Vem är Jesus? Det var temat för kvällens Alphaföreläsning, som jag hade nöjet att få hålla. Årets kursomgång är den nionde som vi kör i S:ta Claras regi och det blir bara roligare och roligare. Det jag gillar med Alpha är bland annat att det är pang på rödbetan, om uttrycket tillåts. Man börjar med det allra centralaste i den kristna tron i stället för att närma sig kärnan på krokiga vägar. Och den klara och tydliga undervisningen kompletteras med den lika viktiga fria och öppna diskussionen.
Som föredragshållare ska man enligt konceptet inte sitta med i någon av samtalsgrupperna. Det är en jättebra princip, eftersom det skulle kunna ge diskussionerna fel fokus. Men det är lite trist att inte höra hur snacket går och hur deltagarna, trots att de till synes har lite gemensamt, hittar varandra. Nu fikade dottern och jag och drog oss sedan tillbaka.
När jag talar eller skriver om Alpha brukar jag vara mån om att framhålla att just den här varianten av undervisning för vuxna människor inte är allena saliggörande utan att det finns andra sätt. Huvudsaken är att man gör något. När Mr Alpha himself, Nicky Gumble, var i Sverige 2000 (eller var det 2001?) fick jag tillfälle att intervjua honom för Kyrkans Tidning. "MIn dröm är inte att alla församlingar i världen håller Alphakurser. Däremot borde det vara obligatoriskt att erbjuda något liknande. Annars har kyrkan ingen framtid", sa han. Och det är fortfarande värt att ta till sig!
