Emanuel Karlstens
blogg

Tv8-Death match mellan Guds hus och Sturmark

Att Guds hus flyttas till den besvärliga tiden 17:55 söndagar var väntat, om än sorgligt. Det kan tyckas förhastat när programmet ändå visade en uppåtgående trend i det tredje programmet, där man gick från 20 000 till 27 000 tittare (och, än viktigare, gick från 0,6 procent av totala antalet tittare till 1,1 procent). Men sett från ett bredare perspektiv var det orimligt att ta något annat beslut.

Reprisen av dokumentärserien Fyndjägarna startade 17:15 och hade 45 000 tittare (enligt mms.se). Det efterföljande kockprogrammet med Jamie Oliver hade 40 000 tittare. Sedan lämnade tittarna under Guds hus då endast 25 000 tittare såg, för att en timme senare hitta tillbaka till Flipping out som samlade 30 000 tittare.

I en sådan kontext är det inte konstigt att tv8 tidigarelägger Guds hus. Nu slipper man ett jättedipp mitt i tablån och får istället chans att bygga upp tittandet under kvällen.

Men oavsett det känns det, som sagt, sorgligt. På många plan. Att man inte lyckades med programmet. Det är nu ett konstaterande från kanalen och, desto mer avgörande, tittarna.

Det blir nu också spännande att se Sturmarks gudlösa tv i kväll. I programmet "Sturmark möter" träffar han kändisar som berättar om deras relation till Gud och kyrkan. Alla med den gemensamma nämnaren att de tycker Gud och kyrkan är dålig.

Det är religions-tv från ett annat perspektiv. På ett annat sätt. Med ett annat upplägg. Kommer det fungera? Finns det ett intresse?

Rent teoretiskt borde det vara så. Inte minst utifrån hur fascinerande det är att följa en man som drivs av ett sådant religionshat att det nästan blir religiöst. En slags 2000-talets Saulus, om man vill dra en religiös växel på det hela.

Imorgon får vi tittarsiffrorna och vet vad svenska folket föredrar. Det blir en tv8-death match mellan religionsprogrammen.

Publicerad: 2008-11-26 13:18
Vill du får ut mer av Dagen?
Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
 
Prenumerera på resultatet via RSS Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
En sak som jag ständigt återkommer till är: Hur bevisas det som humanister och de som talar om "de goda krafterna" grundar allt på, alltså de mänskliga rättigheterna. I år är det 60-årsjubileum för deklarationen av dem. Det är påtagligt hur liten villigheten där är att hänvisa till någon grund ens för den egna tron. Frånvaron av logik är - till skillnad från i religionen - total, och innebär en kränkning av förnuftet.

Givetvis kan man lagstifta om internationell rätt, men det är en helt annan sak att påstå att de finns i sig själva, och därmed ge dem upphöjd, universell status.

Det är faktiskt ett kalkylerat bedrägeri att hävda en högre ordning utan att erkänna en högre makt.

Behovet blev skriande efter andra världskrigets avslöjande av vad människor kan göra med sitt förnuft. Därför uppfanns listan med 30 artiklar, som skrevs av en kommission på sådär 10 personer.

I och för sig finns det en förlaga från början av den franska revolutionen 1789; därifrån har man tagit vissa formuleringar, men klarar sig med 17 artiklar.

Där finns också det som helt saknas 1948, ett erkännande av en högre makt:
"Alltså erkänner och proklamerar nationalförsamlingen inför det Högsta Väsendet och under dess beskydd följande rättigheter, som tillkommer människan och medborgaren".

Det kan vara dags att klä av detta hutlösa anspråk på att definiera mänskligeten. Det som gav Hitler fritt spelutrymme var just hänvisnigen till människans egna goda intentioner och i botten en tro på humanitet som fundament.
Stefan Pehrson - 2008-11-26 16:29
Angående Sturemarks program så kom jag och tänka på denna texten från Peder Thalens bok "Ateismens fall". Radera den om den är för lång.

"Under 50- och 60-talen som attackerade Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius en utbredd namnkristendom. Vapnet var en ateistisk ideologi. Den är nu (alltså 1997) avsomnad då den inte fyller något behov eftersom namnkristendom i praktiken är övervunnen i vår kultur. Ateismen kunde inte fylla ett andligt tomrum.Den ateistiska rörelsen hade religiösa övertoner med vision om en ny mänsklighet. Hos de aktiva förespråkarna fungerade ateismen som en religiös lära i en sekulär dräkt som dock var sannare lösning på den mänskliga problemen än den traditionella religionen.Idag är vetenskapstron inte längre levande. Den ateistiska rörelsens andliga grundval är raserad. Idag återstår en vilset blickande nihilism, ett kompasslöst drivande mellan tro på ingenting och tro på vad som helst. Förnekandet kan vare sig skänka mening eller hopp om befrielse.Det är svårt att förstå ateisternas genomslagskraft. I Hedenius fall berodde det inte på argumenten utan på en suggestiv kraft i ett enkelt tankeschema som gav ett skimmer av självklarhet. Man genomskådade inte hans bedrägliga klarhet skapad av verklighetsförenklade konstruktioner.Femtiotalets ateism var inget annat än en antireligiös ideologi i vetenskaplig förklädnad. Men Hedenius missade målet. Det var inte bibelns Gud han kritiserade utan en filosofisk kopia på samma sätt som skett sedan Upplysningen.Denna kopia är dock skapad av den västerländska teologin i symbios med antik förnuftsspekulation. Hade Hedenius påvisat felet i detta gudsbegrepp hade han gjort kyrkan en tjänst. Den lider nämligen av samma uttjänta intellektualism som den ateistiska rörelsen. Svenska Kyrkan har ännu inte dragit några lärdomar av egna och andra misstag. Man har fortsatt att saluföra den kristna tron i samma utnötta förpackning, nämligen som en livsåskådning jämställd med en ideologi.Kontakten har förlorats med den kristna traditionens insida, med den roll den faktiskt spelat i människors liv.[...] Tron var tidigare sammanvävd med ett sätt att leva där tilliten till Gud inte vilade på ett abstrakt antagande utan kunde föreligga som en konkret erfarenhet av att vila i Guds hand, där olika vardagliga händelser sågs som en bekräftelse på Guds närvaro i de egna livet.Både för den kristet engagerade och den gudssökande människan i allmänhet är därför “religionens död” en positiv händelse. [...] Kyrkan riskerar att bli ett sista reservat för den urvuxne Gud, som den övriga kulturen redan lämnat bakom sig.Av femtiotalsateismen återstår en död ideologi med allmän fientlighet mot den kristna tron, ljummen och sval, gränsande till likgiltighet. Denna namnateism är en av grundvalarna för den nihilism som vårt samhälle lider av."
Sleepaz - 2008-11-26 18:40
@Stefan Pehrson

Jag får väl beteckna mig som en sådan där gudlös humanist du skriver om. Jag är ganska snäll. Jag skulle bara döda i yttersta nödfall. Det gäller både människor och djur (jag är tex vegetarian, men jag missionerar inte i den frågan).

Om du söker en grund för att förklara varför ideér som de mänskliga rättigheterna uttrycker, behöver du inte hitta på en yttre absolut fixpunkt i form av en gud. Du befinner ju dig mitt i den bästa måttstocken du kan tänka dig, dig själv.

Den "högre ordning" du skriver om, kan i sin råa, oformulerade och ursprungliga form, härledas till dig själv. Detta förutsätter en förmåga till empati. Empati och/eller förmåga till empati verkar finnas hos majoriteten av människorna (och även en del djurarter som det verkar).

Jag slår dig i skallen. Aj säger du. Någon annan slår mig i skallen. Aj! Var det så det kändes, tänker/känner jag. Nu kan jag knappast värja mig för denna insiktt/känsla, men jag kan med min fria vilja låta bli att bry mig. Uppenbarligen fungerar inte gud särskilt bra för att få människorna att bry sig, det visar historien. Religiösa har glada i hågen, sida vid sida med agnostiker och ateister, gått i krig och slagit andra i skallen gång på gång. Man verkar helt enkelt skita i gud, eller kanske snarare, lyckats rationalisera saken så att man fått gud på sin sida.

Jag vill inte ha ont och andra vill förmodligen inte heller det för det känns obehagligt. Jag kanske har något att vinna på att slå den andre, och detta måste jag försaka om jag inte slår. Fast är jag klok inser jag att jag kan ha något att vinna på att INTE slå också, långsiktigt. Detta inser jag utan gud. Det är sannolikt att man kan göra det med gud också.


Varför du drar in katoliken Hitler i din text begriper jag inte. Han var snarast själva motsatsen till en humanist. Hans patologiska hat mot judar, hans fullständiga oförmåga att leva sig in i andra människors lidanden, och hans kompromisslösa och okloka nationalism, skulle ju, om det inte i praktiken fått så förödande konsekvenser, vara hejdlöst komiskt. Mein Kampf skulle, om Hitler för gott varit internerad på mentalsjukhus då han skrev boken, kunna läsas som en humoristiskt framställd nidbild av en människa som är så full av hat att han riskerar att spricka. Inte ens hans tro på gud kunde stoppa detta hat.
LP - 2008-11-26 20:25
Det här är inte riktigt korekt.
Tv programet Guds Hus har aldrig haft för syfte att diskreditera Humanisterna som organisation. Syftet var att presentera människors sökande och människors liv i ett vanligt kristen församling i Sverige år 2008.

Att Crister Sturmark med hjälp av kända människor ska presentera hur dålig kyrkan är och deras dåliga kyrkliga erfarenheter påvisar brist på professionel förhållnings sätt som ortförande iHumanisterna.
Min arbestgivare skulle aldrig gå med på att jag medverkar i ett tv program där jag svartmålar den privata sektorn inom äldreomsorgeg , bara för att jag jobbar inom den ofentliga och jag tror inte att den privata är framtiden.
Att ett tv kanal går med på detta är väldigt låg.
Rodica Dobondi - 2008-11-26 22:04
Det låter väl troligt att Sturmark får fler tittare än Stanley? 40-50.000? Lite skamset kan jag erkänna att ett samtal om otro (icketro, inte otro som i relationer) känns minst lika intressant och utvecklande för tron och det kristna livet som ett program som Guds hus. För en höjdpunkt i Guds hus var väl Alphagruppen och samtalet som Ateisterna förde?!?
Kalle - 2008-11-26 22:37
Bäste LP.
Mitt inlägg handlar om de mänskliga rättigheterna brist på redovisad grund, inte om hur någon är.
Att regler för hela mänskligheten skulle utgå från "den bästa måttstocken du kan tänka dig, dig själv" är ju helt orimligt. Varför deklareras de då - till vem? Alla har det ju redan. Man får inte tvinga någon till det som man inte kan motivera Det är hänsynslöst och innebär ovärdighet genom att det frånkänner offret förnuft. Att man själv avstår från en förklaring ger i så fall jämlik ovärdighet.

Du säger att "Detta förutsätter en förmåga till empati."
Även J-J Rousseau ("Kulturen och människan", Daidalos 1992, s 100)talar om detta, medlidande, och det är en gammal idé inom rationalismen.
Men från detta kan man inte dra ut några regelsystem. Själva idén om 'rättigheter' är ett sätt att bara framhäva människan, genom att smickra henne med erkännanden. Man vill inte stå för några påbud, utan hänvisar til att "andra också har rätt", och gör sig samtidigt till 'mänklighetens försvarare'.

Att det finns några givna rättigheter saknar varje belägg.
Idén är att man ska tänka på människor bara. Om man inte gör det är man 'barbar' och oädel och hör inte hemma bland 'filosoferna' - vilka kallat sig så själva, just för att de förmedlat en lära om människor som extra visa människor, alltså ÖVER människor! Andra blir och bör häcklas och får skämmas i liksom en social bemärkelse bara som utanför kretsen och ovärdiga. Egentligen häcklas de för 'filosofernas' upphöjdhets skull.

Att man kan fatta att andra får ont som man själv är självklart, det är inget som humanister eller rättighetsfantaster kan göra särskilt anspråk på.

Kyrkan kämpade redan under första århundradet mot gnosticismen (grek. gnosis, "kunskap", "insikt", dvs. om att man själv tillhör den högre helheten; egentligen indiska tankar) och "upplysnings"-traditionen bygger egentligen på samma schema. Man är annars "oförnuftig" och bör föraktas.
Du skriver: "Fast är jag klok inser jag att jag kan ha något att vinna på att INTE slå också, långsiktigt." Detta är inte det samvete som kristna i och för sig menar finnas hos oss, och som är en av sakerna som vittnar om Gud (tillsammans med skapelsen och Ordet). Det ger en känsla av gott och ont. Eftersom det även kan vittna emot oss, vittnar det om en högre givare som är rätt i allt.

Passagen om Hitler var kanske inte så klar. Det är en historisk utredning. Utvecklingsoptimismen och humanitetsidealet tilltog i Europa fram till första världskriget, då det fick sig en knäck.
Man ville dock ändå hålla fast vid det och såg i förvissning om humanitetn genom fingrarna med Hitlers expansion (Österrike, Tjeckien) och förlitade sig på den egna goda viljan och förhoppningen om mänsklighetens framsteg. Ur detta kom den brittiske premiärministern Chamberlains utsaga "Fred i vår tid". Strax därefter anföll Hitler Polen och England förklarade krig eftersom de gett garantier till Polen. Känslan av verkligehetsfrämlingskap här förklaras av den naiva tilltron till humaniteten och mänskliga intentioner.
Stefan Pehrson - 2008-11-27 08:31
@Stefan Pehrson

Jag kan ha missförstått ditt första inlägg då det gäller de sk "mänskliga rättigheterna".

Jag håller med dig (om jag nu förstått dig rätt denna gång?) att det är fel eller åtminstone olyckligt, att kalla dem just "rättigheter". Som jag förstår det menar du att man endast kan tala om "rättigheter" om det finns något utanför och över människan som är garant för dessa rättigheter, mycket grovt uttryckt.

Detta håller jag med om, det är logiskt och förnuftigt att tänka så, och jag förstår ordet "rättighet" på det sättet, alltså att det inte kan sväva fritt bara i kraft av sig själv.
Därför som sagt, det är ett olyckligt ordval och jag antar att det kan härledas till människans fallenhet att alltid placera just människan högst, eller om man är troende, näst högst. Man har en slags helig (i brist på bättre ord) syn på människan som varande okränkbar, av någon anledning.

Att använda sig själv som måttstock för hela mänskligheten är inte bara självklart enligt mitt sätt att se det, det finns inget annat sätt! Även om jag skulle bli troende, men på något märkligt sätt, även finnas kvar som en klon av mitt gamla ateistiska (eller snarare nonteistiska) jag, så skulle denna gamla klon påstå att den nya jag fortfarande använder sig själv, människan, för att skapa en gud. Guden är en mänsklig uppfinning alltså, men det antar jag att du inte håller med om.

Självklart är detta inte en perfekt lösning, men som sagt, den enda som finns. Jag skriver också:

"Den 'högre ordning' du skriver om, kan i sin råa, oformulerade och ursprungliga form, härledas till dig själv."

Det är alltså inte lätt att vara ateist heller (och det tror jag inte heller att du trodde). Man måste kämpa med sin "tro" och sin "gud" likaväl som den troende måste göra det. Inget kommer gratis.
Det enda jag kan vara helt säker på när jag grubblat en hel dag, är att det gör ont att få en påk i skallen. Detta borde jag lära mig något av, men det är upp till mig.
LP - 2008-11-27 13:07
Bäste LP,
Jag menar främst att den högre eller universella ordning som kallas 'de mänskliga rättigheterna' inte har någon grund och att man inte ens försöker redovisa någon grund.
De är ett innehållslöst begrepp, en abstraktion konstruerad för att överkomma humanitetens kollaps vid anblicken av utrotningslägren i Tyskland.
De bygger inte på någonting alls, utan är ett trick för att hålla rationalismens människosyn i gång.

Om man utgår från sig själv så upptäcker man ingen högre princip, och kan följaktligen inte deklarera den. Man kan aldrig kräva att någon annan ska underordna sig något som utgår ifrån andra människor, eftersom alla är lika mycket människor.

Därmed är alla människor i alla tider totalt och utan varje inskänkning fullständigt obundna av varje påstådd ordning som utgår ifrån människor.

Internationell lagstiftning kan man ha, men då får man stå för att man infört den. Det ligger ingenting i att lagar är högre bara för att de är internationella (eller europeiska).

Om någon, som du anför, reagerar på att något gör ont och tänker att det gör det för andra också, och att man kan undvika det genom att inte göra så själv, så handlar man i egenintresse - det är inte en högre eller universell ordning. Det är taktik.

Att det inte finns något annat sätt än att använda sig själv måttstock för hela mänskligeheten är inget argument.

Du förutsätter även att man är en ordning för sig själv. Men man begår misstag, korrigerar sig, får dåligt samvete, ångrar sig, vilket bevisar att man inte heller är en ordning för sig själv.
Varför finns det för övrigt organisationer eller samhällen över huvud taget?

Om man på något sätt tvingar någon att följa, antyder ansvar inför eller ger skuld för att inte följa de s.k. mänskliga rättigheterna, så begår man ett övergrepp mot den personen.
Stefan Pehrson - 2008-11-27 14:52
Du skriver att jag ”drivs av ett sådant religionshat att det nästan blir religiöst”. Jag blir illa berörd och ganska oroad.

Att jag vill möta människor som har en annan syn på livet och verkligheten än han har, kallar du alltså för ”religionshat”. Det är en skrämmande och obehaglig intolerans.

Som opinionsbildare och politiskt aktiv verkar jag för det sekulära samhället och människors rätt att stå fri från religiösa dogmer.

Jag undrar om du skulle skriva att Reinfeldt drivs av ”sossehat” eller att Sahlin drivs av ”moderathat”?

Knappast. Ett sådant språkbruk bör inte förekomma i politiska sammanhang. Jag skulle aldrig drömma om att kalla religiösa människor för ”ateismhatare” .

Du för in en mycket obehaglig ton i det politiska och mänskliga samtalet om människa, religion och politik.

Jag hoppas innerligt att du inte representerar kristenheten i Sverige.

Du representerar sannerligen inte mina religiösa vänner i alla fall.
Christer Sturmark - 2008-11-27 15:07


"Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa". Det fick jag lära mig i den obligatoriska kristendomsundervisningen. Jag fattar inte hur kristna opinionsbildare med gott samvete kan fortsätta att ständigt benämna oss som inte tror på en gud som "farliga, aggressiva, hatande o s v". Det är oärligt och osmakligt men inte ovanligt.
Till er som enbart har tidningen Dagen som informationskanal har jag en bön och uppmaning: Gå in på Förbundet Humanisternas hemsida och ta själva del av den debatt som förs av företrädare för humanisterna. Ni kommer att bli förvånade över vad ni kommer att finna.(Inte minst angående hotellbiblarna)
Torsten Andersson - 2008-11-27 16:13
På sin hemsida hänvisar humanisterna till Sokrates som enligt Försvarstalet var beredd att låta sig dödas av folket i Aten för att han var van att stoppas av en gud - "rösten i mitt inre" - om det var något han inte skulle göra, men det hade inte hänt när han gick upp till domstolen för att möta anklagelserna för införandet av nya gudar och förledelse av ungdomen. Han menade att allt var i sin ordning för att han inte varnades av gudavarelsen -"jag kommer att lyda gud mer än er".

I Faidon redogör han för sin tro på själens fortlevande efter döden.

I Kriton handlar det om att man förberett Sokrates flykt innan avrättningen, men han argumenterar för att ta sitt straff, pga av "lagarna" som förklarar för honom att de kräver lydnad.
Efter döden får han möta deras "bröder, lagarna i Hades" och då kommer de att vedergälla honom.
Sist i boken säger han: "Lämna således detta, Kriton, och låt oss handla på mitt vis, eftersom gud så bjuder."
Stefan Pehrson - 2008-11-27 16:51
Christer Sturmark: Jag är ledsen om jag gjort dig illa berörd. Det var inte min mening. Särskilt om jag fick det att låta som att jag vet av vilken anledning du väljer att strida med (mot?) religioner. Det vet jag ju inte. Jag redogjorde bara för min bild av dig.

Men jag gillar dig, Christer. Jag har tidigare både bloggat och radiopratat om att jag tror att Humanisterna är viktiga. Ni pekar på saker inom kyrkan som är orimliga, ologiska. Jag tror till och med ni hjälper kyrkan att utvärdera vad som är stelnade former och vad som faktiskt är gudagivet. En sådan röst tror jag är viktig. Och jag fascineras, som sagt, av den.
Emanuel Karlsten - 2008-11-27 17:54
@Stefan Pehrson

En sista kommentar, sen släpper jag nog denna tråd.

Jag citerar dig eftersom det blir enklast och mest rakt på sak, även om det kan kännas lite tråkigt att skriva inlägg på det viset:

"Man kan aldrig kräva att någon annan ska underordna sig något som utgår ifrån andra människor, eftersom alla är lika mycket människor. "

Nej, jag håller fullständigt med om det. Detta beskriver också just en av de frågor där troende å ena sidan och ateister/noteister/agnostiker å andra sidan, aldrig kan mötas i samförstånd. Nämligen att jag/vi självklart anser att gud/gudar och alla religioner som kan följa av dem, är just skapelser av andra människor.

Eftersom jag ser dem som mänskliga skapelser kan jag också bemöta dem som sådana. De kan alltså aldrig bli heliga eller fredade. Av samma anledning kan man inte heller hävda att det mänskliga påfundet "De mänskliga rättigheterna" står bortom allt ifrågasättande, även om jag tycker de till stor del står pall för extremt kraftigt ifrågasättande och kritik.

Om man ur detta drar slutsatsen att de därför skulle vara ett innehållslöst begrepp, som inte har en grund och inte bygger på någonting alls, krävs det nog att man är troende på något större än människan. Kanske duger det då inte att ta utgångspunkt i något så instabilt och ibland svagt som en människa.

Att människor är olika och "unika", betyder ju knappast att de är helt utan likheter, inte i samma tid, och inte heller över historien. Man måste helt klart stå för de lagar man stiftar, men alla lagar kan inte vara lika bra eftersom människans grundläggande behov är lika, och dessa tas tillvara olika bra av olika lagar. Om man missbrukar sin maktposition för att stifta lagar endast med syfte att gynna sig själv, skall dessa lagar utsättas för kritik och avslöjas. Man måste då anföra sakliga argument som beskriver vad som är fel och varför. Man måste då också vara beredd på att samma slags granskning/kritik studsar tillbaka. Du känner säkert till Kairodeklarationen. Vad man än tycker om de mänskliga rättigheterna och de som formulerat dem, så är det tydligt att Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam, är formulerad av politiska skäl, och att det ytterst handlar om behålla makten.

Min livslånga avsaknad av gudstro har varken inneburit måttlös relativism eller nattsvart nihilism för mig. Så om jag inte är totalt olik alla andra människor (vilket jag tidigare antydde att jag inte tror att man kan vara), finns det flera än jag som klarar av att upprätthålla och utveckla en moral och livsmening utan gudstro och endast genom att referera till människor och andra levande varelser. Ibland, ganska ofta misstänker jag, är det tex självbevarelsedriften som styr. Jag ser inte ner på den och jag tycker inte att den är simpel. Den är bara en del av en helhet. Varken mer eller mindre.

Gonatt
LP - 2008-11-27 22:07
Bäste LP,
Det märkliga är att du själv hävdar att de mänskliga rättigheterna utgår ifrån dig själv, men ändå är en universell ordning.

Bristen på logik är fullständig, och när man kräver av förnuftiga varelser att de ska ta emot detta så kränker man dem.
Stefan Pehrson - 2008-11-28 02:01
@Stefan Pehrson

Man skall aldrig skriva att man skall avsluta sin medverkan i en diskussion, det borde jag ha lärt mig vid detta laget!

Hur som helst, jag vet inte om jag klart och tydligt hävdar att de mänskliga rättigheterna är universella. Jag förstår dock om du tolkar det så, och kan inte rakt av säga att det inte är så.

För mig är det absoluta vs det relativistiska förhållningssättet en öppen fråga. Jag menar att det är barnsligt och omöjligt att helt och håller anamma det ena synsättet framför det andra. Jag lever med denna öppna fråga genom att betrakta det som att i teorin (den vackra och underbara och trösterika teorin) kan allting vara relativt. I praktiken vet jag att jag inte kan leva som om det vore så, hur mycket jag än anstränger mig. Jag tror för övrigt inte att någon annan kan göra det heller, det vore rent trams att påstå att man gjorde det. Jag är i kritisk till den som försöker hävda ett värderelativistiskt förhållningssätt i praktiken. Jag anser dock att man kan vara kritisk till värderelativismens praktik, utan att åberopa ett högre väsen.

Att de mänskliga rättigheterna utgår från mig själv är, som jag skrev tidigare, helt enkelt nödvändigt eftersom det inte finns något annat jag verkligen kan förhålla mig till tillräckligt direkt och nära för att komma åt det som verkligen spelar roll då man skrapar bort all kulturell fernissa i form av nationalism, religion, politik, sedvänjor, traditioner, socialt spel, känsroller etc.
Men, de utgår även från dig och alla andra, och det som gör dem allmängiltiga (ingen kan säga exakt hur allmängiltiga) är att vi alla är människor. Förmodligen uppstår allmängiltigheten även pga det faktum att vi är produkter av samma verklighet, och man kan fundera över om det går att hitta moraliska regler som gäller även för andra varelser. Uppenbarligen tror vi det eftersom vi inte bär oss åt hur som helst mot djuren (i bästa fall).

Trevlig helg
LP - 2008-11-28 20:17
Varför ska de mänskliga rättigheterna deklareras eller hänvisas till?
Vem kan lära någon annat något?
Stefan Pehrson - 2008-11-28 20:56
Ateisterna låter sina kluvna tungor spela. Det känns igen.
Ena gången vill de avskaffa religionsfriheten, andra gången talar man för den tillsammans med kristna ledare.
(Religionsfriheten är förresten tydligt inskriven i de mänskliga rättigheterna.)
Stanley Almqvist - 2008-12-02 09:42
Jo, Stanley, men den är just inskriven. Man måste erkänna att de s.k. mänskliga rättigheterna är en konstruerad sak. De finns inte i sig själva.
Det är som jag nämnde överst givetvis så att man kan lagstifta om internationell rätt, men det är en helt annan sak att påstå att de finns i sig själva, och därmed ge dem upphöjd, universell status.

Som det nu förstås ersätte faktiskt de m.r. religionen. Varför skulle de ca. tio personer som skrev detta dokument för 60 år sedan kunna ge oss något som vi inte kan ge oss själva?
Om vi är jämlikar ("i värdighet") kan ingen agera uppifrån.
Stefan Pehrson - 2008-12-02 20:07
Hej,
Jag citerar ur Emanuels första inlägg " Inte minst utifrån hur fascinerande det är att följa en man som drivs av ett sådant religionshat att det nästan blir religiöst".
Konklusion: Det är religiöst att hata. / Hans
Hans Hermansson - 2008-12-03 10:24
Hur många tusen är det som likt mig inte lyckas "få in" programmet överhuvud taget?
Gustav Vasa - 2008-12-03 18:51
Skriv en kommentar

Namn (Måste anges)

Epost (Måste anges, publiceras ej)

Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida

Kommentar



Om bloggen
Emanuel Karlstens var webbredaktör på Dagen från 2007 till 2009. Här är den blogg han skrev under den perioden.
Arkiv
2010
Januari 2010 - 1 inlägg
2009
December 2009 - 23 inlägg
November 2009 - 57 inlägg
Oktober 2009 - 46 inlägg
September 2009 - 40 inlägg
tidigare




Vad är en blogg?
Skulle du kunna tänka dig att rösta på FI?
JaNejKanske
Mest bloggade artiklar på Dagen.se
Så tycker bloggarna om Dagen
IKON1931 IKON1931 IKON1931
Svenska Journalen Dagens/musik IKON1931
 -  Obunden på kristen grund

Redaktör Dagen.se: Jakob Ihfongård
Tjänstgörande webbreporter: Leif Cyrillus
Ansvarig utgivare: Elisabeth Sandlund
Dagen på:
|
|