Vid kvart i sju igårkväll lämnade jag tre trötta arbetskamrater i det som var kvar av Libris monter och tog spårvagnen och tåget hemåt.
Nu är det måndagsmorgon, klockan är lite över tio, och jag gissar att de är på hemväg, de också.
Naturligtvis är det alltid lite sorgligt att plocka ner, riva loss mattkvadraterna från golvet och packa ihop de böcker som inte blev sålda, men jag gillar att vara med och göra det. Det blir en mer påtaglig avslutning än att ge sig av medan allt fortfarande är igång.
Johannes bad mig berätta om en höjdpunkt när vi stod vid ett räcke på andra våningen och skulle sammanfatta igår, och jag svamlade lite om Jonas Helgesson och hur fantastiskt det är varje gång han kliver upp på scen. Han ÄR verkligen en höjdpunkt, alltid, men egentligen kunde jag lika gärna ha sagt hundra andra saker. Den lilla tjejen som vid stängningsdag klev ur sin sittvagn, köpte en Gosiga Gunnar (med lite mammaassistans) och dröjde sig kvar för att berätta att "min farfar heter Gunnar". Trängseln runt vårt kyrkkaffebord. När Marchen Adebo från Arken i Lund kom och berättade att Lena Maria Klingvall hade blivit kidnappad till Här är ditt liv. När Mikael Parkvall kom förbi på väg till Fråga Lund iförd ett av mässans mest originella t-shirt-tryck: "Support your local linguist." Trängseln runt Mpho Tutu i Dagens monter. Och så vidare.
Den allra gulligaste mässberättelsen -- och den ska alltså vara sann -- hörde jag under den sista timmen. En man hade kommit fram till en av oss i montern och sagt: "Nu har jag köpt den här boken av Leif GW, men hur ska jag betala den? Är det kassor vid utgångarna?"
Och strax efteråt hörde jag förläggar-Peter hjälpa en stressad kvinna tillrätta. "Var är Verbum? Hur hittar jag Verbum?" frågade hon. "Förlaget?" sa Peter. "Nej, HÄR! På bokmässan!" ropade hon. Som om han skulle ha berättat för henne hur man tar tåget till Stockholm.
Nästa år är det tyska som är temat. Världens tre mest tyskspråkiga länder ska få massor av uppmärksamhet. Tänk om vi kunde ta Gudrun Pausewang till Sverige. Tänk om man kunde få översätta Ottfried Preusslers Krabat -- det har jag drömt om länge. Tänk om Ödön von Horvaths Jugend ohne Gott äntligen skulle kunna ges ut på svenska (tyvärr tror jag att den behövs).
Men det är mycket som ska hända innan dess. En av de första sakerna är bokmässan i Frankfurt. Farväl och på återseende, alla bokvänner!
