Det är nyttigt för journalister att själva bli föremål för artiklar. Då blir man lite mer ödmjuk när folk hör av sig och är ledsna/sura/arga över att ha blivit missförstådda eller föremål för hårdvinklingar.
Kyrkans Tidning refererar på sin webb ett möte hos Kristna Publicistförbundet i fredags där jag och Anders Mellbourn från Sändaren och i viss mån Erika Cyrillus från Budbäraren (hennes tåg från Uppsala stod stilla på rälsen lite för länge) samtalade om den kristna pressens framtid. Det var ett intressant och trevligt samtal som delvis kom att handla om de färska TS-siffrorna. Och det hade inte jag något emot, förstås, eftersom Dagen var en av få tidningar i landet, och den enda av de kristna, som ökade sin upplaga i fjol.
Vi kom in på ekonomi också. Vårt bokslut är inte offentligt än men jag antydde att det inte såg oävet ut, utan att vi skulle komma att hamna på plus trots att 2009 var ett dystert år för pressen som helhet och trots att svarta siffror (som är bra, i motsats till röda) inte hör till vanligheterna i Dagens historia. Och jag sa också att orsaken var att vi vidtagit kraftfulla åtgärder när vi för ungefär ett år sedan såg vartåt det barkade med annonskonjunkturen. I vårt sparpaket ingick, vilket vi berättat om flera gånger i olika sammanhang, bland annat i ett pressmeddelande och här, att erbjuda dem i personalen som så önskade att under åtta månader från 1 maj till årsskiftet gå ner till 80 procent i tjänst men få behålla 90 procent av lönen. Samtidigt drog vi ner något på sidantalet och minskade frilansinköpen en del, helt naturliga åtgärder när annonserna blir färre och mindre, hos oss som i övriga dagspressen.
Detta var alltså ingen nyhet. Men i Kyrkans Tidning blir rubriken "Kärv ekonomi för Dagen trots upplageplus" och i texten står det att vi var "illa ute". Och så kan man ju också uttrycka det. Men det är en bild som vi på Dagen inte känner igen. Tvärtom är vi stolta över att ha klarat 2009 bra, både ekonomiskt och upplagemässigt, utan att som på Kyrkans Tidning behöva säga upp personal.
