När det i dag är paus i artikelserien om Livets ord är det intressant att se reaktionerna ute i bloggosfären.
Personligen tycker jag det är intressant att läsa om dem som antingen tidigare varit del av församlingen, eller som påverkats mycket av den, och som lyckas göra en sober beskrivning av den tiden.
Kolportören problematiserar t.ex. intressant kring varje del i artikelserien, och bloggen Polaritet berättar om sina uppelvelser från datorspelsbränning på Livets ords parkering.
Men allra mest intresssant är det såklart att läsa från dem som har närmast anknytning. Som Ulf Ekman, som igår, för första gången, bloggade lite kritik. Eller hur minnesbilderna och erfarenheterna går isär, även i Ekmans närmaste krets.
Jonathan Ekman (Ulfs son) och hans kusin John verkar till exempel ha ganska olika erfarenheter, och behandlar dem publikt på Jonathans blogg.
I Jonathans senaste bloggpost skriver han om sina egna minnen, och konstaterar att de är ganska annorlunda än hans kusins.
"Våra minnesbilder går helt isär. När John slog sönder sina dataspel så satt jag hemma och spelade Nintendo och Amiga för fullt."
Intressant är det också att följa kommentarna där kusinen svarar.
"Vi spelade ju en del av de där datorspelen tillsammans, du och jag. Och inte eldade jag upp några spel inte. Men jag blev mobbad på bred front för att jag inte likt mina jämnåriga kamrater, gjorde mig av med datorspel, serietidningar och framför allt de hemska Stryper-skivorna 
"
Och sedan konstaterar John att Jonathans pappa Ulf antagligen byggde upp en "buffertzon" kring Jonathan.
Fyra delar avklarade, tre kvar.
Det blir intressant att följa både dem och reaktionerna.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Inte bara på Jonathans blogg, utan även på min egen som du länkade till i artikeln (Polaritet) diskuteras det. Lite onödigt kanske att servera de exakta familjekonstellationerna kanske jag kan tycka, men min kusin valde att göra detta och eftersom han är den som berörs mest av en sådan "outning", log jag mest lite förvånat när jag såg det. Men jag gillar Jonathan, och Ulf med för den delen. Åsikterna mellan oss kusiner går dock isär mer än vad som borde vara möjligt.
John: Jag måste erkänna att jag är lite förvirrad... När du kommentarer på Jonathans blogg länkar du ditt namn till en jdfk-kefas-blogg?
Men din blogg är alltså Polaritet?
Jaja. Det är iaf mycket mer intressant att följa och förstå att det finns kontraster även i den cirkel som, på ett sätt, var innerst.
Emanuel Karlsten - 2008-05-30 14:31
Jag länkade dit för att ge min kompis blogg lite fler hits. Men på resterande svar (efter det första) länkar jag till http://polaritet.blogspot.com som är min blogg. Såhär i efterhand känns det lite dumt, för så hade jag ju inte gjort om jag förutsett uppmärksamheten.
Du får gärna ändra om du orkar, men annars får det vara. Du ser på min blogg att det jag skriver här stämmer.
Att John och polaritet är samma person ändrar ju inte i sak, och nu har vi klartgjort det i kommentarerna, så det får stå kvar. Men tack för att du redde ut det hela!
Emanuel Karlsten - 2008-05-30 15:20
JAg kan bara intyga att viss musik och vissa datorspel var demoniska enligt den lära som lärdes ut på LO under slutet av 80-talet.
Det kastades frisbee med, i mina ögon sett, riktigt bra metal-LPskivor.
Det verkar som att församlingen har förändrats och inte längre ägnar sig åt att uppmuntra sådant beteende. Vilket givetvis är bra för svensk kristnhet i stort.
Johannes Axelsson - 2008-05-31 01:32
Den från ungdomsledarhåll ofta rekommenderade boken "Dina harpors buller" av Thomas Arnroth, samt samma skribents artiklar i antingen Magazinet eller Trons Värld är ju riktiga klassiker. Samt en ledare från någon känd pastor, som Carl-Gustav Severin höll en hel predikan utifrån, en del av predikan sittandes på en kille som fått förbön och fallit.
Att förneka häxjakt på även kristen musik som inte passade konformt till den tidens Livets Ords extremt smala ideal, är bara dumt. Hundratals om inte tusentals kan ju vittna om att det var just som jag och Johannes säger. Det är så uppenbart så man inte kan förstå hur någon enda som var med då kan ha missat det, hårdrockare eller dansbandsälskare.
Men de mångas känsla av att behöva böja sig absolut inför den snäva subkulturen tycker jag är viktigare att diskutera än bara enstaka symptom på detta, som ju både skivkrossning och dataspelsbränning var.
Det är otänkbart att sådant skulle hända på Livets Ord idag. Då kan man undra om inte denna skillnad kan sägas vara en del av en STOR förändring snarare än en "breddning", "fördjupning" eller "mognad".
John,
Nu tycker jag vi för den här diskussionen på lite för många bloggar... Försöker du sprida ut dina åsikter medvetet så att jag inte skall hitta dig? ;-)
Johannes, det var kul att se ditt namn. Det var länge sedan!
Jonathan: Heh, det är bara att kolla de 5-6 största bloggarna på Topblogarea så hittar du allt jag skrivit. Och på ulfekman.nu, givetvis, som inte är reggad på topplistorna.
Hvem er denne Emanuel Karlstens? Ser han er redaktør, og det er stort, en ung redakør. Skjønner godt at han liker å høre om LO for 25 år siden. Det ser ut som han nesten ikke var født før for 16 år siden på bilde. Så i det hensende så har han vel knapt rukket å følge med mer enn de siste 5 årene av den 25 år lange historien.
Kanksje derfor han må hente tingene fra andres blogger i denne saken, fordi han er totalt kunnskapsløs...
Har du vært der noen gang Hr. Redaktør?
Lillebror - 2008-05-31 23:12
Lillebror: Det där var väl ändå ganska onödigt? Du hackar ju i personangreppet till och med på fel person, och det är lågt att angripa hans ålder. Emanuel K har hand om att rapportera bloggsfärens nyhetseko, och oavsett om man är odelat positiv eller odelat negativ till Livets Ord, så finns det ingen anledning att ge honom stryk för att han tog upp ämnet. Det är inte Emanuel K som gjort att de fem största kristna bloggarna diskuterar just det han tog upp här. Det gjorde dessa bloggar redan innan. Han påstår sig inte veta hur det är eller har varit på Livets Ord.
Nä, det där var onödigt, Lillebror. Släng ett ägg på mig eller Altheia istället om du är sur över debatten. Eller på min kusin.
John: Takk for ditt svar. Jag undrade bare hvem han er - och det er vel min rett i og med at det er en offentlig blogg. Hr. Karsten kanskje klarer å forsvare seg selv om han ser det som nødvendig?
Lillebror: Det gör han säkert. Och det är klart att en journalist måste tåla det du skrev. Men jag tycker ändå din kommentar siktade på oväsentliga personliga mål istället för relevanta sakfrågor. Men det är ju okej att tycka olika om sådant.
-
Det är ok att tycka olika, men...
Helt ärligt så tror jag U Ekman känner till mycket om bakomliggande orsaker ang kritiken mot främst honom. Jag tror han lyssnar och inte alltid svarar, och det av förståeliga skäl…även p g a sådant som har med integritet och kanske t o m tystnadsplikt att göra, alltså av ren hänsyn.
Då tar man hellre oförrätter istället för att jämt och ständigt gå i svaromål…alltså man gör detta t. o. m. i ett själavårdande och beskyddande syfte, som herde.
Det har - också det - att göra med kristen tro och livsstil, och
denna insikt vill jag tro att också du har i offentliga debatter.
En sådan förståelse tror jag Jonathan redan har. Det var nog det kusin menade, när han undrade varför du är på flera bloggar och för en - tycker jag - debatt som till slut endast fyller onödigt dunkla och misstänkliggörande syften. Det är vad jag tycker.
När du satte "lillebror på plats"...så var det nog ungefär så han också menade.(När en viss redaktör fungerar som katalysator i blogg-sammanhanget och diskussionen. I upphöjandet av densamma till allmänt "nyhetsvärde".)
Staffan Johansson - 2008-06-02 12:31
Lillebror: Välkommen hit och tack för din ärliga nyfikenhet kring min person. Men jag är osäker på vad du vill veta mer om mig än det du redan nämnt?
I övrigt är jag äldre än Livets Ord, men har aldrig varit på plats. Än.
Emanuel Karlsten - 2008-06-02 12:49
Karlsten: Det, i sig, är ju ganska anmärkningsvärt. Tycker du inte? Att inte ha besökt en församling som man tycker så mkt om?
Fast nu tycker jag inte särskilt mycket om Livets Ord. Varken i den här posten eller i någon tidigare?
Emanuel Karlsten - 2008-06-02 14:19
Staffan: Det finns nog ganska många orsaker till att man inte vill att debatten förs på flera ställen än få.
Om du läst mina artiklar på bloggen såväl som i Jonathans blogg, och på Altheia (som ju alltid diskuterar Livets Ord, och från en annan synvinkel än jag) så ser du att mitt budskap är detsamma, och jag skriver inte något som ämnar skapa rykten. Mitt syfte är entydigt: jag tror att det behövs en rejäl uppgörelse med det som varit. Du kommer att få se längre in i debatten att jag är lika ivrig gällande att blind oförsonlighet från Livets Ords ständiga kritiker också löses upp och upphör. För alla måste fråga sig: Om Livets Ord gör upp med det som var från 80-talet, VILL jag då förlåta? Man kan bli så van att kritisera att man nästan blir besviken när kritiken får ödmjukhet som resultat. Jag vill med artiklarna att försoning skapas från båda håll, och det på en sund grund. Med sund grund menar jag Matt 5:23-24 samt Matt 18:15-18, dvs på Jesu ord och inte på människors.
Jag var nog lite väl brysk emot Lillebror, hoppas att han läser detta. Jag tycker ofta att fokus skjuts över på att misstänkliggöra budbäraren när just denna debatt aktualiseras. Därav min lite onödigt starka reaktion.
John Nilsson är inne på något mycket intressant i sin kommentar jag personligen vill uppmärksamma mer både här och på Aletheia snart. Han säger: " Om Livets Ord gör upp med det som var från 80-talet, VILL jag då förlåta?"
Mycket bra och relevant fråga!
Emanuel, mina erfarenheter från min tid på Livets Ord är att det inte alltid gällde samma regler för pastorsbarnen som för oss andra. Ett exempel är den s k sällskapsregeln som fanns på skolan och gymnasiet. Dvs man fick inte bli ihop med nån innan man var myndig. Dock hände det intressanta att en av pastorsdöttrarna skaffade pojkvän under gymnasietiden. Det dröjde inte många dar innan ungdomsledarna bestämde sig för att ta bort denna regel. Det kan man väl tycka är ok i sig, men det lustiga var att när denna pastorsdotter slutade gymnasiet bestämdes snart att man skulle återinföra sällskapsregeln.
Naturligtvis kan det varit en tillfällighet, men tro det den som vill...
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar