Jag har varit på en liten turné i Småland och Blekinge de senaste dagarna. Den började i Gnosjö torsdag och fredag. Sedan fortsatte jag till Sölvesborg, för att avsluta i Klevshult strax norr om Värnamo på söndagskvällen. På måndagsmorgonen satte jag mig på tåget tillbaka till Stockholm igen.
Det blev alltså en rivstart på hösten, inte bara på redaktionen utan också i denna nära anknutna sidoverksamhet, där jag får tillfälle att möta tidigare, nuvarande och blivande Dagenläsare. För det är förstås så man som chefredaktör delar in mänskligheten!
Ett genomgående drag i alla tre besöken har varit det ekumeniska. I Gnosjö hade samtliga församlingar i trakten gått samman i ett ambitiöst projekt som fått det fyndiga namnet Gud.kom. De flesta programpunkterna ägde rum i idrottshallen, inte i någon av kyrkorna. I Sölvesborg besökte jag Falkvikskyrkan, där EFS och Missionskyrkan slagit sina påsar ihop. Och tältmöteskampanjen på idrottsplatsen i Klevshult, som jag fick äran att avsluta, arrangerades av fyra församlingar i trakten.
När kristna förenar sina krafter kan det hända stora saker. När enighet manifesteras blir människor som står utanför kyrkan nyfikna och imponerade. Det är därför jag tycker att det är alldeles särskilt roligt att få medverka i ekumeniska sammanhang. Och att ha fått berätta om min väg till tro flera gånger under helgen har också varit extra roligt. Det är nämligen precis tio år sedan som jag tog det avgörande steget och blev en bekännande kristen, vid förmiddagsmässan i S:ta Clara kyrka tisdagen den 24 augusti 1999.
Är tio år en lång tid eller en kort tid? Ja, det beror på hur man ser det. Många av er som läser dessa rader har en betydligt längre vandring i Jesu sällskap än vad jag har. Men att det har hänt mycket i mitt liv under dessa tio år är ett som är säkert.
