Min egen blogg har legat i träda ett tag, i princip sedan vi drog igång ledarbloggen där jag ju är en av dem som skriver. Men visst kan det finnas anledning för chefredaktören att ha en personlig blogg också. Det tycker i varje fall den energiske webbredaktören Emanuel som har stor övertalningsförmåga. Så nu ska jag göra vad jag kan för att hålla liv i även denna kontaktyta med läsekretsen.
Lite fusk blir det allt, för jag tänker delvis utnyttja de tack för i dag-texter som jag skriver till sista sidan i papperstidningen två eller tre gånger i veckan. Så blir det vid denna nypremiär:
Vi startar varje vecka här på Dagen med ett måndagsmöte för hela redaktionen där vi informerar om något särskilt är på gång, går igenom personalläget och delar med oss av våra erfarenheter. Just den här måndagen framgick det med önskvärd tydlighet att det är långhelg mot slutet av veckan. Flera av medarbetarna, däribland jag, har planerat in längre eller kortare resor. (Min man och jag tänker åka till Krakow, där jag inte har varit sedan 1972.) Men oroa er inte, det blir en innehållsrik tidning även på fredag!
Sedan blev det presentöppning. För med posten hade ett paket kommit, från en läsare i Norrlands inland, en mycket duktig slöjdare med vackra träskålar som specialitet. Jag har redan tidigare fått en sådan i present och nu har han gjort en till Dagens redaktion som tack för vårt arbete. Han hade tänkt sig att vi skulle lotta ut den till en av medarbetarna men redaktionen beslöt snabbt och enhälligt att vi hellre ville glädjas åt den tillsammans. Så nu står den på vår vita flygel där alla kan se den. Hur många tidningar har sådana läsare?
