Jorå. Vi var där. Bevittnade infernot Idol 2008 på plats. Såg det ni inte såg. Som när de spelade in det konstiga klippet därJihde låtsades imiterade sig själv. Som när Katrin Zytomierska blev utbuad(!) när hon gick upp på scenen.
Helt enkelt en kväll som pendlade mellan hopp och förtvivlan:
När kvällen inleddes var vi redo, laddade och beredda att ta hem det här åt Alice. Vi samlade alla gratisprylar/kläder som fanns och beredde oss för en tuff kväll mot Kevin.
Kolla, de delade till och med ut Alice-armband! Givetvis hade något företag kommit på att man kunde ha armband med olika färger för de olika finalisterna. Och Alice fick...hudfärgat?!
Ju närmare vi var programstarten, ju mer insisterade min syster att det får vara nog med undanflykterna. "Nu sätter du på dig den här tröjan".
Snart sitter jag i en alldeles egen Heja-Alice tisha. Inte helt bekväm där. Inte min omgivning heller för den delen.. Folk börjar snegla på mig som om jag vore en dåre.
I en av pauserna står jag i toalettkön när tioåriga killar tittar på mig, min tröja, och på mig igen. Så rynkar de på näsan och lyckas med förpubertalt förakt säga "Så du röstar på Alice?".
Jag tittar på tröjan. "Ja".
Nya trettonåriga killar sluter upp i kön och får syn på tröjan. "Röstar du på Alice"
Det börjar bli obekvämt.
"Ja, det gör han, se på tröjan", säger de första tioåringarna.
"Men varför?", frågar trettonåringarna igen
"Hon är bra! Bättre än Kevin i alla fall"
Det blir lynchstämning i toakön. En såndär svensk som mest går ut på att ge mycket arga och manande blickar.
Jag berättar om händelsen för min syster. Hon är mycket nöjd mitt martyrskap. Vi tar genast en ny gruppbild för att förstärka vår tillhörighet.
Programmet fortsätter och vi är fullt upptagna med att följa allt som händer på scen under programmets gång...
....och roa oss med annat under den där bedrövligt långa "nu ringer ni och röstar"-pausen
Så ska det till sist avgöras vem som blir Idol 2008. Spänningen är olidlig.
Men det är inget mot känslan av tomhet (skräck?) när Kevin utropas som vinnare.
På väg ut tvingas vi täcka över våra tröjor. Man vet aldrig vad de galna Kevin-fansen skulle kunna göra i ren skadeglädje. Ni skulle höra hur de skrek!
På tunnelbanan hem trängs vi med minst hundratusen personer. Damen närmast i bild (till vänster) är jurymedlemmen Lailas mamma får vi reda på under resan. Hon beklagade sig lite över trängseln i vagnen "Det var precis så här Bagges mamma sa att det skulle bli". Annars tyckte hon det var fint anordnat det här i Globen, även om de bara bjöds på kaffe. "Sist fick vi mackor i pausen och de kom och hämtade oss i fina bilar".
Väl hemma, när vi fått i oss lite julmust, kunde vi konstatera att vi var rätt nöjda ändå. För även om Alice var bäst så är han rätt ok den där Kevin ändå.
Så grattis Kevin - Idol 2008. Vi hade en trevlig kväll i ditt sällskap!
