Det här måste vara Bokmässans mest spännande café - som en liten oas mitt i själva mässan, med överblick över allt. Varje gång jag har gått förbi, har jag lovat mig själv att jag ska besöka det någon gång innan helgen är slut. För att smaka på hur det känns att sitta där och blicka ut över mässan.
Och ikväll fick jag plötsligt en känsla av att "Ja. Nu är det dags". Så med lätt skälvande ben tog jag mig upp för trappan.
Hittade en ledig plats som såg bebodd ut. Där satte jag mig.
Och där satt jag sedan. Förstärkte känslan genom att låna en begagnad pappmugg, och låtsas att den var min. (Observera att jag vek ut mitt lillfinger. Jag fick helt enkelt feeling).
I cirka fyra minuter satt jag där. Sedan kunde jag inte längre ignorera de undrande blickarna från övriga besökarna. Men de där fyra minuterna. De var då sannerligen fyra minuter av världsvanhet.
