Hur konserten var?
Gåshud, gudsmöte och ett jammande som inte var av denna jord.
Så kändes det i alla fall. Och det där jammandet och improvisationen. De där sångerna som wailades fram. De där lustiga dansstegen som kändes så plötsliga. Gör de så varje gång?
Det går inte att komma ifrån känslan att vi som var där fick vara med om något unikt. En konsert som avslutades mitt i en takt. Då organistbobby hade tyckt det var lämpligt att byta instrument med trummisen. Och Kirk detsamma med pianosnubben. Ett kaos. Ett jammande kaos.
Och man kunde inte annat än att skaka på huvudet och skratta. Åt den fulländade musikaliteten hos 13 musiker. Så avslappnade. Som pianisten som käkade ett äpple medan han satte ackorden med den andra handen. Eller gitarristen som satte sina toner med vänsterhanden samtidigt som han fotade med andra handen.
Och så Kirk Franklin själv.
Kirk ägde kvällen. Egentligen är det oklart vad han gör där på scenen. Inte sjunger han särskilt mycket. Och knappast dirigerar han någon. Men utan honom hade konserten varit en uppvisning. Nu blir det istället show. Han är liiksom den livsgivanden nerven. Stönar, studsar, dansar, pekar och ler. Och aldrig har väl så lite kropp fyllt ut så mycket scen.
Och publiken jublade.
Eller "publiken"... Det kanske är mer rättvist att kalla dem kören.
För samlade ikväll var hela Sveriges körelit. Inslussade från alla möjliga hålor där nittiotalets gospelfeber ännu inte lagt sig. Här kunde mikrofonen kastas ut till valfri person i publiken för improviserat solo. Och Kirk märkte, tycktes förstå.
För det här var kvällen då Kirk blev förälskad i Sverige. Eller åtminstone vi i honom.
Så var kvällen perfekt? Nej.
Hade jag varit född tio år tidigare, levt med (och uppskattat) mer än hans två senaste album hade jag sannolikt fått den musikaliska orgasm som texten ovan hintar om.
Men halvvägs igenom, där vid orgelpotpurrit, så fick Kirkan för sig att först få hicka på Brighter Day och sedan spela igenom hela hans karriärs låtar innan 2002. Och den är... tja, tråkig.
Men vem är jag att sitta här och klaga. Jag som fått uppleva något unikt.
Kom tillbaka nästa år och låt mig få uppleva det igen, Kirk!
Bäst: De softa partierna. Där hela rummet skalades av och Gud tog plats. Och hela den körskolade publiken sjöng. Hjälp.
Sämst: Scenkläderna. Oklart om baggaget försvunnit på planet, eller om de bara hade en casual friday. Men scenklädd, det var bara Kirk. Övriga varierade mellan mysbyxor, stortisha och fotbollströja. På gränsen till arrogant.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Det var verkligen underbart, sitter på jobbet, hur trött som helts, men väldigt väldigt glad och lycklig! Tänk att man har fått vara med om en av de bästa kvällarna i sitt liv, det är schysst!
Tack Impact!
haha....började läsa detta inlägg om Kirk....tänkte....wow...är Kirk Hamnett i Sverige (Metallicas gitarrist)?
Men jag får visst gå hem och läsa på lite, om Kirk Franklin. Tack för tipset.
Sofia - vi är tretusen som har ett fantastiskt minne tillsammans. Visst är det vackert?
Enkla z: Hem och läs på!
Emanuel Karlsten - 2008-09-11 10:37
Blev lite rädd vid gårdagens hint om "kanske en recension". Den här texten gör den inköpta överflödig. Låter verkligen som fel konsert att ha missat...
Omar: Frilansartikeln kommer med största sannolikhet i mycket längre version i tidningen.
Emanuel Karlsten - 2008-09-11 10:57
SÅ starkt! Tack gode Gud för Kirk och hans gäng!
Ursäkta mig men hur kan du Emanuel använda vissa ord som citat: "fått den musikaliska...... som texten ovan hintar om" Visste inte att musik hade en stark koppling till sex eller vad du nu vill syfta åt, men lite chockad blir jag allt av användandet av en sådan term då du även tycker att konserten var ett gudsmöte.
Det finns bättre och mognare ord att använda till att beskriva musikaliska upplevelser.
Johannes - 2008-09-11 12:23
Mm "...musikaliska orgasm..." - man tycker att språket på www.dagen.se borde hålla högre klass. Löjligt ärligt talat!
Joel Schwartz - 2008-09-11 12:25
Johannes och Joel: Själv tycker jag orgasm beskriver den euforiska känslan ganska bra.
Emanuel - visst fick man rysningar när man sjöng "our God is awesome God" och även när han kom in och han pekar på sig själv och bara skakar på huvudet och sen pekar upp mot Gud och nickar.. Vilket Guds fokus..
Hoppas folk tog emot Jesus igår.
Christian - 2008-09-11 13:34
Jag har inte ord. Fick sova 3,5 timma inatt, det var det värt! Hela Gospel-Sverige samlade på en och samma plats kända som okända proffs som ammatörer alla var vi med i samma kör, och till och med Kirk höll på att falla i gråt.Hans sångare och musiker, vilka begåvningar!
Tänk att vi alla får vara del i samma familj. Kan bara med glädje citera Kirks härliga kommentar; Välkommen till familjen, inte en perfekt familj, men låt mig presentera dig för en perfekt far!
Låt os uppleva detta snart igen! Jag kan inte bärga mig!
Christian: Verkligen. Han är på ett sätt ett unikum i överlåtet gudsfokus, i min bok.
Ida: Verkligen värt! Idag går vi på adrenalin. Och som en kollega sa: Varje ord som sades var så kärnfullt. Ditt citat var fantastiskt. För att inte tala om hela "hejdå"-grejen.
Oh, blir lite upprymd bara att minnas det hela.
Emanuel Karlsten - 2008-09-11 13:43
Måste säga att det är med stor sorg jag i ditt inlägg läser att det som ansågs vara sämst under kvällen var scenkläderna. Att du sedan beskriver det med orden "på gränsen till arrogant" är för min del en helt ofattbar uppfattning.
I den otroligt ytliga och utseendefixerade samtid vi befinner oss i(eller har jag fel?!). Så tycker jag för min del att det är helt fantastiskt att få se(såpass kända) musiker/artister som bryr sig så lite om klädseln (eller så kanske de gjorde precis det, men klädde sig i det man fann bekvämt). Där inställningen, attityden, glädjen och lovsången är riktad åt någon helt annat än dem själva. Som finns hos både, den i din beskrivning mer välklädda, Kirk men också hos resterande del av dem. Det sitter ju inte klädseln utan i inställningen...
Gårdagens konsert var det överlägset bästa jag någonsin upplevt i konsertväg. Helt sjukt bra! Stort bidragande till detta skulle jag säga bero på deras grymma inställning till vad kristen musik handlar om, att ära Gud! Just denna inställning, där fokus ligger på Gud, tror jag kan vara orsaken till deras klädsel. Vilket kanske just gör det till den bästa grejjen med kvällen.
För mig blir skillnaden mils vid mellan det budskap/helhetsintryck Kirk med gänget presenterar i jämförelse med det vi möter hos Blue Eyes Soul.
Men vad vet jag, smaken är ju olika!?
Joel Magnusson - 2008-09-11 14:36
Emanuel, Det är, som många redan påpekat, verkligen dags för dig att rycka upp dig. Ditt språk är under all kritik, särskilt när du representerar en (trots allt) hedervärd tidning som Dagen. Flera av dina blogginlägg behandlar saker som du med fördel borde hålla för dig själv. Om du avser att fortsätta på samma omogna linje gör du rätt i att skapa en ny blogg utanför Dagen.se, för här hör den sannerligen inte hemma.
Johannes Svensson - 2008-09-11 15:01
Joel: Jag tycker inte de behöver ha märkeskläder på sig. Jag tycker bara det hade varit schysst om de hade haft något enhetligt. Det förhöjer en shows intryck, tycker jag. Och det betyder inte att gudsfokuset skulle försvinna.
I övrigt håller jag med dig i din analys om den bidragande faktorn till varför det blev så bra.
Johannes: Tack för att du delar med dig av din kritik.
Emanuel Karlsten - 2008-09-11 15:06
Jag upplevde kanske den starkaste kvällen någonsin i mitt annars ganska deprimerande liv. Nu vill jag ta min tro på allvar igen. Joakim Arenius presenterade en helt annan bild av Gud än den mina föräldrar brukade be till, när han bad sin ödmjuka bön i början. Sedan var jag plötsligt mottaglig och kunde ärlig be med i frälsningsbönen som Kirk bad med oss. Någon sa att Joakim och Kirk brukar turnera ihop. Bor Joakim Arenius också i USA eller hur hör han ihop med Kirk? Är det så att Joakim spelar oftare i Sverige än vad Kirk gör? Vet någon hur länge det dröjer tills Kirk kommer tillbaka? Många frågor från en pånyttfödd 19-åring. Tills nästa gång ska jag också lära mig sångerna så att jag också kan sjunga med. Stort tack till alla som jobbade med att förverkliga denna kväll.
Alex: Vilken fantastisk berättelse! Tack för att du delade den. Tyvärr har jag inga svar på dina frågor om Joakim. Men det har kanske andra läsare av bloggen?
Emanuel Karlsten - 2008-09-11 15:45
"musikaliska orgasm som texten ovan hintar om."
- Emanuel
"Orgasm är den sexuella njutningens höjdpunkt, klimax, och består av rytmiska muskelsammandragningar i bäckenbotten"
- Wikipedia
Dave: Vad bra att du slog upp "orgasm" åt oss.
Jag var osäker på betydelsen.
Martin - 2008-09-11 16:02
Åh, själv gladde jag mig ju åt deras "casual" klädsel. Åt det skönt avslappnade. Ungefär som fotograferingen av varandra på scen (aka: de var ute på ett lika stort äventyr som vi!).
Hörde en röst på vägen ut: "ikväll skrevs svensk konserthistoria".
Alldeles oändligt tacksam för att jag fick vara med om den stunden.
En UUUNDERBAR kväll helt enkelt. SJUKT tajt, roligt, svängigt och himlen bara var vidöppen med välsignelser regnande ner över alla :o)
Vill bara påminna om när han välkomnade oss in i familjen. Inte en perfekt familj utan en familj där kristna bland mycket goda egenskaper, även kan vara trångsynta och dömande... MEN vi har en perfekt far! Så släpp fokuseringen på språkbruket och se till meningen bakom orden istället :o)
Oj, oj, oj, oj, vilken konsert. Jag har gått på moln hela dagen...
Tänkte också på scenklädsel, men belv impad över att de spelade i vanliga finbyxor och topp typ, och killarna i jeans och tröja. Tack Kirk! Hej då, hej då, hej då....
Tjejen - 2008-09-11 17:17
En fantastisk kväll! Vi är ödmjukt stolta och tacksamma att vi fick vara med om detta historiska ögonblick! Vi svävar precis som er på moln, det är nästan svårt att ta in hur "galet" bra det var.
Kirk+band = världsklass
Lokalpressen höjer Kirk till skyarna och alla inblandade är berörda. Som Conventum Arenas VD uttryckte sig:"Det var en MÄKTIG kväll." Eller som killen i restaurangen som släppte allt han hade för händerna och sprang ut på läktaren för att se/höra tusentals gemensamt sjunga "halleluja....vilket han tyckte var en "grym" upplevelse.
God is on the move.
Orden räcker inte till, Vi kan bara säga TACK JESUS att du var där och hoppas och tro att det fick bli och får vara en IMPACT precis så som vi önskat.
TACK ALLA SOM KOM,DET HÄR GÖR VI OM
Lotta Andersson,IMPACT Crew 2008
Jag var på konserten, lätt den bästa någonsin! Hur som haver, jag blir riktigt, riktigt glad av att läsa kommenterarena, och Lottas kommentar är klockren! =)
Appropå scenkläderna, jag diggar dem, hårt. Om bandet hade bytt plats med publiken så hade ingen märkt något, det visar vad som är viktigt; Gud och glädje. Om vi utgår ifrån att bandet valde sina kläder utifrån vad de var bekväma i så känns det bra, är de bekväma så märks det. Stämningen var grym, men avslappnad.
Jag gillar musiken, och jag gillade det här. Ödmjukt. Som vem som helst, om än med lite mer frimodighet än många andra, inkl mig ;)
Vem tar på sig att få hit han igen? =)
Men snälla Emanuel, du får skärpa dig, inte kan du använda uttryck som "musikalisk orgasm", i en blogg på Dagen.se trots att det används inom bloggvärlden. Googles bloggsök hittar 1074 med "musical orgasm" medans den svenska motsvarigheten bara används 21 ggr. Kanske skulle en disclaimer för bloggarna vara av fördel eftersom att de som bloggar skall hålla en mer personlig och icke-redaktionell stil.
Fredrik - 2008-09-11 21:51
Jag kan hålla med att det var festligt med alla impulsiva aktiviteter från Kirk och de andra på scenen, det är alltid roligt med oväntade gester. Jag tror dock att många av dem var intränade, men det märktes ju inte eftersom att Kirk och hans gäng är så proffesionella musiker och artister.
Jag la oxå märke till att Kirk själv inte sjöng speciellt mycket, han var mest en underhållare som fick publiken att vara aktiva och delaktiga. Det är ju viktigaste tycker jag, det är därför som jag tycker att konserten var rolig.
Kirk Franklin är ju ingen leadsinger såsom säg Fred Hammond och andra. Han är...eh, körledare, peppare, dansare och preacher? Han är ett unikum på scen minst sagt.
Fantastisk konsert. Den enda besvikelsen var att Hosanna inte blev riktigt så bra som den kunde blivit. Det blev lite för tunt i stämmorna. En fläck på solen!
Kristofer - 2008-09-11 23:22
Oj vad många som kommenterat här och kul att vi alla delar den otroliga upplevelsen! Jag håller med dem som tycker att vi ska försöka strunta i detaljerna (Kläder: jag älskar ordentliga scenkläder, men respekterar de som tycker att "casual" är lika med ödmjukt. Orgasm: tycker att det finns andra ord som är mer målande när det gäller att beskriva euofori, men respekterar dem som tycker att det ordet passar bäst). Till Alex: vad underbart med ett vittnesbörd här! Joakim Arenius har säkert en egen hemsida och efter vad jag har hört så är han väldigt bra på att berätta om sin egen relation till Jesus. Till alla: hmmm... jag hade väl egentligen inget att säga här utan blev bara så glad att se så många som också fortfarande dansar i hjärtat efter Kirks konsert. Hoppas vi ses på en ny Kirk-konsert snart!
Vi är 5 lyckliga gotlänningar hemma på ön igen efter denna fantastiska konsert. Vad ska man säga, det finns inte ord.
Hela Conventum förvandlades till en gigantisk Masschoir som får Stockholm Gospelkörfestival att blekna i jämförelse. Tack IMPACT för att detta blev möjligt för tusentals gospelfrälsta människor från hela Sverige.
Monika - 2008-09-12 11:17
Hahaha ja gud förbjude att frikyrkomänniskorna ska behöva utsättas för orgasmer, hahaha.. jag kiknar. Martins kommentar: klockren. Hahahaha keep up the godd work Emanuel.
Oh, en freudiansk felskrivning. God work!
Jag struntar i alla ord som en del tycker är opassande eller klädsel - fast jag gillade ju den förstås - helt min stil.
Det viktiga var att hela kvällen blev en enda lång lovsång till Herren. Kirk predikade för oss fick oss att omfamna människor vi inte känner och hjälpte oss att släppa en hel del oönskat bagage från vårt inre med Jesus hjälp.
Den här kvällen är det största jag upplevt i mitt musikaliska liv och jag har sjungit i kör sedan jag var mycket liten. Kirks musik är för mig den stora möjligheten att få hjälp med att sätta ord på min kärlek till Jesus. Det är så underbart att kunna sätta sig ned i ödmjukhet och sjunga Imagine Me och förstå på djupet att vi kan älska för att Gud älskade oss först. Det är något oerhört stort att ha fått en så gåva och han använder den väl.
I en av de nya låtarna så finns det en textrad som lyder: "they ask me for my autograph but I rather giv'em yours" - I like me. Det är ödmjukhet och det saknar jag från flera gammelkristna i vårt land.
Måtte Gud rikt välsigna er alla,
//Enastående mamma
P.S Kommer han nästa år - då SES vi där!
Alex: Joakim Arienius är bosatt i Örebro och medlemmarna i Praise Unit lite varstanns. Joakims relation till Kirk är nog den att han och PU har varit förband till Kirk några gånger samt att Joakim figurerat i bokningen av honom till den svenska konserten.
Emanuel: Du har aldrig funderat på Joakims efternamn??? Just det, han är din kollega Håkan Arenius äldste son.... Nu vet du det... Och som du skrev, om du varit 10 år yngre så hade du vetat att Joakim under många år även var körledare för Sveriges och förmodligen Europas äldsta gospelkör Joybells.
Efter att ha följt musikutvecklingen i svensk kristenhet i mer än 30 år, så är inget förvånande längre. Det förvånande är att de röster som har höjts mot guldkalvens avgudakult i stort sett har tystnat. Guldkalven kallas fortfarande för ”din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land” och Jesus har hunnit med att lanseras både som clown, superstar och mycket mer, bl. a. i shower, recensioner i kristna tidningar, insändare och bloggar. Verkligheten är att både Herren Gud och hans Son Jesus Kristus är tilläckligt bra utan dansen och festen kring guldkalven. Då t.ex. Kirk Franklin och hans medarbetare gör konsert i religionens namn med kristet förtecken görs positiva recensioner med superlativer som på mig verkar vara något helt annat än en kristen tidning och kristet sammanhang. Är det verkligen ingen som reagerar över att en i gruppen gör djävulstecken (sjunde bilden från slutet i Dagens bildspel)? För att bara nämna en enda liten detalj i sammanhanget.
Kenneth Palmquist - 2008-09-12 16:57
Hej igen! Kan inte hålla mig från att följa allt om Kirk.
Kenneth: Det råkar vara så olyckligt att det som vi kallar djävulstecknet betyder "kärlek" på amerikanskt teckenspråk. För några år sedan bestämde sig kristna amerikanska artister att ta tillbaka det tecknet från djävulen. En bra idé tycker jag.
Alex: Jag hittade Joakims Myspace och jag tror jag fattar varför Kirk gillar honom. Samma kaxiga ödmjukhet, om man nu kan säga så.
Harriet: Grymt nick! "Enastående mamma"
Mel.
Din upplysning gör det ännu tydligare. Ta tillbaka till vad? Jag för min del tror inte att denna "fina idé" gynnar någon annan än djävulen själv. Nu var min poäng inte tecknet, utan guldkalven och det gör hela skillnaden.
Kenneth Palmquist - 2008-09-12 18:16
Kenneth, de ondgjorde sig över gitarrerna och dragspelen också när de kom. Inget nytt under solen. Huruvida Kirk & Co är en guldkalv eller inte kan jag inte avgöra, känner inte till dem. Guldkalvars vara eller icke vara beror väl lite av deras dyrkare. Det mesta kan vara avgudadyrkan. Jag tror man får lämna det till en fråga mellan Gud och individen. Men det är bra att du reagerar. Kultur är mäktigt. Jag är förundrad över de extatiska kommentaterna här. Det var säkert en mäktig konsert. Men måste texten handla om Gud för att gälla som Guds verk? Det tror inte jag. Jag tror varenda liten sprucken melodi vittnar om Guds härlighet.
Maja
Herren Gud tyckte inte guldkalven var en privatsak för enskilda individer. Den var så allvarlig att Herren tänkte förgöra hela folket.
Nej,alla texter som kristna skriver behöver inte handla om Gud, men om man ger sig ut för att tillbe Herren Gud och tala om honom, alltså den Gud som bibeln beskriver, måste väl ändå både orden och den miljö man förmedlar ha med Honom att göra. Detta är naturligtvis en stor fråga. Min avsikt var att väcka inför denna övertydliga dyrkan av Mammon, musiken och människor.
Jag tror inte att varenda liten sprucken melodi som har gjorts sedan syndafallet vittnar om Guds härlighet. Detta är en av de vanligaste missuppfattningarna av vad musik är. "All musik är Guds" är den filosofiska slogan som stöder denna helt obibliska tanke.
Jag är glad att varken Amos eller Jesaja stödde dessa tankar. Och dansen kring guldkalven hade säkert också musik som i Guds öron inte var en återspegling av hans härlighet.
Den musik som i GT kallas Herrens lov och den nya sången är nog för att visa att Gud har både tankar och en historisk verklighet om vad detta innebär. Det var skillnad på Baalsprofeternas tillbedjan och Elias.
Kenneth Palmquist - 2008-09-13 09:52
Kenneth
Du var inte där, eller? Det var jag, och jag kan säga att Guds närvaro var så påtaglig att ingen rimligen kunde varit opåverkad. Kirk och hans band var ett verktyg i Guds hand. Någon guldkalv så jag däremot inte till.
/Morsan
Morsan - 2008-09-13 14:54
Ja men är du Gud? Hur kan du annars säkert veta vad som är vad? Vore intressant förresten att höra vilken musik som du godkänner. Hur den musiken lät som det står om i GT är det nämligen inte en enda kotte i den här världen som har någon aning om hur den lät idag.
Vi kan väl bara låta Kenneth vara, eller? Han får ha sina teorier om guldkalven, men vi ska väl inte låta hans teorier förstöra gudsmötet på Kirk-konserten? Det vore väldigt onödigt! Kenneth har fastnat i gamla testamentet, men alla vi som också läser det nya testamentet ska bara fortsätta glädja oss åt nåden att få evanglium presenterat av sådana som Kirk Franklin!
Nej, jag var inte på konserten och jag är inte Gud. Jag är bara en människa som tycker mig ha rätten att pröva det kristenheten förmedlar, antingen det gäller präster, predikanter, musiker eller vanligt folk.
Nu är det ju så att det inte bara är jag som har talat om guldkalven. Med guldkalven menar jag den underhållning eller show som Kirk och många med honom representerar. För att belysa det skulle vi kunna börja med ett så tungt namn som Tozer, (1897-1963) en predikant i USA, som redan på 50-60 talet tydligt såg vart åt det lutade och varnade. Här ett citat av honom:
”I århundraden stod församlingen emot varje form av världslig underhållning,
därför att man insåg vad det var; ett sätt att slösa bort tiden, en flykt från samvetets störande röst, en ond plan för att avleda uppmärksamheten från det moraliska ansvaret. För detta motstånd fick hon utstå öppet hån från denna världens söner. Men efter hand har hon tröttnat på smäleken och gett upp kampen. Hon tycks ha bestämt sig för att om hon nu inte besegrar den stora Underhållningsguden så kan hon lika gärna göra gemensam sak med honom och försöka använda hans kraft. Så idag har vi det märkliga spektaklet att milliontals dollar spenderas på den oheliga uppgiften att bereda världslig underhållning för dem som kallas himlens söner. På många platser håller den religiösa underhållningen på att snabbt tränga ut de ting som är viktiga för Gud. Många kyrkor är idag inte stort mer än billiga teatrar där femte klassens producenter prånglar ut sin smörja, helt sanktionerade av evangeliska ledare som till och med kan citera någon helig text till försvar för överträdelsen. Och nästan ingen vågar höja sin röst emot allt detta.” (”The Root of the Righteous, 1955.)
Vill ni ha nutida namn är ett studium av Steve Camps teser intressanta. (Finns på nätet) Han är musiker och har själv sett insidan av CCM (Christian Contemporary Music) eller så läs Dan Lucarinis bok ”Why I left the Contemporary Christian Music momement.” Evangelical Press
Maja, angående din fråga om GT´s musik så är väl grundfrågan om det överhuvudtaget finns helig musik och det tror jag att det finns. En start punkt kan vara att göra ett studium i vad Herrens sång, Herrens lov och den nya sången är för något. Det studiet har jag studerat och har en hel del att säga om, men det går ju inte att ta kort på en blogg.
För övrigt läser jag också hela bibeln.
Kenneth Palmquist - 2008-09-15 12:14
Kenneth. Jag är kantor i Svenska Kyrkan sen 12 år tillbaka och vad som definierar helig musik är texten. Genren kan vara precis vilken som helst. Vid begravningar, vigslar och dop tex får man hos oss önska nästan vilken musik som helst så länge det inte motsäger det vi, Kyrkan, står för.
jag håller ofta i Gospeldagar för ungdomar och Kirk är alltid med som ett lysande exempel på hur man kan och FÅR låta i kyrkan idag. Ungarna ser oftast ut som fågelholkar eftersom de inte tror det är möjligt. Musik som DE kan ta till sig som lovsjunger Gud?!? DET är underbart och evangelisation på HÖGSTA nivå...
Med mina pensionärskörer funkar Lina Sandell ypperligt för att de ska ta till sig budskapet och för andra är Kirk vägen till kyrkan. Det måste väl vara toppen att allt får finnas?
Erika
Så du menar på fullt allvar att musik är det enda i hela universum som inte bör bedömmas med ord som ont - gott, fult - vackert, heligt - oheligt?
Kenneth Palmquist - 2008-09-15 12:43
Kenneth, det är klart man kan. Jag tycker massor med musik är illa och ful, helig och ohelig. Jag LYSSNAR dock först på den innan jag sätter ettiketten ohelig eller osvängig.
Om Kirk eller annan musik är helig definieras av texten. Eller så här... Min definition på Gudstjänst: Gtj ska innehålla bön, lovsång och förkunnelse. Kirk-konserten innhöll allt detta OCH den mäktigaste överlåtelsebönen ever: Bye, bye... Han bjöd oxå in alla i bön som ville tillhöra den kristna familjen och Gud. SÅ! Där har vi Kirk... Konsert/Gudstjänst. Heligt i varje sekund!
Jag håller inte med Erika Sjödin om att musikens helighet definieras av texten (jag är musikvetare, om nu det spelar någon roll i sammanhanget - jag tror på det allmänna prästadömet även där).
Självklart läser du hela Bibeln, Kenneth. Det är ju onödigt att försöka såra dig med andra insinuationer. Jag tror att du menar väl men du får förstå att vi menar väl också, och att det kommer aldrig finnas någon som kan banka igenom en gång för alla vad som är rätt tro. Personligen är jag väldigt nöjd med det även om det kan vara frustrerande ibland att inte alla tycker som jag.
Hej Kenneth.
Det är kul att du ger dig in i debatten. Men jag förstår inte varför.
Du pekar på guldkalvsdans kring Kirk. Trots att Kirk hela tiden pekar bortom sig själ - mot Gud. Trots att jag, och de flesta kommentatörer som var på plats, menar att jag fått ett gudsmöte under konserten.
Det är väl igen guldkalvsdans? En sådan hyllar väl kalven?
Sen gillar du inte fingrarnas formation på en körsångare på en bild. Tänk - oavsett om det Mel skriver stämmer eller ej - om det bara var en uppsträckt hand med två mellanfingrar nedfällda?
Ungefär lika upprörande som ett fuckyou-finger som rättar till glasögonen.
Du har säkert anledning att ta upp guldkalvsdansen. Det här sammanhanget var inte rätt tillfälle.
Tycker jag. Som var på plats.
Hoppas jag förstått dig rätt.
Emanuel Karlsten - 2008-09-15 17:53
Erika
Jag ville bara göra klart för mig om du var helt kulturellt liberal eller inte. Nu vet jag att också du sätter gränser då det gäller musik. Vilka i er församling bestämmer vad som är vad? Vad är din / er bedömningsgrund?
"Gud är inte allt som glimmar", ens då det gäller gudstjänst, bön, lovsång och förkunnelse. Det kan vi kanske vara överens om. Självklart har jag respekt för din och andras bedömning av Kirk. Nu har jag faktiskt både lyssnat och sett på Kirks hemsida och det återspeglar, som jag ser det, inte den Jesus som jag känner. Däremot återspeglar det mycket av det jag gärna flyr ifrån, därför att det smakar "världen". Älska inte världen, säger Johannes i nya testamentet. Erika; din bedömning är "heligt i varje sekund". Detta måste har varit århundradernas heligaste gudstjänst. Och ändå har inte något av det som sagts och skrivits om denna konsert lockat mig. Tvärtom, gör det mig bara mer övertygad om musikens makt och bedräglighet. Någon som var där borde rimligtvis fundera över om det verkligen var Gud i allt som glimmade. På mig verkar det som att denna ”heta potatis” inte alls handlar om Gud, utan om fru Musika.
Maja, tack för en annan ton i samtalet.
Emanuel. Josua och folket hänvisade till Herren som hade fört dem upp ur Egypten då de gjorde guldkalven. Jag tror att också du förstår att jag menar hela det showpaket och den industri som omger artisterna i den kristna artistvärlden. Varför vågar du inte se det? På mig verkar inte Kirk vara ett unikt exempel på verklig helighet. Tvärtom, följer han de spelregler som Tozer talar om. Gud må väcka oss!
Kenneth Palmquist - 2008-09-15 18:20
Kenneth. Eftersom du kan peka ut Kirk som ett dåligt oheligt exempel på musik som skulle kunna visa vägen till Gud skulle jag bli glad om du kunde lista några namn som exempel på god helig musik idag?
I min kyrka lixom de flesta svensk kyrkliga församlingar är det kyrkomusikern som ytterst avgör vad som spelas vid kyrkliga handlingar.
Så, skulle du kunna visa mig på bra musik? Finns det sån då?
Nu är jag tillbaka igen och konversationen är inte längre lika rolig. Så jag vill upprepa mitt förra inlägg och säga att kan vi inte låta Kenneth vara ifred? Såna som han har försökt splittra i kyrkan sedan de första kristna bildade församling. Han får ha sina åsikter, men han får inte stå ivägen mellan mig och Gud. Jag tror vi hjälper varandra bäst genom att ignorera honom.
Nåt annat att prata om? Vilken låt gillade ni bäst? "Hosanna" var och förblir min favorit.
Erika
God helig musik kommer ur en god och helig källa. Den absolut heliga lovsången kom genom Jesus Kristus. Jag kan också urskilja helig musik då Paulus och Silas sjöng lovsång i fängelset i Filippi och då kinesiskan Xiao Min, en enkel bondkvinna utan musikalisk utbildning, har flödat sånger i vår tid. ( ca 1000 sånger i den kinesiska väckelsen. Självklart finns det fler exempel.)
Kenneth Palmquist - 2008-09-16 12:08
Mel: Du får ursäkta, men jag måste få fråga:
Kenneth: Kan du också ge något exempel på bra musik som fler än du känner till? Eller som åtminstone jag kan känna till? Xiao Mins är inte en sådan.
För jag är ärligt nyfiken på vad du anser vara acceptabel musik.
Emanuel Karlsten - 2008-09-16 12:34
Mel, det är svårt att välja :o) Han öppnar med My Desire och sen är det ett konstant flöde av glädje och bra låtar!! När de orepat körde Riverside var ju lysande... Hero!! Hold me now, ååååh...
Kenneth, människor runt Jesus skapade musik och människor efter Honom skapar fortfarande musik ur sin relation till Gud och genom sin tro. Det kan vara lovsång, böner som har sin grund i den enda heliga källan som du skriver, Jesus. Lina Sandells sånger vad är de för dig? För mig är de klockrena, lixom Kirk och många andra idag.
Erika: My desire var inte lyckad som öppningslåt tyckte jag. Säkert hade någon sagt att den är populär i Sverige, för han verkade inte nöjd själv kändes det som. Men jag håller med om Riverside som en höjdpunkt! och Hold me now!
Emanuel: Du är ursäktad, men lägg inte för mycket kraft på Kenneth. Om du tänker efter så vet du vad han svarar redan innan han har gjort det (på frågan om acceptabel musik kommer han att svara något som har mer med hans musiksmak att göra än hans relation till Jesus, men han kommer att förklä det i fina fraser från det gamla testamentet så att det låter heligt). Lägg mer kraft på de som behöver höra Hans ord.
Lol jag tycker ändå att det här är en jätterolig och viktig fråga. För en musikvetare är det mums varje gång någon ställer frågan om vad egentligen musik ÄR (för det är ju det vi gör i den här tråden). Det är en av de eviga frågorna och det är jättespännande att se hur ni resonerar kring den.
Jag är, som jag sa i ett tidigare inlägg, bara tacksam för vad jag fick vara med om denna kväll. Jag köpte två av Kirks skivor och en av Praise Units och så långt jag förstår handlar det här om musik som kommer från Gud. På konserten kunde jag tyvärr inte namnen på låtarna, så jag kan inte säga någon favorit. Men en sång som Kirk körde bland de första (kanske "you don't have to worry"?) lämnade intryck på mig, men den fanns inte på någon av de skivorna jag köpte. Någon som vet vilken jag menar och vilken skiva den är på? Likaså Praise Units ballad, (kanske "it will be done"?) söker jag. Tack på förhand.
Alex - låten du undrade över som Praise Unit sjöng är en gammal låt med Joybells från plattan "Having church". De sjöng den när Jocke var körledare där en gång i tiden.
Ulrika - 2008-09-17 19:31
Alex, den låt du frågade efter tror jag är "My life is in your hands" som finns med på Kirks skiva med God's Property från -97. Dom sjöng i alla fall den i början av konserten.
Katarina - 2008-09-18 22:17
Någon som uppfattade namnet på Kirks "little brother" som ska sjunga i Stockholm 12 och 13 september? Eller t.o.m. vet var?
Mariette - 2009-11-09 01:18
Förstod just att man kan kommentera här fortfarande, men vet inte om någon fortfarande läser. Undrar bara om fler tyckte att Kirks konsert i Örebro egentligen hade mycket mer av det vi vill ha? Han kändes lite trött i Globen, eller? Det kändes som att han räddades av S Ljungblahd, som ju ärligt talat ändå var en ganska duktig kopia av Praise Unit i Örebro förra året. Kan vi få tillbaka Kirk med samma glöd som första konserten?
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar