Det finns en monter här på Bokmässan, som jag besöker så fort jag kan:

Anledningen till att jag hela tiden "råkar" ha vägarna förbi, är nämligen den här lilla sevärdheten. Kärnis. Från Torneälv.

Och där står jag. Barnsligt fascinerad, utan att kunna sluta stirra. (Fast på ett väldigt diskret sätt. Så att inte monterinnehavarna börjar betrakta mig som en stammis).
"Kärnis", tänker jag. "Från Torneälv". Och så skakar jag på huvudet i förundran och går vidare.
