Torsdag 18 mars 2010

PS 107:9 Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

	Man ska komma ihåg att tvivel inte är motsatsen till tro, det är det otro som är.
	Jaktlunds marginalanteckningar

	Inte helt otippat ser jag att diskussionerna kring Gardell fortsätter.
	Johannes Ottestig, webbredaktör

	Allt detta kan få förfärliga konsekvenser för enskilda människor, men här väger den enskilde lätt.
	Håkan Arenius, ledarskribent

	"Det är dags att man insisterar på litteraturens egen sanning."
	Inger Alestig, kulturredaktör

	Vem jublar egentligen över en seger på walk over?
	Andreas Nilsson, politikreporter

 

Emmanuel, hur många 5-åringar tror du såg Jesus vandra på Via Dolorosa, alldeles blodig och sönderpiskad? Hur många 5-åringar tror du såg honom hänga på korset? Nog har vi skäl att tro att den blodiga och offentliga avrättning som du hänger din tro på bevittnades av barn?

Hur många barn tror du såg bilder från koncentrationslägren som Brittiska och Amerikanska soldater satte upp på husväggar i Tyska städer efter kriget? Skulle du anklagat dem på samma sätt som du anklagar MRO?

Är du lika stor motståndare mot att Kurder visade bilder på gasmördade barn från Halabja på Sergels torg? Barn gick förbi där också. Är du lika upprörd över djurrättsaktivister som visar bilder på slaktade minkar? Har du skrivit något blogginlägg om hur sådana bilder traumatiserar barn? Om inte, varför inte?

Verkligheten är ibland brutal och när den försvaras av en hel kultur tror jag att vi har en moralisk (och biblisk) skyldighet att offentliggöra den. Då kommer även barn att se, även om de inte är målgruppen. Jag tror det är oundvikligt. Och det accepterar vi om saken ifråga är tillräckligt viktig. Det tror jag även du gör. Att du inte gör det i det här fallet får mig att misstänka att du inte anser att abort är ett massdödande av värdefulla små människor. Men jag hoppas att min misstanke är felaktig.

vänligen
Mats Selander
Ordförande MRO

Mats: Jag har ingen aning om femåringar såg Jesus dö en blodig död, men skillnaden är att då tog föräldrar med sig sina femåringar för att se en avrättning. I det här fallet tog föräldrar med sina femåringar för att de skulle gå på söndagsskola.

Jag skulle även tycka att det - för barnens skull - skulle vara ytterst tveksamt att tapetsera väggar med foton på massmördade kroppar utmed hela stan på 1940-talet.

Skillnaden med allt det här är att ni sökte er till en plats för barnfamiljer - där ni vet att det kommer barn i femårsåldern.

Jag har förståelse för om du vill stå på segelstorg och göra manifestationer.
Men jag har mycket lite förståelse för det sättet du och din organisation agerade just i det här fallet.

Och hur menar du att det var oundvikligt? Det var väl bara att välja andra banderoller? Klistra för bilderna? Vänta tills mötet börjat, söndagsskolebarnen försvunnit och storma scenen med era banderoller och bilder?

På vilket sätt var detta oundvikligt?

Det är oundvikligt i den meningen att vilken offentlig plats vi än väljer så så kommer barn att se det.

Selander. Att anklaga alla som inte anser att ert handlande var rätt och riktigt för att vara för abort är riktigt uselt. Visserligen inte förvånande när det gäller dig men usel guilty by association. Emanuels text är solid och ifrågasätter bara det sätt ni gjort men du väljer att bitchslappa lite allmänt för att misskreditera Emanuel i alla led. Fult, fult.

Mats, du måste läsa vad Emanuel skriver en gång till. För du tycks inte förstå vad han skriver, och vad värre är - du tycks inte förstå i vilket sammanhang han skriver. Emanuel skriver i Dagen - alltså ska han kommentera en demonstration av det slag ni genomförde. När han nu kommenterar er demonstration - korrekt och kliniskt rent från ställningstagande i sakfrågan - kastar du fram dumma argument till försvar för ert agerande. Vem som såg vad på Golgata, vilka barn som traumatiserades under efterkrigstiden i Tyskland eller all annan ondska du frammanar som försvar - det är, i detta sammanhang, inte relevant. Det som skedde idag var ditt och dina anhängares ansvar. Ingen annans. Det är ni som skapar mardrömmarna inatt. Ingen annan. Att barn får se fruktansvärda bilder i andra sammanhang är givetvis också fel. Men ni valde att göra som ni gjorde. Emanuel, om du nu läser om hans text riktigt noga, skriver inte att ni inte får driva de frågor som ni har som skötebarn. Hans åsikt var att ni valde fel forum - ett forum som skadade oskyldiga. Istället för att vara tacksam för hur korrekt Emanuel hanterar er - kastar du dig in i en polemik där dina argument tydliggör en enda sak: Din ståndpunkt är att ändamålet helgar medlen.
Du försöker dessutom förminska Emanuel genom att misstänka/brännmärka honom som abortförespråkare - ett klassiskt trick av den som saknar argument. Så vad lär vi oss av dagens aktiviteter och resulterande debatt? Att Mats Selander anser att ändamålet helgar medlen oavsett vad och de som inte uttryckligen håller med Mats Selander är otrogna fiender. Spännande. Påminner om fundamentalistisk retorik från Al Quaeda...

Nej det är inte fult. Det handlar om att vara konsekvent. Och i en massa andra avseenden accepterar vi att otäcka bilder används på offentlig plats för att väcka opinion. Och jag utgår från att Emanuel anser att en abort dödar en liten värdefull människa. Varför är han då inte konsekvent i sin syn på bildanvändning? Det är min fråga (eller "anklagelse" som du säger). Det är inte guilt by association eller allmänt misskreditera Emanuel.

Jo Mats. Det är precis just fult. Det är inte att vara konsekvent eftersom konsekvens kräver logik och dina jämförelser haltar extremt mycket. Vem har sagt att vi accepterar att andra använder otäcka bilder? Du lägger åsikter på alla andra bara för att rädda ditt eget skinn (det har du iofs gjort genom åren så jag är inte förvånad). Om nu Emanuel anser att abort är fel så har det inget med att acceptera att ni genomgående våldför er på andra människor genom att visa upp de bilder ni använder. Så enkelt är det.

Jag blev mycket upprörd när jag läste i Dagen hur den här demonstrationen skall ha gått till. MRO visar total brist på omsorg och medkännande. Det blir sjukt när idén gör en så blind att man inte orkar höra kritiken. Hej Mats; Att försvara sig med att hänvisa till terrorhandlingar där barn utsatts för att bevittna våld, rättfärdiggör väl inte att man utsätter barn för sånt här? Det är snarare en förälders värsta fasa att inte kunna skydda sitt barn mot våld eller att bevittna våld! Jag har arbetat många år med flyktingbarn i förskoleåldern, och deras traumatiska upplevelser är knappast skäl att välja att inte skydda barnen från att se det hemska våldet mot små ofödda. Det här agerandet som ni i MRO stod för idag, är aggressivt på ett sätt som vi som ansvarstagande vuxna måste skydda våra barn emot!

Fundamentalisters totala brist på empati med levande människor upphör aldrig att förvåna. Såhär beter sig inte livsbejakare. Inte i min bok i alla fall.

Jag rekommenderar Mats och hans vänner att titta på väckelsemöte på Svt1 om en knapp timme...
För en liten lektion om människovärde och empati.

Emanuel - som trebarnspappa med en flicka 6 år och två pojkar 4 resp. 2 år har jag all förståelse för din reaktion. Visst bör och får MRO:s metoder och avvägningar diskuteras. Visst kan bilder som deras skrämma barn.

Men så länge du - och vi - alldeles tydligt upprörs MER över blodiga bilder utanför pingstkyrkan i Jönköping, som barn bevars kan se, än över själva de blodiga handlingar som vi alla genom vår försiktighet eller överdrivna dömande av graviditet utom äktenskapet är medskyldiga till, så länge saknar vi totalt trovärdighet som förespråkare av en kristen människosyn (nu får ju barn med Downs syndrom avlivas t.o.m. när halva graviditeten gått - och sorteras fram genom KUB-test som sedan årsskiftet erbjuds alla över 35).

Våra samveten SOVER numera i denna fråga. Medan redan barn under 10 år ska väckas till omsorg om djur och miljö - och ställningstaganden mot plågsamma djurförsök o.s.v. Som min inte alltför kristligt profilerade älgjägande morbror sa: presentera vegetarianism och motstånd mot jakt och slakt går bra i skolorna, men ve den som knystar om de blodiga övergreppen mot små foster som kämpar för sitt liv.

Den aktuella frågan är om foster med Downs syndrom alls bör födas eller ej - ve Sarah Palin som inte bara själv "vägrade" låta sitt foster med Downs syndrom avlivas, utan som dessutom vill frånhända andra föräldrar friheten att låta avliva dem! I Sverige kan politiker utan att skämmas betona vikten av att såna foster ska få avlivas även efter 18:e veckan där "normala" foster blir skyddade. Och kyrkorna tiger i det offentliga rummet... vad vi än tycker om abortlagen i övrigt (den skulle absolut kunna försvaras av pragmatiska skäl) måste vi kunna jobba tillsammans för en minskning av antalet aborter. Och då är viss skuldbeläggning ofrånkomlig. För kan vi minska aborterna framgent - vilket vi ju måste kunna göra när Norge och Finland kan ligga så mycket lägre per person - uppstår naturligtvis frågan varför vi inte kunde göra det tidigare... (Så där är det ju alltid - med t.ex. miljömedvetenhet och förändrat konsumtionsbeteende också).

Det är nu bevisat: att försöka diskutera med MRO och andra liknande fundamentalistiska är som att läsa tidning i full storm... All credd till Emanuel.

Väldigt många kyrkor har krucifix på väl synliga ställen. Och hade man haft kamera med färgfilm på Jesu tid så hade säkert bilder på Jesu korsdöd använts istället för krucifixen.

Är föräldrar som tar med barnen till kyrkan oansvariga?

Jag kommer så väl ihåg när Börre Knudsens aktion i Norge med ketchupindränkta dockor på 80-talet väckte större harm och raseri - också i vissa kristna kretsar - än det som norska läkare samtidigt gjorde med verkliga, levande "dockor". För så funkar vi.

Visst, alla kristna säger sej i någon mild mening vara mot abort. Men vad som väcker vår verkliga upprördhet är tydligen inte aborterna - utan att några tvingar oss och våra barn att se dem...

(Men visst, Emanuel - har du tidigare skrivit bloggtexter med samma upprörda ton som den här om vad som verkligen sker med de små kropparna på bilderna, så är det OK för mej att du diskuterar bildvisningens lämplighet i just det här sammanhanget).

Personligen tycker jag att mördade barn far mer illa än barn som ej kan sova på natten under några dagar/veckor - även om båda fallen har en placering på "hemskhetsskalan". Min poäng är inte att det är bra att barn ser dessa bilder, utan att det inte går att undvika om man vill ha en offentlig manifestation. I Sverige försöker samhället göra allt för att dölja vad som egentligen sker under och efter en abort - en "kontroversiell" analogi till det nazisterna gjorde med massmorden i Auschwitz (d.v.s., bortdefinierade människovärdet, brände bevis, etc.) - och det är *där*, i "bevisförstörandet", som det största problemet ligger, och det är det problemet jag tror att MRO försöker adressera.

Emanuel: För varje gång jag läser dina bloggposter i något ämne som i våra frikyrkliga kretsar kan vara kontroversiellt växer min respekt för dig. Du är en begåvad och väl genomtänkt kille. Dagen, och frikyrkligheten i stort, bör värdsätta dig högt!

Selander och MRO: Inser ni inte att den här typen av skrämselpropaganda bara skadar abortdebatten. Vi som strävar efter att rädda dessa människoliv blir klassade som "fundamentalister", och vår röst drunknar. Det handlar mycket riktigt om människoliv - det gör att det är en alldeles för viktig debatt för att föras på det här sättet.

Yttermera: När vi nu tycker att även de barn som finns på bilderna har ett människovärde, hur resonerar ni kring etiken i att hänga ut deras döda kroppar på det här viset. I min mening är det ytterligare ett övergrepp.

Var drar vi gränsen? Ska då inte TV få visa bilder från exempelvis nazismens grymma koncentrationsläger på sändningstider då många barn är uppe? Man ska vara försiktig innan man angriper den som visar sanningen. Det var ju ändå så att barnen gick förbi, inte att de jagades av MRO.

"När så gudstjänsten och söndagsskolan började stod skakiga barn innanför Jönköpings pingst glasade dörrar och vägrade gå ut" Tänk på att det var verkligheten som de skakade åt. Kritisera MRO om det känns bättre för dig, Emanuel, men kritisera då ännu tydligare de med vilkas goda minne denna verklighet (aborterna) äger rum.

Men käre barn. Snacka om att vi svenskar överbeskyddar våra barn.
Jo, det är hemskt för barn när de får se verkligheten. Men det är knappast ohälsosamt för ett barn att då och då får ett litet smakprov av hur hemsk den sanna verkligheten faktiskt är. Bättre att under hela uppväxten härdas lite åt gången då och då, än att en vacker dag få hela sanningen serverad...

Mina barn har levt sina första fem respektive sju år utomlands. De sista av dessa åren bodde vi i Tanzania.

Där råkade mina barn bli vittnen till ett mycket brutalt mord av en afrikansk pojke i 10-12 års åldern.
Hela händelsen var fruktansvärd. Jag trodde först att detta nu skulle få hemska konsekvenser i deras fortsatta liv. Massa minnesbilder mm.

Men tillsammans pratade vi om vad som hände. Tillsammans bearbetade vi det här. Jag och min fru gav dem hela sanningen.

Idag kan jag bara konstatera att denna hemska upplevelse blev till något positivt i deras liv. Mina barn är idag mycket medvetna om att de har det väldigt bra ställt. De har en väl utvecklad empati för andra barn som har det sämre. Såväl i Sverige som i Afrika.

Jag tror vi gör våra barn en otjänst när vi håller för ögonen på dem. Vi ska inte låta dem bli konsumenter av våld. Men vi ska inte skydda dem från sanningen!

Gustaf: att du skriver "Idag kan jag bara konstatera att denna hemska upplevelse blev till något positivt i deras liv" känns tyvärr inte så trösterikt som det kanske var menat.

Emanuel: Din klokskap imponerar - även det faktum att du orkar gå i sansat svaromål mot dårskapen. Håll ut, vi står bakom dig!

Om Ordets tjänare och förvaltare - predikanterna i vårt land - som menar sig vara visare än MRO-representanterna, hade förkunnat ALLT GUDS ORD för vårt folk (vilket inte ens sker i kyrkorna) hade antagligen demonstrationer av det slag som förekom utanför P-kyrkan i Jönköping, VARIT HELT OBEHÖVLIGA.

När de s.k. visa tiger, får väl dårarna ropa. Budskapet är mer än angeläget: det handlar om en blodsådd som kommer att ge oss sin blodskörd.

En anledning till det, att det blir så, är alla våra tigande förkunnare.

Hur skall människorna kunna hitta vägen, om vägvisare inte finns eller är suddiga/oläsliga:

när sanningen inte bara "vacklar på torget" utan även innan för kyrkväggarna:

ja, jag påstår, att DET ÄR DÄR VACKLANDET BÖRJAR!

MÄNNISKAN

Guds kärl.
Obeskrivligt i sin skönhet.
Skapat av Gud, och ej vidrört
av människohand.

Till hans avbild
och ära.

Ett kärl, som fyllt av Guds Andes vin, är hans härlighets återsken på jorden.

Ett kärl vars slutgiltiga plats är hos Gud, i hans eviga tempel i himlen,

där kärlet, renat i Jesu blod,
skall stå heligt och rent för alltid.

citat från boken Ofredstider.

Tack för din åsikt Emmanuel, instämmer till fullo. När ska folk inse att skrämselpropaganda inte fungerar?! I bästa fall lyckas ni väcka skuld, avsky och rädsla. Grattis. Efterlyser en mer nyanserad seriös debatt om människovärde och aborter, för ämnet är verkligen viktigt, men hallå - blodiga foster, inse att ni bara biter er själva i svansen.

Frågan är, om det inte är de vuxna som gömmer sig bakom barnen: skyller på dem, när de i själva verket inte själva vill veta av/se verkligheten?

För då måste man ju ta ställning, och det är vi inte särskilt bra på; enklast är ju att i alla lägen -och sammanhang vara neutral.

Då stöter man sig inte heller med någon. Och alla talar väl om en.

Måste bara säga att sätta upp en sådan kampanj där man vet det kommer komma mycket barn och att det flesta som kommer dit antagligen redan är emot abort är högst osmakligt.

Att sedan förespråkarna inte ens kan se Emanuels poäng, även om de inte håller med, är ju sorgligt.

Sak inte upprepa det som sagts innan. Måste bara få säga att skydda sina barn inte behöver utesluta att man förbereder dom för verkligheten. För en 5-åring förklarar man kanske abort på ett annorlunda sätt än för en 12-åring. Båda behöver kanske kunskapen, men utifrån sin mognadsgrad och ingen av dom är i den åldern redo för att ta ställning och reda ut komplicerade frågor som en vuxen kan.

Vi har ett val i hur mycket vi utsätter våra barn för. Gämför inte med barn i krigshärdar m.m. som inte har det valet.

Självklart är det viktigt att vi alla vuxna, kristna, ateister och agnostiker tar ställning i olika svåra frågor. Något som dock alltid varit frikyrkofolkets (är själv en sån) förbannelse har varit att dela in världen i svart eller vitt, bra-dåligt, rätt-fel etc. Problemet är att människan i sitt sammanhang är mer svårfångad än så, det finns många nyanser mellan ytterlägena som vi tycker är obehagliga att se, för då blir det genast mycket svårare att välja och ta ställning...

Guds Ord gäller oss alla; och de som skall ge folket Guds Ord, är de som har det; och bland dem främst deras förkunnare: Ordets tjänare och förvaltare. Sviker dessa, varifrån skall då folket få Ordet, och Ordets vägledning för sina liv; som ytterst handlar om vägen till himlen:

att rädda sin själ.

Hepper, jag förstår som sagt mycket väl Emanuels poäng. Om han sedan tidigare är känd för att ha reagerat lika tydligt på verkligheten bakom bilderna, så är han också i sin fulla moraliska rätt att kritisera MRO:s metoder. Om inte så silar han verkligen mygg och sväljer kameler.

För att några 5-åringar i Jönköping fick se icke barnanpassade bilder väger sannerligen inte särskilt tungt mot att vi detta år (2008) kanske kommer att avliva hälften av alla foster med Downs syndrom (om det går som i Danmark som införde KUB-test före oss) varav många mycket utvecklade foster (eftersom diagnosen ofta ställs ganska sent).

Det är känt att Göran Hägg m.fl. retorikexperter uppmanat centern m.fl. att inte förknippas med dåliga budskap (typ säldöd) om man vill nå sympati och framgång. Ja till Livet brukar ju köra den retorikgrejen och visa söta småbarn och hela Lennart Nilsson-foster. Men frågan är om det räcker...

Jag skulle personligen önska att en kirurgisk abort av ett foster med Downs syndrom (som i Sverige får avlivas även efter v. 18 när "vanliga" foster blir fridlysta) skulle visas i Svensk television. Så folk får se vad vi faktiskt tillåter och (inte) pratar om. Däremot är jag såtillvida på Emanuels linje som jag inte tycker att ett sådant program bör sändas mellan 18 och 19 på kvällen. (Utan några timmar senare).

Jag känner kalla kårar och börjar faktiskt undra om det fanns en baktanke med denna aktion.
Skräm 5 åringarna, så att de aldrig glömmer, och därför aldrig har sex före äktenskapet när de blir större, och heller aldrig överväger abort om de blir ofrivilligt gravida.

Kan inte låta bli att påminnas om hela "Som en tjuv om natten" indoktrineringen, som jag och många med mig råkade ut för som tonåringar.
Skrämd till kristen tro.Kanske inte jag, men jag känner sådana som blev.
Det har tagit mig 20 år att bearbeta det.

En 5 åring ska inte utsättas för sådana här bilder. Johan, får ursäkta, men jag tycker faktiskt det är skillnad på ett krucifix och detta. (Även om det kan vara en knepig upplevelse för en del barn att se ett krucifix). Det flesta barn har förmåga att skilja på riktiga foton och avbildningar.

Jag håller med Emanuel, det här handlar faktiskt inte om ifall det är rätt och fel med abort, det handlar om att gå över gränsen.
Och av kommentarerna att döma är det många som inte fattade blogginläggets syfte, utan tog chansen att debattera mot abort.
Men "incest-inlägget" i åtanke så börjar jag undra om en del av Emanuels läsare har lite svårt med läsförståelsen.

Vilka svaga, löjeväckande argument av Karlsten att barnen från Pingstkyrkan skulle vara "skakade" av de blodiga bilderna. För det första så var bilderna otydliga nog för femåringar, för det andra så är inte femåringar idag främmande för blodiga bilder eftersom de har matats av sådana sedan de föddes. För det tredje är det enfaldigt att gå på Pingstkyrkans försök till moteld, gömd bakom beskyllningar om att de stackars barnen led risk att bli traumatiserade av biderna. Var barnens söndagspromenad planerad sedan länge? Och fanns det verkligen ingen sidodörr att gå ut genom?

Till sist vill jag påminna att enligt Dagens artikel hade Pingstkyrkans Per Hörnmark sagt att församlingsledarna var "oskyldiga" till anklagelserna om delaktighet vid aborter. Alltså medger Hörnmark att man annars skulle kunna varit SKYLDIGA. Varför då uppröras över bilder som handlar om en verklighet som försiggår bakom stängda dörrar på abortkliniker dagligen? Det är ju bibliskt att inte ta del i mörkrets gärningar, fastmer att avslöja dem...
Borde inte kristna vara glad över att någon gör som Bibeln säger?

@Anders H: Bara för att selektiv abort görs (vilket är hemskt), rättfärdigar det då vilka metoder som helst för att upplysa allmänheten? Inslag i SVT vore kanon, då kan man sända det på tider som riktar sig till rätt målgrupp. Är dock inte säkert att de skulle hända. Det är ju inte riktigt politiskt korrekt.

@Monica: Bra sammanfattning. Du skriver "...det här handlar faktiskt inte om ifall det är rätt och fel med abort, det handlar om att gå över gränsen."

Är inte så mycket för pajkastningen som det flesta inläggen ovan, möjligtvis även jag :), ägnar sig åt.

När man läser etik (trodde aldrig jag skulle få nytta av detta) så finns det bl.a. två "skolor". I den ena menar man att handlingen är det viktiga. Att man "gör det rätta". Den andra menar att resultatet är det viktiga, metoderna spelar ingen roll.

Det som verkar skilja på våra olika ståndpunkter verkar vara hur långt man kan gå för att få fram sin åsikt.

Vore intressantare med en diskussion runt detta och försöka "förstå" varandra.

En väckarklocka bör helst fungera i förhållande till ägarens sömndjup.

Och i Sverige sover vi djup, och då tänker jag främst på dem som har till uppgift att väcka andra.

En förkunnelse som inte väcker oss innanför kyrkväggarna, väcker inte heller någon utanför.

Säga vad man vill om demonstrationen utanför P-kyrkan, men väckt människor för frågan har den sannerligen gjort:

åtminstone mer än mumlandet från Ordets förkunnare, som menar sig vara visare än demonstranterna.

När inte Guds Ords förkunnare säger någonting i frågan, så ser säkert en och annan det som en legitimation för ingreppet:

Gud - eller Hans högsta representanter - säger ju inget; och då måste det ju vara helt OK.

Monica, jag stod helt på Emanuels sida när det gäller incestinlägget. Där hade folk dålig läsförståelse, särskilt Carin Stenström på Världen idag som tack och lov ska avgå nu. Och jag har som småbarnsförälder stor förståelse för Emanuels tankar även här och skulle själv ha känt olust inför att gå till eller från pingstkyrkan i Jönköping den här dagen.

Men det går inte att "passa" från själva grundfrågan: HUR pass allvarlig är vår abortpraxis, som numera även innebär storskalig diagnosticering och avlivande av foster med Downs syndrom även efter 18 veckan?

Vore det möjlig att skriva så här om NÅGOT annat allvarligt övergrepp mot människovärdet:

"Jag har inte lust att säga varken det ena eller det andra om XXX. Just nu har det ingen betydelse ifall det är rätt eller fel, eller ens om det är en komplicerad fråga. Den här bloggposten handlar inte om det."

Klart det handlar om det! Ju mer akut fruktansvärt man bedömer att ett pågående och av samhället godkänt övergrepp är, vare sej man nu upprörs mest över att sälar klubbas ihjäl, att minkar flås eller att mänskliga embryon och foster skrapas, sugs eller skärs ihjäl, desto mer drastiska metoder för att väcka folk till besinning måste naturligtvis kunna försvaras. Även om någon unge råkar se bilderna på den döda sälen, minken eller fostret (givetvis utan alla övriga jämförelser av offren).

Så kom igen, Emanuel. Du skulle ha börjat med att sjunga ut om vad du tycker åtminstone om dagens avlivande av foster i 20:e veckan med Downs syndrom INNAN du - med all rätt - diskuterar lämpligheten av bildvisningen utanför pingstkyrkan i Jönköping.

Andreas H
Nej, jag tror du har fel och Emanuel rätt, det handlade inte om det.
Det handlade i första hand om metoderna och jag upprepar vad Emanuel sade:
Hur tänkte de?
Om demonstationen hade skett en kväll när en grupp var på väg till ett bibelstudium, eller kvällsgudsjänst utan närvaro av riktigt små barn, eller när församlingen hade ett styrelsemöte; då hade jag inte reagerat.

Jag tycker visst att man kan ha åsikter om hur en viss åsikt marknadsförs, utan att för den skull först deklarera vad man tycker i just den frågan.

Det du tar upp att självklart jätteviktigt, men den diskussionen hör egentligen inte hemma här.

Men jag är inte oskyldig, visst svävar jag ut i bloggkommentarer ibland.

Istället för att peka med fingret, sprida skuld/skam och rädsla - hur vore det att jobba på en konstruktiv lösning på problemet? Att se bortom det pliktetiska, på gråskalan.

Vad är du som kristen villig till? Kan du tänka dig att vara kontaktfamilj eller kanske adoptera ett barn med Downs syndrom om de biologiska föräldrarna är oförmögna att ta hand om barnet? Är du villig att finnas där och stötta den okända tonåringen som nyss blivit förälder? Hur ställer vi oss till dessa frågor? När tryggheten i vår bekväma medelklass utmanas?

Det är alltid lätt att peka på andra som gör fel. Kom ihåg att varje gång du pekar på nån, så pekar tre fingrar på dig själv.

Jag var där. Karlsten har fel. När barnen skulle gå till och från söndagsskolan rullade vi ihop våra banderoller, eftersom vi ombads göra så. Det var inte barnens reaktioner som fick oss att avsluta demonstrationen, utan det faktum att de flesta kyrkobesökare hade lämnat platsen. Barnen reagerade med nyfikenhet, inte med rädsla. Om barn hade blivit rädda hade vi nog fått höra det av arga föräldrar. Min erfarenhet från tidigare demonstrationer är att de lite äldre barnen är de som förstår vårt budskap bäst. Är de mycket små spelar det ingen roll- de förstår ändå inte vad de ser och kan därför inte uppfatta det som skrämmande. Jag har däremot haft flera samtal med barn i nio-tioårsåldern som förstår mycket väl vad det handlar om. De ser direkt att bilden föreställer en människa, och om de frågar brukar jag svara ärligt att det är en liten människa i mammas mage som har blivit dödad. De tar in allvaret, och vi ska ha så pass mycket respekt för dem att vi låter deras tankeprocess ha sin gång. Vi ska bli som barn för att komma in i Guds rike, säger Jesus. Den självklarhet med vilken barnen tar till sig sanningen är knappast uppnåelig för en vuxen, men ändå det mål mot vilket vi ska sträva. Karlsten däremot missar poängen totalt. 35 000 barn dödas varje år i Sverige. 35 000 av Herrens minsta. 35 000 små bröder och systrar. Se där något att bli upprörd över!

Jag blir så trött!
Ska vi kristna också börja bli politisk korrekta nu?

Här tycker jag inte man ska reagera mot att en 5 åring ser realiteten i våran samhälle.
I Sverige sker det ca 50.000 aborter per år, varav de flesta som tar abort gör det en till två gånger till- hur många människor blir det på 5 år?
Denna 5 åringen står kanske en gång i framtiden inför valet att ta abort eller ej, och då kan man gott tänka sig att hon kommer ihåg denna hemska bilden av ett lite mördat barn- och bestämmer sig för att något sådant vill hon själv inte vara med om.

Jag älskar pingst väckelsen, men något måste ha gått galt på vägen när abort motståndare börjar demonstrera utanför våran kyrkor!! Direkt pinsamt tycker jag det är! Att man sedan börjar reagera för sättet de demonstrerar tycker jag gör bara hela saken ännu mer pinsam!

Jag har själv en tid tillbaks postad liknande foton på min blogg, fick flera arga email av olika kvinnor. När jag sedan förklarade för dem att poänget med bildarna var inte att skuldbälegga de som redan har tagit abort, utan få de som överväger att ta abort att tänka sig om en gång till- mötte jag stor förståelse av de flesta.

I dag lever vi i ett samhälle var vi tror att det är kärlekslöst att tala sanning som kan upplevas svårt, hård, och i vissa fall dömmande. Men hur mycket kärlek visar man det barn man mördar? Hur mycket kärlek visar man dem man skickar till helvete när man undviker att tala om vägen, sanningen och livet?

Det är för mig stora frågor!

Monica! Jag har absolut noterat att Emanuel ville diskutera bildvisningsetik, inte aborter. Och jag inser mycket väl att man kan försöka fokusera på bildvisningsetiken och säga typ "oavsett vår inställning till aborter borde vi kunna enas om att det här var en misslyckad eller förkastlig metod att väcka opinion". Man kan t.o.m. som sagt hänvisa till retorikguruer som Göran Hägg och hävda att man inte bör låta sej förknippas med otäcka bilder (folk tycker ju lätt att det mest är Mats Selander som är otäck när han visar sånt här (Lennart Daléus verkade ju otäck när han poserade vid döda sälar)).

Men det går i vart fall inte, och det var min poäng, att HELT plocka bort själva inställningen till det bilderna visar från diskussionen. Man kan tycka att det är taskigt av, säg en förening typ Djurens rätt, att visa ovanligt vidriga slakteri- eller djurförsöksbilder på ett lördagsfyllt torg där barn passerar. Man kan vara kritisk till metoden även om man sympatiserar med syftet. Men man kommer inte ifrån att ju mer upprörd man är över behandlingen av djuren, desto mindre troligt är det att man kommer att fokusera metoden - skjuta på budbäraren - istället för att i första hand uppröras över det bilderna föreställer.

Emanuels kritik är relevant och kan - ifall han i andra sammanhang visat ännu större upprördhet över det bilderna visar - vara fullt konsekvent. Jag tycker dock som sagt att hans inledningsmeningar är djupt olyckliga och knappast skulle kunna användas om andra former av övergrepp utan bifogat tydligt ställningstagande till själva övergreppen.

Låt oss t.ex. säga att bilderna istället gällt övergrepp mot födda barn eller vuxna kvinnor i Sverige eller utomlands, låt oss säga blodiga misshandelsbilder. Klart man har rätt att vara kritisk mot bildvisningarna även där (också om vi tänker oss att kropparna även där vore oidentifierbara).

Men vem skulle då ens komma på tanken att inleda sin bildvisningskritik med formuleringar som "jag har inte lust att säga varken det ena eller det andra om ..., just nu har det ingen betydelse ifall det är rätt eller fel". Det är klart att bildvisarna har bra mycket större chans att få min förståelse - även om visningen drabbar förbipasserande barn - om jag känner väldigt starkt mot den otäcka verkligheten bakom bilderna. Jämfört med om jag tycker att det bilderna visar är ett ganska acceptabelt och i det stora hela nödvändigt halvont (som vissa t.ex. betraktar storindustriell slakt eller medicinska djurförsök som) - som vi dock inte vill behöva se.

Man häpnar över hur debatten tycks ha fastnat i detta hur "stackars femåringar" tvingades se (ganska svårtolkade)bilder på aborterade foster.
Var snäll höj nivån från detta krälande i dyn. Det handlar INTE om femåringars eventuellt traumatiska reaktioner, det är bara ett sätt att använda femåringarna som buffert mellan föräldrarna och ett obehagligt budskap man inte vill ta emot. Barn i Sverige ser vanigtvis massor av hemska våldsinslag på TV, de ser blodiga bilder dagligen från olyckor, krig och våldsdåd i tidningarna, de spelar ofta våldsamma spel på datorn ganska tidigt...
Och flera småbarnsföräldrar avrundar säkerligen kvällen med en dos nervkittlande blodighet i form av deckare i bokform eller på TV.
(Romaner läses knappt nuförtiden, det enda som säljer är deckare, där morden blivit allt brutalare och författarna alltoftare låter barn som mordoffer).

Vi lever i en kultur som frossar i våld och rå sex som underhållning och har inte dessa föräldrar protesterat förrän nu över blodiga bildinslag borde de ta sig en funderare varför de går i taket av indignation just nu...

Vi fattar alla att det inte handlar om femåringar, däremot om att VUXNA inte vill se bilder på blodiga slamsor som ett tränat öga (vuxnas ögon, inte femåringars) efter en stund kan urskilja som en liten människa i vardande - bilder som väcker obehagliga känslor av att abort är ett systematiskt dödande av levande människor.
Svårhanterade känslor av att små människor döms till döden i ett samhälle som har råd att ta hand om dem men som inte vill.
För att vi har andra gudar vi tjänar, än den Gud som skapat oss alla. Avgudar såsom Sexuell utlevelse till varje pris, inkluderat avlivandet av de människor som blir följden, avgudar som Planering och Rationellt tänkande, högsta möjliga Välfärd och Individuell Frihet att göra vad man har lust till när man har lust, Karriär inom Yrkeslivet med dithörande Resande till fjärran länder som självklar merit... Inte underligt att de unga tjejer som blivit oplanerat gravida upplever sig bli tvingade att abortera sina barn, fast de ofta egenlitgen inte vill.

Skippa lögnerna om att det är femåringar man värnar om när man fördömer abortdemonstraionen. Det är sanningen man är rädd för, sanningen om att vissa individer aldrig får chansen att bli en omhuldad liten femåring.

Thinduke! Ja, du har så rätt - så passa dej noga för att skuldbelägga, kritisera och peka finger åt Mats Selander eller mej ;oD.

Allvarligt talat: Återigen - visst, du har så rätt! Men jag räknar mej sannerligen inte som någon bekväm medelklass när jag under knappa ekonomiska villkor kämpar med en 2-, 4- och 6-åring (och mej själv som förälder!). Jag är sannerligen inte främmande för att hjälpa handikappade barn (gick tillsammans med en särskola i både låg- och mellanstadiet) och/eller unga föräldrar. Men att redan göra det kan knappast ställas upp som villkor för att få yttra sej mot en praxis där jag snarare vill skuldbelägga samhället, d.v.s. oss alla gemensamt, än enskilda individer som idag ställs inför orimliga val ("välja barn") under stark press.

Det är väl bättre att en femåring får veta sanningen när hon är fem år...än när hon är 35 och har hunnit göra 3 aborter. Och då uppäcker att hon blivit grundlurad av samhället.
För då är det ju redan för sent.
Jag har för övrigt ingen erfarenhet av pingskyrkan...men den verkar ju klart vara en kyrka i förfall, har jag förstått, när jag läser dessa kommnetarer.
Dom är hårresande...för att komma från kristna.
Hårresande är bara förnamnet.

Eva, tack för Din klara basun, och för att Du använder den!
Mvh

Andreas H.
Egentligen tror jag att vi tycker ganska lika.
Men jag tycker inte att Emanuels inledningsord är olyckliga, därför att inställningen till aborter är faktiskt inte relevant i just detta fall, tycker jag. Inte heller tycker jag att man kan jämföra med djurrättsaktioner, eftersom det är stor skillnad på djurens rättigheter och de ofödda barnens.

Eva, jag måste med gott samvete säga att mina barn som femåringar inte konfronterades med det du nämner. Jag skulle heller inte tala visa dem abortbilder. Av den enkla anledningen att de helt enkelt är för små för det.
Vad jag låter mina äldre barn och min tolvåriga dotter se och vad vi diskuterar är däremot en helt annan sak. Det handlar om mognad.

Jag tycker också att det är förfärligt samhället glorifierar våld och sex.
Men använd inte det som finns i dagens kultur som ursäkt för att få visa blodiga bilder från aborter för femåringar på väg till kyrkan! För det är väl inte femåringarna som MRO ville nå fram med sitt budskap till, det är väl vuxna? Eller?

Jag förstår inte hur så många här inte fattar att det handlar om metoden, inte budskapet i sig!

Monica, jag har personlig erfarenhet (20 år cirka) att de allra flesta av de kristna ledarna inte lyssnar till ord; inte ens när det handlar om Guds Ord.

Vad återstår då; om frågan är mer än angelägen?!

Mvh

Det är illa i sig att kristna ledare inte lyssnar, med rättfärdiggör det av man använder små barn för att nå fram till dem?

Monica, Gud har inte sänt mig med plakat och bilder, utan med Guds Ord.

Däremot kan jag ha respekt för att sådana finns, som har andra metoder/uppdrag i samma angelägna ärende.

Och jag vet dessutom, att när Guds dom kommer över vårt land för de aborterade barnens/Människornas blods skull, framstår demonstranternas bilder - i en jämförelse - som en mycket stilla västanfläkt.

Gud dömer enligt Sitt Ord: "Det människan sår, det skall hon också skörda"

Mvh

Kära läsare, börjar det inte bli tröttsamt att höra tjatet om att femåringar utsatts för abortbilder?
Kanske ni har någon psykjour för barn i Jönköping, som kan omhänderta de, som antytts, svårt traumatiserade barnen om föräldrarna ej klarar situationen?

Det är VUXNA som blivit illa berörda av att deras präktiga kyrka ifrågasatts, som i brist på bättre argument fokuserar på lögnen om att femåringar riskerat att skadas av bilderna.

Det är VUXNA som inte gillar att man visar bilder som kastar fokus på kyrkoledares medverkan vid likvidering av oönskade, ofödda barn.

Och, Monica m fl, vad gäller att berätta för femåringar om abort, varför inte? Om nu abort är en naturlig, oförarglig företeelse i samhället som det inte är värt att bekämpa...
Om aborterna i Sverige tvärtom är en makaber uppvisning av ett folks totala likgiltighet inför människovärdet, en uppvisning av en kärlekslöshet till de allra minsta, försvarslösa människorna - då borde väl de som PÅSTÅR sig vara kristna vara brinnande i sin kamp mot det systematiska massmördande av ofödda barn som sker runt om i landet? Och om de själva inte orkar engagera sig, skulle de väl uppmuntra och inte motarbeta de försök som görs för att väcka människor över vad aborter innebär?!!!!

Jag skrev felaktigt i ett tidigare inlägg här ovan, "skippa lögnerna om att det är femåringar man värnar om när man fördömer demonstrationen. Det är sanningen man är rädd för, sanningen om att vissa individer aldrig får chansen att bli en omhuldad femåring".

Det var fel av mig inser jag efter genomläsning av Karlstens inlägg och den diskussion som följt. Den sanning man är mest rädd för är nämligen inte sanningen om vad aborter är, det vet man redan, utan sanningen om vad den församling man tillhör egentligen står för.
Fariséer har alltid varit beredda att döda för att försvara sina maktpositioner och sin skenheliga religion. I det här fallet handlar det om att försöka döda all debatt om och uppmärksamhet mot att församlingsledare yrkesmässigt deltagit i vad Bibeln helt klart klassar som barnamord.

Fariseer har i alla tider skyllt på att METODERNA för de goda syftena varit felaktiga, för att rikta uppärksamheten mot annat håll. Så glöm nu femåringarnas förmenta chockskador och fokusera på det ämne Gud vill rikta sökarljuset på. Tål ni det ljuset?

Titta på bilderna av de bokstavligen slaktade människoliven! Titta på ett foster, se på de utsökt formade små händerna som aldrig fick hålla sin mamma i handen eller rufsa om i hennes hår, se de små små fötterna som aldrig fick springa på en sommaräng.

Bibeln berättar om hur Abels blod, utspillt i jorden, ropade till Gud. Och alla dessa små barn som Gud planerat, deras oskyldiga blod ropar också till Honom. Jag tror Jesus gråter över vad Sveriges folk gör i en ondska så utstuderad och grym och förtäckt att man saknar ord. Jag vill bli så mjuk i mitt hjärta att jag kan gråta med Honom för dessa barn.
Vill inte du det, fråga dig då vad/vem som bor i ditt hjärta.

"Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet".

(Ordspråksboken 4:23)

Eva, jag sade inte att jag inte talade med min femåring om abort, jag sade att jag inte visade bilder på abort. Lika lite som jag visar bilder på lemlästade barn i krig, miljökatastrofer eller likn. Inte heller tillät jag våldsamma blodiga filmer eller eller videospel när de var så små.
Gjorde du det när dina barn var fem år?

Ett PS till mitt inlägg ovan; jag gick in på MROs hemsida och läste ur brevväxlingen de haft med Pingstförsamlingen i Jönköping. Intrycket jag fick var att församlingsledningen mörkade allt runt abortfrågan.
Jag vet inte om MROs påstående om att församlingslingsledare aktivt jobbar med aborter stämmer. Pastorn har ju sagt att de var "oskyldiga", men jag såg aldrig något tydligt svar. Stämmer det att de är "oskyldiga" så har jag missuppfattat det hela, och får be om ursäkt för felaktig tolkning av agerandet runt antiabortdemonstrationen. Hoppas att församlingen talar om hur det egentligen är, det är ju ingen oviktig fråga för oss kristna.

Svar till Monica.
Du håller envist fast vid din fokusering på femåringar istället för att våga fokusera på den egentliga frågan.
Svara du på frågan om varför vissa små människor inte tillåts få bli fem år utan istället lemlästas i sina mammans mage, så ska jag svara på din fråga om hur jag fostrat mina barn.

Eva, hur ska jag kunna svara på den frågan?
Jag kan ju bara säga att om jag blev "ofrivilligt" gravid, hypotetiskt alltså, så skulle jag ALDRIG göra abort, om det inte var fara för mitt liv (där går mina tre barns rättigheter till att få ha kvar sin mamma före det ofödda barnets rättigheter).
För övrigt har jag skrivit MYCKET om abort på min blogg, det är bara att gå in och läsa.
Just detta blogginlägg från Emanuel är inte rätta forumet för den diskussionen.

Varför är det okej för dig att tala om för mig hur jag borde ha fostrat mina barn, vad det gäller om abortbilder ska visas eller inte, när inte jag får fråga dig en liknande fråga?

Kan föreställa mig, att om det stått demonstranter utanför P-kyrkan med bilder av svältande barn i katastrof -och krigsländer, eller från barnhem i f.d. Sovjet, och uttryckt sin stora och varma beundran för pingstförsamlingens hjälpinsatser i sådana situationer, hade det nog inte blivit så stort väsen om de tragiska bilderna.

Men nu handlade det om bilder, som vi alla är medskyldiga till. Den som tiger likväl som den som är neutral, eller struntar i frågan.

Der träffade du huvudet på spiken Sköld

Skulle också kunna tänka mig, att om det gällt våra egna barn som hotades av ond, bråd död genom någon dåres framfart,

hade nog knappast någon av oss lutat sig vist och bekvämt tillbaka, med ett lagomt ljumt uttalande -och/eller agerande i frågan.

Ljumheten, som tror jag det hela handlar om, beror på vår brist av inlevelse i de hjälplösa barnens/Människornas situation.

Människor utan lagens skydd. De lever m.a.o. i ett för dem helt rättslöst samhälle. Deras liv har inget värde.

Och det handlar verkligen om våra minsta: de har varken namn, möjlighet att försvara sig, eller i många fall, ens en grav.

Jag har sagt det förut, och säger det igen, jag ser det som en stor ära för mig - och ett uppdrag jag håller mycket högt - att Gud kallat -och sänt mig som talesman för alla dessa aborterade, namnlösa människor; som inte kan företräda sig själva!

Och så länge Gud ger mig kraft, tänker jag fortsätta med det.

Jag ställde en motfråga till Monica, varför vissa små människor inte tillåts bli femåringar utan istället likvideras.
Du sade: "Hur ska jag kunna svara på den frågan?"
Ja, Monica, orsaken till denna din oförmåga får du fundera ut själv.
Emanuels blogg inte är rätt forum för den diskussionen, säger du sedan. Med vilken rätt bestämmer du det, undrar jag?
Över femtio svar visar tydligt att det finns ett starkt intresse för att här diskutera just abortfrågan, även om du inte gillar det.

S-E Sköld, du har helt rätt. Tyvärr har vi mycket otro och ljumhet i landet. När även de som gäller för kristna väljer att blunda för aborternas grymhet (och blir fruktansvärt upprörda när någon vill öppna deras ögon) då förstår man att här handlar det om Efesierbrevet 6. Vi strider inte mot människor, utan mot en ondskans makt som inte vill bli störd i sin verksamhet att "stjäla, slakta och förgöra".
Där hjälper inga logiska argument, för ondskan är inte logisk.

Jesus har alltid varit kontroversiell, alltid väckt anstöt. Därför får de som står upp för sanningen alltid lida och bli sanningslöst anklagade för allt möjligt ont. Som detta med demonstrationen, att slakten av tusentals små människor inte upprör folk mer än att de uppretat börjar gnälla över att femåringar "tvingades" se bilderna.
Vilken ynkedom, vilken sanningslös smörja för att försöka komma undan sitt ansvar som kristna. Usch.

Eva,
"Just detta BLOGGINLÄGG från Emanuel är inte rätta forumet för den diskussionen." skrev jag faktiskt, läs ordentligt.
Har du förresten varit inne på min blogg? Där ser du att jag inte alls har något emot att diskutera abortfrågan, snarare tvärtom.

Men vilken rätt bestämmer jag det?
Jag bestämmer ingenting, jag TYCKER att just detta blogginlägg är fel forum, men det skulle jag kanske ha sagt, att jag tycker det. Det är en åsikt. Andra kanske tycker annorlunda.
Orsaken till det är att jag tycker att man ska hålla sig till ämnet inom rimliga gränser..

Vad jag menade med "vet inte" är att hur skulle JAG veta varför ANDRA beslutar att göra något som jag ALDRIG skulle göra. Varför ska jag förklara varför andra aborterar sina ofödda barn?
Varför ska jag stå till svars för det?

Allt jag ville peka på var olämpligheten i MROs metod att demonstrera inför små barn utanför en kyrka.
Och det retar mig att jag inte får ställa frågan om du skulle visa våldsamma och blodiga bilder för dina barn, när du uppenbarligen tycker att det är helt rätt att tala om för mig vad jag visa mina barn.
Vad är det för logik?

På frågan om MRO:s demonstranter handlade rätt svarade jag "vet inte". Efter att ha läst en hel del av kommentarerna här ovan - långt ifrån alla dock, för vem kan sitta framför datorn timme efter timme - så har jag kommit till slutsatsen att de handlade rätt. Fr a vad Andreas Holmberg skrivit här och på bloggen efsidag har fått mig att inse att det behövs så drastiska steg för att väcka till insikt om dessa legaliserade massmords ohyggglighet. Good on you, MRO!

Jag förstår inte riktigt vad du menar,Monica, mer än att du fortfarande är mycket upprörd över MROs aktion. Jag ser i ett inlägg ovan att du fått "kalla kårar" och anar baktankar att aktionen tillkommit för att skrämma 5åringarna "så de aldrig glömmer och därför aldrig har sex före äktenskapet när de blir större och heller aldrig överväger abort om de blir ofrivilligt gravida".
Det låter som lite paranoida tankegångar, och man förstår som sagt att du är upprörd. Du berättar att du känner de som blivit skrämda till kristen tro och att det tagit dig tjugu år att bearbeta detta. Jag är ju ingen psykolog, men förstår att du haft det jobbigt med dina upplevelser.

Jag har aldrig talar om för dig vad du ska visa dina barn, jag tror du måste ha missförstått något eller förväxlat mig med någon annan.

Du säger att du aldrig skulle göra abort, det visar ju att du tycker att livet är värt att värna.
Jag har heller aldrig gjort abort, men har inte varit i en riktigt svår valsituation heller. Jag har haft tur och förstår att i en annan omgivning med andra värderingar, kanske även jag skulle hamnat i abortsituation lika väl som andra kvinnor gör det.

Visst får du ställa frågan om jag skulle visa våldsamma och blodiga bilder för mina barn, jag tyckte bara att du kunde svara på min fråga om varför små foster inte får leva. Det kunde du inte, säger du, och undrar varför du ska stå till svars för det, du som själv aldrig skulle ta abort och inte vet varför andra väljer att abortera sina barn...
Som jag ser det så är det inte den enskilda individen det gäller främst, utan ett system där hela samhället accepterar och tillochmed påhejar abort som lösning, priset man betalar för sexuell "frihet".

Nåväl, jag svarar ändå på din fråga: Om jag passerat en antiabortdemonstration som den i Jönköping, med aborterade foster på bilderna så tror jag knappast att barnen vid fem års ålder förstått riktigt vad det var under den korta stund de skulle kunnat betrakta bilderna. Eftersom mina barn alltid varit nyfikna och haft en grundtrygghet hemifrån, så kan jag med säkerhet säga att de inte skulle blivit det minsta nervösa och "skakiga" oavsett om de tolkat bilderna som foster eller inte. Om de frågat skulle jag bara lugnt förklarat vad det var på bilderna, och förklarat den enkla sanningen att svensk lag tillåter abort av små minibebisar, men att vissa tycker det är fel. Tillexempel tanterna och farbröderna med plakaten som vill visa hur fostren går sönder i mammans mage.
Barn är inte dumma och jag ser ingen anledning till att undanhålla dem sanningen om de frågar. Samtidigt måste man göra klart för dem att en del tjejer/tanter som gjort abort kan vara ledsna i hemlighet efteråt, så att man tänker att det kan vara ett känsligt ämne som man inte tar upp närsomhelst.

Som jag sagt tidigare, barn har inga större problem att förstå när man förklarar. Det är vuxna som har svårt att hantera ångesten abortproblematiken skapar.

Jag tycker att Anette Westöö (se inlägg ovan) förklarar på ett klokt sätt hur barn fungerar.

Hoppas att du är nöjd med mitt svar, Monica, och Gud välsigne dig!

Min fundering i nattens sena timme när ny dag inleder sin första timma är denna:

En bloggdebatt liksom debatter i allmänhet tenderar att ofta handla om ovidkommande aspekter i en frågeställning.

Kommentarerna ovan är var för sig unika och givande som ett kalejdoskop, rent av en skön bild av kristnas olika perspektiv att se saker på.

Inte denna bloggpost kanske... men debatter tenderar nästan alltid att handla om allt utom själva kärnfrågan.

I detta specifika fall startar allt i Emanuels poäng med 5-åringarna. Hade inte hans bloggartikel varit underlag, så kan vi vara säkra på att en eller annan hittat något att säga om detta att visa bilder på aborterade barn. Vuxna (även kristna vuxna) har en märklig förmåga att hitta det anstötliga i att visa bilder på dödade ofödda barn.

I andra sammanhang ser vi dagligen bilder (även 5-åringar ser) vida värre än dessa små aborterade döda ofödda. Annars är det OK tydligen med ond bråd död, men inte av aborter. Varför?

Budskapet i Jönköping handlade som bekant om bönen "Vi vädjar: hjälp oss stoppa dödandet!" Det är vad Dagen kanske mera skulle kunnat lämna utrymme för i någon form av enklare analys eller reflektion...

Dag, femåringarna och Din påstådda fariseiska kärlekslöshet, är inget annat än fikonlöv i ett försök att i den här frågan dölja den egna nakenhetens skam:

kristna i allmänhet, och Ordets förvaltare i synnerhet, vet vad Gud Själv genom Sitt Ord säger i den här saken:

och har därför inget försvar för sin hållning: att stillatigande se på den slakt som pågår; därav fikonlöven: d.v.s. anklagelserna mot budbäraren.

De har inte Dig och den organisation Du representerar emot sig, utan Gud Själv.

Med br hälsningar!

S-E

Mats, förlåt att jag kallade Dig Dag...

Mvh

Jag tror att abnorma situationer kräver ovanliga metoder och har full förståelse för Selanders handlande. Selander har under lång tid försökt få en dialog till stånd med församlingsledningen om det faktum att det finns personer i församlingens ledning som är inblandade i aborthanteringen. Församlingen har nonchalerat detta och enda åtgärd har varit att försöka skrämma till tystnad. Jag tycker att det är skrämmande att en av Sveriges största frikyrkoförsamlingar inte kan ta det samtalet.
Visst är det MRO gjort skakande, men uppenbarligen behöver vi skakas om i den här frågan. Tack för att du är konsekvent, Mats.

Eva, jag missförstod dig, du sade inte vad du tyckte jag skulle visa för mina barn.
Nej, jag är själv inte paranoid, men jag har sett vad andra har upplevt och hur de har reagerat på skrämselproganda.
Jag tror i detta fall inte att ändamålet helgar medlen.

Ändamålet är livsviktigt, det tror jag vi är överens om.

"Som jag ser det så är det inte den enskilda individen det gäller främst, utan ett system där hela samhället accepterar och tillochmed påhejar abort som lösning, priset man betalar för sexuell "frihet". " skriver du och där håller jag helt med.

Men jag reagerade negativt eftersom jag inte gillar debattekniken där man inte får svar på en fråga innan man själv har svarat på en motfråga. "Jag frågade först" brukar vi alltid säga i min familj. Att kräva en motfråga, som dessutom är svår att svara på, känns lite som ett påhopp.
Jag hoppas att du förstår varför jag reagerade som jag gjorde och var jag står i själva grundfrågan.

Jag ser det inte som min uppgift att agera som MRO, även om jag personligen inte tror att abort är "lösningen".
Jag vill hellre verka för ett samhälle där en gravid kvinna kan få stöd för att föda sitt barn, och där abort inte används som preventivmedel. Där ger jag inte upp, jag tror att vi kristna måste vara ljus i mörkret och salt i världen, inte bara stå på barrikaderna.
I alla fall passar det inte mig.
Tack för den här debatten.

Monica, Satan skjuter sina brinnande pilar i Människorna, för att förgöra dem: man kan inte enbart ägna sin tid och kraft åt att hjälpa de redan träffat/skadade, utan måste även ägna sig åt FÖREBYGGANDE verksamhet, då farsoter går fram, måste man även ägna sig åt att förebygga:

och det finns inget bättre förebyggande arbete - när det gäller synden - ÄN ATT FÖRKUNNA GUDS ORD,

därför att det är det "förebyggande" som Gud sänt!

Dagen rapporterar idag att Läkare utan gränser nu startar en kampanj där man på gator och torg placerar ut plåtlådor som spelar upp röster från krigets offer. Bl.a. ska förbipasserande få höra rösten av en våldtagen 12-åring. Finns det inte en risk här att barn som går förbi får mardrömmar av dessa hemska ljud? Är det inte väldigt extremt att spela upp otäcka ljud på offentliga platser? Det kanske motverkar hela saken, så att mindre extrema hjälporganisationer inte längre kan föra en sund debatt? Det är nog bäst att Karlsten protesterar!

Tack för din omsorg, Anette. Men skillnaden här är att man medvetet samlar kampanjen utanför dagis, eller andra platser där man vet att det kommer komma många yngre människor.

Jag har, som jag skrivit, inget emot att MRO utför sina kampanjer, men de skulle behöva tänka efter lite innan man gör det inför söndagsskolebarn.
Särskilt när det finns andra sätt att göra det på.

Svar till Monica: Fult att ställa motfrågor?
Bibeln berättar om hur översteprästerna och de äldste ville sätta dit Jesus, de frågade vad han hade för fullmakt att undervisa i templet.
Jesus sade att han också hade en fråga till dem, och om de svarade honom skulle han svara dem. "Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det, från himlen eller från människor?"
De kunde inte svara. (Utan att antingen förneka att Johannes var från Gud, vilket skulle reta upp folket mot dem, eller erkänna att han var från Gud och därmed visa att Jesus som Guds son hade auktoritet.)
De svarade alltså "vi vet inte" och Jesus sade att då ville han inte heller svara på deras fråga.

Liksom översteprästerna inte kunde svara på Jesu motfråga så svarade inte du, Monica,(som motiverat dina arga påhopp på MRO med att du tänker på de stackars femåringarna som påstods bli chockade av bilderna på aborterade foster) på min motfråga om varför vissa små individer inte tillåts bli femåringar.
Du sade: Hur ska jag kunna svara på det?

Trots det svarade jag på din fråga, ett utförligt svar i mitt inlägg ovan. Du som var så intresserad av hur jag skulle göra med mina barn ang. abortbilder nämner nu inte med ett ord mitt svar, istället går du tillbaks och känner dig påhoppad...? Var mitt svar alltför enkelt och okomplicerat för att du skulle kunna angripa det?

Jag får intrycket av att du mer är ute efter att kritisera andra (framförallt MRO) än att verkligen göra någon insats för ofödda barn. Du talar nedsättande om MRO som att de "bara står på barrikaderna" medan du däremot vill verka för ett samhälle där gravida får stöd för att föda sina barn och abort inte används som preventivmedel.

Just dessa mål har MRO vad jag förstått, även om jag varken är medlem eller har haft något med deras organisation att göra.
Det passar inte dig, Monica, att stå på barrikaderna.
Jag vet ju inte vilka insatser du har gjort för dina ädla mål (mer än skrivit på din blogg som jag inte haft anledning att besöka)men eftersom du tror att vi kristna skulle vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen - vilket enligt dig MRO med sina förkastliga metoder då inte är - så var god och presentera din lösning på abortfrågan. Svårt kanske, när du inte ens kan svara på frågan om grundproblemet, varför små människor aborteras...?

Jag tycker att ditt och vissa andras nedsvärtande av MRO visar på en skenhelig religiositet där saltet tydligen svider ordentligt. Och jag håller helt med S-E Sköld i inlägget ovan där han skriver om hur vissa kristna använder dåliga argument som fikonliv för att täcka sin egen skam. Men det är inte MRO man går emot utan Gud själv. Bra sagt, Sköld!

Även jag har tidvis vänt bort blicken för de systematiska morden på ofödda barn, på grund av trötthet, egna problam, kanske feghet ibland. Jag vet att detta är synd, och har därför omvänt mig. Därför är jag tacksam att MRO vågar just ställa sig på barrikaderna och vara ett ljus som avslöjar mörkret och salt i förruttnelsen. Trots all smutskastning de blir utsatt för av de egna "syskonen".

Enligt Bibeln strider Satan och hans demoner mot Guds rikes utbredning. Det skedde på Jesu tid och då var det de "gudfruktiga" fariseerna och skriftlärde, de religiösa ledarna som brann allra mest av hat och ville se Guds son korsfäst, och samma sak sker nu.
Intet nytt under solen.
Men som vi vet går det inte att korsfästa Sanningen.

Flera kristna ledare har sagt att det nu ska gå ett svärd genom kristenheten i vårt land, där sanna Kristi efterföljare ska skiljas från de falska. Var och en av oss borde ställa sig frågan, var står jag?
Fega kristna vill inte försvara Guds sanning. Bibeln säger att feghet är en svår synd. Feghet är i grunden själviskhet, man är rädd om sig själv och låter andra betala priset för att själv slippa obehag. De fega kommer inte vilja att betala priset för sin tro, men alltid vara beredda att ursinnigt kritisera dem som gör det.
Jag är tacksam för att MRO vågar avslöja och konfrontera mörkret inom de kristna leden. Gud kommer att verka i detta och då behöver sanna kristna inte frukta.

Eva, vi har kanske olika åsikter om detta, men jag skulle inte för allt i världen kalla dig skenhelig eller feg.
Vad vet jag om ditt innersta?

Du skriver om min blogg som du inte har haft anledning att besöka. Det var ju synd, där har jag skrivit en hel del om bla abort och mycket annat.
Så hade du inte behövt fråga vad jag tycker. Och så hade du fått veta lite mer om mina ädla mål och ifall jag är feg eller inte, döm mig efter du har läst.

För övrigt har jag redan svarat i och med att jag citerade dig och sade att jag höll med.

Jag sade också att kristna "inte bara" skulle stå på barrikaderna, underförstått att ibland behövs just det, fast hur MRO agerade just i Jönköping tycker jag var fel.

Jag ber om ursäkt för att jag inte reagerade på ditt svar, jag tycker att du verkar kunna prata med dina barn om svåra saker på ett förståndigt sätt.

Monica, det tragiska är, att Du ställer den konkreta omsorgen om medmänniskorna mot förkunnelsen av Guds Ord. Det är ju Ordets som skapat Människan, som också skall upprätta henne. Och Ordets svärd är synnerligen skarpt, så skarpt att det också tränger igenom ett pastorshjärta; och då är frågan om det hjärtat ödmjukar sig, som Davids, eller om det försvarar sig som Adams?!

Hittills har vi sett/läst olika försvar för ohörsamheten, från Pingstkyrkan i Jönköping och från div. andra håll som t.ex. från tidningen Dagens representanter.

Fikonlöv, att dölja sin oförsvarbara nakenhets skam inför miljontals dödade barns rätt till sina liv, som de fått likväl som Du, jag och vi alla från samma Guds hand och som vi vill försvara våra egna liv, skall vi också träda upp till dessa, försvarslösa människors försvar.

Inte minst de som menar sig vara Guds Ords tjänare -och förvaltare.

Mvh

Monica, jag sade i mitt förra inlägg att nedsvärtandet av MRO visade på skenhelig religiositet, enligt min uppfattning. Det står jag för.
Vi kan alla ha slängar av skenhelighet ibland, och istället för att bli förnärmade och förorättade bör vi vara tacksam när det uppdagas så att vi kan göra oss av med det. Ingen plats för stolthet här.
Om du av det jag skrev känner dig anklagad, läs då dina egna inlägg om vad du anklagar MRO för...

Fega kristna vill inte försvara Guds sanning, skrev jag också. Innan hade jag nämnt just feghet som en tänkbar orsak till att jag själv vänt bort blicken från abortproblemet. Jag tror nämligen att varken jag själv eller andra kristna alltid är befriade från skenhelighet och feghet. Men jag tänker inte identifiera mig med synd så att jag försvarar den och omhuldar den som en del av mig själv, hellre då omvända mig och som Bibeln säger få förlåtelse och rening i Jesu blod.
Jag håller med flera av de som skrivit här att det är just det vi som kristenhet behöver göra, bekänna vår stora underlåtenhetssynd gentemot abortoffren, omvända oss och ödmjuka oss inför Gud. Han älskar oss, trots våra synder, och vill använda oss för att rädda tusen och åter tusen andra som han också älskar och vill rädda - både i jordelivet och till evigheten.

Vad jag i så fall anklagar dem för är att de använde felaktiga metoder i Jönköping, inte för att de är skenheliga.
Att anklaga någon för att vara skenhelig är ju det samma som att sätta att den personen egentligen inte tror på Gud, och det har ingen av oss rätta att göra.

Att säga att någon har slängar av skenhelighet, det kan jag acceptera, och som sagt, det har vi nog lite till mans.

MRO:s metod har för frågan upp på de kristna ledarnas/förkunnarnas dagordning; och det är ett mycket stort steg och ett mycket bra resultat, med tanke på på att dessa under många år - i decennier - inte velat lyssna till Guds Ord: till de Ord Gud, "titt och ofta", sänt till dem genom Sina tjänare/sändebud.

Hur TÄNKTE de ? (återkommande fråga)

Det får sina svar på:
http://aletheia.se/2008/09/09/oppet-brev-till-medlemmarna-i-pingstkyrkan-i-jonkoping/

Stefan Swärd gav en hint tidigare på http://www.stefansward.se/2008/09/08/abortdemonstration-i-jonkoping/
där han bl.a. skriver:
MRO-ledaren Mats Selander är intelligent och mycket genomtänkt, jag känner honom sedan många år tillbaka. Jag känner ingen kristen som har så många akademiska poäng i filosofi som han har. Vad är det Mats vill säga? Kan vi inte i varje fall möda oss om att lyssna?

Då kvarstår den verkliga frågan:
Hur tänker församlingsledningen i Jönköping ?

Och den 2:a frågan blir:
Är det sådana ledare som är tongivande i pingströrelsen ?

Karlsten & Dagen:
I detta fall slängde ni bort saltet och la skäppan på!

Emanuel, som jag skrev tidigare rullade vi ihop våra banderoller på kyrkvärdens begäran när barnen från söndagskolan skulle passera. Vår demonstration var naturligtvis inte medvetet inriktad på söndagskolebarn, men ska man demonstrera på en offentlig plats så ligger det i sakens natur att man inte har kontroll över vem som går förbi. Och barnens reaktioner var nyfikna, inte skrämda.
Nu ser det ju ut som att ljudplåtlådorna ska plockas ner pga vandalisering, men Läkare utan gränser måste ju ha varit medvetna om att tusentals barn skulle komma att passera deras installationer om kampanjen fortsatt- många, många fler än de som såg våra bilder i söndags. De valde ändå att genomföra sin kampanj, eftersom de är angelägna om att väcka folks slumrande samveten. Betänk också att vi i MRO faktiskt är på plats och direkt får ta del av folks reaktioner på det vi visar. (Vi sätter inte upp våra bilder på en reklampelare i stan och går därifrån!) Man ska dessutom beakta det faktum att MSF vill sätta fokus på något som folk i allmänhet redan anser är fel (barns lidande i krig). Vi arbetar för att lyfta upp en fråga som nästan avskrivits totalt i den sekulära världen, och som tystas ner i den kyrkliga, och som därmed verkligen tarvar stark kommunikation.
Om du inte blir ett dugg upprörd över MSFs kampanj, men kallar det vi gjorde för "skrämmande", så kan jag inte tycka annat än att du är inkonsekvent. Vad jag, och tydligen många andra, saknar i din artikel är upprördheten över själva huvudfrågan -abort. Du är förstås i din fulla rätta att diskutera våra metoder, men jag får intrycket av att du använder denna illa underbyggda invändning för att komma undan huvudfrågan - de ofödda barnen och vår relation till dem. Jag ska inte vara så retorisk som i mitt förra inlägg - jag ber om ursäkt om det blev för mycket sarkasm - men jag vill fråga dig med stort allvar: Hur ser du på abortfrågan, egentligen? Betraktar du det ofödda barnet som din nästa?

Att säga att någon är skenhelig är mycket fult enligt Monica. Som att säga att personen "egentligen ine tror på Gud och det har ingen av oss rätt att göra."
Har Monica tydligen bestämt.

Inte heller den här gången har hon biblisk grund att stå på. Jesus var aldrig så vred som när han konfronterade just skenhelighet hos de som menade sig tjäna Gud och ville framstå som "rättfärdiga för syns skull". Han använde ord som "huggormsyngel" om dem. Paulus och andra Jesus lärjungar angrep skenheligheten i skarpaste ordalag. Fundera gärna över orden "De ska ha ett sken av gudsfruktan men inte vilja veta av dess kraft".
Monica, som anklagat andra för bristande "läsförståelse", behöver nog själv få mer av den varan när hon läser Bibeln.

För övrigt är det kanske just en smula skenheligt av M. att peka finger åt anklagelser, med tanke på hennes inställning till MROs agerande där hon skriver om att hon fått "kalla kårar" och onda aningar om att baktanken är att "skrämma femåringar" så att de får men för livet (min summering av en lång beskrivning om indoktrinering via skrämseltaktik)

Jag tänker fortsätta att försvara kristna som står upp för sanningen, och fortsätta att kalla angrepp mot och mörkläggande av sanningen från de som anser sig troende, för vad det är: skenhelighet.

Angående Karlstens artikel där stackars femåringar beskrivs stå skakande (av skräck då) innanför Pingstkyrkans dörrar med glasfönster, rädda för att gå ut eftersom demonstranterna med de hemska blodslamsiga bilderna stod utanför, så tycker jag det låter osannolikt.

Flickan med flätorna på bilden är verkligen ingen bra reklam för budskapet om vettskrämda barn, tvärtom ser hon glad och kavat ut av kroppsspråket att döma.

Och en liten undran; brukar Pingstkyrkans barn ofta ha söndagsutflykter? Eller blev det bestämt av en tillfällighet just när MRO var där? Och finns ingen sidodörr eller reservutgång?
Nu var jag lite petig, naturligtvis inser jag att det finns viktigare frågor för Pingstkyrkan i jönköping att svara på.
Men jag gillar inte att man fegt gömmer sig bakom barnen som skäl för att fördöma MRO, när den egentliga orsaken till vreden mot dem tycks vara att MRO med sin närvaro belyste ömtåliga och otrevliga förhållanden som församlingsledningen länge mörklagt.

Eva, det finns en utgång på kyrkans baksida. Sedan var det nog så, att den mark demonstranterna använde tillhör stan och förvaltas av gatukontoret. Parkerar man där, får man sedvanlig parkeringsbot.

Mvh

Den är bara en som kan tala om att någon är skenhelig och det är Gud.
Att hänvisa till Jesus faller alltså, eftersom han var Gud och hade rätt att döma.
Jesus sade också att vi inte ska döma för då blir vi själv dömda.

Eva, du får gärna påpeka skenheligt beteende och har det har jag ju redan sagt, men du har ingen makt i världen att kalla någon skenhelig, för det kan bara Gud göra.

Jag tror inte att jag kan tillföra den här diskussionen något mer.

Gud välsigne dig, Eva och alla andra i den här diskussionen som jag inte delar åsikt med.

Ojojoj, Paulus med flera i NT var kristna men trots att ingen av dem var Gud personifierad talade de i klartext om skenhelighet, många gånger. Den som läser Bibeln ser det.
Guds välsignelse till Monica m fl
Tur att det inte är Monica med sina bibelfrämmande regler som ska döma dessa trons kämpar, annars hade de legat illa till...

Paulus: "Anden säger uttryckligen att under den sista tiden ska några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av HYCKLANDE lögnare med bortvänt samvete..." Ord och inga visor, eller hur?
(Detta gällde frågor om äktenskap och om mat. Inte kristnas dödande av levande ofödda människor. Har någon funderat på vad Paulus skulle kunna tänkas säga om dagens abortverksamhet - och kristenhetens stilla tigande över denna makabra barnaslakt?)

Angående pratmakare som förvrider huvudet på andra, sägs att dem måste man tysta munnen på...
"Håll dig ifrån deras gudlösa prat, för de kommer att gå längre och längre i ogudaktighet"

Om människor i den sista tiden: "De älskar njutningar mer än Gud. De bär fromheten som en mask men kommer inte vilja veta av dess kraft." (2 Tim 3:5)

NT är full av maningar och varningar. Och angående skenhelighet så återkommer varningar för sådan på var och varannan sida - det är ju också signum på självaste antikrist, laglöshetens människa som ska förhäva sig över allt heligt och utge sig för att vara Gud. Den Laglöses ankomst är ett verk av Satan, sker med stor makt... ...och orättfärdighetens alla konster som bedrar alla dem som går i fördärvet, eftersom de valt orättfärdigheten istället för sanningen. (från 2 Tess 2)

Apropå svenska folket och särskilt oss kristna som stillatigande gett vårt tysta medgivande till barnamorden:
Jakobs brev 5:5,6:
Ni har levt i lyx och överflöd på slaktdagen.
Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.

Och angående kristen likgiltighet och passivitet inför de ofödda barnen som dödas, från 1 Joh 3:17
"Om någon som har vad han behöver ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?"

Bibeln manar alla troende att söka sanningen och gå till storms mot religiöst hyckleri/skenhelighet.
Därför har man nog, enligt vad jag tror, hamnat rejält i villfarelse när man dömer och fördömer MRO, som handlat på biblisk grund.

Jag börjar undra om inte MRA´s linje är den rätta trots allt. Det finns en kollektiv blindhet i samhället där vi dels bejakar att abort är en fruktansvärd realitet som vi inte vill konfronteras med, dels tabubelägger vi att prata om detta. Vilket ansvar har vi mot alla dem som genomgår en abort och sedan ångrar sig, och hur kommer framtiden att döma oss? Vad säger våra barn när de växer upp och genomskådar detta? Att se en bild på ett aborterat foster är chockartat, men kanske inte så mycket mera chockartat än många andra bilder vi konfronteras med av mänskligt lidande från olika krig, terrorattacker och naturkatastrofer ute i värden. Det som blir extra chockartat och hemskt med just abortbilderna är att det är en verklighet som försiggår varje dag mitt ibland oss, och vi vill inte se det.

Varför all denna enorma kritik gentemot MRO? Man har kommit in i en fel smörjelse, nämligen kritikens smörjelse. Man silar mygg men sväljer kameler! Och innerst inne tror jag nog att Emmanuel Karlsten VET att han har fel. Och vad är det för konst att skapa en debatt om ingenting? Det var ju fariseerna specialister på. När den blinde fick sin syn kunde dom inte glädjas åt undret att han faktiskt hade fått sin syn, utan förargades över VEM som hade gjort det och VARFÖR. Och jag tycker att den här s.k. debatten har hamnat på samma låga nivå. Varför fixera sig vid femåringarna? Och hur många gånger ska Annette Westöö behöva lägga till rätta vad Emanuel Karlsten har förvridit. Emanuel kan det vara så att det är popularitet du vill ha? Ärar du GUD genom att finna flisan(fel, brister, synd) i andras ögon men inte blivit varse bjälken i ditt eget öga? Varför kastar du sten på MRO som vill verka för det goda?? Är det verkligen GUD du vill ära? Vågar du ta upp ditt kors, döda det egna jaget och följa JESUS KRISTUS och stå för sanningen? Vart är förbarmandet när du riktar så skarpa pilar mot MRO? Visar du andra nåd? Vi behöver omvända oss och ödmjuka oss under GUDS mäktiga hand så vi kan få nåd och förlåtelse. GUD välsigne dig broder. Och så vill jag bara tacka GUD för alla er på MRO, fortsätt stå upp för saningen och låt ingenting skrämma er. FADERN har lovat oss att vi skall bli befriade från våra fiender och få tjäna HONOM utan fruktan(Luk.1:74).

Man kan ju undra om alla som i inläggen ovan bedyrar att de gärna skulle visa abortbilderna för sina små barn, med lika stor entusiasm skulle visa uppförstorade fotografier på den kärleksakt som skapade dessa foster? Jag tänkter nog låta vår son få se på barnanpassade teckningar av barn, foster och samlag till vår son fyller 10, minst!
Ur ett filosofiskt perspektiv så är det inte farligt att visa bilder för barn, men är det kärleksfullt?

Till Peter T:
Små barn är definitivt inte målgruppen för denna typ av material, det håller jag helt med dig och Emanuel Karlsten om. Men precis som när obehagliga saker visas på TV eller i andra sammanhang, så kan man inte alltid undvika att inte barnen observerar. Jag menar ändå att öppenhet är bättre än informations-censur. / Mvh.

Peter T.
I ditt inlägg här ovan undrar du över "alla som ...bedyrar att de gärna skulle visa abortbilderna för sina små barn"...

Jag tror jag läst åtm. de flesta inlägg här och jag har inte sett någon påstå att de GÄRNA visar abortbilder för små barn.

Själv skrev jag, efter att ha pressats att svara på frågan av signaturen "Monica" (som var angelägen att inte tala om grundproblemet med aborter utan ville fokusera på att bilderna skrämmer små barn) och förklarade vad jag skulle sagt om jag råkat passera antiabortdemonstranter med bilder på aborterade barn.

Jag tror inte att någon förälder GÄRNA visar abortbilder för sina barn.
Tvärtom önskar vi väl ett samhälle där sådana bilder sällan visas, och då endast för att illustrera en mörk period i vårt civiliserade lands historia. En förgången tid innan man insett vidden av det brutala slaktandet av små småbarn och därför upphört med dessa makabra massmord på ofödda människor.

Ungefär som när man ser bilder på judiska barn från nazisternas utrotningsläger, och man har svårt att begripa hur en "upplyst" västerländsk nation i modern tid kunnat göra något så ohyggligt. Och svårt att förstå varför de Tysklands kristna var så tysta.

Jag vill bara påpeka att jag aldrig har deltagit i denna diskussion under sk signatur "Monica" utan med länk till min blogg där jag också bloggar med full identitet. En länk som jag antar att signaturen "Eva" aldrig använde sig av och därför aldrig fick reda på vad jag har skrivit om abortfrågan.
Jag har full respekt för er som vill kommentera endast under signatur, ni har antagligen skäl till att vara halvanonyma, men själv väljer jag att vara helt öppen med min identitet.
Mitt efternamn kom inte med under ett par inlägg beroende på vilken dator jag använde.

Brevmail till Pingstledare över hela landet, 080707, utan att få en enda reaktion:


Syskon i tron -Jesu frid!

Jer. 1:4-5 “Och Herrens ord
kom till mig; han sade:
“Förrän jag danade dig
i moderlivet, utvalde jag dig,
och förrän du utgick ur
modersskötet,
helgade jag dig; jag satte dig
till en profet för folket”

Ps 139:13, 16 “Du sammanvävde
mig i min moders liv. Dina ögon
såg mig, när jag ännu knappast
var formad; alla mina dagar blev
uppskrivna i din bok,
de var bestämda, förrän någon
av dem hade kommit”


En miljon Människobarn kan inte dödas i moderlivet, utan att någon bär ansvar för det. Det - att så skulle kunna ske - är en helt omöjlig tanke; ja en fullständig orimlighet, t.o.m. efter världens sätt att tänka. Det handlar om många tusentals Människor som inte ens fått ett eget namn, eller en grav; utan slutat i någon sopstations destruktionsugn.

Skulle inte Gud ha någonting att säga om en sådan ofattbar ogärning bland oss människor; illdåd som inte ens rovdjur ägnar sig åt?! Och skulle JESUS, “barnavännen” som vi brukar säga, inte ha någonting att säga i den frågan?

Har Han inte det, då blir det tomt prat att säga, att Han “älskar alla barnen, alla barnen på vår jord”. Eller är det i stället så, att Hans representanter - Ordets förvaltare, tjänare och förkunnare - gjort det enkelt för sig, och valt att tiga?

Men minnet av dessa många, namnlösa människor och deras död går ALDRIG att utplåna: de står för alltid inskrivna i Sveriges historia, och där står också “inristat” alla de bland oss som valde att blunda, tillstoppa öronen och tiga; och bland dem de flesta av Guds Ords tjänare.

Men nu Gud har någonting att säga i frågan: och det sedan länge. Och Han kräver ansvar av de skyldiga, och det ansvaret finns hos många och är fördelat på flera, det ligger både hos enskilda och hos sådana som verkar genom institutioner; det har Guds Ande sagt mig.

En mycket tung del av det ansvaret vilar på dem som fått/har sanningens Ord, sådana som är Ordets förvaltare, förkunnare och tjänare, och de bland dem som underlåtit att ge ut Guds Ords sanningar till vårt lands folk. Dessa Guds förvaltare som av Gud är satta, att undervisa folket; och då även sådana som lever utanför församlingarnas råmärken: då det finns vägar att nå även dem.

De är alla Guds avbilder, som endast Guds Ord kan återupprätta och insätta i sin ursprungliga, höga ställning. Skulle Gud inte ha någonting att säga till dem i abortfrågan; dödandet av barn?

Finns f.ö. ingen relation mellan Guds Ord och synden, mellan Gud och syndaren, i vårt land; som t.ex på Johannes Döparens och Jesu tid och sedan på Hans apostlars/sändebuds tid? Sedan Anden fått uppfylla de första kristna, gömde inte heller de sig längre, utan förkunnade frimodigt Guds Ord ute bland folket: och Ordet hade framgång!

De levde alltid med sitt budskap i förhållande till omvärlden, samhället. Den relationen - i vårt Sverige i dag - går i så fall via Ordet och därmed också via Ordets förvaltare och förkunnare: dem Gud betrott med Sitt Ord. Hur skall annars människor kunna finna vägen till Gud - få andlig vägledning - om inte vägledare kommer och vägleder dem?

Och Gud har sänt Sina vägledare, men de flesta av dem föredrar att vara tysta inför synden; som om Gud - deras Uppdragsgivare och Herre - inte har någonting alls att säga om den! Gud som ju hatar synden och betalat ett mycket högt pris för att tvätta bort den från Sin avbild, Människan!

Ordets lykta är inte till för att gömmas undan i kyrkorna, ja i många fall inte ens där får upplysa människorna, om vad Gud säger t.ex. om de aborterade barnen/Människorna. Därför finns säker också många barn, även bland dem som tillhör den levande Gudens församling, som dödats i moderlivet, som en direkt följd av Ordets förvaltares/tjänares underlåtenhet att fullgöra sin tjänst, ja sin plikt/skyldighet: att förkunna “allt Guds rådslut” för församlingens lemmar/medlemmar.

Det är fara värt, att vi i stället för Guds Ords obekväma sanningar far efter att få höra “örongodis” och att det därför blivit så, att rågångarna flyttats, så att man i Guds församlingar snarare intagits av världens sätt att tänka och handla, i stället för att det blivit tvärt om. D.v.s. att den kristna “surdegen” fått möjlighet att genomsyra hela samhällskroppen.

Och om det skall kunna hända i vårt land, måste Ordet ut i samhällslivet! Och då får inte Väktarna - Ordets förkunnare - tiga! Om de är tysta, händer inget som förvandlar människorna till det Gud vill och därmed inte heller det samhälle de lever i.

Jag skulle tro, efter över 20 års erfarenhet, att inte ens på P-rörelsens stora sammankomster, som Nyhems -Lapplands -och Predikantveckan och de s.k. evangelistveckorna, på olika håll i vårt land, samtalas och förkunnas det ö.h.t. alls i den här frågan. Och ändå handlar det om den fråga som ligger allra överst i Guds hjärta: att man upphör att döda Hans barn, Hans avbilder: slutar att utgjuta oskyldigas blod i vårt land. Och är dessutom en fråga som i allra högsta grad har med vårt lands framtid att göra.

Det är hög tid - och det sedan länge - att vi söker Gud med “sönderrivna hjärtan”, med tanke på alla dessa, våra dödade barn/medmänniskor, där vi inte ens höjt vår röst - som kristna förkunnare - till försvar för deras liv, det liv som Gud gett dem, och även med tanke på vårt lands bästa; vårt lands framtid, som berör oss alla, även våra egna familjer, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Hur de skall få det - de som kommer efter oss - beror till stor del på oss som lever nu. Är vi fega, som vi varit hittills, så kommer det att drabba dem: om lagen om “sådd och skörd” fortfarande fungerar; vilket den gör, då den är Gud Själv: Han som blev Ordet.
Nineves befolkning vände om från sin synd, och bad och ropade till Gud, och Gud gav dem ytterligare en nådatid: allt som en direkt följd av Jona förkunnelse.

Det bästa vi kan göra för dem som kommer efter oss, och för oss själva och alla andra, är att på knä inför Gud höra -för att sedan kunna göra Hans vilja. Vi är ju kallade att vandra i Jesu - Överherdens - efterföljd; som gav Sitt liv för fåren; för Guds Ords sanningar. Och det får även vi göra. Något annat har Han f.ö. inte erbjudit oss: “Det må vara lärjungen nog, om det går med denne som med mästaren”, säger Han till oss, som i dag menar oss vara Hans lärjungar/efterföljare.

Det får inte bli så, att medan vi sänder missionärer till andra länder och folk, sjunker vårt eget lands folk allt djupare i synden och vårt land blir åter ett s.k. hednaland: och hur kan det i så fall komma sig, att vi når andra länder och folk, men inte våra egna?!

DET VÄRSTA SOM KAN DRABBA ETT LAND OCH ETT FOLK, ÄR ATT ORDETS FÖRVALTARE OCH FÖRKUNNARE SVIKER SITT AV GUD GIVNA UPPDRAG: ATT FÖRKUNNA ALLT GUDS ORD FÖR FOLKET.

NÄR GUDS ORDS FÖRVALTARE BLIVIT SOM BÅGAR SOM SVIKER I BÅGSKYTTENS HAND! HUR SKALL DÅ BÅGSKYTTEN - I DET HÄR FALLET GUD SJÄLV - KUNNA VINNA STRIDEN OM LANDET OCH LANDETS FOLK ?! VEM SKALL HAN DÅ SÄNDA?!

Apg. 20:26-27 “Därför betygar jag
för er nu idag, att jag inte bär skuld
för någons blod. Ty jag har inte
undandragit mig, att förkunna
för er allt Guds rådslut”

Med mina varma brodershälsningar!

Sven-Erik Sköld

Emanuel, jag antar att diskussionen är så gott som över för denna gång, men undrar ändå om du skulle vilja svara på mina frågor?

Anette: Jag menar att jag har svarat på de flesta av dina frågor. De jag inte svarat på ämnar jag att återkomma till i framtida bloggpost (jag väntar bara på en funktionsimplementering). Om du inte tycker jag är tillräckligt tydlig då får du säga till.

Emanuel, jag hade bara två frågor: "Hur ser du på abortfrågan, egentligen? Betraktar du det ofödda barnet som din nästa?" Jag kan inte se att du har svarat på någon av dem, men vi väntar väl på din framtida bloggpost. Guds välsignelse.

En ny människa blir till vid befruktningen. Därför innebär abort att ett barn dödas.
Kristna har en särskild kallelse att stå upp för alla människors (även oföddas) rätt till liv.
Jag tror att det finns många inom både frikyrkan (pingströrelsen) och inom min egen kyrka, Svenska kyrkan, som väljer att blunda för mina två slutsatser ovan.
Bilder har förmågan att väcka människor. Att på offentlig plats visa bilder på aborterade foster bör därför kunna väcka Guds folk till handling. Detta är vad MRO gjorde.
Vad de även gjorde var att i god tid innan demonstrationen varna församlingsledning samt skriva ett öppet brev till församlingen.
Som jag förstått av Emanuels bloggpost så var det inte det offentliga visandet i sig som han tyckte var fel utan det faktum att barn gick förbi och församlingen hade söndagsskola. Han menar att detta var MROs ansvar.
Jag anser dock att ansvaret för vad ett barn får se vilar på barnets föräldrar, naturligtvis givet att de har möjlighet att undvika situationen. I det här fallet hade de genom MROs förvarning möjlighet att undvika att deras barn såg dessa bilder.

Mot bakgrund av detta så kan jag inte riktigt förstå varför Emanuel och flera med honom lägger skulden för det skedda (barn ser hemska bilder) på MRO. Borde inte skulden (om man ens behöver skuldbelägga någon i detta fall) hamna på församlingsledningen som inte förvarnat föräldrarna om detta eller på föräldrarna som valt att inte bry sig om denna förvarning.

Om det varit ett legitimt vägarbete eller någon annan "fara" på vägen skulle väl ingen komma på tanken att klaga på vägarbetarna, man skulle naturligtvis fråga sig varför inte ledningen anvisat en annan väg.

Min poäng är att om man anser att abort är att döda en liten människa och man anser att "hemska" bilder kan visas i offentliga sammanhang för att väcka människor så tycker jag inte att man kan klaga på MRO för att de gjort just detta. I alla fall inte när de gav ledning och föräldrar möjlighet att skydda sina barn mot åsynen av bilderna.

Namn (Måste anges)

Epost (Måste anges, publiceras ej)

Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida

Kommentar