Hur mycket är jufriden värd? Vi är nog ganska många som jobbar på rejält nu för att uppnå den efterlängtade julfriden. På jobbet måste man förbereda för att hinna vara ledig, så det blir lite extra timmar här och där.
Och så har vi julstöket. Hur mycket behövs för att julstämningens skull? Räcker det med en rejäl veckostädning och en sväng till affären för laddning av kylskåpet?
Och resestressen? Hur många orkar vi hälsa på och hur många orkar vi bjuda hem? Vad måste vi och vad vill vi? Vad är realistiskt och vad är romantiska drömmar om släktjul där alla trivs tillsammans?
Jakten på julklapparna då? Det är inte enkelt att göra varandra nöjda. Hur får man till det lilla extra till den som har allt? Typiskt i-landsproblem kan man tycka. Men enligt en undersökning är det just julklapparna som stressar. Du kan läsa om undersökningen här. Det finns säkert många anledningar till julklappsstress - tidsbrist, penningbrist, högt uppskruvade förväntningar, dåligt samvete. Somliga rationalisera bort juklapparna till de vuxna och ger bara till barnen, som får desto mer. Men är det så klokt. När Bibeln säger att Gud älskar en glad givare, så finns det nog en hemlighet med att ge. Kanske är det helt enkelt så att man blir glad av att ge. Den glädjen ska vi väl inte missunna barnen. Vi ska inte utarma dem med att bara ösa på med julklappar utan att ge dem chansen att själva ge. Och troligen är de mer uppfinningsrika i att komma på bra julklappar som passar deras kassa.
Att pliktskyldigast klämma in julevangeliet mellan Kalle Anka och maten ger förmodligen inte heller den rätt julstämningen eller friden om man så vill. Troligen inte heller att fly till soliga Thailand.
Har det alltid varit så här? Eller hur blev det så? Hur vill vi egentligen ha det? Vill du skriva en debattartikel kring detta så går det bra här.
