit fel i kassan alldeles nyss kan du bli dagens höjdpunkt.

(Allt i denna text är helt autentiskt, utom det sista. Jag har inte lärt mig att manövrera kassan, och mina arbetskamrater slår aldrig fel.)

"Det är mer trängsel än vanligt i år", säger damen som stannat till i vår monter. "Jag har alltid kommit hit på lördagarna. De senaste tio åren åtminstone. Alltid på lördagarna. Det brukar alltid vara jättetrångt. Fast i år är det nog mer än vanligt. Fast det är alltid jättetrångt."

Inte blir jag mycket klokare. Och jag minns aldrig trängsel jämförd med trängsel, så trots att jag har varit här i mer än tio år lyckas jag inte genomföra några studier eller ens överslag. Redan på söndagskvällen brukar allt ha blandats till en lycklig massa, och sedan börjar jag längta till nästa år.

Men säga vad man vill om bokmässeentusiaster -- uthålliga är de. Och optimistiska, eller, som Larsåke W Persson skulle ha föredragit att uttrycka det, hoppfulla.

(Det är väldigt trångt överallt idag. Särskilt när Mpho Tutu är i närheten.)

Vilken fin snabb-intervju vi fick med Håkan Nesser i montern! Elisabeth Sandlund hade snabbt läst in sig på hans senaste bok, där kommissarie Barbarotti brottas med Gud. Själv bekände Håkan Nesser att han också har en relation till Gud.

- Jag är inte troende sedan speciellt länge, men jag har en relation till Gud, sade han bland annat.

Men kyrkligt engagerad är han inte. När han går i kyrkan blir det i den ortodoxa kyrkan där han bor i London.

Vi kommer förstås att följa upp intervjun på mässan i tidningen, håll utkik!

Jag önskar att Jonas Helgesson hade fått vara i vår monter vid halv tolv. Monterframträdanden brukar oftast kännas lite otillfredsställande hur bra de än går, men nu när det stod fel i mässkatalogen blev det tydligt hur många som tror att till och med just ett sådant monterframträdande är En Stor Upplevelse. Många, många frågade efter Jonas och blev enormt besvikna att han inte skulle tala överhuvudtaget idag. De sa att de hade åkt hit för hans skull. Och inte bara från Partille och Kungälv heller.

Imorgon är Jonas här igen. Hoppas att han får ett lika varmt mottagande av sina beundrare då, i verkligheten.

Denis Mukwege har varit hos oss. Det blev trångt på scen med journalisten Birger Thureson, doktor Denis och hans tolk Daniel Halldorf. Och det var härligt att höra Kongo-franskan. Varje svar började med "Je pense que ..." -- ett tips till en del mer tvärsäkra varelser ute i montrarna kanske? Och uppmaningen att tala om för mobiltelefon- och datortillverkarna att vi inte vill ha tekniska prylar med metall som skapar sådant kaos som det i Kongo-Kinshasa gäller förstås oss alla.

Dagens mest oväntade tatuering: en kvinna som vimlar med alla andra här idag har Lilla Anna och Långa Farbrorn på sin överarm. Ganska stort dessutom. Tala om litteraturälskare! Det finns många sorter. Nästan fler än böckerna kanske?

En  ny dag i Dagens monter har startat. Och vi har haft storfrämmande, Denis Mukwege, grundare och ledare för Panzisjukhuset i Bukavu i Kongo-Kinshasa som vigt sitt liv för att hjälpa alla de kvinnor som fallit offer för våldtäktsmän. Det var många som ville lyssna till när han beskrev den dagsaktuella situationen, som tyvärr är lika mörk som tidigare. Och en stund senare gav läkaren och missionären Svein Haugstvedt, som samarbetat med Mukwege i decennier sin bild.

Det är inte alltid så lätt att bli hörd här i montern. Vi är omgivna av andra aktörer som också har högtalaranläggningar. Men det är viktiga saker som sägs och de som kommer för att lyssna blir berörda.

Strax ska jag själv tala om min bok "Ulles mamma". Det blir spännande att se om det kommer några för att lyssna.

I eftermiddag ska jag intervjua först Håkan Nesser och sedan Mpho Tutu i montern. Deras böcker hör hemma i väldigt olika genrer förstås men det finns fler beröringspunkter än vad man kan ana. Och det blev en spännande kväll/natt på hotellrummet när jag sträckläste först den ena och sedan den andra boken...

Några har åkt hem -- förläggar-Anna, faktor-Ingrid, säljar-Marita, säljar-Per -- men igår kom en Daniel tillbaka med tåget, och Mpho Tutu är kvar. Säljar-Anders ringer hit och dit till bokhandlare i trakten för att om möjligt få hit ytterligare några ex av hennes bok. Feluppskattningen kan eventuellt bero på att Mpho, till skillnad från sin pappa, vandrar på mässgolvet som en vanlig person (utan säkerhetsvakter) och kan signera längre stunder utan att det blir kaos.

Hursomhelst går det åt massor av böcker.

Carolina Johansson (Bråkdelen av en sekund) är på väg till Se människan-scenen, Svenska kyrkans scen på andra våningen.

Maria Küchen har ett stort seminarium och ska tillsammans med Owe Wikström tala om andakt. Mitt i sorlet. Är det inte en vacker krock?

Peter Örn är här idag också.

Och så Denis Mukwege. Honom har min mamma prickat för att hon ska höra under sin korta och intensiva mässdag innan tåget går hem i eftermiddag.

Igårkväll hörde vi Värmlandsmonterns chef peppa sin medarbetarskara på en liten restaurang uppe i backen. "Ni vet att ni jobbar bra. Nu är vi alla trötta, men vi har två dagar kvar!" Vår egen chef var så trött att han inte ens orkade prata, så vi tackar värmlänningarna för påminnelsen.

Två män i övre medelåldern står sida vid sida i vår monter under hela Elisabeth Sandlunds scenframträdande och nickar så fort hon kommer till slutet av ett resonemang. Jag kan inte låta bli att undra med vilka erfarenheter de har kommit till just den här programpunkten.

(Elisabeth berättar om livet med en vuxen handikappad dotter i sin bok Ulles mamma. En del av dem som kommer för att lyssna har antagligen träffat Ulle, som har följt med sin mamma på resor härs och tvärs i Sverige när hon har hållit föredrag om sina tidigare böcker.)

Chokladkolan ur Therésia Erneborgs bok Söta saker är i hallvärmen mjuk som en något fastare kräm men har strykande åtgång.

Säljaren Anders suckar när bokhögarna sjunker och det inte finns mer att hämta i förrådsrummet. Det är bra med försäljning, men förargligt att ha gissat fel på hur mycket som skulle gå åt!

Mpho Tutu fortsätter ta Göteborg med storm. Hon skrattar nästan lika medryckande som sin pappa och säger oavbrutet viktiga saker.

Säljaren Daniel har inte fått lunch idag. Bara en chokladboll på stående fot. Det är han själv som har gjort arbetsschemat, så tyvärr har han ingen att skylla på, men vid femtiden fick han gå iväg och fika med Vibeke Olsson som kompensation.

Mässbesökare och medverkande sätter sig varhelst det finns en tom yta. Till exempel på våra bord.

Och högtalarnas krig är nästan över för idag. Det är många som vill höras.

Vad är lycka? Är det att vara lyckad?

Nej, absolut inte. Det var alla deltagarna överens om i vårt seminarium om lycka. Däremot var både Annika Spalde, Thomas Hylland Eriksen och Bengt Brülde överens om att det är viktigare att hitta mening i livet än lycka.

De var också väldigt ense om att ett meningsfullt liv får man inte om man bara tänker på sig själv. Lyckan kommer som en biprodukt när man engagerar sig för andra, menade Bengt Brülde, Tänkvärt.

Annika Spalde betonade också hur viktig tron är för henne i hennes arbete för fred och för värdigt liv för både människor och djur. Hon kommer strax till vår monter för att tala mer om detta.

Själv konstaterar jag att det kommer att vara förenat med åtminstone en liten tillfällig lycka att få gå ut i friska luften efter en dag här inne. Värmen just nu påminner mycket om Afrika, fast då med avsaknad av sol.

En första intensiv dag på bokmässan börjar gå mot sitt slut. Ömma fötter och trött rygg får man nästan omedelbart. Men det uppvägs av alla möten med gamla och nya bekanta. Det är full fart i Dagens monter, särskilt nu på fredagseftermiddagen när allmänheten har tillträde till mässan.

Min egen första programpunkt var ett samtal i förmiddags med förre ärkebiskopen KG Hammar på temat "Vad har Gud med vapen att göra?" Utgångspunkten var Hammars starka engagemang i den s k Göteborgsprocessen, ett ekumeniskt projekt för att minska vapenspridningen.

"Jag tror att fredsfrågan kan bli nästa stora fråga för kyrkorna att ompröva sin teologiska hållning i. Det är dags att vi tar Jesu superpacifistiska inställning på allvar", sa han bland annat. Fritt citerat, för när man sitter på ett podium blir minnet selektivt.

KG Hammar och jag har varit i luven på varandra tidigare. Då har det gällt äktenskapsfrågan och även synen på livet efter detta, där vi har ganska olika uppfattningar. Det har varit uppfriskande men det var roligt att få samtala om ett ämne där vi ligger mycket närmare varandra i ståndpunkter.

Jag slutade med att citera den härliga sången som vi sjunger ganska ofta i min kyrka: "Inte med härar, inte med vapen men med den helge Andes kraft". Och KG Hammar fick sista ordet genom att säga att hur vi än ser på Anden, så inte har hon vapen i handen. Ja, han sa hon, och det var högst medvetet, förstås.

Sedan har Dagen rullat vidare med lite utflykter till andra montrar och ganska mycket tid i vår egen. Jag har haft tillfälle att berätta om min senaste bok, Ulles mamma, och det ska jag göra flera gånger under resten av mässan också. Men mycket av jobbet här handlar om samtal med gamla och förhoppningsvis blivande Dagenläsare. Och sådana finns det många på bokmässan!

Leif GW blev inklämd mellan fyra unga kvinnor och uppmanad att le mot mobilkameran i gången vid vår monter. Han tittade lydigt åt rätt håll men log inte.

Lena Maria Klingvall blev kidnappad till Här är ditt liv mitt i mässvimlet.

Göran Greider gick just förbi datorhörnan.

Johan Hakelius avslöjade att hans nya bok kom från tryckeriet i förrgår kväll.

Sådär kan man hålla på och spana och rapportera -- och det är ju festligt på sätt och vis.

Men det som jag kommer att minnas är signeringarna där nästan alla har en egen liten historia att anförtro författaren. Om sig själva i en svunnen tid, eller om ett föredrag som var så fantastiskt och nu måste tackas för, eller om sjukskrivningen som pågår, eller om ett syskonbarn som behöver uppmuntran, eller om den goda vän som nog ska få boken i julklapp, eller om vad en speciell bok eller text har betytt. En man berättade i förmiddags för Vibeke Olsson att en äldre tyska hade sagt att Molnfri bombnatt var så bra eftersom det verkligen märktes att Vibeke Olsson hade levt i Tyskland under kriget ...

Fötterna mår sådär. Jag undrar om det är några fötter här som mår riktigt bra. Men jag har hört att man kan gå till EFS och Budbärarens monter och få både fottvagning och förbön. Någon som kan rapportera därifrån?

Har just varit och lyssnat på Mpho Tutu, som blev intervjuad av Marika Griehsel. Det var en fantastisk intervju - ja mera egentligen en predikan. Hon talade om att välja godhet, och att det är möjligt att välja godhet även i de svåraste omständigheter.

Detta handlar inte om optimism, betonade hon. En optimist är ofta en person som blundar för det onda. Den som väljer godhet ser det onda, men fastnar inte i det. Den som väljer godhet, och särskilt den som är kristen, är "prisoners of hope". Vi är hoppets fångar.

Jag berättade för Mpho på lunchen att jag ofta brukar citera hennes far. Nu kommer jag att citera henne också.

Igår dök författaren och prästen Mpho Tutu upp på bokmässan. Redan första dagen hade hon gjort en rad intervjuer för tidningar och radio, och idag håller hon seminarier och debatter och kommer också till Dagens monter.

Det tycker vi är fantastiskt roligt. Det känns verkligen som en stor ära att ta emot en kvinna som talar om att godhet är det normala, ondska är avvikelsen. Med tanke på vad som sker i världen just nu, och i Sverige inte minst, när nyrasism och nationalism och egoism breder ut sig, är hennes budskap om godhet och solidaritet viktigare än någonsin.

Jag träffade Mpho igår kväll vid en middag tillsammans med representanter från kyrkor och samfund, och kan konstatera att hon har minst lika mycket karisma som sin far.

Nu ska jag strax gå upp och lyssna på Elisabeth Sandlund, som ska tala om vad Gud har med vapen att göra (eller inte - vilket vi väl hoppas?) tillsammans med KG Hammar.

God morgon!

Det bullrar av rullväskor på trottoarerna runt Svenska mässan. Alla har lite klädsamt bråttom -- man måste ju vara på plats i montern innan folket väller in.

Att torsdag och fredag skulle vara branschdagar känns alltmer som en sanning med modifikation: till branschen räknas inte bara förlag, författare, tryckerier, agenter och bibliotekarier, utan också skolfolk, pastorer, församlingspedagoger, gymnasister (i massor) och alla som har lyckats få någon med branschinbjudan att köpa biljetter åt dem.

Igår morse hörde jag en tryckare från Kalmar försöka förklara för två tonåringar vad ett tryckeri är. De var måttligt intresserade men tog glatt emot hans reklampennor av nedbrytbar majsstärkelse ("bra att ha i skolan").

Om en liten stund har vi vårt första monterprogram för Dagen: Jonas Helgesson ska berätta om sin bok Ett CP-bra liv. Han kommer direkt från en föreläsningsturné med Bilda, och jag gissar att han har ångan uppe. Han hade haft 300, eller var det 400, i publiken häromdagen. Nu får han stå i ett bokmässehörn och ropa ut i folkmassan och se vad som händer. Det fungerade bra när han var här sist! En del har den talangen.

En tidigare Dagen-reporter kommer också att dyka upp hos oss: Therésia Erneborg, som just har debuterat som kokboksförfattare (eller egentligen kakboksförfattare) med Söta saker.

En fin och lagom intensiv dag önskas alla!

Efter en natt med god sömn hemma hos kusinerna är jag nu tillbaka på Bokmässan för dag 2. Fick i princip samma parkeringsplats som i går och gick direkt till montern för att uppdatera Dagen.se.

Nu ska jag ut på stan för att köpa en teknisk sak som vi saknar i montern.

Och eftersom jag lovade att visa hur vi har det så kommer här bildbeviset.

Anlände efter en långtråkig bilfärd till Göteborg strax före 14 i dag. Fick börja med att bygga ihop ljudanläggningen i Dagens monter och köpte sedan en kabel för att koppla ihop en dator och tv:n som ska visa Dagen.se.

Kan konstatera att "kryp-innet" bakom Dagen-skärmen i montern är bra mycket större (bild kommer) än i exempelvis Vårgårda.

Det här är mitt första besök på Bokmässan och som en riktig rookie var jag både spänd och lite nervös inför besöket, men efter en eftermiddag är jag ganska säker på att det kommer att bli några väldigt intressanta dagar i Göteborg.

Hade hört att mässhallen skulle låsas 18.00, men insåg att det minglades på friskt och chansade och stannade kvar i montern. Avslutade dagen med att gå runt i hallen (det sägs att det ska blir riktigt fullt senare i helgen) och insåg att Bokmässan faktiskt är riktigt stor. Noterade också att jag säkert hade kunnat stoppa i mig en hel del plockmat och alkohol om jag hade velat, men valde att inte beblanda med de som tydligen hade betalat en VIP-avgift för att få stanna kvar.

Vet inte om mina iaktagelser stämmer, men det verkade ändå som att minglena var koncentrerade till montrar med en tydlig socialistisk/hipp profil (Ordfront, Sveriges Radio, Aftonbladet med flera).

Så går en dag än från vår tid, och det har vimlat i montern hela den dagen. Gamla studiekamrater dyker upp, glada människor som har medverkat i mina "insamlingsböcker", författare, journalister ... Min kollega Marita hann precis ta en bild innan Mpho Tutu och Vibeke Olsson önskade varandra en fin kväll och drog iväg till varsin intervju. Två stora personligheter på samma bild!

Institute for Quality of Government är emot korruption och hör till Göteborgs Universitet, har jag listat ut. Det känns betryggande.

Överhuvudtaget är mässlokalerna fyllda av god vilja och patos. Ganska många utställare har egentligen väldigt få böcker men desto mer ett viktigt budskap vardera -- och naturligtvis vill de övertyga alla som passerar om att just deras budskap är det mest angelägna på hela mässan. Jag ser framför mig utvärderingsmöten över hela landet nästa vecka: Nådde vi fram? Hur många nya månadsgivare? Hur många nya medlemmar? Fungerade skyltningen?

På det viset har jag ett ganska enkelt jobb. Folk bläddrar i våra böcker och köper dem. Särskilt precis före stängningsdags, när de inte längre är så rädda för att behöva bära länge och långt. Hela dagen har jag glatts i mitt hjärta när jag sett dem stanna vid vårt hörn för att lyfta på en bok och titta och läsa lite. Hörnbordet är mitt favoritställe. Och vårt budskap går inte av för hackor.

Imorgon blir det mer av allting, tror jag. Ett slags crescendo. Det ska bli roligt.

Men först ska Mpho Tutu få göra sitt framträdande på Se människan, Svenska kyrkans scen en trappa upp, och bli minglad med. Och mina fötter -- som trots nya sköna skor har drabbats av mässgolvsutmattning -- ska få vila en stund.

Har lyssnat på den somaliske författaren Nuruddin Farah, som skriver fantastiska böcker. Han beskrevs av Arne Ruth på seminariet de höll som en "manlig feminist", och personligen kan jag instämma, efter att ha läst en av Farahs böcker.

Nuruddin Farah berättade att han inför utgivningen av sin första bok fick ett brev till "Miss Farah" från förlaget. Gissningsvis är det dock mera starka känsa för kvinnor och för social rättvisa som gör att han kallas feminist, än förlagets misstag...

Seminariet handlade dock mest om afrikansk litteratur, och om kontinentens identitetsutveckling. Farah påpekade att kampen för en egen identitet i många afrikanska länder på ett sätt blev ett avbrott i skapandet av nationer, av infrastruktur och demokrati.

Själv försöker han, säger han, skapa en imaginär värld av social rättvisa när han skriver. Det tyckte jag var mycket fint uttryckt och en bra vision för en författare att jobba efter.

I vår monter på mässan har vi också haft vår första monterintervju. Författaren och journalisten Berthil Åkerlund berättade om sina böcker om afrikanska livsöden. Efter intervjun stod vi och pratade en stund, och Berthil påpekade att han tror att Afrika kommer att välja en egen väg i sin utveckling, en helt annan väg än både t ex Europa eller Latinamerika. Också en intressant tanke.

En snabb vandring genom stora hallen på Bok & Bibliotek bekräftar misstanken: alla är här. Inte personligen såhär tidigt, kanske, men skyltar och monterbyggen säger ju också sitt. Här ska säljas böcker om allt allt allt. Här ska spanas efter kändisar. Här ska värvas medlemmar till litterära sällskap.

En sympatisk idé hos Frödings vänner: önska en dikt och få den uppläst direkt!

En ångerfull kollega: "Men var är Kärlek, nål och tråd? Hur kunde jag missa att den inte var med i lådorna?" -- Per Bodemar på Din Bok svarar i telefon medan vi äter frukost. Han lovar att rädda oss.

En lite-för-tidigt-på-morgonen-upplevelse: tatueringsbilder i storformat i en monter som vi passerar på väg till frukosten på närbelägna ICA.

Ett mysterium: montern Quality of Government Institute. Vad är det? Jag måste be om en broschyr när personalen dyker upp.

Två som jag inte saknar: förlaget Heja Sverige hade sin monter precis vid Utställarcentrum för några år sedan, och varje gång jag passerade var jag tvungen att fundera väldigt mycket på om min människokärlek utsträckte sig till Bert Karlsson och Åsa Waldau. (Men jag vet att Jesus älskar dem.) I år är det notställ som säljs där istället -- det känns lättare att hantera.

Ha en fin torsdag, alla bokvänner!

Det är tyst på redaktionen i Örebro.

Daniel Krieg och Daniel Bäckrud från vår marknadsavdelning åkte redan igår för att bygga vår monter. När jag pratade med den ene i eftermiddags (han ringde för att be mig att möta en författare vid tåget imorgon) sa han att det tog mer tid än de hade trott eftersom båda två hade kopplat upp sina datorer och hade svårt att låta bli att ta hand om utryckningar där, men när mässan öppnar imorgon är montern klar. Det brukar den ju vara ...

Förläggaren Peter Eriksson gav sig av tidigt i eftermiddags för att ta emot Mpho Tutu när hon landar i Göteborg. Hon kommer för att berätta om Om godhet, den bok som hon har skrivit tillsammans med sin pappa Desmond Tutu.

Vår förlagschef och VD Inger Lundin försvann nyss. Jag har hört hennes telefonsamtal genom väggen under dagen och gissar att hon fortsätter rädda ett och annat under tågresan.

Om en liten stund ska förläggaren Anna Ekman och jag möta säljaren Marita Tydén vid tåget.

Vartenda år är det lika mycket förväntan i luften. Jag blir inte blasé när det gäller Bok & Bibliotek.

Det ska bli roligt att slå följe med Dagens läsare genom de fyra intensiva dagar som vi har framför oss. Jag ska arbeta i vår monter och med olika författarframträdanden hela tiden, som den redaktör jag är, så jag vet inte riktigt i vilken omfattning jag kommer att kunna hålla er underrättade om senaste nytt medan mässan är öppen, men jag lovar att göra mitt bästa för att springa till Utställarservice och logga in ibland.

Är det fåfängans marknad? Jamen kanske. Och mitt i det vimlet får jag vara med och visa på böcker som jag tror kan göra all skillnad i världen. Det är fantastiskt!