Tid måste vara ett relativt begrepp. Hur kan det annars redan ha gått 20 år sedan jag och sonen lyssnade på Ekot i radion hemma i köket. Folk strömmade från Östberlin till Västberlin och ingen hindrade dem. "Tänk att det händer och här står jag och är bara 14 år". Han insåg att det skrevs världshistoria. Tre år tidigare hade vi passerat den östtyska gränsen, sett K-pistarna, vaktuniformerna och hört de skällande hundarna. Berlin hade inte bara en mur som syntes, alla öststater hade också en osynlig järnridå. Jag besökte dem alla, Bulgarien undantaget. Och jag var förstås inte ensam om det. Människor som förtrycktes där kunde ju inte bara lämnas åt sitt öde.
Jag har funderat över varför så få unga människor i Sverige vet om vad som egentligen hände i de kommunistiska länderna. Det är ju inte så länge sedan. Undersökningar har ju visat att högstadieelever vet en hel del om Förintelsen men har ingen aning om vad som hände i de sovjetiska fånglägren i Sibirien, trots att dessa fanns kvar nästan 50 år längre.
Kan det vara så att det beror på alla berättarna? Alla överlevare som berättar sina svåra minnen trots att de river upp djupa sår. Borde vi kanske berätta mer om enskilda personer bland de miljoner och åter miljoner som deporterades och dukade under i den sibiriska vinern. Som Johan Jundt som när han som tyskättling fick lov att emigrera till dåvarande Västyskland, berättade att när termometern visade 50 minusgrader slapp han jobba utomhus. Han skötte en borrmaskin och oljan tjocknade vid den temperaturen så det gick inte att borra. Men kroppsarbetarna fick ingen frist.
Hur kunde det ske? Var det bara despotiska ledare eller var det ideologins fel?
Och hur kom det sig att kyrkoledare i Väst föredrog att ta parti för officiella kyrkor som gick i regimernas ledband? Varför trodde de att det var bättre att inte reta regimen än att stödja de kristna som led så svårt för sin tros skull?
Jag efterlyser skribenter som har egna erfarenheter, som kan berätta, som vill analysera och komma med konkreta förslag hur vi ska lära oss av historien.
Det kommer att dröja ytterligare ett par dagar innan ni kan skriva debattartiklar direkt här på webben, så använd den vanliga adressen debatt@dagen.se så länge.
Nu går det att skicka debattartiklar via webben. Vill du göra det nu, kan du klicka här.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Ja, det är bra att du tar upp detta. Ungern tillexempel, hur har inte detta folk förtryckts och styrts av sovjet. Det finns personliga lidanden som vi här i Sverige inte ens förstår. Tyvärr är det inte så luckrativt att berätta om detta. Pengar styr tyvärr en del av den information du talar om. Folk vill tillexempel mycket hellre läsa deckare. Så hur ska man ha råd ge ut en bok i ämnet även om man har en bra historia.
Majlis stenman - 2009-11-10 07:44
Kommunistländer är inte bara historia utan något som fortfarande existerar och det tycker jag är ännu värre och anmärkningsvärt att man låter det fortgå. Se bara på Kuba t.ex. Folket är mer förtryckta och kontrollerade än någonsin, men det hör man aldrig talas om i vår värld. Nordkorea är ett annat exempel.
Emma. Du har helt rätt. Vi får säkert anledning att skriva mer om det. Men förändring är ingen omöjlighet även om det verkar otroligt. Vem kunde ens drömma om att t ex Albanien skulle förändras, där idolen var Mao och Stalin stod staty på torget i Tirana senare än för 20 år sedan.
Ann-Charlotte Fritzon - 2009-11-10 18:29
Jag frågade min barn nu 20 och 18 år: Vad har ni lärt er om terrorn och folkmorden i Sovjetunionen? Nej det var inte så mycket de fått veta. Den mesta tiden i historieundervisningen ägnades till Europas historia. Men även där är det luckor, jag såg en dokumentär om den långa konflikten på Nord-Irland, va ! sa min dotter hela denna del av historien var helt obekant för henne.
Och hur många tänker på att Grekland var en högerdiktatur med massarresteringar och tortyr mellan 1967-73. Spanien en högerdiktatur 1939-75 där mellan 200.000 till 250.000 mördades. Portugal var en fascistdiktatur 1926-74.
Historia är ett viktigt ämne, men det får inte bli ett politiskt vapen som utnyttjas mot en viss ideologi som man vill bekämpa. Om man tror att folkmord bara kan ske av nazister och kommunister har man en farlig naivitet. Då har man ingen beredskap när andra folkgrupper och ideologier gör likadant.
De jugoslaviska krigen 1991-2001 var en smärtsam påminnelse att folkmord och etnisk rensning kan ske mitt framför TV-kamerorna medan världssamfundet är passivt. Folkmordet i Rwanda 1994 på närmare 1 miljon tutsier och hutuer är ytterligare ett exempel på när världssamfundet svek.
Vänsterfolk har gång på gång bråkat om att göra upp det som hände i Chile under Pinochet-regimen, då man beräknar att 5 000 människor dog. Detta var illa men landet fick därefter dock ordning och folk fick det bättre ekonomiskt.
Men samma människor bryr sig inte ett dugg om alla miljoner som dött och dör i de kommunistiska länderna, och en regim i så stora länder som hotade världen och därtill lett till en otrolig fattigdom.
Tala om skygglappar....
Ryssland måste göra upp med sitt förflutna. Men varför skulle de göra det då ingen kräver det (i väst) och Putin själv anser att Sovjets sammanbrott var vår tids största geopolitiska katastrof??
Lennart Jacobson - 2009-11-13 10:12
Du Lennart Jacobson du verkar ta lätt på när en demokratisk vald president i Chile störtades av militären med USA:s stöd eftersom han var marxist. "Allende initierade omfattande reformer, med kraftig höjning av arbetarnas löner och förstatligande av delar av industrin, bankerna och koppargruvorna. Spontana jord- och fabriksockupationer skrämde många. 1972 försämrades ekonomin väsentligt, på grund av en långt driven fördelningspolitik, tillsammans med hamstring, sabotage och uteblivna investeringar, i förening med omfattande destabiliseringsaktioner från CIA USA blockerade internationella krediter till Chile, hindrade import av viktiga reservdelar och stödde den extrema högern. Nu försöker mönstret upprepas i Honduras se länk till Dagen:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173513
Kyrkornas tystnad har väl alltid varit besvärande. Är det än idag. Även i väst. Emma kunde kanske bekanta sig med hur cubanerna hade det innan Castro. 87 % av folket var analfabeter, ingen ordnad skolgång för de fattigas barn och ingen hälsovård utanför de rikas kvarter. Hur är det idag? Mvh.
Herbert Lindén - 2009-11-20 09:29
Ja, kanske jag borde nämna att jag bor i republiken Finland! Närmare bestämt i staden Närpes där befolkningen till 95% har svenska som modersmål. Mvh.
Herbert Lindén - 2009-11-20 09:30
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar