Väldigt, väldigt kort borde vi kanske kommentera Svenska kyrkans nya reklamkampanj inför kyrkovalet.
På http://www.svenskakyrkan.se/be/ kan man skriva in eller sms:a sin bön.
Och det där är helt rätt, till och med vackert utformat.
Med musiken och molnet av böner lyckas man skapa ett rum, en plats av stillhet. Med uppföljande ceremonier i domkyrkor runt om i Sverige ger man varje bön legitimitet, tyngd. Med direktpublicering av bönerna (vilket ger lite osmakliga bi-effekter - även om efterhandsmodereringen verkar vara snabb) ger man direkt tillfredsställelse och engagemang. Att sedan alla rss-flöden, ordtaggar och twitterknappar känns bajsnödigt inkvoterade må vara som det är.
För framförallt är sajten något som ligger helt i linje med vad som borde vara en statskyrkas (jaja - ni förstår) uppdrag. Att uppmuntra och hjälpa Sverige att be. Påminna om Gud. Visa kraften i bön.
Men engagerar det Sverige? Skapar det surret som kommer att få svenskarna att delta i kyrkovalet? Knappast.
För att göra det behöver man först och främst förklara varför för de 78 88 procent som inte kyrkoröstade förra året skulle rösta i en kyrka de knappt besöker.
Då räcker inte en bönesajt och två tv-reklamer, mer slätstrukna än en biskopsskjorta.
