Det här går inte riktigt att säga på något ödmjukt vis. Men jag vill gärna dela det med er, för jag tycker det är fint på så många sätt.
I dag, på ett internt möte, fick jag pris som Årets medarbetare på Dagen.
Fina blommor, ett stipedium och en ännu finare motivering:
För att ha berikat redaktionen med en unik kompetens och en imponerande ambitionsnivå.
För att ha tagit klivet från oprövat kort till att bli en opinionsbildare att räkna med
För att ha lyft fram och profilerat flera andra av tidningens medarbetare
För att framgångsrikt ha byggt relationer med läsarna och samtidigt utmanat dem så det räcker och blir över
Till en av Sveriges kaxigaste redaktörer, med en framåtanda utöver det vanliga.
Årets medarbetare 2008:
Emanuel Karlsten.
Och varför sitter jag och skryter om det här? Därför att jag är glad. Glad för att Dagen uppskattar det jag gör. Glad för att ha satt avtryck. Glad för att ha tagit med Dagen på den resa som jag utlovade på min allra första arbetsdag. Glad för att få möjlighet att stega före en svensk kristenhet ut på webben. Glad för att visa att det inte behöver handla om stora resurser, utan rätt tänk. Glad för att Dagen som papperstidning inte känner sig hotad av webben, utan på riktigt börjar se vilka möjligheter den ger. För tidningen kommer inte dö - den kommer bara sluta ha ett likhetstecken med papper.
Och någonstans hoppas jag att det som uppmuntrar mig också uppmuntrar er. Att inte se webb och nät som någons slags nörderiverksamhet, utan som en av de mest demokratiserade bärarna någonsin för att nå ut eller vinna engagemang.
En arena en svensk kristenhet allt för länge försummat. Tänk om den kunde utnyttjas bättre 2009.
