Jag har svårt för att tänka mig ett nytt år som ett vitt och blankt ark som jag ska skriva något helt nytt på. Jag tänker mig att hur pappret än ser ut så färgar jag det med mina erfarenheter, misslyckanden och glädjetoppar, med jag skriver. Livet framåt färgas av det som finns bakåt, på gott och ont.
Däremot har jag inte svårt för att tänka framåt, drömma om hur det ska bli, tänka på vad jag kan förvänta mig. Vad vore livet om vi aldrig förväntade oss något, eller om vi bara förväntade oss pest och pina? Läste du föresten Birger Schlaugs debattartikel dagen för nyårsafton under rubriken "Förväntningar gör det lättare att leva"? Du kan läsa den här.
I våras intervjuade jag professor Micael Dalén på Handelshögskolan i Stockholm. Han har specialiserat sig på varumärkesbyggande och menar att förväntningarna på det vi ska köpa ger större tillfredställelse än att faktiskt köpa varan. Därför är det så viktigt att skapa stora förväntningar kring konserter, nya mobiler eller vad det vara må, så att man inte kan bärga sig utan köar i timmar för att bli bland de första som köper. Du kan läsa hela artikeln här. Så här skrev jag i ingressen : Vi lever för vad som ska hända, vad vi ska köpa, vem vi ska träffa - nästa gång. Att fånga nuet är förlegat. Professor Micael Dahlén påstår att en produkt tappar värde så snart den är köpt. Livets mening har blivit att söka lyckan, inte att finna den.
Vilka förväntningar är bra för det kommande året? Ska vi sträcka oss mot stjärnorna för att om möjligt nå trätopparna? Eller är bättre att hålla förväntningarna realistiska, det vill säga låga i dessa ekonomiska kristider? Eller är det kanske just kristiderna som ger oss perspektiv och möjlighet att sålla bland förväntningarna?
Är det här frågor som du vill skriva en debattartikel om så kan du göra det här.
