Att Guds hus flyttas till den besvärliga tiden 17:55 söndagar var väntat, om än sorgligt. Det kan tyckas förhastat när programmet ändå visade en uppåtgående trend i det tredje programmet, där man gick från 20 000 till 27 000 tittare (och, än viktigare, gick från 0,6 procent av totala antalet tittare till 1,1 procent). Men sett från ett bredare perspektiv var det orimligt att ta något annat beslut.
Reprisen av dokumentärserien Fyndjägarna startade 17:15 och hade 45 000 tittare (enligt mms.se). Det efterföljande kockprogrammet med Jamie Oliver hade 40 000 tittare. Sedan lämnade tittarna under Guds hus då endast 25 000 tittare såg, för att en timme senare hitta tillbaka till Flipping out som samlade 30 000 tittare.
I en sådan kontext är det inte konstigt att tv8 tidigarelägger Guds hus. Nu slipper man ett jättedipp mitt i tablån och får istället chans att bygga upp tittandet under kvällen.
Men oavsett det känns det, som sagt, sorgligt. På många plan. Att man inte lyckades med programmet. Det är nu ett konstaterande från kanalen och, desto mer avgörande, tittarna.
Det blir nu också spännande att se Sturmarks gudlösa tv i kväll. I programmet "Sturmark möter" träffar han kändisar som berättar om deras relation till Gud och kyrkan. Alla med den gemensamma nämnaren att de tycker Gud och kyrkan är dålig.
Det är religions-tv från ett annat perspektiv. På ett annat sätt. Med ett annat upplägg. Kommer det fungera? Finns det ett intresse?
Rent teoretiskt borde det vara så. Inte minst utifrån hur fascinerande det är att följa en man som drivs av ett sådant religionshat att det nästan blir religiöst. En slags 2000-talets Saulus, om man vill dra en religiös växel på det hela.
Imorgon får vi tittarsiffrorna och vet vad svenska folket föredrar. Det blir en tv8-death match mellan religionsprogrammen.
