Det har kommit en hel del respons efter att jag skrev min bloggpost om Todd Bentley och Floridaväckelsen.
Det är intressanta och reflekterande kommentarer, med olika slutsatser.
Några upprörs av Todd Bentley och menar att han är en bluffmakare. Andra menar att vi behöver sluta ta ställning och istället borde tacka och ta emot den Gudagivna väckelsen.
En "Kjell" menar (efter att två gånger påpekat att jag är ung och oerfaren) att väckelser kännetecknas av helanden och mirakel (och "inte så sällan lätta konkreta puffar i pannan eller bröstet").
"Zammy" menar att Gud ger till den som ropar, och verkar mena att Gud är viktigare än budbäraren i väckelsen.
Alla dessa kommentarer är bra. Det visar att vi själva funderar och reflekterar och tar ställning. Det är det viktigaste.
Men mitt i allt det här väcks en större fråga. Spelar det ingen roll vilken teologi eller bakgrund budbäraren har? Är det viktigaste de övernaturliga yttringar som följer budbäraren?
Ett bra exempel här är evangelisten Marjoe Gortner. Har ni hört talas om honom? Mannen tränades till evangelist redan vid fyra års ålder, och reste sedan runt i USA på väckelsekampanjer under 40-70-talet följd av helanden och andliga manifestationer. Men allt handlade om pengar.
Först för hans föräldrar, som visste att när människor var i andlig trans var de villiga att "offra" stora summor pengar till evanglister, och sedan för Marjoe (som var hans "artistnamn" ihopsatt av Maria och Josef).
Marjoe blev tonåring och snart över 20. Han drog in stora summor pengar, och till slut saknade Gud betydelse. Han kunde framkalla allt utan Hans inblandning. Tårar, helanden, och andedop.
Han förlorade tron på Gud. Men fortsatte turnera ändå. Kunde göra en "crusade" ett halvår, och sedan leva gott på pengarna resterande 6 månader.
Tills han ett år inte kunde leva med sitt samvete längre.
Han bestämde sig för att göra en sista turné där han skulle avslöja allt. Han tog med sig ett kamerateam och sa till mötesdeltagarna att det handlade om en dokumentär om samfundslös tro. Bakom kulisserna beskrev han skeenden för kamerateamet, hur man framkallar andedop ("ställ er i ring och ta dit massa som kan tala i tungor, be de ropa högt, och till slut blir trycket så stort på den som inte kan, att han måste börjar pratar i tungor") hur han vet exakt när han ska ta upp kollekt, och hur en kollega tipsade honom om hur man strategiskt kan lura till sig stora mängder pengar med allmängiltiga "profetiska budskap".
Marjoes film fick samma år en Oscar för bästa dokumentär. (se ett skrämmande klipp från filmen längst ned i posten)
Marjoe är något av det mest råa och hänsynslösa jag sett eller hört talas om. Men trots att den bar den där goda frukten som Bibeln ber oss hålla utkik efter det bar hans kampanjer frukt av mirakler, helanden och andliga atmosfär. Han behövde inte ens knuffa människor för att de skulle "falla i anden".
Hur ska vi ställa oss inför detta?
"Ta emot det goda från Gud"?
Se det som att han är använd trots att han föraktar det mesta som Bibeln och Gud står för?
Hur ska de som upplevt sig berörda från Gud tänka? Var det inte Gud som var där?
Jag vill inte hävda att Todd eller Flordiaväckelsen är en 2000-talets Marjoe, men jag vill understryka att det omöjligt går att sätta likhetstecken mellan under, tecken och en Gudsman (eller ens sund teologi).
Och den nästan hopplösa frågan kommer naturligt: Låter Gud sig användas på övernaturliga sätt av vem som helst?
(Klipp från filmen "Marjoe")
