Under mottot "Intet mänskligt är mig främmande" har jag just utsatt mig för att bli intervjuad av radiojournalisten Annika Lantz på temat "Hur punk är Dagen?" Det är ju inte direkt den vanligaste frågeställningen men man får ta seden dit man kommer. Och kan programmet göra en eller annan lyssnare nyfiken på tidningen så är jag nöjd.
Eftersom jag var devlis förberedd på vad samtalet skulle handla om hade jag lite tid att tänka och rådfråga på punktens område mer bevandrade kolleger. Och då går det ju alltid att hitta något att ta fasta på. Punkens uppror mot konventioner, makthavare och förhärskande värderingar i samhället kan man ju våga jämföra med hur Jesus förhöll sig till just dessa företeelser till exempel.
Så det gick nog ganska hyfsat, även om man alltid drabbas av eftertankens kranka blekhet efter direktsändningar och kommer på precis vad man borde ha sagt så att det hade blivit ännu vassare.
