Med för tillfället båda döttrarna i Skåne och mamma i Norrbotten kan jag dra slutsatsen att delar av familjen verkar ha gjort bättre val än jag. Torsdagens regntunga skyar i Stockholmstrakten har man sällan sett maken till även om de utlovade störtskurarna med åtföljande översvämningar tycks ha uteblivit, i alla fall i trakten av Telefonplan.
Säga vad man vill om vädret denna sommar men det ger i alla fall upphov till många samtalsämnen. Och visst är det så att vi har en förmåga att glömma att svenskt sommarväder de allra flesta år kännetecknas av omväxling. Annars skulle vi inte kommentera omslagen i väderleken så flitigt som vi gör.
För egen del hoppas jag att solskenet i Norrbotten håller i sig över helgen, för på lördag morgon tar jag flyget till Luleå. Jag har fått förmånen att medverka vid samlingar på två olika kristna sommargårdar, Storstrand utanför Piteå och Sundet utanför Luleå. Och så blir det en kortkort minisemester i stugan i Rosvik, som min pappa själv byggde på sitt barndomshems mark. Att få komma dit, om än bara för några enstaka dagar, gör att det blir sommar på riktigt. Det där med var man har sina rötter blir inte mindre viktigt med åren.
Tyvärr är det någon vecka för tidigt för att jag ska hinna ägna mig åt min favoritsysselsättning, att plocka bär. Blåbär, hallon, hjortron eller åkerbär - jag är inte kräsen när det gäller arter. Jag misstänker att det är kombinationen av att få koppla av samtidigt som man faktiskt gör nytta som tilltalar mig alldeles särskilt. Och när det gäller åkerbär är de numera, sedan allt färre åkrar är uppodlade, så sällsynta att det mer handlar om jakt än om plockning. Det tillför ett extra spänningsmoment.
