Så sorgligt att Hans Johansson har lämnat oss, mänskligt att döma alldeles för tidigt. Många Dagenläsare har säkert egna minnen av honom från hans olika verksamhetsområden. Men fast vi bara träffades några få gånger var han en viktig person för mig. Hans var nämligen den första som, våren 2001, bad mig komma och berätta om min väg till tro på en sökarinriktad gudstjänst i Tomaskyrkan på Långholmen, där han då var pastor. Min historia skulle få ersätta predikan den söndagen. "Det går inte", sa jag, alldeles förskräckt. Men Hans övertalade mig. Och det gick alldeles utmärkt och blev början på en "never-ending tour" i församlingar över hela landet.
Hans bok "En korsfäst Gud" har de senaste åren varit stående läsning under Stilla veckan för mig. Den rekommenderas varmt! I år blir det med stort vemod som jag vänder bladen.
