Sveriges radios "tack"-kampanj fortsätter, och en del av den har varit att göra flasmobbar. Eller i alla fall påstådda sådana. Det brukar inte kallas flashmob när det utförs av företag. Då är det snarare... pr-trick.

Men låt gå att de påstår att det är svenskt rekord, låt gå att det kanske inte är en "riktig" flashmob.

Det är väldigt häftigt, i alla fall.

• Genom Twitter har journalistiken hittat en ny telefon - fast bättre - Artikel av Emanuel Karlsten - Newsmill
  - Älskar kommentarsfältet till min twitterjournalistikartikel på Newsmill. Det rör på sig!


• Upphovsrättsintrång på Newsmill? « Kulturbloggen
  - Aftonbladets kulturblogg har både rätt och fel. Rätt i att Newsmill gör fel, men fokuserar kritiken på fel sak. Klart att Newsmill har rätt att rajta Alis debattartikel, felet är att de påstår att det är Ali själv som skrivit in den korta rajten på Newsmill. Skriver mer i kommentar på bloggposten.


• Årets Förnyare: Kinga Sandén, Sydsvenskan
  - Stooort grattis Kinga! Twitter ftw - det här blir banbrytande!


• YouTube - Dances With Signs
  - Att handskas med en skylt.


• YouTube - Deidra Shores WINS Kid Reporter Contest!!
  - Att bli utom sig av glädje.


• YouTube - Raw Video: Policeman Vs. Kitty
  - Att vara kattmänniska. Eller kattpolis.


• Sveriges bästa bloggar
  - Usch. På måndag måste jag vara klar med mina nomineringar...


• Inför advent!
  - Kolportörens julbloggtips. Se också uppföljaren på the Advent conspiracy. Förra årets film var riktigt bra. Det här årets är inte lika. Så det får räcka med en länk här.


• Bloggrunda igen
  - Teologinörd? Frälsisnörd? Läs då Mackans teologopponering.


• Masshysteri hos Oprah
  - Grupp-psykologi. Ett fantastiskt youtubeklipp från SAOM om Oprah.


• Resumé: Grymt, SvD!
  - Sur annonskrock i på Svd.se. Och en artikel upplagd för massor av sviniga ordvitsar.


• Se alla Seinfeld-avsnitt på YouTube
  - Se alla seinfeldt lagligt.


• Full Hd får ny betydelse.
  - Filma full.


• Jag lärde mig en tänkvärd bordsbön idag
  - Fin bordsbön.


• Nytt utseende på bloggen - ni bestämmer!
  - Alex Schulman crowdsourcar bloggheader. Läsarna får båda göra blogghuvudet och rösta på
  bästa. Briljant Alex!


• Ingvar Hedlunds memoarer i ännu en ny utgåva
  - Thomas Mattsson lovar att nästa upplaga av expressenboken Tabloism innehåller storyn om wanjabilden.


• Äntligen!
  - Spotify i mobilen även för dem som inte har en iPhone.


• Twittersorg är riktig sorg
  - Jag har ju redan tipsat om det här. Men missade du det - läst det igen. Viktig text från Carl-Henric om twitter.


• Snobbar som Youtubar
  - Snobbism på youtube.


• Bloggredaktör?
  - Josefin upptäcker bloggvärlden och funderar på vem som är redaktör för det som skrivs på bloggar, eller det man själv skriver på bloggar. Men jag undrar; vad är det som skiljer aktsamheten på bloggen från andra delar av de samtal man för i livet?
• Googlade Vatikanen med sin egen sökmotor?
  
  Gardell finns med i katolska kyrkans filtrerade Google.
• Twitter som arbetsförmedling
  
  Hitta nytt jobb på twitter.
• Youtube - the decade in 7 minutes
  

  Decenniet på 7 minuter.

• Rymdens musik
  Sturmark fick rymdpresent av Fuglesang
• Så lätt kan man svika en 4-åring
  

Jag ska fotograferas i dag. Ett syskonfoto. Jag har två systrar och vi har inte varit samlade på foto på säkert tio år. Nu är det dags. Önskade julklappar, ni vet.

Och jag oroar mig omåttligt mycket inför saken.

Vi har hyrt en fotograf som vill fota utomhus. I november. Hur ska vi posera? Kommer det önskas att vi tittar fram bakom ett träd? Att vi står i tripp-trapp-trull-ordning? Att vi ser käckt tuffa ut med ryggar mot varandra?

Jag kan för mitt liv inte förstå hur det kan bli bra.

Knappast blir det bättre av att bloggen awkwardfamilyphotos ligger och skaver i bakhuvudet.

Den här sändningen gick igår vid femtiden på SVT. Den handlade om Arbetsförmedlingen och finns nu ute på svtplay (fem minuter in i sändningen).

Kan ni se felet?

Först till kvarn!

Uppdaterad: Oh, snabbt svarat, RikardE! Och, ja, redaktionen har sannolikt bildgooglat

Kommer ni ihåg wordle? Det dyker upp då och då i bloggosfären. Ett enkelt sätt att mäta ungefär vad en blogg handlar om genom att göra moln av de mest frekventa orden.

Jag skrev om det här, tex.

Vår webbredigerare heter Jakob Ihfongård och redigerar även ganska mycket för pappret. I dag satt han med ett uppslag som skulle avsluta vår serie om KUB-tester. Många har tyckt till på Dagen.se och för att illustrera det gjorde han enligt nedan (kommer i morgondagens tidning).

Känner ni igen?

Allt han behövde göra var att klistra in alla kommentarer på wordle.net och, vips, så fick han en gratis illustrering till pappret (med credd till wordle).

Smart, va?

Analogt möter digitalt.

Väldigt roligt att läsa alla era kommentarer om korset. Det är klart att vi är kristenskadade/vana allihopa, men ja, det är alltså ett "t". Och var ett varumärke för olika tesorter.

Roligast bloggkommentar var Andreas:

"Och när fick en lärare i söndagsskolan ett annat svar än "Jesus" på "Vem?". Klart vi ser ett kors, Dagen är ju en flanellograf."

***

Känner ett gigantiskt sug efter att skriva något provokativt. Något nytt. Något personligt. Men jag tror inte det blir något sådant. Det är synd.

***

Känner i stället att vi borde lyfta fler goda exempel på kyrkor som gör bra grejer. I synnerhet på webben. Ni är lite dåliga på att tipsa om sådant tycker jag?

Jag återkommer i saken.

***

Den här tweeten gjorde mig glad:

Gustav är internetwizkid, 15 år och har tidigare varit helt okänd för Dagen. Han är kanske exakt den målgrupp som man förväntar sig _inte_ ska läsa Dagen. Och se! Roligt.

***

För övrigt försöker jag kickstarta den här morgonen med den här låten. Den får mig att skrivbordsdigga i smyg. (har du inte Spotify? Skriv en kommentar - har fortfarande ett gäng invites kvar)

Vad såg ni på bilden ovan? Ett kors? Eller ett "t"?

Jag inser att jag är rejält kristenskadad när jag ser ett kors. Men hur mycket? Kan inte någon mer också se ett kors? Snälla?

Jag skriver om Stora journalistpriset på Newsmill i dag. Om varför det kan vara viktigt att Kinga Sandéns twittrande vinner i förnyelseklassen.

Roligt i sammanhanget är att precis när jag läst igenom en sista gång och skickat in artikeln kommer vår folkredaktör Urban Thoms förbi och frågar efter lösenordet till det twitterkonto jag hjälpte honom att upprätta i somras. Han har bestämt sig för att ge det en riktig chans nu och ville komma igång mer ordentligt (följ honom här).

Det är just exakt det här som gör att Stora journalistpriset behöver ge Kinga priset - för att det är ett verktyg som förnyar och vitaliserar journalistiken.

Jaja. In och läs mer på Newsmill om ni vill gotta ner er i saken.

Och när vi ändå är inne på twitter: Läs Carl-Henrics bloggpost i dag om hans känslor kring ett dödsfall av en de han följer på twitter. Det är ingen tvekan om att det är relationer som skapas på twitter, inte megafoner för politiker eller journalister.

• Edwertz » Arkiv » Betnér slaktar Soffipropp i rostning
  - Ohh, en av de värsta roastningarna jag sett i svensk tv. Plågsamt.


• Kaffekokarkokboken - Ett experiment i kokkonst
  - När man inser sig besegrad - och utnyttjar det


• EPIC Holiday Lighting Win! - Human3rror
  - När man inser sig besegrad - och utnyttjar det


• YouTube - Raw Video: Dutch Set Domino Record
  - Att ha alldeles för mycket fritid


• Airport Pickup | Hillsong Church London
  - Hur en kyrka kan göra livet lite enklare, och lite mer välkommet, för en nykommen student till en ny stad.


• Nu finns stiftet på twitter
  - Nämentitta! Katolska kyrkan i Sverige på twitter!


• Åsa har slutat som pastor i Knutby Filadelfia
  - Det är något väldigt märkligt med en påstådd sektledare som är påstått ödmjuk och sedan ber sin assistent skriva "Åsa har du gått igenom väggen? Nej, jag har gått igenom den. Jag har gjort det på mina knän i bön"


• Guds rike på Internet #15: Sociala medier
  - Om kyrkor började använda sociala medier, vad skulle hända?


• Social Media Leveraged to Build Kindergarten - LifeChurch.tv : swerve
  - Kyrka använder sociala medier för att samla in pengar till barnhem.


• Akta er för "..."
  - Har ni märkt att Schulman är tillbaka? Hittat en ny ingång? Den här texten är fantastisk!


• Gammel-tv vrider oroligt på sig i sängen
  - Det här är härligt partiskt men smart raljant om krocken mellan digitala och analoga tv-siffror.


• Mysteriet med den mystiska filmsajten
  - Ted har hittat sajten där du kan se filmer i hd-kvalitet gratis. Och lagligt.


• Samuel Ljungblahd (Ljungblahd) on Twitter
  - Hoppsan! Samuel Ljungblahd på twitter!

Tack alla som var med i chatten igår!

Det var extremt enkelt upprättat. Med hjälp av gratistjänsten Cover it live kunde vi sätta upp det på två minuter, och jag kunde godkänna chattposter allt eftersom jag själv satt och såg och rapporterade från programmet.

Förvånansvärt många deltog och tyckte till! Tack alla! Men särskilt stort tackt till "Tobias H"!

För när Jonas Gardell i inledningen av programmet visar upp en lapp på det inspelningsintyg Katolska kyrkan gett honom (och som han sedan påstår att de dragit tillbaka) skriver Tobias H i vår chatt:

"Det står UDIENZA GENERALE på hans (Jonas Gardell, min anm) "tillstånd",det betyder GENERALAUDIENS och är påvens allmänna mottagning av pilgrimer och turister."

När vi i dag försökte få detta bekräftat av Katolska kyrkan i Sverige visar det sig att han har helt rätt. Det tillstånd Gardell visade upp i tv var en påvlig audiens till en särskild audienssal. Den har ingenting med någon tv-inspelning att göra.

Allt detta kunde vi avslöja i den artikel vi har publicerat i dag.

Jag tycker detta är fantastiskt fascinerande! Hur vi genom att bara låta fler röster höras under tiden tv-debatten hölls, fick fakta, kunde avslöja och komma ett steg närmare slutet på den här härvan.

Jonas Gardell har bett om ursäkt, och när jag i eftermiddag har kontaktat SVT är de bevis man har på att ha blivit stoppade minst sagt vaga.

Vi kommer säkert återkomma i frågan om vad som egentligen hänt. Men just nu är jag mest glad över att vår läsarmedverkan genom "Tobias H" gav oss den här artikeln! Tack, Tobias!

Skryt, skryt, skryt. Men det måste man få göra ibland när det händer roliga saker.

Som i dag när branschtidningen Dagens media listar "Twitters 15 hetaste journalistprofiler"

Och titta, vem hittar ni där på tionde plats, strax nedanför Expressens chefredaktör och tv4-profilen Olof Lundh?

Haha! Roligt, va?

Det finns så klart en del att säga om listan. Som att en journalists "hethet" inte beror på hur många som följer den. Eller att de till exempel missat flera journalister på listan.

Men just nu tänker jag bara gotta mig i att finnas med på listan! Kan vi inte fira? Den första som kommenterar nedan får ett pris! Ok? Bra. Börja....NU!

(och just det, här följer du mig på twitter)

Uppdaterad: Det blev en hel del diskussion kring Dagens medias mätning. Som jag skrev ovan så finns det så klart en hel del att säga om listningen. Att bara avgöra om en journalist är het utifrån hur många som följer dem är missvisande. Dagens media själv försvarar kritiken här. Brit Stakston startade en alternativ lista på twitter (och du kan följas andras input på den listan genom taggen #hotjourn) och Dagens media bjöd in henne att sammanställa en ny lista här. Den gjorde mer utifrån hur man använder twitter i arbetet och vilket genomslag det får. Sju av de på Dagens medias lista fick även gillande av Brit. Däribland jag. Och det är ju fint. Det också.

Men däremot, och det ska sägas, är den här formuleringen i Dagens medias artikel fullkomligt absurd:

"På Twitter är formeln för att mäta status enkel. Ju fler personer som följer dig, och ju förre du själv följer, desto bättre och viktigare är du."

Då har man missförstått precis allt.

Våra artiklar om Jonas Gardell och katolska kyrkan har blivit otroligt vällästa och omdiskuterade.

I kväll sänder SVT en debatt mellan Gardell och en företrädare för Katolska kyrkan.

Många kommer att tycka till om detta och det kommer att väcka känslor. Därför testar vi att öppna en chatt under programmets gång.

Dagenläsare kan, med datorn i knät, följa debatten och kommentera, tycka till och debattera.

Vi kommer använda oss av Cover it live och utöver chatt kommer alla tweets som avslutas med #gardelldebatt att plockas upp i chatten.

Välkommen att delta i debatten!

http://www.tackfilm.se/?id=1258464099820RA34

Såg ni vår artikel i går? Om att EFK:s samfundsordförande Stefan Swärd är en av fem nominerade till Dax-bloggpriset?

Han var med bland mina nomineringar, och uppenbarligen var det fler än jag som uppskattade hans blogg. Kul.

Nu är det nästa blogg-gala. Aftonbladets Stora bloggpriset.

Och jag står lika rådvill denna gång. Jag vill inte bara skicka in mina favoriter. Så, please, hjälp mig. Vilka är Sveriges bästa bloggar i följande kategorier:

• Nöje och kultur
• Mode
• Sport och fritid
• Livsstil
• Prylar och teknik
• Vardag
• Politik och samhälle

Jag behöver särskild hjälp när det gäller Sport och fritid, Nöje och kultur samt mode.

Kan ni hjälpa? Skriv en kommentar. Men pusha nu inte era egna bloggar under pseudonym. Tipsa om bloggarna som är bäst. Ok?

Jag ska skicka in fem nomineringar i varje kategori, och när jag skickat in mina fem så redovisar jag svaren här. Bra. Hjälp mig nu.

Det är spännande att läsa reaktionerna från bakbloggeriet i förra veckan. En helt sorts nya reaktioner mot vad jag är van vid. Det finns något djupt tillfredsställande i att läsa om människor som försöker sig på det recept som har hittat, förfinat och delat med sig av.

Ännu mer tillfredsställande när de inte lyckas.

Jag bygger nu ryggdunkande luftslott om mina kunskaper och insikter. Att ingen kan göra brända mandlar som jag. Att det enda receptet jag har och kan är att likställa med Coca-colas. Att det är något som jag kommer arbeta på att lära mina barn. Hur släkte efter släkte kommer befatta sig med uttryck som "det gäller att lukta sig till när vattnet har dunstat från sockersörjan - det handlar om sekunder".

Men allra mest smickrande är det att se husmoderbloggaren UnderbaraClaras kommentar:

Det där med kalleskaviar har vi överseende med. Men hey, Clara! Jag vill se en brändamandelbloggpost med såna där ljusa bilder med konstigt skärpedjup! Ok? Gör en sådan så kan jag göra en modebloggpost. Ett slags bloggutbyte, liksom.

Bra. Hej.

• Fotolek att fastna i
  - Gör häftiga foton av dig själv.


• Är Maria Wetterstrand & Mariette Hansson kusiner?
  - Lika som bär: idol-Mariette och MP-Maria.


• Svininfluensan sätter vänskapen på prov
  - Svininfluensan översatt till Nalle Puhs värld.


• YouTube - Chasers War - Best Parking Spot in Shopping Centre
  - Hur du alltid får den bästa parkeringen på ett köpcenter.


• En spännande helg
  - Stefan Swärd menar att de dåliga sakerna bland Sveriges församlingar blir mer uppmärksammade än de bra.
  Han tycker det är synd. Jag kan hålla med. Och tycka det är konstigt att inte fler hör av sig för att berätta det som är bra.
  Samtidigt undrar jag: Vad är bra? Hur bedömer vi det? Är det när vi kan rapportera in antalet frälsta? När vi kan mäta kön utanför kyrkportarna? När vi sett ett helande?
  Och hur kan vi sedan verifiera sanningshalten i det? Hur gör vi (journalister) för att inte falla i fallgropen att bli förblindade (Karisma, någon?) av det ytliga och det tillsynes goda?
  Då är det mycket enklare att slå fast vad som inte är gott.
  Därav också övervikten av rapportering om detta.
  Svårt. Och viktigt för oss som tidning att reflektera mycket över.


• Nästan alla surfar « Dagen.se
  - Hjälp! 99 procent av alla i åldern 16-30 surfar dagligen!


• French and Irish fall out over ‘box’ incident « Irish Soccer Insider
  - Den är kanske fejk, men också väldigt rolig. Korrespondens mellan Frankrike och Irlands regeringar.


• Profan press struntar blankt i kristen musik « Dagen.se
  - Flera var upprörda över att inte fler medier bevakade Kirk Franklins besök i Sverige. Vår redaktör Urban djupdök i frågan. Vad tycker ni? Rätt eller fel?


• Statistik för människor med dödsångest
  - Tankvärd filosofi från Humanisterna.


• Win/Fail Game
  - Kul grej. Youtube goes frågetävling.


• När Helen rörde Minnesota
  - Helen Sjöholm. Tycka vad man vill, men hjälp vilken sångerska.


• Nittiotalets Anders Bagge
  - Ett fantastiskt youtubeklipp på en ung Anders Bagge - idoljuryns nallebjörn. Ett must-see!


• Underbaraclaras jultidning
  - Underbara Clara blir tidning.


• Ullared-Morgan - veckans predikant
  - Wistrand hittar det kristna budskapet i serien Ullared.


• Efter Kårdagen …
  - Följ gärna paret Olterman, nyutexaminerade officerare i Frälsningsarmén i Malmö på deras resa mot att förändra en kår djupt fylld av tradition.


• älska martin ezpeleta
  - Den heliga tvättatugetiden.


• Till dig som vågar påstå något om Gud
  - Om gudstolkningar.

I dag gästar jag en av Sveriges mest ambitiösa och lovande bakbloggar med mitt allra hemligaste recep:

Brända mandlar.

Receptet är vad som finansierade hela min gotländska uppväxt. Medan andra slet hela somrarna i jordgubbsland och med cykeluthyrning räckte det med att jag under två intensiva veckor sålde brända mandlar.

Jag brände, paketerade och åkte sedan upp till färjekön vid Fårö och sålde till väntande bilar. Andra veckan var medeltidsveckan. Jag tog mig in på tornerspelen, gick med en fullpackad korg och sålde till medeltidsmänniskor som ville ha medeltidsgodis.

Verksamheten växte och jag insåg att vi behövde snabba upp processen. Jag anlitade därför grann- och församlingsbarnen som sprang ut och sålde, medan jag kunde vara dedikerad till att bränna i köket. Så delade jag intäkterna - högst orättvist - med barnen och fortsatte tjäna storkovan.

Det finansierade mina sommarläger, cykel, dator och la grunden till mitt sparkapital.

Och nu, mina vänner, avslöjar jag receptet. Framgångsreceptet. Mandelreceptet. Det hemligaste jag har.

Läs min gästbloggpost (inkl vackra bilder) i bloggen Söta saker här.

(och en teaser: Allt som behövs är dessa tre ingredienser

Jag har varit kompledig i dag. Det har gått förvånansvärt bra. Har bara svarat på tolv mail, kollat sajten fyra gånger och twittrat från Dagenkontot två gånger.

Godkänt, allså.

Jag har också tagit mig tid att titta på serien Ullared. Efter alla tweets, IkonDaniels bloggpost och KulturIngers sågning kände jag mig tvungen.

Och vilket fantastiskt serie! Vilka karaktärer! Vilken skön redigering och produktion! Jag är fantastiskt imponerad. Castningen är bland det bästa jag sett i dokusåpaväg. Allt är befriande stereotypt. VD:n som förtvivlat försöker vara både distanstagande och kompis med sina anställda, gladtanterna som täcker upp sin värk med röktantsskratt, och den (för tv-teamet) drömfamilj som campar utanför Ullared två veckor om året för att handla för hela året (Då menar jag _hela_ året) är fullkomligt underbar! (Älskar farsan som i smyg tycks hata Ullared, men ändå finner sig)

Det ligger så mycket glädje, tacksamhet, sorg och diskbänksrealism över hela serien att den så lätt skulle kunna misstas för ironi. Sådant älskar jag.

Och allra mest älskar jag Morgan. Den gudstroende, något kuvade, allt-i-allon på Ullared. Som mitt i all medelmåttighet levererar fantastiskt insiktsfulla rader. Som man i hundra fall av hundra hade avfärdat som en aningslös kuf, men som i programmet blommar ut. Visar på insikt, färg och sprakande personlighet.

Som när han levererar sin egna, halländska, variant på Mark 10:31:

Jag fullkomligt älskar honom.

Har ni sett Carolas nya webbsatsning? Vi har tidigare i några omångar skrivit om Carolas omstart. Hur hon, som av många räknats ut (tror ett av citaten i Di weekends intervju var "Hur många gånger har jag inte räknats ut förut?"), ska ta sig tillbaka igen.

Ett av benen är hennes nya webbsida. Ett roligt grepp där hon gjort sitt livsflöde till ett slag coverflow. Ni som har en ipod eller tex varit på Musiksajten känner igen det. Kul idé, men nästan fullkomligt oanvändbar. Drar du i reglaget från ena sidan till den andra så tar det en evighet innan den bläddrat klart genom hela livet.

Lovvärt är dock hennes satsningar på både twitter och facebook. Tyvärr verkar användadet av kanalerna finnas till mer för att pumpa ut budskap än för att prata med fansen.

Jag testade signa upp mig på sajten igår eftermiddag. Sedan dess har jag fått två ett två mail, ett sms och ett samtal. Alla med reklam för olika carolagrejer. Samtalet var roligast. Det ringde från dolt nummer och sa:

- Hej, det här är Carola Häggkvist

- Jaha, det här är Ema...

- Hej, jo jag skulle bara ringa och tacka för att du registrerat dig på min nya sajt...

Och sedan körde den inspelade Carolarösten på i 1 minut om hennes visioner kring nya sajten på det där typiska Carola-röst-sättet.

Mest komiskt var sms:et. Det handlade om att Carola i dag släppt sitt nya julskivealbum.

Visst, säljer man sin första Jul i betlehem-skiva i en dryg halv miljon exemplar så förstår jag att man vill mjölka det så länge det går.

Men med denna skiva kom också svaret på hur många varianter på julskivenamn man kan göra. Tre:

1999: Jul i Betlehem

2007: Jul i Betlehem II

Och när man tycker det känns för löjligt att göra en trea? Tja, kör den på engelska:

Christmas in Betlehem

...var för övrigt den här:

Som tur är finns det fler Jesus och Madonnor än...vår Jesus. Och madonna.

Nu slutar den här bloggen vara Kirk Franklinblogg. Vill du läsa mer om vår bevakning därifrån så föreslår jag den här bloggposten som samlar det bästa (men glöm nu inte att läsa vår artikel i dag om vad Kirk Franklin sa till Samuel efter konserten)

***

För två år sedan avbröt jag min journalistutbildning på Kaggeholms folkhögskola. Jag fick ett erbjudande om att börja som redaktör på Dagen.se och tackade ja. Sedan dess har jag kompletterat min oavslutade utbildning med studier vid sidan av jobbet, men det är genom att arbeta, skriva och arbeta med journalistik som jag har lärt mig det mesta av det jag kan i dag.

Därför var det en märklig känsla av att i dag ta emot 25 elever från Kaggeholms journalistutbildning. Det kunde ha varit jag som satt där som elev. Nu stod jag i stället på andra sidan och undervisade i det jag för två år sedan undervisades om.

Men samtidigt som det var märkligt kändes det inte konstigt. Jag inser att den kunskap och förståelse jag införskaffat om den förändringen medier går igenom är värdefull och viktig att dela med sig av.

Och allra viktigast är det för journaliststudenter att förstå vad som händer. Inse vilken revolution hela vår medievärld just nu befinner sig i. Hur annorlunda världen kommer se ut när de är färdigutbildade. Hur viktigt det är att förstå och följa med i den förändringen.

Journalistutbildningar lämnar mycket övrigt att önska där. Journalister i dag utbildas väldigt lite i hur man använder google och andra sökmaskiner för journalistgräv. Inget om hur de använder rss-flöden för att bli kungar på att fånga upp bloggars och andra mediers texter om just deras bevakningsområde. Lite om hur twitter och facebook används för att hitta case, fånga upp nyheter eller fånga upp trender.

Väldigt lite om hur viktigt det är att förstå hur läsaren i dag är mer deltagare än mottagare av våra artiklar.

Det är farligt - rent av livsfarligt - för de journalister som redan möter en tillräckligt  konkurrensutsatt marknad att den digitala kunskapen inte är en mer naturligt integrerad del av hela utbildningen.

Att degradera det till "webbjournalistik" och låta det vara en egen avdelning är helt enkelt konstigt. Det finns knappt någon journalistik, någon artikel, som inte har ett inslag av webb. En googling, ett mail, ett elektroniskt tips.

Branschen genomgår en revolution. För att förstå den behöver vi stå i den. Annars blir vi hopplöst gammelmediala och till sist utan jobb.

Nåt sånt försökte jag skrämma journaliststudenterna med i förmiddags. Förhoppningsvis kände de också sig sporrade att förstå, lära sig. Då har de alla chanser att journalistik på ett relevant sätt även 2011.

(Läsa mer? Här är en text av journaliststudenten Per-Ola Mjömark som just nu går på JMG)

(bloggposten publiceras också på mediebloggen Same same but different)

Använd gärna bilderna på din blogg enligt följande avtal

Minns namnet. Minns konserten. Spela upp klippet. Om och om igen.

Jag har ingen aning om det var för att jag var där. Om det var för att jag stod längst fram och kunde se minspelet. Kunde känna spänningen, Samuels nervositet. Känslan av samtida storhet och litenhet när han plötsligt står i duett med en kvinna som vida överglänser allt det han tidigare sjungit med.

Det var utan tvekan konsertens största ögonblick. Kanske för att han stod där uppe som representant för alla oss därnere. Den svenska gospelsonen. Förkroppsliga en slags kollektiv dröm. Om att upptäckas, få vara bland absoluta toppklass av internationell gospel.

Jag vet inte. Men jag stod där med min fåniga lilla kamera och kände hur en tår rann ner för kinden.

Jag har laddat upp en ännu högre upplösning av klippet nu. Titta. Det är svensk soul- och gospelhistoria som skrivs. Ett landmärke.

Dagen.se: Samuel Ljungblahd - vanilla soul Kirk Franklin from dagen on Vimeo.

Då så!

Här nedanför I den här bloggposten rullar nu bildspelet med flera av bilderna från Globen. De är under cc-licens, vilket innebär att du får använda bilderna på tex en blogg som du inte tjänar pengar på, så länge du länkar tillbaka hit och anger Arne Hyckenberg som fotograf. Massor av fler bilder hittar du här.

I övrigt är dagens höjdpunkter från bloggen (recension av Dagens recensent hittar du här) dessa:

1) Samuel Ljungblahd gästspel.(VIDEO) Utan tvekan kvällens bästa

2) Kirks intro. Se det direktsända introt, eller det något bättre videoklippet som jag laddade upp i natt.

3) Presskonferensen där Kirk upptäckte Samuel.

4) Att Kirk inte minns förra årets konsert i Örebro

5) Samuel och Oles införsnack

Det blir bara två extranummer. En hel del dans (inkl pinsam svenskdans, där representanter från vårt stelbenta släkte bjuds in på scen för att visa hur man dansar...svenskt  - vi klarade oss undan sidan-dutt))

Och nu slut.

Kort. Snabbt. Och lite snopet. Ljuset tändes och alla åkte hem.

Nu: Upp med bilder, och snart publicerar vår recensent en recension av hela konserten.

Kirk: Det är en sak vi måste hinna med innan vi åker. Dansa.

Och Sverige dansar.

Kirk: "Ni dansar bättre än i USA".

Tro mig. Det är definitivt inställsamt smicker.

Det blir ytterligare pärlband av klassiker, stomp, revolution osv.

Och plötsligt kommer en dam in med en blomsterkvast? Utan att någon aviserat sista låt. Snarare tvärtom - sagt "jag slutar inte än".

Mycket märkligt.

Kirk nu åter inne. Första extranummer: Lovely day.

Nu börjar det hända lite nya grejer! Alla sätter på sig byggarbetarhattar och drar ut i publiken. Kirk dansar med någon, highfive:ar och hejar.

Film snart här

Vem har tändare 2009?

twitterfoto Ken Larsson

Precis när jag författar inlägget om hur vanligt allt är smyger Samuel Ljungblahd in på scenen.

Uppenbarligen satte hans vanilla soul (vi kallar Samuel så nu, right?) på presskonferensen så starkt avtryck att Kirk ville ha med honom på scenen.

Så in kommer Samuel. Och sjunger. Hela globen ställer sig upp, jublar skriker. Hemsonen med storstjärnan.

Kirk ber honom välja sin favoritsång av Kirk. Samuel funderar. Väljer don't cry. Och plötsligt står han i en duett. i Globen.

Och jag är så fantastsikt glad att jag hann springa ner framför scenen och filma allt. Publiken är tagen, key-Bobby är först tveksam, men skakar sedan med öppen mun och skakar på huvudet. Kirk lägger sig ner på scenen. Reser sig. Och säger: Du och jag ska prata om hur vi kan ta dig till amerika efteråt.

Och det kan vara snack, det kan vara spel för att smickra hemmapubliken. Men det kändes inte så.

Jag laddar upp klippet nu.  Här är klippet så får ni bedöma själva.

Det är slående vilken exakt kopia kvällens konsert är jämfört med Örebrorkonserten. Samma låtordning, samma udda inslag och, som sagt, samma kläder.

Och nu: önskelåtar.

Precis som förra gången.

Det är fortfarande bra, så klart. Men. Som förra gången.

Och det kan kännas aningen... fattigt. Hade han så dålig koll på vad som hände i Örebro?

Vem är Kirk Franklin har varit en ganska vanlig fråga bland de icke kristna, icke musiknördiga, kretsarna innan konserten. Och visst är det så att Kirk Franklin har en publik inom kyrkan. Men lika mycket bland de proffsmusikerna. Flera sådana står i publiken i dag.

Och de får just nu sitt mellanmål. De helt otroligt, talangfulla musikerna presenteras och får gott om tid att go banas på sina instrument.

Bra så.

För övrigt har tempot dragits ner något. Kirk verkar trött. Jag har kommit ur min extas.

Haha! Det här gå ju inte! Han har mig helt i sitt våld! Jag ger upp all form av invändningar. All form av objektivitet! Just nu har du mig. Jag är din, Kirk. Din!

Det är inget fancy, nästan exakt samma låtar, samma upplägg (de har alldeles nyss kört "hejdå, hejdå"-grejen) och till och med samma kläder (hade han inte den rosa skjortan och västen i Örebro?)

Och så skalar Kirk av. Lägger sin egen stämma. Den där hesa, svaga rösten som man aldrig hör. Som göms i hårda rappande "come on". Jag smälter. Kontrasten fullkomligt vänder allt från show till delaktighet.

Det är ingen konsert. Det är klart sedan länge. Det är långt många fler än de 12 som står på scenen som är inblandade.

Globen fungerar! Hela parkett och första läktaren är full. Till sista plats.

Jag sitter uppe i ett hörn av på en angiven pressläktare där vi sannolikt har Globens sämsta ljud. Det ligger ett eko och studsar mot ett av valven, högtalarna riktas bort från oss.

Trots det - TROTS DET - sitter jag här med upprymda känslor. Det som i Örebro var 2500 gamla gosplare som samlats i bunker, har nu lyckats översätta till Sveriges största arena.

Anledning? Den taniga svarta killen längst fra. Han sjunger knappt en ton, men hans skuttande, hejande, dansande gör att lokalen som rymmer 12 000 känns som om det var en lokalkyrka med bra

Vänta. Jag kan inte skriva mer. Jag måste klappa händer, le och skaka på huvudet. Han gör det igen. Toss-killen.

Här ser du Kirk Franklins intro (bättre kvalitet längst ner):

Och efter ett tag insåg jag att jag kunde springa ner och filma framför scenen de första femton minutrarna:

Och här i lite bättre kvalitet:

Samuel Ljungbladh var fantastisk. Att stå på scen och bara köra nytt, oprövat material är tufft. Men det var medryckande, välkoreograferat och personligt.

Visst. Samuel kan knappast få en mer välpassad publik än den som är här ikväll. Med firkyrkoblod som rinner i varje publikdeltagarens ven.

Men ändå. Låtarna hade tyngd. Kändes fräscha. Egna.

Jag ser mycket fram emot nya skivan (som för övrigt också släpps på spotify, enligt samuels ord på presskonferensen).

Och för att ge en tunn, tunn känsla av hur det var: Min inspelning av en låtarna:

Kort paus har precis varit och nu äntrar Samuel Ljungblahd scenen till Frälsningsarméns marscmusik.

Du läste rätt. Samuel Ljungblahd har återvänt till sina rötter i Frälsningsarmén, lånat röda musikantuniformer av sin gamla kårer och dressat alla - körsångare, musiker SIG SJÄLV - i frälsismundering.

Jag står upp och applåderar nu, Samuel. Det här var en fullkomligt genial entré!

...men så är jag också tidigare frälsningssoldat.

Konsertarrangöran Thomas har tackat "svågern" Ole Börud. Första akten avklarad. Och om det här öppningen kommer den här kvällen balla ur i sjuka toner.

Kolla:

Jag mötte Dagens folkredaktör (läs: nöjesredaktör) i kön. Som kände viss lättnad över att nu kunna se det han missade i Örebro förra året.

Så dyker det upp en bönegrupp som alla klätt sig i "Welcome back Kirk Franklin"-tshirts. Galna och nostalgiska över Örebromötet övar de nu koreografi för att hälsa Kirk välkommen tillbaka från läktarhåll.

Och så plötsligt börjar det låta från Globen. Och där inne står Ole Börud och river ner stället. Kolla: (och se nästa bloggpost för bättre version)

Och så Gabriel Forss och Sarah Dawn Finer som tyckte till om Kirk, Samuel och Ole.

Och så finns en del bilder här:

http://www.flickr.com/photos/44418066@N05/

Ok, nu drar vi till globen. En halvtimme kvar tills det är dags.

Vem vet vad som händer innan jag uppdaterar igen, så jag lägger upp en bambuserruta där det kan dyka upp ett klipp eller två tills jag uppdaterar igen.

Två timmar kvar tills Globen. Skönt. Tid för att förbereda, äta något och lugna ner sig.

Ni förstår vilken bjudning vi står inför i kväll? Jag har börjat ana. Kanske beskrev Mikael Zackrisson saken bäst:

Idag har jag nog det. Och vi går hela vägen:

Under kvällen livesänder vi styckvis av konserten med bambusertelefonen, så att ni kan uppleva konserten på distans - genom en dimmig mobiltelefonobjektiv. Vi fotar konserten och mingelbilder som vi lägger upp på Flickr, och på vår Facebook fanpage (så att du kan tagga dig själv - i efterhand). Jag uppdaterar den här bloggen kontinuerligt och försöker beskriva stämningar under konserten och kanske en och annan intervju.

Och så twittrar vi. Som tokar. Tillsammans med alla andra i publiken. Är du på plats i kväll, eller skriver något om konserten: Avsluta dina tweets med #kfgloben så samlas de i den lilla ruta jag har klistrat fast under översta bloggposten i den här bloggen. Ser du? Den ligger där i alla fall. Och så hjälps vi alla åt att recensera konserten - i realtid.

Det kommer att bli en fantastiskt spännande kväll!

Vi som upplevde Kirk Franklin förra året har ett minne för livet tillsammans. En oförglömlig kväll. En konsert som var mer gudstjänst, mer allsång, mer deltagande än framträdande. 2500 av Sveriges mest hängivna gosplarne stod tillsammans och kunde varenda ord, varenda stavelse, i varje låt han framförde. Och i improvisationsdelen, när Kirk Franklin bjöd in publiken att önska låtar, önskades det låtar som han knappt mindes att han hade skrivit. Än mindre hans band.

Han var häpen. Tog sig för pannan många gånger om. Musikerna bytte instrument med varandra, konserten avslutades mitt i en takt, de_ville_inte_gå_av_scenen. Vi fick en känsla om att vi varit med om något fullkomligt unikt.

Så första frågan var naturlig. Den behövde inte ens ställas av någon av de närvarande journalisterna. Konsertarrangören gjorde det åt oss: Vad minns du från förra gången du var här?

Kirk: Ahh... When was that? What was the name of that city? Orebroa? Ok. Ahh...

Och så där fortsatte det. Konsertarrangören försökte förtvivlat påminna "You remember, you were up there for three hours? We had to drag you off the stage?"

Kirk: Ohh.. Ah...

Journalister försöker fylla i: "Yeah, I interviewed you, and there was a castle...".

Då klarnar det för Kirk: Ah, yeah! I remember the castle! Was that really in Switzerland?

Ridå.

Kirk kommer inte ihåg ett jota från konserten förra året. Han minns inte den stalkeraktigt hängivna publiken. Han minns inte Örebrobunkern som pressat in alldeles för många i en perfekt gospeltrång lokal. Han minns inget alls.

Förutom Örebro slott.

Vi var några som pratade lite om det där efteråt. Vad det kan bero på. Visst, han ursäktade sig med att det var ett extremt pressat schema och otroligt många stopp. Och så var det säkert. Men var kvällen så ordinär? Var den inte lika unik för honom som för oss? Uppenbarligen inte.

På något sätt så är kanske det storheten i hans artisteri. Hans totala närvaro. Att han får oss som är där att känna oss som de enda i världen. Som att det vi upplever är det bästa som hänt.

Sedan vill jag gärna tro att kvällen visst var unik. Att vi bara inte gav hans minne tillräckligt med ledtrådar.

Det blir spännande att jämföra den med ikväll.

Samuel Ljunbladh och Ole Börud tillhör, som sagt, det främsta vi har i Sverige när det kommer till Soul. Vi hyllar dem, skriver spaltkilometer om dem och när Samuel dansar med röda strumpor på folkliga fredagsprogram så dör vi lite. Av storhet.

Men när det var de båda artisternas tur att kliva in i presskonferensen var det istället pojkarna Ole och Samuel. Som ska få spela förband och nu beundrande fick lyssna till Kirks råd om hur man ska sköta karriären. Allt det där kan ni ju höra och se i inspelningen av presskonferensen.

Men efteråt fick jag också chansen att prata lite mer om det här. Om deras relation till Kirk. Om hur det känns att stå på en scen med så speciell publik.

Kolla här. Tre minuter avslappnad intervju med Ole och Samuel ihopkurade i en soffa. Om Oles metalbakgrund, Samuels nya skiva och förväntningarna inför kvällen:

Jag sitter här lite i chock. Visst. Presskonferensens första halvtimme var väl inte den mest hätska. Knappa tio journalister på plats där vi mest lindade in oss i gospelhistoria, fick ställa några frågor om hur att vara skapare och framförare av lovsång, och hur det sedan känns att under konserter stå i absoluta skottlinjen för all tillbedjan (bra fråga, va? Mycket stolt).

Men sedan. 40 minuter in. När det var dags för fotografering med Kirk och hans supporting acts - Nordens soulstjärnor Samuel Ljungbladh och Ole Börud - så börjar Kirk trigga Samuel. "Sing something", säger han. 

Samuel börjar flacka med blicken under några sekunder, samlar sig och försöker. Kirk blir tagen. Visst, på det där amerikanska teatraliska sättet. Men ändå. Tagen. Ber Samuel köra igen. Och nu har Samuel hunnit hämta sig något. Tar ett större grepp om situationen och gör riktigt bra ifrån sig. Kirk går i taket. Är riktigt imponerad. Börjar prata i termer som "Blue eyes soul".

Och vänder sig mot Ole. Som är betydligt mer skeptisk. Men försöker sig på också. Och nu blir det extas i Kirks gäng. Bland de samlade journalister. Och hos mig själv. "Wow - vanilla soul!!" utbrister Kirk!

Själv sitter jag här och sliter mig i håret för att förstå hur jag ska kunna plocka ut bara de här sekundrarna från mitt nästan timlånga livesända bambuserklipp. Men det får bli senare.

För nu: Kolla in klippet från presskonferensen, låt det ladda och scrolla fram till minut 40 och hör när nordes soulstjärnor imponerar på världens största gospelartist.

Nu är det dags!

Den här bloggen förvandlas till en Kirk Franklin-blogg för en dag. Världens främste gospel-artist är åter i Sverige och Globen.

I morse landade han på Arlanda och jag har precis kommit till Clarion hotell för att vara med på presskonferensen. Här går mörkhyade amerikaner, som man antar är i Franklins följe, runt i tofflor och för stora tröjor och säger coola saker på hes engelska.

Och strax kommer Kirk själv. Jag har placerat mig med mobilen för att livesända hans förväntningar under kvällen.

Följ allt i sändningen nedan: Klicka på "chat" för att ställa dina frågor till Kirk så kan jag framföra dem. Och förhoppningsvis når ljudet igenom. Säg till i chatten annars så får vi se vad vi kan göra!

• Jag dog just lite
  - Ett obegripligt uselt skämt har utsetts till världens bästa.


• Var klickar läsarna?
  - Mycket intressant genomgång av var du klickar för att "läsa mer". Stämmer det, tycker du?


• Sitter på ett tåg... « Att vara Charlie Schulmans pappa
  - Alex Schulman om hur Gud tänkte om Sverige


• Skärp er svenska "humorelit"!
  -  Här är ett av de mest obekväma standupframträdande jag någonsin sett.


• Nytt projekt: Kirkenorge.no
  - Swedmedia har grymt flyt nu. Bygger grymma grejer för stora internationella kunder. Men också saker för vår kollega i Norge, Vårt land. Kolla den här motsvarigheten på Kyrkkartan i Norge. Kul!


• Twittret stannar inte över kaffet | Internetdagarna
  - Roligt det här med twittrande under tiden man lyssnar till ett föredrag. Under tiden Tre:s vd höll ett föredrag på Internetdagarna stönade hela publiken - på twitter. Läs!


• Fotograf Nicklas Thegerström » Pumpor och Gud
  - Vad sägs om att sätta oss ute med "Du förtjänar att komma till helvetet"-skylten i dag? Jovars. Alltid blir någon...rädd(ad?)


• Du vet att du har hamnat på en prästblogg när...
  - Det här kunde lika gärna handla om kristnas bloggar överlag. Varför är vi så urbota pretentiösa?


• Livets Ord idag och "The Prosperity Gospel"? Jag bara undrar...
  - Kolportören funderar vidare på svenska församlingars ansvar - de som tidigare undervisat framgångsteologi.


• YouTube - Raw Video: Woman Reports Herself As Drunk Driver
  - Att anmäla sig själv för rattfylla.


• Youtube Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Hur skulle du presentera Jesus Kristus?
  - Hur en presentation av frälsaren skulle se ut - om han kom tillbaka i dag.


• Twitter / RT @hepp: RT @masse: Där k ...
  - Därför tjänar man inte pengar på sociala medier.


• Mina favoritbloggar @ Elkers.se
  - Egolänkning, men oj så fina ord! Tack!


• YouTube - the unsinkable pygmy gecko
  - Det var så här Gud fixade så att Jesus kunde gå på vatten. Han gav honom gecko-skinn på fötterna. Riktigt häftigt naturfilmsklipp!


• God Said It, I Interpreted It
  - Veckans tshirt!


• En "god" gärning. Angående de olika debatter som florerar här på BoE.
  - Hur många ordkrig, utskällningar och helvetes hot är man villig att utföra för sin ”goda gärning”?


• En "god" gärning. Angående de olika debatter som florerar här på BoE.


• Mindpark #39: You are Poked!
  - Kolla filmen om hur Facebook fungerar om det skulle vara översatt till "verkliga livet"


• Fler än 3 miljoner svenska konto på Facebook « Blissnation
  - Det finns nu tre miljoner Svenskar på Facebook.


• Mindpark #041: Blocket tar över, eller “Liten tuva stjälper ofta stort lass”
  - Den intressanta historien om Blocket och vad tidningar inte lärt sig.

På söndag är det dags. Kirk Franklin kommer till Globen.

I dag skriver vi om hur vi kommer bevaka evenemanget. Vi har recensenter, fotografer och så jag, som ska blogga, på plats.

Det kommer bli riktigt bra. Och kul. Jag är riktigt peppad. Inte minst efter förra årets magiska konsert. Minns ni det? Jag bloggade så här då: Gåshud, gudsmöte och ett jammande som inte var av denna jord.

Så helgen kommer att gå i Franklinlyssnandets tecken. Men där tänkte jag att vi kunde hjälpas åt?

Jag har satt upp en spotifylista. Kan vi fylla den med våra bästa Kirk Franklin-hits? Gör så.

Klicka här och dra dit dina bästa låtar.

Och glöm nu inte - alla tweets om Kirk Franklin avslutas #kfgloben. Bra så.

Vi ses på söndag! Jag börjar bloggandet någon gång vid lunchtid.

I dag kan jag presentera en av de mest spännande satsningarna Dagen gjort på länge. Med en av våra mest spännande blogglanseringar: Debattredaktör Ann-Charlotte Fritzons debattblogg.

Det kommer bli riktigt bra. Inte minst för att Ann-Charlotte är en av Dagenredaktionens, i mitt tycke, bästa krönikörer. Med ett skönt eget språk och en behaglig lite distanserad humor.

Men precis som Ann-Charlotte själv bloggar i dag så är det ingen slump att hon börjar i dag. Det är ett startskott på en ny satsning som går under namnet Dagen debatt.

Bloggen blir en smygande lansering. Helt i linje med hur jag tror vi mindre tidningar behöver arbeta: Inför öppen ridå och låta andra ta del av hur satsningen tar form. Vi behöver er input och hjälp.

Ann-Charlotte kommer att lotsa er igenom det här och berätta mer, men låt mig bara kort sammanfatta lite om det koncept som vi har pratat så länge om och nu äntligen börjar lansera.

Kort sagt: Dagen debatt gör debattsidor på nätet. Jag vill minnas att när Newsmills redaktörer PM Nilsson och Leo Lagercrantz (som för övrigt är nominerade till Stora journalistpriset som årets förnyare) slutade på Expressens debattsidor gjorde de det för att det är på nätet som debatten verkligen får leva.

Så är det givetvis. Här finns snabbheten, här kan du se sammanhanget, här får du spridningen.

Newsmill har på många sätt vitaliserat debatten i Sverige. Gjort den spännande. Mer folklig. Och gett mediehusen en läxa: Titta, det är så här man gör debatt på nätet.

Den läxan lär vi oss gärna. Och det vi nu lanserar tror vi kan matcha det - i vår sfär.

Genom att ge fler debattörer utrymme, genom att öka takten på antalet utgående debattartiklar, genom att trigga igång debatter med föreslagna debattämnen och debattartikelförfattare hjälper vi debatten om kyrka och samhälle att bli mer levande. Mer vital.

Det kommer att bli riktigt bra.

Följ Ann-Charlottes arbete, och häng med nästa vecka när vi bjuder in dig som vill debattera kyrka och samhälle att publiceras på Dagen.se.

Stefan Swärd slutar som samfundsordförande för EFK. Det är tråkigt, men också bra - för hans egen del. Den som har följt honom under åren vet att det är en man med kännedom om medielogiken, hur man triggar igång den och hur man får genomslag. Bra oftast, men svårt när man egentligen är samfundsordförande och inte missiondirektor i ett samfund.

Swärd har förvisso fått mandat från sin ledningsgrupp att höras, men det är inte lätt att varken förstå eller acceptera för samfundsmedlemmar. Det har vi skrivit om flera gånger.

Så att nu kliva av posititionen tror jag är bra. För tydlighetens skull. Både för EFK och Stefan själv. Nu kan han fokusera och driva på i exakt de frågor han själv brinner för. Som pastor bör han göra det, och det kommer inte längre vara lika diffust vem han företräder.

***

Läste ni intervjun med journalisten Stefan Lundell som analyserat varför Jesusmanifestationen inte får något genomslag? Jätteintressant och bra iaktaget tycker jag.

Är Jesusmanifestationen ett arrangemang som vill ha genomslag i medier behöver man förstå medielogiken. Och vill man ha uppmärksamhet kan man inte göra exakt samma sak som alltid (även om det tidigare hette Jesusmarschen) - gå med plakat och ropa "Jesus är kung". Var innovativa, hitta "konflikten" - brytningen där spänning uppstår. Se på Frälsningsarmén. Sveriges största gull-gull-samfund. Varför? För att de gör det provokativa i att söka upp de svagaste och betjäna dem.

Och just det föreslår Stefan också.

"Borde man alltså satsa mer på konflikt, menar du?

- Ja, det borde i alla fall övervägas. Och konflikter behöver inte vara negativa. Nu senast, i maj, var finanskrisen det stora samtalsämnet. Tänk om Jesusmanifestationen hade satsat på temat "Tjänande" och betjänat stockholmarna praktiskt i Kristi anda på olika sätt under förmiddagen, det hade skapat artiklar kan jag lova. Därefter hade man kunnat ta upp något ur ett konfliktperspektiv, mot girighet exempelvis."

Kanske ska ni bara anställa Stefan Swärd som presskontakt? Det borde räcka långt.

***

På söndag kommer Kirk Franklin till Sverige - igen. Jag är på plats och bloggar för Dagen.

Kommer du vara där?

Tror du det blir lika bra som förra gången?

Jag lovade ju lägga ut mitt manus från igår. Det gjorde jag också - fast på mediebloggen Same same but different. Läs det där.

Som kuriosa kan jag berätta att bakgrunden till mycket av tankarna till den texten kommer från ett mail jag fick i somras som var tveksam till att jag pratade med tex Livets ord-företrädare på twitter. Inte att han som skickade mailet inte tyckte att jag fick det, utan han var rädd att jag inte skulle märka den dagen de skrev/gjorde/agerade olämpligt. Likdant med andra kyrkoföreträdare, men Livets ord är ju mer aktiva än andra på Twitter.

Kontentan i min text handlar alltså om att det som nu sker på twitter inte är särskilt annorlunda mot det var förr. Det är bara att läsare, som den mannen som mailade mig, ser det och kan reagera på det. Vi har alltid stått och skrattat, diskuterat, lyssnat, fikat, lunchat med de vi sedan bevakat (och skrivit positivt eller negativt om).

Men det är viktigt att påminna om. Journalister nätverkar. Vi gör det för att få veta mer om vad som händer och i förlängningen skriva bättre och mer relevanta nyheter.

Jaja. läs texten här, som sagt.

Jag har suttit på konferens igår och i dag (och imorgon) i något som kallas Internetdagarna. Massor av smarta internetmänniskor är här för att lyssna och prata om hur samhället förändras när internet kommer in.

I dag har jag själv suttit med i en panel om "Balans mellan transparens och integritet". I en och en halv timme skulle tjöta om samma sak. Hjälp.

I helgen fick vi som skulle delta ett mail där vi ombads inleda med varsitt anförande á fem minuter. Jag får alltid magnifik ångest över sånt där. I mångt och mycket kan man sammanfatta att hela jag drivs av prestationsångest. Att jag bygger upp gigantiska krav kring minsta småsak.

I mailet fick vi också instruktioner om att vi inte behövde använda någont presentation med bilder eller liknande. Prata lite. Just det. Prata lite.

När jag ska prata lite fritt så sitter jag och stammar, funderar samtidigt som jag pratar och vet aldrig hur min mening ska sluta.

Så jag tolkade direktiven så som en gymnasieelev hade tolkat en svensk-lärares skoluppgift. Jag förberedde mig som om det vore en retorikkurs. Och skrev ett ord-för-ord-manus för ett feminutersanförande.

Resultatet blev överambitiöst, det insåg jag så klart själv, men också roligt. Joakim Jardenberg satt bredvid mig i panelen och tog, i transparensens namn, upp en mobilkamera och livesände ut mitt manus på nätet, samtidigt som jag läste upp det. Som en slags transparens i transparensen.

(fotocredd David Erkstam)

Och här ligger det ute: (och vill man inte ha skakig mobilsändning kan man se en bättre version här)

Hursomhelst. Postar mitt manus senare! Nu ska jag lyssna på vad andra säger.

Kolportören delar ett videoklipp som är fantastiskt i all sin vidrighet. Om framgångsteologins främsta hemvist: Afrika. Över hela kontinenten reser sig predikanter och kapitaliserar på andra, ofta fattigas, tro. De som hoppas på välsignelse, om de bara ger lite mer pengar - till predikanten som redan har allt.

Jag känner igen mycket från mitt år i Zambia. Om hur människor, mitt i gudstjänsten, gick fram och la pengar vid predikantens fötter. Om hur galna visioner profeterades om egna privatjet (som Guds välsignelse) samtidigt som folk i lokalen inte hade haft råd att äta frukost innan gudstjänsten.

Det är vidrigt. Och så sorgligt. Se filmen. Väl värt tio minuter.

I en tid där många funderar över det här med webb och kyrka är det här exemplet lite roligt. Det visar hur man, likväl som man kan man hamna i bakkant, kan använda ny teknik till den grad att det blir fullkomligt oanvändbart.

Evangelcathedrad.net har skapat en sida med så mycket effekter, så mycket krims krams, så många pålägg att man får sockerchock, epilepsi och skrattanfall - samtidigt.

Kolla:

http://www.evangelcathedral.net/

Aldrig har uttrycket "grädde på moset" känts mer passande. (och glöm nu inte att klicka runt på sidan!)

(tipstack Joachim!)

Hoppsan. Blev lite sent med Måndagsyoutube i dag. Så som plåster på såren kommer här två klipp. Både med en del...språkliga problem.

Kommer ni ihåg den här klassikern?

• Kort om: Google goes turn by turn — jardenberg unedited
  - Nu dör de dyra gps-abbonemangen från Tomtom och liknande. Google släpper gratis gps. Som är precis som alla dyra varianter.


• another comhem story
  - Efter att Sofia delat med sig av sin historia om hur comhem misskött kundkontakten börjar fler droppa in. Den här historien är helt fruktansvärd!!


• Kvinnor utan män
  - Smart, viktig och stark text av Damon om jämställdhet. Mycket sexigare än vad det låter. Läs!!


• Skräcklitteratur och stålar
  - Mackan resonerar vidare om hur en författare i en smal genre (skräck) kan tjäna pengar på bokskrivande i dag. Här lägger han upp sin plan.


• En knytnäve i luften
  - Viktor är på långresa och delar med sig sitt bästa lovsångsminne. Från Frälsningsarmén.


• Länge sedan sist...
  - Jag älskar spännande tidningars utvecklingsbloggar. På VK.se har de Christoffer Larsson som skriver passionerat om sitt jobb, och nu senast om hur de jobbar på en Facebookapplikation. Håll ögonen på VK.


• Skiljer sig gudstjänsten från Melodifestivalen?
  - Johan Stenberg skriver bra om hur gudstjänster blir underhållning utifrån Hedins krönika i Dagen tidigare i veckan.


• Statussjukan
  - Damon resonerar roligt om hur twitterkonversationen gjort oss tomma.


• Jan Guillou förnekar spionage.
  - En märkligt och ovanligt skadeglad text av Livets ords Ulf Ekman om Jan Guillou. Inte föratt jag försvarar Guillou, men jag kan inte minnas att jag sett Ulf ekman kommentera någon allmännyhet helt utan kyrkkoppling tidigare. Och definitivt inte med den tonen. Har de en gammal beef? Märkligt.


• Nu går det annonsera lokalt på Facebook - Äntligen! | joinsimon.se
  - Hälften av alla användare av Facebook i Sverige finns i Stockholm. Extremt fascinerande statistik


• Ett modernt humanistiskt eller ett tidlöst med en kung på?
  - En avrättningssymbol för Apoteket?


• The World of Tomorrow (If The Internet Disappeared Today) | Cracked.com
  - Vad skulle hända om internet försvann imorgon?