Klockan 17 stängde Bokmässan för i år. Under detta historiska ögonblick stod jag uppe på andra våningen. Förevigade klockslaget då alla, som på en given signal, började skynda sig mot utgångarna. Och så plötsligt kommer jag på att läktaren som jag står på inte tillhör mässan. Den tillhör utgången.

Jag går därför fram till mannen som jobbar vid insläppet, och avfyrar mitt allra vackraste leende.
- Släpp in mig!
- Jag är ledsen, men du måste ha monterpass.

Och allt jag har är ett skamfilat presspass. Så jag tittar på honom med min vältränade valpblick. Den biter inte. Jag tittar på honom med min allra strängaste blick. Den biter inte heller. Jag hoppar upp och ner, sliter mitt hår, och tittar på honom med min allra mest galna blick. Den biter. Han hänvisar mig till ordningsvakten.

Jag hittar ordningsvakten. Jag tittar på honom med min vältränade valpblick. Jag darrar lite på underläppen. Och ordningsvakten förstår, för han är min räddare i nöden. Det behövs (nästan) inga ord, utan ordningsvakten släpper in mig till Bokmässan igen. Ja, han hjälper mig till och med att hitta tillbaka till Dagens monter. Det var fint gjort av ordningsvakten, vars namn jag varken frågade efter eller kommer ihåg.

Och där tog nog min version av Bokmässan slut. 

Det har varit vansinnigt trevligt. Jag känner mig glad, trött, lite kulturellt överstimulerad. Och faktiskt helt boklös, då jag inte köpt någonting under hela mässan. Jag glömde helt enkelt av den detaljen, mitt bland allt folk, allt bloggande, och alla böcker. Så det kan gå, va?

Hursomhelst. Nu är jag färdigbloggad för den här gången.

Med vänliga blogghälsningar
Möraja Hellgren. (Och ordningsvakten. Och Göteborg).

Marcus Birro var nyss här, och förgyllde vår tillvaro med sin närvaro. Han ställde sig och tittade på Dagens erbjudande. Granskade lappen ingående, kliade sig i huvudet, petade sig i näsan. (Eller nej. Det sistnämnda gjorde han förstås inte. Men det hade varit fördärvligt roligt om han hade gjort det).

Efter moget övervägande, bestämde han sig sedan. Ser ni det, alla Dagen-prenumeranter? Marcus Birro skrev på en Dagen-prenumeration. Ni är i gott sällskap.

Ett rykte om att självaste ICA-Stig är i krokarna, når plötsligt mina snäckformade öron. Jag blir lite lätt perplex. Det är ju inte varje dag man får syn på ICA-Stig i annat än ICA-reklamen. Så en lång stund står jag bara och stirrar på honom. (Väldigt diskret, förstås, och på behörigt avstånd).

Sedan överväger jag mina möjligheter. Kanske skulle jag gå fram och säga "Hej jag heter Maria och jag tittar på era reklamfilmer kontinuerligt och, eh... k-k-kan jag få din autograf?". Eller så besparar jag både mig och ICA-Stig den situationen.

Jag kommer fram till det senare. Men självklart vill jag ändå ha en bild på ICA-Stig. Så att ni, kära läsare, kan få ett bildbevis på att han faktiskt är här. Så jag vänder mig till Dagen-Samuel, som genast ställer upp med ett leende.

Och skåda, vilken fin bild han tog på allas vår ICA-Stig!

Så nu vet ni. ICA-Stig was here.

Kommer ni ihåg det där gamla Seinfeld-avsnittet där George led av att det aldrig var socialt accepterat att klä sig i sammet.

"I would drape my self in velvet if it was socially acceptable", skriker han i avsnittet.

Det finns en monter här som har förverkligat den idén. Allt är i sammet. Inklusive de monteransvariga.

Om det var dyrt?

- Jag vet inte hur mycket det kostade. Men vi har sytt allt själv, så det blev bara tyget som kostade.

- Vi ville göra det sagolikt och då behövs mycket sammet.

Med denna sista iaktagelse tackar jag för mig. Nu går tåget - vi ses nästa år!

Det står en skål med pennor i Dagenmontern, och dem är det många som vill ha.

Jag vill ha en penna. 

Tomas Sjödin vill ha en penna.

Emanuel Karlsten vill ha en penna.

Ja. Alla vill ha en penna.

Det här var väl roligt? Författaren Kim insåg att om inte något förlag tog henne till bokmässan så då tog hon sig själv hit.

En egen monter om bara författaren Kim. En hyllningsmonter, kan man säga. Det är liksom ett eget graceland med hennes kläder upphängda för visning, tavlor med närbilder och så huvudpersonen själv.

Och signerar böcker. Noter gärna assistenterna som bär t-shirtar med bilder på Kim själv.

Jag tror att jag älskar den här författarens självförtroende.

Nu (kl 12.00) kör vi årets sista Bokmässesafari! Vi går runt och kör en enkät bland mässdeltagarna om vad som har varit bäst och hur årets mässa står sig mot tidigare år. Följ oss live och ställ frågor i chatten!

Uppdaterad: Vi träffade Piratförlaget, Natur och kultur, träffade en Tweetup och ståuppkomikern Mackan Andersson. Men framförallt: Tekniken krånglade så att vi inte fick ut sändningen live. Men men,  du får givetvis gärna se det i efterhand i klippet nedan:

Sista dagen på Bokmässan, och på väg mot spårvagnen drabbas jag av en av mina sällsynta impulser - "Ja! Jag kan ju cykla till Bokmässan!". Så jag cyklar dit. Vilket, med facit i hand och brist på kondition, visade sig vara en dålig impuls. Men till slut kom jag ändå fram.

Och kunde sälla min cykel till en tillsynes oändlig rad av cyklar utanför mässan.

För att sedan gå in i själva mässan, och konstatera att ja. Det är ett tillsynes oändligt hav av folk här. Det är varmt. Det är svettigt. (Och det är inte så bra att ha en varm cykeltur i bagaget).

Jag mötte bloggaren Bea i en av gångarna på mässan. Well, faktiskt utanför Frimärkets ungdoms-monter. Jag går dit ibland. De glada ballongerna muntrar upp mig.

Hur som helst hade Bea hittat en rolig grej. En Bookcrossing-bok.

Bookcrossing är en site och ett initiativ som handlar om att dela med sig av böcker. Man registrerar sig på sidan, ger den bok man vill skänka ett nummer och går sedan ut någonstans där man bor och gömmer boken. In på Bookcrossing igen och berätta för världen var boken ligger.

Den som sedan hittar boken går in på sajten och säger bockar för att "nu är boken hittad". Sedan läser man boken, går ut och gömmer den igen och upprepar proceduren ovan. På så sätt kan man följa var boken åker över världen.

Bea själv har till exempel en bok som just nu är i Venezuela.

Och i dag ramlade hon över en bok till. Den bara stod där i ett hörn. Med ett bookcrossing-nummer.

Inte illa.

Det blev lite stressigt i morse på vägen hit. Utcheckning och allt. Och nu är jag orolig för hur jag ser ut i håret. Går och tar och kammar med fingrarna och letar efter spegel som kan avgöra om det ser helt haywire ut.

Och så plötsligt ser jag räddningen.

Mark Levengoods spegelblanka hjässa.

Han signerar, jag speglar, Jag nöjd.

Då går vi in på slutspurten! Sista dagen på Bokmässan. Och jag har ännu inte fått svininfluensan. Yey!

Kom ihåg att titta in klockan 12! Då sänder vi vår sista bokmässesafari! En rundtur där vi tar reda på hur årets mässa har stått sig mot tidigare års mässor.

Nu ska jag ut, vara era ögon och öron, och hitta något att blogga om. Hejsålänge.

Det här måste vara Bokmässans mest spännande café - som en liten oas mitt i själva mässan, med överblick över allt. Varje gång jag har gått förbi, har jag lovat mig själv att jag ska besöka det någon gång innan helgen är slut. För att smaka på hur det känns att sitta där och blicka ut över mässan.

Och ikväll fick jag plötsligt en känsla av att "Ja. Nu är det dags". Så med lätt skälvande ben tog jag mig upp för trappan.

Hittade en ledig plats som såg bebodd ut. Där satte jag mig.

Och där satt jag sedan. Förstärkte känslan genom att låna en begagnad pappmugg, och låtsas att den var min. (Observera att jag vek ut mitt lillfinger. Jag fick helt enkelt feeling).

I cirka fyra minuter satt jag där. Sedan kunde jag inte längre ignorera de undrande blickarna från övriga besökarna. Men de där fyra minuterna. De var då sannerligen fyra minuter av världsvanhet.

Livets ord är också på bokmässan. De har en ganska stor monter mitt bland övriga kristna bokförlag. Men i år har de gjort om. Ser ni Livets ord-loggan någonstans?

Titta närmare. Bakom disken, bakom några stolar står en banderoll med Livets ord.

Märklig sak. Kanske är det fler än Ella Bohlins assistenter som vill bli av med ett varumärke och ett namn som påminner om kvällstidningars bild av församlingen. Men att Livets ord själva vill bli av med namnet "Livets ord" verkar märkligt?

Livets ords marknadschef Johan Ericson säger att det mer handlar om att inte skrämma bort folk och hjälpa dem att skapa en egen uppfattningen om Livets ords böcker.

- Förra året kom folk in och var nyfikna på böckerna, men så tittade de upp och såg "Livets ord" och då bara gick de, säger Johan Ericson.

Han berättar om hur det, ju länge bort från Uppsala man kommer, finns en bild av Livets ord som grundar sig i 80- och 90-talets rubriker.

Det är en av anledningarna till att förlaget i år frontar sin monter med fyra andra varumärken. De står, till skillnad från Livets ord förlags logga, synligt placerade i montern, tryckta på stora banderoller.

Ett av de fyra förlagsnamnen är "Areopagos". Där har bland annat författaren och journalisten Per Ewert gett ut sin bok "Vem tänder stjärnorna". Han menar också att det är viktigt, nästan en förutsättning med ett annat bokförlagsnamn på boken.

- Folk skulle vända direkt om det stod "Livets ord" på boken, säger Per Ewert.

På hans boks baksida finns inte Livets ord logga utan istället namnet "Areopagos".

För Livets ord förlags teologiska literatur använder man märket "Keryx". Bland böckerna som kommit ut under Keryx finns pastorn Ulf Ekmans senaste bok.

Under namnet "Popkultur" har man, i samarbete med Peo Thyrén, gett ut populärkulturella böcker.

Och de skivor som inte är direkta inspelningar av församlingens egen lovsång ger de ut på ett skivbolag under namnet "Adora".

Givetvis har också flrea böcker Livets ords logga, bland annat Studiebibeln.

Men den nya profileringen till trots har Livets ord inte sålt fler böcker under bokmässan i år.

- Nej, det har vi nog inte hittills. Flera som har letat efter oss har gått förbi utan att förstå att det är Livets.ords monter, säger Johan Ericson.

Uppdaterad: Livets ord har nu flyttat fram "Livets ord-förlag"-banderollen

Det är en polisman här, utklädd i korvmojspolishatt, bluetooth i örat och oljefärgade solglasögon i ylletröjan.

Det må vara som det är. Men att han sedan har fäst sitt vapen i ett par shorts och har gympadojor till. Det kan jag bara inte förstå.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till vår uppsatta webbkamera, som delger er läsare allt vad vi gör här i Dagenmontern. Den är onekligen lite distraherande. Särskilt med tanke på att den avslöjar allt man gör. (Även det man sysslar med backstage, i tron om att ingen ser.)

Nu gör vi vår fjärde safari på bokmässan! Följ med oss när vi besöker Se människan-scenen!

Uppdaterat:

Vi besökte Kärnisen, den Maria bloggat om hela veckan, kände på den och fick allt förklarat. Vi besökte också företaget "Supa". Som visade sig vara en finsk översättningsmiss. Och till sist gick vi upp till Se människans kyrkoscen där vi pratade länge och ingående om kyrkan, pilgrimer och Gud.  Tack ni som följde och ställde frågor i chatten!

Kommer ni ihåg det där gigantiska papp-slottet från förra årets byggmässa? Lettland var fokusland på mässan och hade byggt en gigantisk monter av wellpapp. Jag kände mig bloggskämtsam och rubricerade den bloggposten med "Bygg inte hus på pappersark, bygg inte..." och fortsatte sedan och prata om hur pappersbyggandet hur det "letta materialet lett lettade upp den lettiska montern"

Jaja. I år är de i alla fall tillbaka. Med mindre budget, kan man säga. Och se där till vänster i bild en liten påminnelse om förra årets stora monter.

Men letterna själva menar att de lett skulle kunna byggt upp lette lettpappersmonter igen. Men att de inte fick plats. I år är det Spanien som är fokusland på bokmässan.

Hur spanien slagit Bokmässan med häpnad?

De hängde upp lakan i taket...

"Min första politiska roman på många år", sade Dag Solstad nyss om sin i Sverige nyutkomna "Armand V".

Han pratade med Ingrid Elam om sin bok, som både tar upp frågan om norska soldater i militära uppdrag utomlands - och samtidigt om existensen, kulturen och om relationen fader-son.

Dag Solstad är en av den nordiska samtidslitteraturens viktigaste författare. Märkligt nog var det inte fullt på seminariet. Det kan nog bero på att Solstad av vissa uppfattas som "svår". Han är inte den som exponeras i massmedia eller sitter i tv-soffor. Men verkligen väl värd att upptäcka för alla som älskar litteratur.

Seminariet med Solstad blir mitt avsked av årets mässa - men jag lovar att det kommer att bli utrymme både i bloggarna och i artiklar för  tankar från årets mässa. Nu går tåget hem tlll Stockholm, och ikväll väntar soffan. Det ska bli ganska skönt.

Mina kollegor på plats kommer att fortsätta blogga från Göteborg - följ dem!

Rörigt, liksom.

Det är helt omöjligt HELT OMÖJLIGT att göra någonting just nu på Bokmässan. Gå på toaletten? Väntetid 20 minuter. Ta sig genom bokmässhallen? 15 minuter. Stå i lunchkö? Ja, titta:

Jag ser inte ens slutet på kön! Helt omöjligt!

Så jag går in i ett monterrum. Hittar kakor.

Och låter det bli min lunch.

Det är ett hårt liv att bokmässeblogga.

Glöm Kärnisen från Torneälv. Jag har hittat en ny sevärdhet.

Det måste vara varmt därinne.

...så kan den omöjligt finnas.

Nu går vi in på vår tredje bokmässesafari. Denna gången blir det en lång tur från Dagenmontern tvärs över mässan till Mat och trädgård. Häng med oss och hör Inger Alestigs highlights från mässan hittills.

Allt live - delta gärna i chatten (genom att klicka på "chat" nere i hörnet på rutan nedan) och kommunicera direkt med oss!

Uppdaterad:

Mycket trevligt att ha med Inger Alestig. Vi gick över hela mässan bort mot Mat och trädgård. Fick uppleva en hårtorksljudbok, män utan skor, fick fakta om sniglar och träffade en man som fått ryggskott. Med mera. Klockan 16.00 försöker vi ta oss upp mot Se människan-scenen. Följ oss på den safarin!

Vad gör vi på bokmässan när vi inte bloggar eller filmar? Det får du reda nu.

Via vår uppsatta webbkamera kan du hålla koll på oss hela tiden. Direkt under den första bloggposten på den här bloggen har vi klistrat en sändning som visar hur det ser ut i Dagens monter, just nu. Du ser vår lilla bloggpool här. Och du ser vilka som kommer.

Spännande, va?!

Man blir sällan hungrig här på Bokmässan. Faktum är, att man knappt behöver äta lunch. Det räcker med att ta sig ett snyltigt varv i montrarna, för nästan alla bjuder på något.

Såsom äpplen.

Mjölk.

Och godis! I mängder! Jag känner mig plötsligt som ett litet barn på julafton. (Underförstått: det känns bra).

Jag sprang förbi Fokus och dess chefredaktör Karin Pettersson (vars nästanprofil går att se på bilden nedan). Hon undrade om jag inte kunde komma förbi på deras öppna redaktionsmöte de skulle ha i montern. Visst.

Föga förstod jag att jag även skulle delta i redaktionens öppna möte. Jag som spenderat veckan utanför nyhetsflöde och tungt redaktionsarbete skulle plötsligt kommentera veckohändelser.

Det gick väl direkt dåligt, kan man säga.

Däremot fick jag möjlighet att ta upp frågan om kyrkovalet. Varför det undanskuffats av medier och Fokus, och om det inte är mer än rätt åt det? Se hela inslaget i deras Bambusersändning:

Människor som lyssnar på Melodikrysset hör av sig och pratar med utropstecken och versaler. "MELODIKRYSSET SÄNDS FRÅN BOKMÄSSAN! Lyllos dig."

Och jag förstår inte riktigt grejen. Men masar mig bort dit. Och för första gången ansikte på Anders Eldeman.

Visst har Emanuel bloggat om det. Men det tål att bloggas om igen. Det är helt enkelt mycket folk här idag, för att uttrycka det milt. Jag blev alldeles matt när jag klev av spårvagnen, och möttes av den här synen:

För att sedan kliva in på själva mässan, och mötas av den här synen:

Ja, vad sa jag? Mycket folk. Som sig bör, under en lördag på Bokmässan.

För flera år sedan hoppade hon av sekten Kingdom center. I dag står hon i Dagens monter med en nyutgiven bok och berättar om demonutdrivning som tagit svåra fysiska former, vägen tillbaka och skillnaden på en sund och sekteristisk församling.

Se det live eller senare för er som missade livesändningen.

Så här såg det ut när jag kom till Bokmässan i dag. Kö. Utanför!

Stränga vakter stod och pekade och föste besökarna som boskap.

Och väl inne i mässan var det ett kaos av köer mellan biljettförsäljning, insläpp, informationsdesk och massor av förvirring.

Själv hastade jag förbi, klämde mig igenom och kom in. För att pusta ut? Nej. Det här är Bokmässan lördag. Den mest folktäta dagen. Det kommer att bli kaos.

Välkommen!

Ännu en ny dag på mässan - klockan är strax efter nio, och redan ligger så att säga ett lokalt högtryck över mässhallarna.

Idag kommer vi att ha Margareta Sturesson på besök i montern. Hon ska berätta om sin bok "Om det så kostar mig livet".

Själv ser jag också fram emot att få lyssna på en av mina favoritförfattare, norska Dag Solstad.

Sedan går mitt tåg hem till Stockholm, vilket ska bli ganska skönt. Tre dagar tar ut sin rätt. Kvällarna på mässan är också rätt så fullbokade - igår var det förlaget Cordia som bjöd på fest. God mat, och en stor del av den kristna kultursfärens huvudaktörer fanns på plats. Det var väldigt trevligt, men tyvärr blev det lite sent. Sådant straffar sig alltid dagen därpå. Men snart är vi igång på allvar här i montern, och då piggnar man säkert till. 

Kanske blev jag lite väl försjunken i att blogga ur mig dagens sista blogginlägg (som härmed berövas sin status som dagens sista blogginlägg). Men när jag tittar upp från datorn, inser jag plötsligt att Bokmässan har stängt. Alla bokmässemänniskor är borta. Det är bara jag kvar (Ja, faktiskt! Eller åtminstone nästan).

Genast överväldigas jag av ögonblickets storhet - jag har hela Bokmässan för mig själv! Det är få förunnat, och jag måste förvalta stunden väl.

Så vad ska jag göra? Hänga i baren, kanske? Nej, det är för tragiskt. Den är ju tom.

Jag leker med tanken på att sova över i någon främmande monter (tänk bara vilken överraskning det hade blivit för monterinnehavarna). Eller kanske gömma mig i ett hörn och läsa en massa intressanta böcker. För att inte tala om hur nervkittlande det hade varit att sitta uppe och blogga hela natten, om A Night at the Book Mess (det ligger ju ganska mycket bloggvärde i en sådan sak).

Men plötsligt kommer det till mig, som en blixt från klar himmel - jag ska gå och stirra på kärnisen från Torneälv! Denna sevärdhet som ger mig så mycket huvudbry, i form av "Hur hamnade den här?" och "Varför smälter den inte?" och "Vem kom på den genialiska idén att ställa en klump kärnis från Torneälv i sin monter, och varför?".

Så jag går till den enda montern (utöver Dagens) jag har lärt mig vägen till. Och där ställer jag mig med tappad haka, misstrogen blick, och sorg i hjärtat. Kärnisen är ju insvept i folie! Och alldeles söndertejpad! Vad hände där, liksom? Och när? Hur kunde jag, som har bevakat den så slaviskt, missa det? Hur kunde jag?

Och då, mitt uppe i alla självanklagelser, når mig ljudet av porlande vatten. Så vackert, tänker jag. Ända tills jag inser varifrån ljudet kommer. Det kommer från kärnisen från Torneälv.

"ÅH NAJ!" skriker jag. (Eller nej, det gjorde jag inte. Men jag kunde ha gjort det). Katastrofen är ett faktum. Kärnisen från Torneälv håller på att smälta ifrån mig.

Plötsligt känns allt så meningslöst. Jag ser inte ens något värde i att vara ensam kvar på Bokmässan. Så med tunga steg tar jag mig mot utgången, och tyst för mig själv erkänner jag det vi alla redan vet - jag måste hitta en ny sevärdhet på Bokmässan.

Jaha, nu sitter ni där och och undrar vad jag har gjort så här när mässan just håller på att stänga för dagen. Jo, det ska jag berätta.

Jag har varit och tittat på mina gamla barndomsidoler. Ni vet, Sunes författare. Jag har stått på avstånd, lite bortvänt så att de inte ska märka hur häftigt jag tycker det att titta på dem.

Sedan gick jag bort och tittade på den omtalade blogghörnan. Det är förlaget Natur och kultur som i ett hörn av sin jättemonter avsatt en plats åt bloggare. Med eluttag, trådlöst närtverk, kaffe och mjuka stolar. Genialt.

Och så gick jag förbi den här montern. Där man kunde undra vad de egentligen gjorde. Letade efter Ingers borttappade mobil?

Haha, nej nej, tokstollar. De bad ju!

Vi ses imorgon! Många spännande programpunkter att se fram emot då. Kom ihåg att följa våra direktsändningar. Program uppe till höger här på bloggen.

Det såg spännande ut när Emanuel prövade Sensus religiösa kläder under boksafarin. Nästan lite för spännande. Rentav så spännande att jag inte kunde låta bli att, med hjälp av det trevliga Sensus-folket, prova på det själv.

De klädde om mig till Frälsningsofficer. "Då blir läsarna glada", sa de. 

Och med den hurtiga posen kastar vi in blogghandduken för idag. Ha en trevlig kväll hörrni, så ses vi imorgon!

Det är svårt att inte känna sockersöt kärlek till de små, udda eventen och montrarna på bokmässan. För det här är deras mässa. De som i andra fall skulle avfärdas som lustiga, boktorra eller nördiga.

Som den här lilla samlingen.

Eller för all del science-fiction-nördarna.

Eller den personliga favoriten Frimärksungdomen. Som spexat till det lite med ballonger för att markera ungdomen.

Eller den här. Ser ni skylten, namnet på sällskapet? Trafik-nostalgikerna. Man måste älska ett sådant namn. Som liksom samlar på skyltar.

Jag träffar en av Bokmässans otaliga besökare. Hon har ätit en macka, köpt en bok, strövat runt. Och så har hon brutit en nagel också. "Det gör så ont!", säger hon och visar upp långfingret för mig (och jag känner mig plötsligt lite besvärad, mitt bland allt folk).

Men trots smärtan har hon unnat sig en (?) kopp kaffe. Och bortsett från den brutna nageln, är hon nöjd med sin eftermiddag på Bokmässan.

Jag fick lite tid i dag att lunka runt lite bland montrarna. Bland annat hittade jag bland annat Arkus. Det kristna bokförlaget som vi missade på vår Bokmässesafari bland de kristna bokförlagen. Pratade lite med Kjellbergs förlag också. Ett kristet bokförlag som inte ger ut så många böcker. De hade gjort en t-shirt inför bokmässan. Visst är den rolig?

Vad som sålt bäst i montern? T-shirten.

Sedan introducerade han mig också för sina montergrannar. Små bokförlag får dela monter med flera andra. Och det var en osalig blandning. Bland annat den här göteborgaren. Som aldrig tidigare gett ut en bok men nu bestämt sig för att ge verklighet av sin bok där karaktärerna är ölsorter. Ölsorter!

Boken heter "En gudagod roligion". Roligion är ett göteborgskämt om en rolig religion. Just det.

Sedan såg jag Horace Engdahl. Och jag var tvungen att springa förbi och utbrista "Äntligen".

Äh, göteborgshumorn smittar.

Jonas Karlsson är en av mina idoler (om man nu får ha idoler när man är så gammal som jag).

Han är både en begåvad skådespelare och en begåvad regissör. Som om inte det räckte, är han nu också en begåvad författare.

Hans texter är ofta vardagliga till sin karaktär, men de öppnar fönster mot de stora eviga frågorna.

Nu har han skrivit boken "Den perfekte vännen" och läste nyss ur den på Se Människan-scenen på bokmässan.

Det var knökfullt.

Själv satt jag på golvet och upplevde där en stund av det som bokmässan är när den är som bäst. Total koncentration på ordet, Och på att uppleva en text.

Man ska ju egentligen gå hem när ett kalas är som bäst, men jag ska vara här i morgon också. Mer rapporter kommer då!

Det finns en monter här på Bokmässan, som jag besöker så fort jag kan:

Anledningen till att jag hela tiden "råkar" ha vägarna förbi, är nämligen den här lilla sevärdheten. Kärnis. Från Torneälv.

Och där står jag. Barnsligt fascinerad, utan att kunna sluta stirra. (Fast på ett väldigt diskret sätt. Så att inte monterinnehavarna börjar betrakta mig som en stammis).

"Kärnis", tänker jag. "Från Torneälv". Och så skakar jag på huvudet i förundran och går vidare.

En sak som på en annan plats, till exempel vardagsrummet hemma eller torget i Åmål, ter sig här på bokmässan oerhört komplicerad.

Det handlar om att korsa ett golv.

Det kan här ta i princip hur lång tid som helst. Det beror förstås på att det är så myckett folk. Vilket ju är en av anledningarna till att man är här.

Men det finn en baksida med allt detta nätverkande. Och det handlar alltså om själva korsandet av golv.

Men jag ska inte klaga. Det är värre för kändisarna.

Sedan finns det kändisar och kändisar. Och så finns Daniel Sjölin.

Han löste (?) problemet igår kväll på ett mingel genom att bära mörka solglasögon. Men i detta  sammanhang, där vi befann oss ovanpå själva mässgolvet, i ett mer eller mndre slutet sällskap, är det ändå lätt att tänka att om en person kommer in i rummet och väldigt mycket liknar Daniel Sjölin, så är sannolikheten att det ÄR Daniel Sjölin ganska stor.

Solglasögonen fick alltså nästan motsatt effekt mot vad det var tänkt (men jag kan ha fel, Daniel kanske tänkte att de skulle väcka uppmärksamhet..)

Nå. Det finns andra knep. Hattar, sjalar. Konstgjorda skägg har jag ännu inte sett (tror jag).

Eller så kan man göra som en av våra folkvalda politiker. Hon korsade hela mässgolvet utan att bli stoppad en enda gång igår.

Men det var i och för sig inte så konstigt. För då hade mässan stängt. 

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund i författarsamtal med Stefan Einhorn, som nyligen gett ut en bok och dessutom hyllats i Dagen av kulturredaktör Inger Alestig. Se hela intervjun live och (för er som kom in sent) i efterhand här:

Om man ska vara frank, eller kaxig, så är ofta stora tidningars bloggbevakning av mässor eller event sällan särskilt bra. Sport, ja visst, men annars - mediokert.

Därför smärtar det nästan att läsa Jonas Thente på DN.se. Han liksom både hatar och älskar att blogga, det är en slags cynisk bitterhet uppblandad av skrivglädje som lyser genom allt han skriver.

Och han gör det så bra.

Läs hans bloggpost om kristna de små montrarna på bokmässan. Det är fantastiskt underhållande.

http://www.dn.se/blogg/bokbloggen/2009/09/25/kung-af-montern-4815

Det har varit en hektisk förmiddag. Först intervju med Vibeke Olsson i vår monter. Roligt! Och välbesökt.

Sedan har jag varit och lyssnat på när Elisabeth Sandlund, KG Hammar och Göran Hägglund debatterade äktenskapet. Ett riktigt spänstigt och givande samtal.

Mitt stora problem här idag är att jag har blivit av med min telefon. Det roliga mitt i alltihop är att flera stycken som jag pratat med i olika receptioner där jag frågat om inkomna mobiler, har sagt. Ja, men vad hette du sade du? Vi skriver upp ditt namn och ditt telefonnummer här, och så ringer vi om vi hittar den...

Goddag yxskaft.

Fast det är ju roligt att folk är så snälla och hjälpsamma!

Följ oss live när vi besöker Internationella torget på vår Bokmässesafari. Och delta i chatten längst ner till höger i bild, för att chatta med oss - live!

Uppdaterad:

Då var vi klara! Vi besökte Svenska kyrkans internationella bistånd, vi pratade mutor med Lutherhjälpen, vi kom fick ett besvärande ögonblick när vi pratade om olika Gudar med Sensus, vi pratade Frälsningsarmén, jag gav lektioner i officersrang, och så fick vi en genomgång av Rädda barnen och Fairtrade.

Tyvärr så bröts sändningen i mitten, så det blir två filer den här gången också. Nästa gång kör vi på trådlöst internet! Då blir det författarsamtal med Stefan Einhorn. 15.30! Ses då.

Jag begav mig nyss ut i bokvimlet, med ambitionen att se hur många kändisar jag kunde hitta på en kvart. Det gick inge vidare, för vart man än går här på Bokmässan, är det folk som vill haffa en - och jag har inget emot att bli haffad! Vilket resulterade i ett hejdlöst mingel med spännande Bokmässemänniskor.

Men. Mellan samtalsvarven hittade jag åtminstone några kändisar:

1. Jan Guillou. Fast det var egentligen ingen bedrift, för Jan Guillou är överallt här på Bokmässan. Man får nästan anstränga sig för att inte hitta honom.

2. Per Moberg. Han var helt uppslukad i sitt montersamtal. "Jag tycker om att laga mat... När kamerorna är av!" sa han flera gånger.

3-11. Och så plötsligt hittade jag en hel uppsjö av kändisar! Det kändes stort. De räddade mitt hur-många-kändisar-kan-jag-hitta-på-en-kvart. Typ.

Jag tyckte det var trångt i torsdags. Då glömde jag att det blir värre. Och att fredagen ändå bara är en fösmak på lördagen.

Om det plötsligt blir tyst i bloggen kan det bero på att luften har tagit slut och jag ligger avsvimmad.

Hej och välkomna till andra dagen på Bokmässan! Det tog mig tjugo minuter att hitta fram till Dagens monter idag. Jag kan inte riktigt avgöra om det är mycket eller lite i sammanhanget, för Bokmässan är som en gigantisk labyrint av montrar och människor.

Men det hade tagit mig betydligt längre tid om det inte hade varit för Bokmässekartan. Mitt största attribut. Min trogna bundsförvant. Ett måste i Bokmässesammanhang.

Väl framme i Dagenmontern var det varmt och trångt. Man fick inte riktigt plats någonstans. Så jag tog min tillflykt till vårt lilla greenroom här i Dagenmontern. Backstage, liksom. Och där sitter jag nu, i väntan på nya bokmässeäventyr.

Ny dag på B&B. Klockan är strax före nio när jag kommer och redan är det full rulle. I Dagen-montern väntar vi på fredagens tidning.

Vibeke Olsson, författare till "Sågverksungen" tittade just förbi. Hon ska vara gäst i montern lite senare under förmiddagen.

Och så ska Elisabeth Sandlund, vår chefredaktör, tala om äktenskapet på ett seminarium. Det kommer också att bli spännande.

Mer om allt detta senare!

Själv känner jag att behöver en kopp kaffe till innan jag är på G.

Hoppsan. Nu skrev jag om att dricka kaffe ändå. Jag som lovat mig själv att aldrig, aldrig, skriva på min blogg om just  detta eviga kaffedric kande. Så kan det gå..

Det har varit en hektisk dag på bokmässan. Det har en tendens att bli så, första dagen på mässan. Saker ska fixas, riggas, testas.

Jag har precis kommit tillbaka från ett montersamtal för Svenska journalistförbundet som gett ut antologin där jag medverkat. Märklig sak det där med monterintervjuer. Företag betalar jättesummor för en monter på några kvadratmeter, mest för att synas antagligen. Och när man väl gör någon aktivitet är det ett 20-30 mässdeltagare som stannar upp. Om det är Jan Guillou som gör något i montern (som på bilden th) så är det kanske 50.

hursomhelst. På antologisamtalet var vi kanske 30 i montern. Så här såg det ut när vi började från där jag satt och pratade om mitt kapitel.

Och nu är jag trött. Och mina bloggkollegor lika så. Vi sitter här på golvet i vår nu tomma monter och bloggar de sista raderna för dagen. Så får vi tacka för oss och lovar att göra ännu bättre ifrån oss imorgon. Bra. Hej.

Läste ni Ingers bloggpost? Genialt tycker jag. Och att han är som företrädare för Wikimedia och springer runt på bokmässan för att bland annat fota kändisar så att han sedan kan lägga upp bilderna med cc-licens på Wikipedia.

En välgärning för mänskligheten och medborgarjournalistiken, skulle man kunna säga om man vill vara sådan. Och det vill jag ju gärna.

Själv är jag inte sämre. Här kommer en bild på Lars Aronsson. Helt fri att använda.

Visste ni att Wikipedia var de första att lägga ut Bibeln på nätet? Wikipedia, den fria encyklopedin på nätet, lade ut 1917 års text, trots att Bibel 2000 då kommit. Varför?

Jo, för att utläggandet av Bibel 2000 förhindras av rättighetsfrågor.

- Men när det gäller 1917 så har vi konstaterat att upphovsrättsmannen inte har hört av sig med anspråk, sade Wikipedias Lars Aronsson när han besökte Dagens monter tidigare idag.

Det är ju så att upphovsrätten är skyddad 70 år efter att författaren dött. I fallet Bibeln är allting mer svårtydbart, menade Lars.

- Vissa säger att författaren lever, och vi kan ju bevisa varken det eller motsatsen. Därför nöjer vi oss med att konstatera att han inte hört av sig med anspråk.

Vi pratade lite anspråkslöst en stund om detta med rättigheter. I fallet Bibel 2000 finns även en komplicerande faktor i att det är många översättare som är inblandade. Jag konstaterade att det var ju synd att man inte kunde lägga ut Bibel 2000.

- Synd, det är ett intressant ord i sammanhanget. Det var inte jag som sade det, men jag kan ju instämma i att det skulle kunna vara en synd, sade Lars.

Eller hur?

Åh. Det finns en lounge här på Bokmässan. En lounge! Inte för att jag vet hur man uttalar själva ordet, men nog känns det bra att gå dit.

Där sitter det en massa utställare, som pratar och dricker kaffe och läser tidningar. De känns väldigt världsvana, allihopa.

Och mitt bland alla dessa världsvana människor hittar jag Åke - en av Dagens tappra säljare. Han försöker smälta in genom att läsa någon kulturtidning. (Fast egentligen läste han Aftonbladet. Men den bytte han snabbt ut när jag tog fram kameran, av någon outgrundlig anledning).

Det visar sig att Åke och jag har en gemensam nämnare - vi är båda vana vid att sova middag vid den här tiden på dygnet. Men i brist på tupplur, får vi nu nöja oss med en kopp kaffe. För att få lite energi. (Och för att kaffet är gratis i loungen. Gratis är gott).

Men titta här. En gammal dagenkändis kommer förbi. Vår sommarbloggare från förra året, konstnären och mångsysslaren Viktor Paulsson!

Med sig har han Frizongeneralinnan Elin Davidsson.

Tillsammans står dom sedan och konstnärspratar om att dom ska skriva en bok. Typ. Det blir en diktsamling. Typ. Och så vänder sig plötsligt Frizongeneralen Emmanuel Ingelsten om och visar sig också tillhöra konstnärskollektivet.

Han understryker att boken även kommer att ha "bilder som får större vikt än texten" eller nåt sånt.

Men det kan inte jag lyssna på. Allt jag kan tänka på är hans nasir-löftesliknande skägg. Det är det inte, lovar han. Han har bara glömt att raka sig. Jag föreslår att det i stället kanske är ett sorgeskägg över att magasinet Trots allt lades ner. Han godtar det.

Det här är Dan Abelin. Han står bakom en ideell bokmässesajt. Ser ni knappen på bröstet?

Nej, det gör ni visst inte. Men där på knappen står adressen till sajten han och flera andra driver: Alltombokmassan.se

En genial idé. Man samlar helt enkelt allt som skrivs, filmas, fotas på bokmässan på en och samma sida. In och kika. Dagen.se finns med där också, så klart.

I Dagenmontern har vi en liten bloggpol, där vi står och ser upptagna ut. Kliar oss i huvudet och smattrar på datorerna och pratar med spännande bokmässemänniskor som kommer förbi. 

Själv vänder jag mig då och då mot teveskärmen och drar en djup suck över bloggheadern. Tänker på att den där headern har berövat mig all min värdighet.

- Emanuel?
- Hm?
- Jag kommer inte att ha någon värdighet kvar efter den här helgen.
- Välkommen till min värld!

Varför ska man egentligen läsa böcker? Det finns en del olika ideer om vad böcker gör med eller för oss. En av ideerna är att böcker gör oss till bättre människor, kanske mer empatiska

Frågan dök upp under seminariet med Guillermo Arriaga, författare till manusen till succéfilmerna Babel och 21 gram. Han är på bokmässan bland annat för att marknadsföra sin nya roman, den första som översatts till svenska, "En svag doft av död".

Han intevjuades här av Jannike Åhlund på ett seminarium som var i stort sett fullsatt. Nå, vad svarade han?

"En bok är en spegel", svarade han, och höll upp en bok och pekade. Sedan visade han med handen mot rummets alla avlägsna hörn. I boken, menade han, syns allt det som vi inte normalt ser, det som ligger nästan dolt.

Han fortsatte med att säga att en författare är som den som går djupt in i skogen med en hink, och sedan komma tillbaka med sådant som man aldrig tidigare sett.

Ju djupare in i skogen man vågar gå som författare, desto bättre blir böckerna.

Visst är det en fin bild?

Nu går vi live med  vår Bokmässesafari! Logga in i chatten nedan - längst ner till höger i hörnet står det "chat" - och delta med frågor och engagemang! 14:00 börjar vi och slutar när vi fått tråkigt. Ikon-Daniel får följa med också.

Uppdaterad:

Himmel vilken grej det blev! Det här är framtiden, vänner! Med hjälp av en mobiltelefon och en mick kunde Maria, jag och Daniel springa runt obehindrat på bokmässan och i direktsändning visa er vad som händer. En grym grej!

Vi höll på i 35 minuter vilket är alldeles för långt för webbtv, men hela poängen med det här är att det inte främst ska vara något som du ska sitta och njuta av i efterhand, utan vara med och interagera i direkt.

Under dagens bokmässesafari gjorde vi nedslag hos några av de kristna bokförlagen på plats.

På vägen dit gick vi förbi Siewert Öholm som avbröt sitt seminarium, mitt i ett anförande, för att få vara med i sändningen. Vi träffade bokförläggare och Martin Lönnebo. Som helst ville vara tyst. Och hade blivit piskad av sina förläggare för att vara på plats. Förläggaren till och med piskade honom i direktsändning! Fantastisk tv, vänner. Fantastisk tv.

Roligt också att ha med Ikon-Daniel (som är redaktör för Dagens ung-magasin Ikon), som bara är här över dagen, i sändning.  Det gjorde det mer levande att ha någon att prata med under tiden.

Nu kör vi vidare! Imorgon kommer sändningarna mer handla om våra egna aktiviteter. Mer om det i spalten till höger där du kan se och tajma in hela sändningslistan. Men sedan på lördag och söndag är vi igång igen med mer Bokmässesafari!

Här kommer dagens klipp (som fick delas upp i två eftersom vi förlorade täckning i mitten):

Vi är här! På plats. Och Göteborg förnekar sig inte. Bjuder på värsta tänkbara väder.

Regnet kommer från sidan. Kolla på det här. Jag gick i regnet och det är bara regnstänk på ena sidan av byxa. Ser ni?

Nej, det kanske ni inte ser. Men ni får helt enkelt lita på mig. Det skulle ju inte vara så bra för stämningen om det första som händer är att ni tror att jag ljuger. Det gör jag inte. Regnet kommer liksom horisontiellt.

Då är det tur att hela bokmässan är inomhus. I en gigantisk mässhäll i Göteborg. kolla bara på Marias bilder. Gigantiskt! Och här står vi nu. I en liten bloggpol i Dagens lilla monter, och koncenterar oss, funderar och bloggar om horisontellt regn.

Nu är den här. Mässan vi alla väntat på. Mässan vi alla vill besöka. Mässan vi alla kommer att följa slaviskt, här på Dagen.se (för det ska jag och Emanuel och Inger se till att vi alla gör). Jag talar såklart om Bokmässan. The Mess of all Books.

Vi befinner oss på Svenska Mässan i Göteborg, och jag vet inte om ni vet hur stort det är här. Det är nästan lite för stort. Möjligheterna att gå vilse är plågsamt många, och i mitt fall redan väl beprövade. Men det ska nog gå bra ändå.

Så. Bokmässan 2009 - nu kör vi, hörrni!

Mässans första dag - det ligger förväntan i luften. Egentligen inleddes det hela redan igår på Pressnatta. Det är en slags förfest - i år med spansk stil, eftersom Spanien är temaland.

Det spelades gudomlig flamencomusik och dansades så att folk jublade. Ja, och så pratade förra mässgeneralen Bertil Falck om de 25 år som gått. Vad mindes han bäst? Jo, bland annat "skandalåret" med Jackie Collins. Det blev het debatt om varför mässan skulle ta hit sådana lättviktiga författare. Jag minns också det året. Diskussionerna om lyxsviter och annat.

Jackie Collins var dock inte den författare som är Bertil Falcks personliga favorit. Här nämnde han Singer - och jag kan förstå honom.

Själv träffade jag en gammal vän i vimlet. Vi pratade länge, och han påpekade hur viktig kyrkan är idag, när vi, som han sade, "lever i en tid när den andliga nöden är så stor".

Det här låter ju som om det hade kunnat komma från en pastor. Men min vän har ingen som helst kristen bakgrund, och arbetar i reklambranschen. Han tyckte att kyrkan borde bli bättre på att marknadsföra sig. Vem instämmer inte? Men vi gör så gott vi kan...

Dagen har funnits på Bokmässan sedan 90-talet. Med gedigna program i monter, bevakat av reportrar, och rapporterat av dagenbloggare.

Så också i år!

Ett tremannateam är här. Jag själv, vår expertbloggare Maria Hellgren och vår kulturredaktör Inger Alestig.

Vi kommer rapportera från varje del av denna underliga mässa. Högt som lågt. Stillbild som rörlig. Fjanterier som torraste allvar.

Förra året fokuserade vi mycket av bevakningen kring att rapportera om våra egna montersamtal. Det var bra, men det blev lätt statiskt och gav en bild bara av vår egen lilla monter på fem kvadratmeter. I år tänker vi därför göra tvärtom. Ta med dig ut på i bokmässan. På givna tider tar vi med oss vår kamera och mick och livesänder samtidigt som vi går runt på Bokmässan. Vi sänder när vi besöker Se människan-avdelningen och pratar med Svenskakyrkan-utställare. När vi gör en safari-inventering av de kristna bokförlagen på plats. När vi besöker pressrummet och försöker förstå vad bokmässehajpen handlar om. Eller när vi safaritittar runt på alla tokiga, välbyggda och udda mässmontrar som finns i huset.

Samtidigt som vi bjuder in dig som läsare att delta i chatten. Vi läser av chatten direkt, pratar med er och går gärna dit ni vill.

Men först av allt: Vad får vi inte missa på bokmässan? Vad vill du se? Borde vi gå ut med kameran och bevaka något särskilt?

Tipsa oss så spikar vi programmet för bokmässan senare i dag. Ok?

Och så kan vi väl säga en tid för nästa sändning. Ska vi säga 14.00? Då kommer ni tillbaka, tittar och interagerar? Bra.

Välkomna!