Det höll på att bli en tom och vit yta på sistasidan i morgondagens Dagen. Efter vårt välbesökta och spännande eftermiddagsseminarium gick jag ut för att uppleva Visby och glömde alldeles bort mina förpliktelser när jag botaniserade i den lilla kristna bokhandelns antikvariska avdelning. (Det blev tre böcker till ett mycket facilt pris.) När jag strosade hemåt slog det mig plötsligt att jag hade något viktigt att göra. Och som tur är skriver jag fort, ibland nästan snabbare än vad jag tänker.
Att det går så snabbt beror på att det första jag gjorde när jag som 12-åring bestämt mig för att bli journalist var att gå en skrivmaskinskurs hos Facitskolan. Där lärde man sig touchmetoden - det vill säga att använda alla fem fingrarna och säga adjö till pekfingervalsen - på manuell skrivmaskin. De andra eleverna på kvällskursen var tanter i 20-årsåldern. Men jag blev bäst i klassen eftersom jag spelade piano och hade starka lillfingrar. Jag slog alla hastighetsrekord som fanns och blev stor skrivmaskinsstjärna.
Den kunskapen har jag haft mycket nytta av, inte minst sedan de bärbara datorerna kom. Vid ett tillfälle, när jag fortfarande var näringslivsjournalist och skulle referera vd:s tal på S-E-Bankens bolagsstämma som hölls strax före pressläggningen, skrev jag snabbare än vad han talade och blev tvungen att stoppa och invänta honom.
Det var uppenbart ganska förutsägbara standardformuleringar i det talet. Vi får se hur det är med Mona Sahlin som senare denna onsdagskväll står på Almedalens scen. Kanske har hon överraskningar att komma med? Eller blir det politisk skåpmat och gamla beprövade ordvändningar? Säkert är att det kommer att samlas många människor. Efter en mulen och ganska regnig förmiddag skiner solen i Visby igen och lockar folk utomhus. Förhoppningsvis är många av dem intresserade att komma och träffa Gotlands landshövding Marianne Samuelsson kl 21.00. Hon och jag ska samtala om politiken och livet. Och improvisationsteatergruppen Farbror Tobias ska åskådliggöra det hon berättar. Det kan bli spännande!
