När detta skrivs går bok- och biblioteksmässan i Göteborg snart in på sista varvet. Själv tillbringade jag en hektisk fredag där. Jag vet inte vad det är med mässor, men de gör mig på kort tid väldigt utmattad. Sannolikt en kombination av det stumma golvet, som får benen att bli alltmer lika kokt spaghetti, och ljudnivån. Hur som helst var det en rolig dag full av möten med bland annat gamla och nya Dagenläsare. Missade tyvärr biskop Tutu, eftersom jag lovat finnas i vår monter precis den tid som det extrainsatta mötet om Burma hölls men förstod av kollegerna som var där att han gjorde ett fantastiskt intryck.
Jag har lyssnat till honom två gånger. Den första gången var i Kapstaden våren 1993 när jag var i Sydafrika tillsammans med andra svenska näringslivsjournalister för att studera svenska företag i landet. Det var en spännande period, när förhandlingarna om landets framtid pågick som bäst. På söndagen hade vi lite ledig tid och råkade passera katedralen. Vi kikade in och insåg direkt att den man som predikade där var något alldeles extra och blev stående mycket längre än vad vi hade tänkt oss.
Andra gången var på en presskonferens i Stockholm för några år sedan. Jag ställde en sannolikt inte alltför begåvad fråga, vilken minns jag inte, men fick ett intressant svar av biskopen. Trots att det var många journalister närvarande var det som om det bara handlade om honom och mig den stund han ägnade just min fråga. En sådan närvarokänsla är det få personer som inger.
