Ge mig valium någon! Håll ner mig på jorden! Nyp mig i armen!
Dagen.se är nominerad som Årets digitala dagstidning.
Vi står där tillsammans med Jätte-DN. Dagens nyheter, liksom.
Vi står där tillsammans med Thelocal.se. Som jag inte vet någonting om.
Men ärligt talat spelar inte motståndet någon roll alls. Det är en fantastisk vinst och erkännande att vi anses som en de tre bästa digitala dagstidningarna i Sverige. Av branschen.
Kolla vilken vacker nominering:
"Tidningen Dagen använder webbens sociala medier för att riva de sista murarna mellan redaktionen och omvärlden. Valet att aktivt bjuda in läsarna i hela tidningsprocessen är modigt, framsynt - och framgångsrikt. När strategin dessutom genomförs med minimala resurser har branschkollegorna inte längre några ursäkter."
Det där med minimala resurser är sant. Och så värt att poängtera. Inte för att andra ska härma oss, eller för att det är bättre att slita ihjäl sig, utan för de som jobbar med Dagen.se gör just det - sliter och lägger ner ett fantastiskt engagemang.
Som Jakob Ihfongård, som håller koll på våra externa tjänster, vår läsarmedverkan, och inte minst redigerar Dagen.se snygg varje dag.
Som Leif Cyrillus, vår tappre webbreporter som haft jouren varje helg sedan Gud skapade jorden. Nästan.
Som Linus Anderås. Som jag lider lite med att han inte är här och får uppleva det.
Som Simon Glimeld som layoutat/-r varje del av Dagen.se. Som hoppat in från annonsproducenttjänsten och med engagemang och talang skapat något vi känner oss stolta över.
Som våra bloggare, som nyfiket utforskat och upptäckt att bloggen och den läsarinbjudande journalistiken inte var en börda, utan ett redskap.
Det är i sanning en spännande tid att arbeta med digitala dagstidningar. Hela branschen står i en galen utveckling. Att vi då lyfts upp och erkänns som ett gott exempel som journalistisk produkt är så stort, så fint, så rörande att...
...någon borde örfila mig.
