Med bara 15 minuter till godo innan den utökade journalistkonflikten skulle bryta ut kom äntligen beskedet att parterna gjort upp. Ni skulle ha hört jublet på redaktionen! Nu kan läget återgå till det normala och vi kan ta itu med allt det som blivit liggande när vi fått ägna tid och kraft åt att förbereda för en extrem arbetssituation. Själv var jag helt inställd på att sätta mig vid en redigeringsdator och försöka få till de sidor som redigerarna inte hade fått röra vid. Eftersom jag inte har redigerat på allvar sedan Hedenhös, dvs på 70-talet, hade det varit intressant både för mig och för läsarna.
Redan i morse bestämde vi oss för att utgå från att det skulle bli konflikt och anpassa produktionen efter det för att inte äventyra utgivningen. Morgondagens tidning blir något tunnare än vad den skulle ha varit. Annonserna ligger heller inte riktigt som de skulle ha gjort. Men det är små konsekvenser som de flesta läsare nog inte ens tänker på. Och från och med tisdag är vi tillbaka i de gamla gängorna samtidigt som vi fortsätter att utveckla oss både när det gäller papperstidningen och webben.
En underlig arbetsvecka är till ända. Vi har massor med spännande projekt på gång inför hösten både i den tryckta tidningen och här på webben. Och de flesta medarbetare är tillbaka efter semestern, förhoppningsvis fyllda av energi och arbetslust. Ändå tvingas vi lägga alldeles för mycket krut på att hantera konfliktläget som det är just nu och förbereda vad som kan hända nästa vecka. Hittills har nog inte läsarna märkt så mycket. Det är min fasta föresats att försöka minimera effekterna av konflikten även om det betyder att jag från och med torsdag måste ta över en del arbetsuppgifter som i vanliga fall andra sköter. Rätten att göra allt på en tidning kan inte facket ta ifrån chefredaktören, därmed inte sagt att hon är den lämpligaste personen.
Den stora förhoppningen är förstås att parterna gör ett nytt försök att komma överens med medlarnas hjälp under helgen eller i början av nästa vecka. Men för varje nytt varsel från Journalistförbundet minskar det hoppet.
Idag, fredag, har det dock varit lite lugnare och jag har hunnit med en del av allt det som blivit lidande under veckan - rensa i högarna, svara på mail och utföra andra administrativa göromål. Jag har klara ekorrtendenser och älskar att spara på papper som jag egentligen inte behöver så det gäller att disciplinera sig och hålla efter innan högarna blir till berg.
Ja, så blev det då journalistkonflikt i alla fall. På mötet hos Tidningsutgivarna låg en viss optimism i luften att medlarna skulle lyckas i sitt arbete. Men Journalistförbundet sa för femte gången nej till deras bud (TU har sagt ja hela tiden) och då fanns inget att göra.
Konsekvenserna blir inte dramatiska för Dagen men visst kommer konflikten att märkas. Det är ju inte så att vi normalt tvingar våra anställda att jobba en massa övertid för att vi ska få ihop en tidning. Vad Journalistförbundets blockad innebär är att de som har ett schema som innebär längre arbetspass vissa dagar och kortare andra nu inte får jobba mer än åtta timmar någon dag. Däremot får vi som arbetsgivare inte förlänga de korta passen. Då åker vi på repressalier. Det här påverkar framför allt redigeringen av tidningen eftersom de flesta av våra redigerare jobbar korta dagar eller inte alls på fredagarna när vi inte gör tidning men i gengäld har längre dagar måndag - torsdag.
Signaturen CL skriver i en kommentar här på bloggen att det kanske är en fördel med tunnare tidningar med ett medvetet urval. Att välja vad som ska bli stort och smått (eller inte alls) i tidningen är en av de allra viktigaste uppgifterna för en redaktion, särskilt i dessa tider av informationsöverflöd från allt fler kanaler. Det jobbar vi med mycket medvetet. Men det är trist om det urvalet ska styras av andra faktorer än vår professionalitet. Vi vill kunna utnyttja våra produktionstider till max för att inte tvingas välja bort sena nyheter eller mer genomarbetade artiklar. Sedan tänker jag att man som läsare också har ett urvalsansvar. Själv ägnar jag till exempel 0,5 sekunder per dag åt sportsidorna i DN och SvD men jag skulle inte drömma om att hävda att de är onödiga. (Då skulle om inte annat min man bli mycket förgrymmad.)
Nu hoppas vi på en kortvarig arbetskonflikt så att våra journalister snabbt kan få sina nya löner fastställda och så att vi kan fortsätta att koncentrera oss på att göra en allt bättre och ännu mer genomtänkt tidning!
Denna första arbetsvecka efter semestern går i väntans tecken. I morgon fredag klarnar förhoppningsvis läget i förhandlingarna mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna. Och som arbetsgivare, om än även om medlem i Journalistförbundet, hoppas jag förstås att det innebär att den hotande konflikten kommer att ställas in helt eller åtminstone skjutas upp medan förhandlingarna fortsätter.
I stort sett alla svenska dagstidningar är uttagna i konflikten, däribland Dagen. Från och med måndag eftermiddag får våra journalister inte arbeta övertid och inte heller mer än åtta timmar per dag även om de är schemalagda för att göra det. Konsekvenserna blir inte så allvarliga i detta skede. En och annan sen nyhet kommer vi inte att hinna med. Kanske blir tidningarna också lite tunnare än vanligt. Annars är det "business as usual" som gäller, åtminstone om konflikten inte blir långvarig.
I morgon är jag kallad till möte hos Tidningsutgivarna för beslut om eventuella motåtgärder. Håhåjaja, det vore betydligt roligare att ägna tiden åt att göra Dagen till en ännu bättre tidning.
Vilken fart det blev på bloggkommentarerna efter det jag skrev från Skövde i förra veckan. Det bestyrker om inte annat min uppfattning att frågan om bibelsyn (som ju har många fler nyanser än "Guds ord/inte Guds ord") är en viktig vattendelare i svensk (och internationell) kristenhet. Roligt att alla som skriver håller en vänlig samtalston. Det är ju definitivt en förutsättning för en konstruktiv diskussion. Och kan bloggen bidra till en sådan är ingen gladare än jag.
Nu är jag tillfälligt uppkopplad, på besök hos äldsta dottern och hennes man i Lund (det är f ö hennes matlagningsblogg som jag har en länk till, testa gärna recepten!). 195 mail hade jag när jag startade datorn för några timmar sedan men nu är de decimerade till en mer hanterbar mängd. I morgon blir det en snabbvisit i Köpenhamn.
Köpte för övrigt ett ex av Dagen i dag på den alldeles utmärkta bokhandeln Arken vid domkyrkan. Det är ett av ganska få ställen där det går att få tag på lösnummer. Så snart ska jag kolla hur kollegerna sköter sig medan jag har semester.