"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp." Heb 13:3 (SFB)
Varje fredag besöker vi, IDC, ett fängelse mitt i centrala Bangkok. Detta fängelse är ett internationellt fängelse med många flyktingar, människor som du och jag som flytt sina hemländer av olika anledningar. Thailand har inte skrivit under FN’s Flyktingkonvention och därför sätts många flyktingar i detta fängelse för de anses vara illegala immigranter och behandlas därför som brottslingar.
Vi går aldrig oberörda därifrån. Förhållandena är omänskliga. Vi fokuserar på att besöka familjer som annars aldrig möts då män och kvinnor är separerade på olika avdelningar. Förra veckan träffade vi Rebecka, 3 år, Tamil från Sri Lanka, hon har levt hela sitt liv innanför dessa murar och aldrig varit utanför. Ett par som hann vara gifta en månad innan de hamnade här har nu suttit tre år och om vi inte besöker dem träffas de max en gång per månad. Ofta besöker jag och Daniel en femtioårig mamma med sin sextonåriga son. Igår fick de avslag från Kanadas ambassad om att få asyl där. Pappersarbetet tar månader. Nu får de börja om från början. De har nu suttit där sedan oktober förra året.
Du kan läsa om våra första besök på fängelset här och här.
Kvinnorna berättar för oss om hur de nu är över tvåhundrafemtio kvinnor i ett av rummen. De sover på bara cementgolvet och näst intill på varandra för att få plats. Även badrummet och duschutrymmet används som sovplats. Rummet har inga fönster men ett ljusinsläpp längst upp på väggen, strax under taket. Hettan är obeskrivlig då takfläktarna snurrar långsamt. De får inte lämna rummet förutom två gånger i veckan då de rastas på en cementplan innanför höga väggar. Och när någon besöker dem. Varje besökare kan bara ta ut en fånge. Är du någonsin i Bangkok en fredag så hör av dig. Vi behöver dig. Glöm inte ett giltigt pass, annars kan det bli dig vi besöker nästa gång… Vi brukar köpa med oss frukt, ett mål mat, hygienartiklar, kläder eller vad nu fången önskar sig. Flera av dessa flyktingar uttalar nu att de tror på Jesus och att Bibeln hjälper dem. De är våra syskon, våra medmänniskor som Gud älskar. Vi har ett ansvar att tänka på dem och ta oss an deras behov. Låt oss läsa det igen…
"Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp." Heb 13:3 (SFB)
Kram på er allihopa!
