Då var det dags för nästa utflykt i verkligheten, denna gång till Öland och Löttorps camping där det är en god tradition att Dagen svarar för programmet under några sommardagar. Jag var med för två år sedan och insåg att det råder en alldeles speciell stämning på denna campingplats och i tältet, där även människor som när de är på hemmaplan sällan eller aldrig besöker någon kyrka vågar sig in.
Det behövs många sådana mötesplatser där dörren är vidöppen och tröskeln låg eller obefintlig. Att mötet hålls i ett tält som på Löttorp gör det mer informellt. Kristna sommargårdar fyller ofta samma funktion. Rent generellt gäller att det är lättare att bryta sina vanor och göra sådant som man inte brukar när man är lite på distans från sin vanliga tillvaro, som under semestern eller under en längre utlandsvistelse. Det visar till exempel besöksfrekvensen och engagemanget i de utlandskyrkor som Svenska kyrkan driver. Och det är nog inte bara kanelbullarna och de svenska dagstidningarna som lockar.
Och mycket få, om några, kyrkor i Sverige skulle säga att de inte önskar ha fler och nya besökare i sin vanliga vardags- och söndagsverksamhet. Men inte minst människors förutfattade meningar om vad som äger rum i kyrkornas lokaler och vilka som är välkomna dit lägger alldeles för ofta hinder i vägen.
Samtidigt är det ju så med låg tröskel att den är bra när folk ska ramla in. Sedan gäller det att de inte ramlar ut lika lätt så att det blir som när man besöker en affär för att "bara titta". Det säger pling när man går in genom dörren och pling när man går ut. Men ingenting av intresse, vare sig för mig själv eller för butiksägaren, har hänt. Visst vore det bra med någon slags hydraulisk anordning som automatiskt höjde tröskeln när tillfällighetsbesökaren väl är inne i kyrkan så att han eller hon inte trillar ut igen?
