Söndag kväll och dags att runda av en vecka som Sommarbloggare. Det har varit en utmanande och rolig uppgift och jag vill tacka er som har läst och kommenterat under veckan. I mitt sista inlägg skulle jag vilja ge några tips för uppbyggelse.

Jag vill börja med att nämna ett par undervisningskällor som varit till stor inspiration för mig. Cornerstone Church i Johannesburg, Sydafrika, har lagt upp en undervisningsserie av Michael Eaton med titeln "The Whole Counsel of God - Systematic Theology". En guldgruva vill jag lova! Michael är enligt många en av världens främsta, nu levande, teologer och detta är alltså som en bibelskola i 47 delar. Om du gillar det du hör kan jag nämna att Michael med familj är goda vänner till oss sedan vår tid i Kenya, och Michael kommer att göra sitt första Sverigebesök i Rockneby sista veckan i augusti.

En annan stor inspirationskälla undervisningsmässigt är givetvis Terry Virgo. Du kan hitta mycket av hans undervisning på Newfrontiers hemsida.

När det gäller musik har jag redan nämnt Kim Walker-Smith. Hon är/var en del av Jesus Culture och allt vad jag hört av deras musik är väl värt att lyssna på. Andra som jag gärna rekommenderar på lovsångsfronten är Rick Pino och Jason Upton. Så vill jag även nämna Deluge band och Third Day. Och Israel Houghton. Det får nog räcka för den här gången.

Tack för mig!

"Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt" (Ps 103:19)

Har du tänkt på att Bibeln verkligen lär oss så; att Guds konungavälde omfattar allt? Allt. Allt. Ingenting är bortom Hans makt. Ingenting sker utanför Hans kontroll. Tror du verkligen det? För om inte ens Hans folk tror det, vem ska då tro det? Det innebär inte att allt som sker är Hans vilja. I så fall vore Han både nyckfull och rent av ondskefull. Då vore vår tro en ödestro. Då kunde vi inte säga att Gud är vår gode Fader.

Men om Han har kontroll över allt, vad innebär då det? Det borde innebära att inget sker som inte Han tillåter eller har makt att stoppa. Att den Onde inte får större utrymme än vad Gud tillåter. Det är ju Han som regerar! Det innebär också att Gud inte tillåter någon ondska som han inte kan vända till något positivt. För att greppa detta måste vi förstå mer av gudsrikesperspektivet. Vi ser oftast bara till här och nu. Gud har perspektiven. Och vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Vilket enormt löfte!

Djupa tankar så här på lördagskvällen. Men det är viktigt att vi inser vilken oerhörd makt vår Gud har. Tänk bara på följande sanning; "Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom" (Rom 13:1). Betyder det att Gud förordar diktaturer som förtrycker folket? Självklart inte! Men de är insatta av ett syfte och Gud har planer för den här världen som han håller på att fullborda. Han är den som "har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de [människorna] ska bo, för att de skall söka Gud" (Apg 17:26-27).

Vårt uppdrag är att be att Guds vilja ska ske här på jorden, på samma sätt som hans vilja sker i himlen! Liksom Jesus har fått all makt i himlen och på jorden sänder han oss ut att göra samma gärningar som honom och större. Ser du inte dessa gärningar i ditt liv? Inte jag heller särskilt ofta. Är det för att Guds vilja förändrats eller för att Gud inte fortsatt vill att den som är plågad ska bli befriad, upprättad och helad? Är allt som sker Guds vilja? Nej. Låt oss fortsätta be och tro att Hans rike ska bryta fram mitt ibland oss. Låt oss hålla fast vid Hans Ord och inte vackla i otro. Låt oss lita på att Han har ställt sin tron i himlen och att hans konungavälde omfattar allt!

Heidi Baker, grundare av Iris Ministries, delar i klippet nedan några korta ord om Faderns kärlek och att älska sin nästa. Fascinerande attityd hos en kvinna som på 15 år har fått se över 5000 församlingar planteras i Moçambique och dessutom tar hand om fler än 2000 föräldralösa barn...

Jesus uppenbarar sig själv i Moçambique genom tecken och under, visioner och drömmar. Ifall du läser engelska så rekommenderar jag varmt Heidis bok "Always Enough: God's Miraculous Provision Among the Poorest Children on Earth" som hon skrivit tillsammans med sin man, Rolland. Den finns att köpa hos svenska nätbokhandlar.

En fortsatt trevlig och välsignad fredagskväll önskar jag dig från ett varmt Småland.

"Tillhör du oss eller våra fiender? Nej, jag är befälhavare över Herrens här."

För några månader sedan lanserades filmen "With God on Our Side". Den är producerad av Porter Speakman Jr i samarbete med en god vän från de småländska skogarna, Magnus Persson. Filmens syfte är att ta en närmare titt på den kristna sionismens teologi som menar att judarna, eftersom de är Guds utvalda folk, har en gudomlig rätt till landet Israel. Denna trosuppfattning har lett vissa kristna i Väst till att ge ett okritiskt stöd åt Israels regim, och då även till politiska åtgärder som leder till stort lidande för muslimska och kristna palestinier, samt hotar Israels säkerhet.

"Filmen visar att det finns ett bibliskt alternativ för kristna som vill älska och stötta Israels befolkning, en teologi som inte favoriserar en folkgrupp över den andra men istället förordar fred och försoning för både judar och palestinier" (www.withgodonourside.com).

Elia Bönearmé/The Watchman International (www.thewatchman.org) skriver i sitt bönebrev av den 19 april 2010 följande om filmen:

"En ny 'evangelisk vänster'-film, som bygger på ersättningsteologin med titeln 'With God on Our Side' ('Med Gud på vår sida') har just kommit ut. Filmen angriper först och främst amerikanska evangelikalas stöd för Israel. Den uppmanar kristna att stödja upprättandet av en islamsk/palestinsk stat, genom att spy ut lögner och demoniskt hat mot Israel. Sanningen är att den politiska agendan bakom denna film är mycket värre för de kristna araberna än sionismen. Djävulen är en mästerlig bedragare och denna film utgör en viktig del av hans dagordning i sluttiden. Vi måste känna till sanningen i denna tid! Be för en stark opposition mot den kristna ersättningsteologin och den bedrägliga filmen 'Med Gud på vår sida'!"

Tidningen Christianity Today (www.christianitytoday.com) som recenserar filmen i sin juliupplaga ger den 4 av 5 stjärnor och skriver bland annat:

"Den kristna sionismen uppmärksammas officiellt... Oavsett om man håller med Speakman eller inte, så påminner hans utmanande filmsekvenser oss om att det är människors liv som står på spel."

Själv tycker jag att filmen är noga med att belysa historiska fakta och ta upp viktiga frågeställningar, som exempelvis "tvåförbundsteologin" (att både gamla och nya förbundet löper parallellt). För övrigt verkar begreppet "ersättningsteologi" ha blivit något av ett skällsord som slarvigt används för att beskriva varje teologisk hållning som inte betonar Israels ensamrätt till landet.

Ja, hur ska man egentligen förhålla sig till Fridsfurstens budskap, Han som sa: "Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn"? Eller "Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?" 

Filmens trailer är inklippt nedan. Och den har sannerligen väckt debatt. Tycker du att det här är ett ämne som behöver belysas vidare i svensk kristenhet eller är det färdigdiskuterat?

Har du hört talas om Mark Driscoll tidigare? Han är grundare av församlingen Mars Hill i Seattle, USA. Han är en fantastisk kommunikatör och har bland annat mycket insikt när det gäller att presentera Evangeliet i en nutida kontext. I klippet nedan pratar han kortfattat och som vanligt rakt på sak, om skillnaden mellan Jesus och "religion".

"Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig."

Under min första tid som kristen fick jag lära mig ganska omgående att frälst blir man av nåd, men sedan måste man själv se till att förbli frälst. Ja, det var kanske inte någon som direkt undervisade om frälsningsdoktrinen, men det var så här det fungerade i praktiken. Om man till exempel bad med någon till frälsning, så fick man se nästa gång man träffades om denne fortfarande var frälst eller hade fallit av.

För sådär åtta år sedan ringde en vän upp mig. Hon var nyfrälst och hade precis flyttat från Afrika till Sverige. Nu behövde hon hitta en församling. Det enda råd man hade gett henne var att söka upp en församling där "man inte kunde förlora sin frälsning." Hon frågade mig vart hon då skulle gå. Jag blev helt ställd. Finns det sådana församlingar i Sverige? Det verkar vara en konstig lära? (Ja, nu talar jag som ni förstår om "frikyrkor"). Och för att ställa saken ännu mer på sin spets frågade hon mig rakt ut; Men du tror väl ändå inte att man kan förlora sin frälsning? Jo, det kan man väl visst, eller...? Jag hade då aldrig någonsin hört någon undervisa något annat i alla fall.

Nu har några år passerat sedan dess. Efter vad jag har förstått är detta inte direkt ett ämne som man berör i svensk frikyrklighet. Man undervisar på de flesta håll väldigt tydligt att man blir frälst endast av nåd, men frågan är ju vad som händer sedan? Finns det ett visst mått av helgelse som man måste leva upp till för att förbli frälst eller handlar det mer om mitt val? Idag väljer jag Gud, men imorgon väljer jag bort Honom och går min egen väg, alltså väljer jag själv bort min frälsning. Men tänk på alla dem som verkligen vill leva för Jesus, men som av olika anledningar inte klarar att "leva upp till standarden". Och vilken är förresten standarden för frälsning? Kan man hitta den i Ordet?

Jag fick nyligen höra en förklaring på hur läran om att man kan "förlora sin frälsning" uppstod. Den lär ha sitt ursprung i Charles Finneys (1792-1875) teologi. Finney var den som lanserade vad man kritiskt sätt skulle kunna kalla för metoder, tricks, tekniker och manipulation, för att "föra människor till omvändelse". Det handlade om att hitta sätt att få till en väckelse. Han menade att omvändelse föder väckelse (och inte tvärtom).

Konsekvenserna av Finneys undervisning och tillvägagångssätt blev exempelvis en slags självtillräcklighet, "om vi bara gör så här och så här så kommer det här och det här ske". Före 1820 trodde de flesta kristna att man inte kunde förlora sin frälsning, sedan förändrades detta. Varför? På grund av att evangelisationsmetoderna förändrades så ledde det till att så många plötsligt "blev avfälliga". Därför kom en ny frälsningsdoktrin att behövas och Charles Finney uttryckte det så här; "synd i en kristens liv är ett bevis på att hon omedelbart måste omvända sig, annars kommer hon att gå förlorad".

Det är så jag skäms över alla de gånger jag försökt att pressa människor till att be en frälsningsbön. Som att det låg en magi i själva orden. Och att sedan kanske, kanske Gud skulle verka och människan komma till insikt om att hon verkligen ville leva som kristen. Och så kanske, kanske att hon skulle vara frälst även nästa dag. Någon som känner igen sig i det jag pratar om?

Idag tackar jag istället Gud för att det är han som utfört frälsningsverket i mitt liv. Att Han har fört mig från mörkret in i Sitt rike av ljus. Att Han har utvalt mig och förflyttat mig från Adam och gett mig en ny position i Kristus. Att Han inte bara har lappat ihop mitt trasiga jag, utan gjort mig till en ny skapelse. Att Han har gett mig Sin helige Ande som ett sigill. Att ingenting, ingenting, någonsin kan skilja mig från Hans kärlek till mig i Kristus. Vilken nåd!

I november 1997 får vi skjuts i vår röda Opel från Eslöv och ner till flygbåtarna i Malmö. Vi var självklart sena och när vi närmar oss Malmö centrum inser vi att man håller på att bygga om hela staden (nja, kanske inte riktigt, men det var så vi upplevde det). Med någon minuts marginal hinner vi köpa biljetter och kasta oss på båten med vår packning. Väl på Kastrup träffar vi vårt resesällskap. Mannen som bjudit med oss på sin 25:e resa till Filippinerna och som skulle komma att få ett stort inflytande i våra liv - Gösta Öman - och så en annan kille från Norrland som blivit medbjuden, Magnusson.

Efter en lång flygresa via Singapore och Manila (där Gösta steg av för att tillbringa första veckan), landar vi sent på kvällen i Davao på ön Mindanao i södra Filippinerna. Mottagandet var varmt, på många sätt, och framför oss låg en natts bussresa över bergen. Med en skranglig gammal buss längs sliriga grusvägar, medveten om att branta stup kantade vägen, var jag tacksam att det var mörkt ute så jag slapp se utsikten. Höga höjder är nämligen inte min grej. Det var fortfarande mörkt när vi slutligen nådde fram till Koronadal och kyrkan där vi skulle bo och arbeta under ett par månaders tid.

Efter en första dag av sömn och lite rundtitt i staden, åker vi dag nummer två med församlingens medarbetare till stadens fängelse för att hålla möte. Magnusson, som var relativt nyfrälst, ville inte predika, men han delade gärna sitt vittnesbörd om sin vacklande start med Herren; hur han vinglat hit och dit och slutligen blivit trygg i sin vandring. Efter hans vittnesbörd gjordes en inbjudan och 26 interner kommer fram och böjer knä på betonggolvet. De är totalt förkrossade och i äkta omvändelse söker de Herren. Guds Ord är sannerligen kraft till frälsning! Och Magnusson blev aldrig mer densamme...

Utanför fängelset i Koronadal

"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör Himmelriket"

Fattigdom är när en människa inte har tillräckligt med bra mat för att kunna bevara sin hälsa. Det är när en människa inte har tillräckligt med kläder för att kunna skydda sin värdighet och sin hälsa mot kallt väder och regn. Det är när en människa inte har tak över huvudet, en plats att kalla "hem" där man kan förvara en del privata ägodelar.

En människa som är fattig i den här världen är mycket medveten om sina behov. Hon vet mycket väl att hon inte har sådant som andra har. Hon vet att om hon inte får hjälp så är det kört.

Att vara "fattig i anden" är något liknande. Det handlar om att vara medveten om sina behov när det gäller andliga ting. Den som är fattig i anden är totalt ärlig inför Gud och erkänner sitt totala beroende av Jesu verk på korset. Han eller hon känner till sitt beroende av Gud när det gäller rättfärdighet, andlig kraft eller att mogna i helighet. När det gäller allt! Den som vill bli fattig i anden måste dö bort från sig själv och sina egna ambitioner. Det är ett verk av den helige Ande.

Det finns en koppling mellan den som är fattig i anden och den som är fattig i den här världen. Den som är fattig i anden kommer alltid att känna medlidande med och identifiera sig med den fattige. Evangeliet är speciellt till för de fattiga! Gud har utvalt de fattiga (Jakob 2:5)! De som är rika är välkomna in i Guds rike bara de identifierar sig med de fattiga.

Jag rekommenderar dig varmt att titta på det korta filmklipp som jag lägger in nedan. En av de mest rörande filmer jag sett när det gäller fattigdom. Låt dig bli berörd till handling!

Lägger in en 5-minutersfilm från YouTube med underrubriken How to Not Mess Up the Great Commission Too Much. På engelska som ni förstår. Den är finurligt tänkvärd tycker jag och hoppas den kan uppmuntra till vidare reflektion kring vårt uppdrag denna sommarkväll.

Hur ser din bild av framtiden ut? Är det mörka, skrämmande scenarier där Guds församling blir mindre och mindre till dess en svag liten skara rycks upp till himlarna innan den stora vedermödan bryter loss? Eller har du formats av andra teologiska strömningar? Kanske betonar du istället att Herrens härlighet ska uppfylla hela jorden, liksom vattnen uppfyller haven. Eller präglas din vision av att alla folkslag ska bli lärjungar innan Herren kommer tillbaka? Dessa är stora teologiska spörsmål som man inte kan reda ut i en liten bloggpost. Oavsett vad som är din ståndpunkt ser vi idag hur stora delar av församlingen förföljs hänsynslöst. Trots det växer församlingen mer än någonsin. Det verkar som att martyrernas blod än idag är det bästa utsädet för väckelse. Skrämmande?

När Dr Martyn Lloyd-Jones i samband med Andra Världskriget sökte styrka församlingen i Westminster Chapel i London, gav han bland annat en serie predikningar utifrån Apostlagärningarna kapitel 12. Den Guds vishet som Dr Lloyd-Jones utläser i texten kan även i vår tid inge hopp, förtröstan och tillit till såväl troende som genomgår konkret förföljelse, som till den som känner fruktan inför både terrorhot och framtidsvisioner som målas upp.

Herodes, en av huvudpersonerna i texten, personifierar förföljelsen. Han är typiskt arrogant, verkar inte handla efter något logiskt mönster och hans främsta önskan är att själv få bli hyllad som Gud. Församlingens fiende är mäktig och stark. Den andra huvudpersonen är Petrus, som snart får lära sig att tjänaren inte är förmer än sin Herre. Han påminns om sin synd (då han förnekade Jesus) när han, likt sin Herre, fängslas under det osyrade brödets högtid och den totala förvandlingen i hans liv är uppenbar. Guds nåd har gjort honom till en ny människa. Han förbannar och svär inte längre utan är redo att gå i döden.

Varför måste förföljelsen komma? De kristna var laglydiga och fredliga medborgare. Men församlingen kommer till sin natur alltid att ha sin slutliga och absoluta lojalitet hos Gud och kan på så sätt utmana en stats totalitära krav. Genom sitt liv och sin undervisning fördömer församlingen allt det som världen tillber. Man kan säga att förföljelsen är ett bevis på att församlingen på ett rätt sätt representerar sin Herre och Mästare.

Vad kan man säga om församlingens natur och dess vapen? I denna text framkommer det tydligt att när Petrus fängslades så led han inte i ensamhet. Hela kroppen led med honom. Till och med mitt i natten var man samlade till bön. Fienden stred med soldater och bataljoner. Guds folks vapen är och förblir bönen. Bönens uppdrag togs på fullaste allvar.

Hur svarade Gud på bönen? Först av allt lät Han Petrus få sova gott mellan två soldater, fastbunden med kedjor, bevakad av sexton soldater innanför den massiva järnporten ut mot staden. Hotet hade tydligt framförts; när högtiden i morgon bitti är över, kommer Petrus att avrättas. Petrus får uppleva Guds frid i en situation som mänskligt sätt verkar totalt hopplös, mitt i mörkret. Nästa steg av bönesvaret återfinns i orden "ett ljussken lyste upp rummet". Gud kliver in. Vi kan se att Gud svarar på ett sätt som vida överstiger förväntningarna. Och när svarade Han? I sista stund. Som vanligt. På så vis prövas vår tro och fiendens nederlag blir än mer förnärmande och uppenbart. Vågar du fortfarande lita på Gud mitt i mörkret?

Vi behöver erkänna det kristna livets mirakulösa inslag. Vi behöver också acceptera att miraklet inträffar efter Guds tidsplan. Mirakler är det som sker när Gud gör det som människan inte kan åstadkomma och där människans förmåga är tillräcklig sker inga mirakler.

Men hur har församlingen kunnat överleva århundraden av förföljelse? Och hur har församlingen kunnat överleva trots sina medlemmars svagheter och brister? För i slutänden måste vi ändå fråga oss vad som är mest anmärkningsvärt: att församlingen har överlevt trots män lika Herodes, eller att hon överlevt trots människor som du och jag! Församlingens hela historia är fylld av människors brister, synder och svagheter. Och trots detta predikas Evangelium i Sverige idag. Sannerligen ett bevis på att vår Jesus lever!

"Herodes blev uppäten av maskar och dog - men Guds ord hade framgång och spreds alltmer."

Gud för historien mot sitt slutgiltiga mål då alla Hans fiender ska förgöras och Kristus bli förhärligad. Vi behöver aldrig oroa oss för församlingens framtid. Gud bygger Sin församling och hon kommer att fullborda sitt uppdrag. Det enda som vi behöver se till är att vi verkligen tillhör Guds församling, att vi lever våra liv till Hans ära och fullgör vår del av uppdraget, hur obetydlig den än kan verka. Låt inte skrämma dig!

Mer undervisning i detta ämne hittar du i boken "The Christian in an Age of Terror" av Dr Martyn Lloyd-Jones.

Känner du dig fri att tillbe? Ja, jag menar fri att tillbe Gud. Herren Jesus. Din Frälsare. När du kommer samman med dina syskon är då frihet något som kännetecknar er gemenskap? Frihet att tillbe.

I min kristna vandring har jag upplevt mer eller mindre frihet i olika sammanhang som jag befunnit mig i. Ibland har jag till och med känt mig kvävd. Som att någon klampat in och kedjat fast mig i en bänkrad och hånat mig med orden "vaddå glad och fri, vaddå uttrycksfull och äkta, det skulle ändå bara uppfattas som överandligt och ytligt." Jo, jag har upplevt vad det innebär att få kämpa för sin frihet. Kämpa för sin rättighet att få hylla Konungen utan att hålla tillbaka. Det är aldrig behagligt men friheten är värd allt!

Första gången jag tittade på ett klipp med Kim Walker på YouTube kände jag hur Guds Ande krossade ytterligare några bojor. Och nej, det behöver inte alltid vara högljutt. Och nej, det behöver inte alltid vara fullt ös. Men ibland kan det sannerligen hjälpa oss "fromma" nordbor, som fortfarande på 2000-talet verkar tro att fromhet är något yttre.

Solen hade redan hunnit gå ner över det karga landskapet. Trots att vi suttit och väntat på avresan minst halva dagen var det kolsvart när den lilla fruktlastbilen styrde ut i den afrikanska natten och påbörjade sin 80 mil långa resa mot huvudstaden. På flaket satt ett gäng liftare, däribland vi, ett svenskt par i 20-årsåldern. Första anhalten skulle bli ökenstaden Lodwar, 20 mil från den sudanesiska gränsen. Trots att det var kväll var luften varm och vi fylldes av ett stort mått vemod över att lämna det flyktingläger där vi haft vårt hem de senaste fyra månaderna. Det var ett läger fyllt av vänner. Vänner vars bakgrund var förtvivlad och vars framtid var minst sagt oviss. Vänner från Etiopien och Sudan, Rwanda, Burundi, Kongo-Kinshasa och Uganda. Själva var vi på väg hem igen till trygga Sverige.

Just före infarten till Lodwar måste man passera en uttorkad flodbädd. Ett par gånger per år översvämmas flodbädden av forsande vatten när det har regnat i bergen i Uganda. Vid passagen in till Lodwar är den då ett par hundra meter bred och givetvis finns ingen bro. Vägen är byggd så att den går ner i flodbädden och upp på andra sidan. Vid ena sidan om vägen fortsätter asfalten vidare i en brant sluttning medströms. Vi hade redan hört talas om kraften i dessa forsar och att man ibland sett stora lastbilar flyta förbi i vattnet. När vår lilla fruktlastbil närmar sig flodbädden möts vi av ett dånande brus. Floden har kommit.

Någon kliver av och tar några steg ner i flodbädden för att mäta vattendjupet. Strömmen är stark och han är strax tillbaka. På andra sidan floden står lastbilar i kö. Vi ser bara de bländande ljusen. Att det inte alls är läge att försöka ta sig över där antar vi vara en självklarhet, men vår chaufför stänger inte av motorn utan står istället på tomgång och gasar på. Då plötsligt. En långtradare från andra sidan tar sats. I sakta mak börjar den röra sig ner i flodbädden med vattnet forsande i full kraft mot fordonets sida. När den har nått halvvägs mot vår strand börjar den vackla. Vattnet får grepp. Den tappar fästet och förs snabbt utför den branta vägkanten, på väg ner i djupet. Det enda vi kan och hinner göra är att ropa "Jesus!"

På bråkdelen av en sekund byter lastbilen riktning och kör upp igen mot strömmen, upp för branten, återfår greppet och kör den återstående sträckan över till vår sida. Den lilla fruktlastbilens chaufför stänger av motorn. Tacksamma som aldrig förr tillbringar vi natten liggandes på bananskal. Gud håller sin hand över oss och vi känner oss fullständigt trygga.