I går samlades 40 personer i Kulturhuset för att tala en minut var om Dawit Isaak. Det var tunga namn från kulturlivet, inflytelserika mediepersoner och stora författare. Och så jag.
Jag talade om vårt individuella ansvar. I synnerhet mitt eget. Hur lite jag gjort, hur mycket jag kan göra. Såhär:
"Hade Dawit Isaak hört mig i dag hade jag fått be om ursäkt. Ursäkt för att jag inte har gjort mer. Att jag slutat haja till när jag sett siluetten av hans ansikte. Att uppräkningen av antalet dagar i fängelse mer blivit en siffra än ett bevis på ett ofattbart människoöde. Att jag blivit blasé.
Jag hade fått be om ursäkt för att jag, som valt journalistyrket just för att motverka orättvisor, accepterat att Sverige använt "tyst diplomati" mot en diktatur. Att jag inte insett att orden "tyst diplomati" borde ha varit min startsignal för att ställa till med så mycket liv som möjligt.
Du hör inte mina ursäkter, Dawit. Men jag vill lova bättring. Att jag på de plattformar jag ansvarar för ska rapportera och nyansera ända tills den Eritreanska regeringen tvingas frige dig.
För när du kommer tillbaka vill jag inte stå med en ursäkt. Jag vill kunna säga: Jag gjorde vad jag kunde."
Mitt arbete börjar i dag. Att lyfta det orimliga i att en svensk suttit fängslad i åtta år. 8 år! Det säger saker om Sverige jag knappt vill tro.
Vi kan inte vara tysta. Vi kan inte sluta lyfta saken. Ropa, skrika, ställa till liv.
Själv kände jag mig både stärkt men framförallt inspirerad efter kvällen. En tro på att det kan hända något nu.
Det måste det göra.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Ja ni journalister har ett ansvar att berätta om orättvisor,och förtryck. Berätta om de små människornas lidande, men varför berättar ni inte om tex. om Nagua Tarazi en kristen palestinska i dagens Gaza?
Har du valt journalistyrket för att motverka orättvisor? Det var intressant. Vilken utbildning har du, Emanuel? Hur har du gått tillväga med detta syfte?
Egon: Det är klart det hade varit bra att berätta om alla orättvisor. Det kan vi dock inte. Men att det sitter en svensk i fängelse utan rättegång och att han gjort det i åtta år är något vi _måste_ rapportera om.
Maja: Ja, det var en av de stora anledningarna att jag tog upp journalisttankarna igen. I skolan gick jag en specialjournalistlinje, men släppte journalisttankarna efter studenten. Jag tog upp det några år senare och gick journalistlinjen på Kaggeholms folkhögskola och tre terminer på Poppius journalistskola. Kaggeholm hoppade jag dock av under mitten av första terminen då Dagen erbjöd mig fast jobb.
Emanuel Karlsten - 2009-04-17 13:26
Citat: Det är klart det hade varit bra att berätta om alla orättvisor. Det kan vi dock inte. Slut citat. Men ni har plats i tidningen för nonsensartiklar typ ”Israeliska arkeologer har hittat "fotavtryck" efter de gamla israeliterna.” Men att berätta om nöden i Gaza finns det inte plats i Dagen . En dag kommer många kristna att skämmas för att de svikit sina trossyskon i Gaza och på Västbanken, jag kommer inte vara tyst.
Egon: Jo, det finns plats för sådana berättelser. Och vi har gett plats för sådana berättelser.
Det ena behöver inte utesluta det andra.
Min poäng var bara att vi inte kan skriva om _allt_
Emanuel Karlsten - 2009-04-17 18:55
Egon Berglund däremot skriver bara om palestiniers lidande på Västbanken och i Gaza. Hörde jag en sten krascha glashuset han sitter i?
Alma Mater - 2009-04-18 09:07
Svar till Alma Mater, bloggen "dessa mina minsta bröder" vill berätta om palestiniernas och speciellt de kristna palestiniernas situation. Det betyder inte att jag själv är ointreserand att stödja andra folk och grupper som är i behov av stöd, det gör jag, men i andra forum. Emanuels engagemang för sin journalistkollega är föredömligt, men som jag sa det ena behöver inte utesluta det andra.
Egon: Bra sammanfattat. Vi får alla olika sorters engagemang utifrån våra olika utgångspunkter. Inget är sämre än det andra och alla sorters engagemang bör uppmuntras.
Kör hårt!
Emanuel Karlsten - 2009-04-18 18:41
"Att jag inte insett att orden "tyst diplomati" borde ha varit min startsignal för att ställa till med så mycket liv som möjligt."
Slå nu inte över för långt åt andra hållet bara! Om svenska medier 'ställt till liv' om Annika Östberg för en månad sedan så hade hon blivit kvar i USA. Om svenska medier fått nys om och fört liv om den där mannen som Urban-vad-han-nu-heter i (S) fick ut ut var det ukrainskt eller vitryskt fängelse härom sistens, då hade han med all sannolikhet varit kvar. Och det finns ju de som påstår att Dawit Isaak verkligen var fri då för några år sedan, men att han snabbt fängslades igen när man upptäckte hur mycket uppmärksamhet frisläppandet fick i Sverige. Det vore ju fruktansvärt om det verkligen var så!!
Det finns otvivelaktigt tillfällen när 'så mycket liv som möjligt' får människor fria, eller åtminstone ger dem en lättare fängelsevistelse. Otaliga Amnesty-adopterade kan vittna om det. Men det finns också tillfällen när 'liv' resulterar i att regimen straffar fången för att han får dem att tappa ansiktet internationellt: fängelsets sämsta förhållanden, tortyr, en kula i nacken för att bli av med problemet en gång för alla...
Jag hoppas verkligen att Eritrea inte väljer den vägen, men jag är ju rädd att de kanske gör det.
I vilket fall som helst så gäller det för er som journalister att i sådana här fall inte bara hitta på själva vad ni skall eller inte skall göra, utan skaffa er de bästa råd ni kan få tag på ang. vad som bäst hjälper just den fången.
Egon B: Det är bra att du gör det, men Dagen gör det också, bara inte i skymundan som du, så jag undrar hur du tänkte när du tog upp den diskussionstråden?
Alma Mater - 2009-04-19 18:29
Jag tror ingen som lider/lidit behöver våra ursäkter - det är sånt vi säger på tunnelbanan för att folk skall flytta på sig, eller när vi ringt fel..?
Emma J - 2009-04-19 19:06
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar