När det i dag är paus i artikelserien om Livets ord är det intressant att se reaktionerna ute i bloggosfären.
Personligen tycker jag det är intressant att läsa om dem som antingen tidigare varit del av församlingen, eller som påverkats mycket av den, och som lyckas göra en sober beskrivning av den tiden.
Kolportören problematiserar t.ex. intressant kring varje del i artikelserien, och bloggen Polaritet berättar om sina uppelvelser från datorspelsbränning på Livets ords parkering.
Men allra mest intresssant är det såklart att läsa från dem som har närmast anknytning. Som Ulf Ekman, som igår, för första gången, bloggade lite kritik. Eller hur minnesbilderna och erfarenheterna går isär, även i Ekmans närmaste krets.
Jonathan Ekman (Ulfs son) och hans kusin John verkar till exempel ha ganska olika erfarenheter, och behandlar dem publikt på Jonathans blogg.
I Jonathans senaste bloggpost skriver han om sina egna minnen, och konstaterar att de är ganska annorlunda än hans kusins.
"Våra minnesbilder går helt isär. När John slog sönder sina dataspel så satt jag hemma och spelade Nintendo och Amiga för fullt."
Intressant är det också att följa kommentarna där kusinen svarar.
"Vi spelade ju en del av de där datorspelen tillsammans, du och jag. Och inte eldade jag upp några spel inte. Men jag blev mobbad på bred front för att jag inte likt mina jämnåriga kamrater, gjorde mig av med datorspel, serietidningar och framför allt de hemska Stryper-skivorna 
"
Och sedan konstaterar John att Jonathans pappa Ulf antagligen byggde upp en "buffertzon" kring Jonathan.
Fyra delar avklarade, tre kvar.
Det blir intressant att följa både dem och reaktionerna.
