Begravningsreferat tillhör det vi av princip inte publicerar i den tryckta tidningen. Men på bloggen finns inga sådana begränsningar. Och inte tänker jag referera Allan Sundlings begravning, bara berätta om hur fantastiskt ljus och fylld av hopp den var.
Om Allan skrev vi på familjesidan häromveckan. Och på sista sidan berättade jag om mitt första möte med honom på en tunnelbanestation våren 1999. Jag var en av alla de människor han bad för. Och det var bara inte i mitt fall som bönen fick resultat. Allan har fört många till en levande tro på Jesus Kristus inte bara i Stockholm utan runt om i landet.
I dag i S:ta Clara kyrka, dit Allan kom i början av 1990-talet, fick han predika. Det var faktiskt första gången, även om han ofta förkunnade Ordet i andra sammanhang än i söndagens gudstjänst. Carl.-Erik Sahlberg lät oss höra en predikan som Allan höll om kvinnan vid brunnen och hennes möte med Jesus. Den var Allan i ett nödskal - tydlig, klar, Jesuscentrerad och kärleksfull. Vi sjöng några av Allans älsklingspsalmer och förstås hans favoritsång: "Icke med härar eller med vapen". Arbetslaget i Clara ledde med gitarrer och gester ("och alla hinder ska vika bort"). Det var tårar och skratt om vartannat. Se det var en riktigt kristen begravning!
