I dag hade vi besök av arbetslaget i Länghems pastorat, som är på höstupptaktsresa till Stockholm och Östanbäcks kloster. De ville hälsa på hos Dagen och få en snabb inblick i vårt arbete. Och jag berättade som det är, att vi normalt sett redan på morgonen har en god överblick av vad som kommer att publiceras i morgondagens tidning men att vi alltid är beredda att snabbt kasta om planerna om det skulle inträffa något oväntat.
Och så blev det förstås just den här onsdagen. På eftermiddagen dök beskedet upp om att flera av Svenska kyrkans biskopar reserverat sig i läronämnden mot förslaget om samkönade äktenskap. Det är ju en fråga som, på gott och ont, fått stort utrymme i Dagen de senaste åren. Och den engagerar mig i högsta grad, inte bara som chefredaktör utan också som medlem och aktiv i Svenska kyrkan.
Det ledde till att de förberedda och redan redigerade nyhetsartiklarna på sidorna fyra och fem fick kastas ut och vänta på publicering till ett senare tillfälle. Och det innebar i sin tur att den ledare som Thomas Österberg skrivit på samma tema som de tar upp också måste läggas på lut. Samt att mina planer att som ledarkrönika publicera en intressant kommentar av J Lee Grady om risken med en överdriven fokusering på eskatologiska funderingar sprack med en smäll. (Kanske får ni läsa också den vid ett senare tillfälle. Här finns den i engelsk version. ) I stället blev det en så kallad storledare i äktenskapsfrågan, samtidigt som ett par reportrar satte igång med att jaga kommentarer och skriva texter till nyhetssidorna, som redigerarna ivrigt väntar på att få lägga igen. Resultatet av våra mödor går ju att läsa även här på webben.
Det här är ingen klagovisa över journalistikens villkor, tvärtom. Jag har med undantag av sex år på Kyrkans Tidning varit dagstidningsjournalist i snart 40 år och det mest stimulerande som finns är när något oväntat inträffar som kullkastar alla planer. Men det är skönt att det inte händer alla dagar!
