Jesusmanifestationen är på många sätt speciell för Dagen.se. Det var vid vår bevakning av den förra året som vi blev första tidning att använda tjänsten (och tekniken) Bambuser för att rapportera om allt som hände. Med hjälp av en dator och en webbkamera (ja, det var inte helt genomtänkt - men vi spelade utifrån våra resurser) sprang jag runt i Stockholm och filmade, styrd av de önskemål som kom in från våra läsare i chatten.
Vi la också upp en blogg (väl värd att besöka och nostalgiminnas) som direktrapporterade och analyserade allt som hände. Det blev mycket uppskattat. Vi hade på några timmar tiotusentals visningar av bloggen.
Även i år kommer vi att bevaka den Jesusmanifestation som förra året samlade 12 000 i Kungsträdgården.
I dag spänner papperstidningen musklerna i sin införbevakning av Jesusmanifestationen. Hela tidningen omsluts av en kappa:
Och nu är det upp till bevis för Dagen.se
Jag, tillsammans med fyra andra Dagenjournalister, är på plats under helgen för att ge är den bästa och närmaste bevakningen.
Vi upprättar en särskild undersida, blogg, där jag och Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund kommer skriva rapporter om allt som händer. Här kommer vi också lägga upp snabba videointervjuer med folk vi stöter på, samt sända allt vi ser.
Under själva Jesusmanifestationens gudstjänst i Kungsträdgården kommer vi ha en särskild sändning. Om tekniken fungerar kommer Dagen.se:s läsare kunna följa samma sändning som går på de stora storbildskärmarna på plats. Det innebär en välproducerad (?) tv-sändning, till skillnad från den provisoriska webbkamerauppsättning på en väska, som var fallet förra året.
Det kommer bli bättre, mer matat och roligare.
Klicka in på Dagen.se på lördag!
Uppdaterat: Följ vår bevakning här
Vi firar en hel del framgångar med Dagen.se nu. Det är roligt. Särskilt i en tid då det egentligen går ganska dåligt för tidningsbranschen.
Under veckan som gått, vecka 17, lanserade vi nya Dagen.se och fick väldigt gott betyg av er läsare (hela 33 procent gav betyget "MVG" - det är väldigt högt med tanke på en sådan grundlig omgörning). Sedan dess har mitt arbetet mest gått ut på att försöka samla in allt som fungerar sämre eller inte alls. Där har ni läsare hjälpt till med felrapportering.
Under veckan som gått har ni klickat runt på varenda litet skrymsle av Dagen.se. Pekat, påmint och sagt ifrån.
Det har också synts i statistiken. Under tisdagen slog vi rekord i antal sidvisningar på en dag. Och även om vi inte slog sidvisningsrekord på en vecka så hade vi ändå 94 procent mer sidvisningar än samma vecka förra året. Se stapeln här intill.
Det är helt enkelt en explosion av klick vi har sett på ett år. Men även gentemot veckan innan, då vi hade en ökning med 30 procent. Vi tror att det dels har att göra med att det är enklare att klicka på Dagen.se. Inte bara för att vår disposition är tydligare, utan också för att våra sidor laddar snabbare.
Vad mina kollegor Layout-Simon Glimeld och utvecklar-Linus Anderås har gjort med Dagen.se är på många sätt heroiskt. Jag är djupt imponerad av det engagemang de visat för att skapa en sida som ni uppskattar och använder.
Och jag är också glad över den respons ni ger. Vi lovar att betala tillbaka med mer engagemang.
Faktiskt redan i helgen, när vi ska göra Sveriges bästa bevakning av Jesusmanifestationen.
Mer om det imorgon.
Tills dess - tack för att ni klickar!
I dag skriver vi om Jesussajten. Den har varit i blåsväder tidigare. Sajtens ägare har helt enkelt valt att skapa en sajt/länklista till andra som har "rätt åsikter".
Som tror att katolska kyrkan kan vara antikrist och att homosexualitet är fel.
Och jag kan inte uppröras särskilt över det. Många är de kyrkor som har samma krav för att bli medlem i deras församlingar. Så varför kan inte en sajt då ha särskilda krav?
Möjligen kan man reagera på att sidan heter "Jesussajten". Beskriver man sig som en sajt för "kristna webbplatser/.../ En portal för Dig" är det svårt att uppfatta den som annat än inkluderande.
Men gör inte andra organisationers namn det också? "Broderskaparna" pekar på broderlig förening. Och de flesta kyrkors/samfunds namn? De insinuerar att det handlar om att alla som tillber Jesus är välkomna. Trots det exkluderar de flesta organisationer med olika krav på medlemskap.
Kanske ser vi i Jesussajten en spegling av hur våra egna kyrkor fungerar. Hur märkligt det kan uppfattas från utomstående att man portar engagemang från "användare" med avvikande åsikter. Att de personerna bara får titta och ta del av vårt innehåll, men inte själva bidra. För då måste de vara rättrogna.
Eller så tycker är det helt naturligt. Att man skapar kyrkor med vissa krav för att få bidra. Och då måste den principien så klart få gälla även för en sajt. Att det är ok att namnet "Jesussajten" får förknippas med protestantiska kristna som tycker homosexualitet är fel.
Precis som mormonerna har fått ta patent på "Jesu kristi kyrka".
Eller? Vad tycker du? Tyck till i vår fråga.
Jaktlund har redan bloggat om det. Alldeles nyss. Men jag är rädd att inte hela världen ska se det här klippet. Så jag måste blogga.
I fredags deltog Sveriges kanske mest underskattade sångröst i SVT:s så ska det låta.
Samuel Ljungblahd har länge ägt den kristna frikyrkoscenen. Så till den milda grad att han nästan förknippats med den. Det har på många sätt varit lite sorgligt. Liksom det faktum att han gömts som bakgrundsröst i Let's dance. En av Sverige bästa röster ska inte gömmas. De ska sättas på piedestal.
Men det egna materialet har inte riktigt fungerat. Har aldrig varit tillräckligt. Inte nått brett.
Men i helgen slog han till. Det blev knock. Och en miljonpublik fick upptäcka frikyrkovärldens bäst bevarade hemlighet:
Samul Ljungblahd.
Se de här fyra minutrarna och tolv sekundrarna. Tro mig - du kommer inte ångra dig. Och är du stormogulskivbolgasproducent - ge männskan låtmaterial så han erövrar världen.
Uppdaterad: Det tog inte lång tid tills en läsare lyckades få upp klippet på Youtube. Härligt - nu är det förevigat även efter SVT:s begränsade tid!:
Jag älskar flashmobbar. Ni vet? Den där grejen där massor av människor går ihop göra något oväntat på en offentlig plats.
Jag skrev om det här, här, här, och deltog själv här
Och nu har det kommit ytterligare en variant, ser jag via Plastjesus. En Sound of music!
Det må vara så att den är lik alla andra, men, hey, jag sitter här och småler ändå.
För en dryg månad sedan var jag och träffade domprost Åke Bonnier (ja, han i Bonniersläkten).
Bara någon timme innan intervjun slog det mig att jag så klart borde fråga er vilka frågor jag borde ha med mig. Ni hann ställa ett gäng.
Jag träffade honom då, men först i dag publiceras intervjun (vi inväntade biskopsvalet).
Läs hela intervjun och era svar på hur han, som är en av Sveriges rikaste, ser på rikedom, om reaktionerna kring hans avgång från Jesusmanifestationen, och om Jesus verkligen är Vägen.
Loggade in på min mail och fick se följande:
Svårt att inte få hybris när självaste Jesus Kristus följer mig på Twitter.
Men den känslan är ingenting mot den sköna bekräftelsen:
Vem vill inte vara en follower av kristus, liksom.
Ok, dag fyra. Och mycket har hänt. Allra mest bakom kulisserna. Våra verktyg för att göra Dagen.se snyggt har förbättrats, eller snarare förbättrats. Ett delmål i allt det här är att våra jourhavande reportrar som sitter utanför huset ska kunna lägga upp bilder.
Men här är saker som ni har märkt utanför huset:
* Vi som bloggar kan lägga in bilder i bloggen (bevis till höger) Yey!
* Bloggarnas RSS fungerar. Iaf den här bloggens.
* Redaktör, webbreporter och ansvarig utgivare ligger utskrivet längst ner på sidan.
* Artikellänkningen (Aitellu) finns nu även på TT-artiklarna.
* Undersidornas artikellänkar är inte längre konstigt blåa.
* Dagens twitter- och facebookkonto levererar nyheter igen
Samtidigt har layout-Simon kommit tillbaka från semester. Han börjar titta på att göra samlingssidan för våra bloggar vackrare, samt våra egna bloggar.
Godtorsdag!
Det mesta av arbetet kretsar nu kring fel. Och att rätta saker som blir fel när vi rättar fel. Ja, ni fattar. Inte världens mest stimulerande jobb.
Många mailar också om felen. Och ibland önskar jag att vi hade haft råd att koppla in åtminstone fyra programmerare till som kunde gå in en vecka och bara lösa allt.
Men för att ni åtminstone ska se att det händer något och att vi jobbar så tänkte jag avsluta varje arbetsdag med att här i bloggen lägga in en lista på (större) saker som har fixats. Vi får se hur länge det blir, och om vi kanske testar andra former senare.
Men här är i alla fall det vi har fixat i dag:
* PDF-tidningen. Många prenumeranter har inte kunnat ladda ner papperstidningen. Det är nu fixat. Om det fortfarande inte fungerar för dig - kontakta webb@dagen.se
* Rss-flödena. Både bloggarnas och våra olika nyhetsavdelningars rss-flöden fungerar nu. Du ska inte behöva byta ut eller förnya dem. De "gamla" ska fungera bra ändå.
* Grafiskt: Rödpilen inne. Den inleder varje nyhetspuff i mitt- och högerspalt
* Länken till att skicka in texter till läsardagen ligger ute igen. Men Läsardagensidan är fortfarande hopplöst dåligt genomarbetad.
* Dagens fråga uppe. Nu kan man dessutom lägga ut omröstning på flera olika nyheter samtidigt.
* Seriftypsnittet i rubriker ändrat till rätt (Georgia).
* Underrubrikerna i menyn fixade (de flesta)
* Tipsbloggen är tillbaka.
* Utloggningsknapp skapad för inloggade prenumeranter.
* Länkarna i boxarna längst ner fungerar.
Och sedan en massa smågrejer där emellan.
Har vi prioriterat dåligt? Hör av dig om vad du tycker är viktigast att fixa härnäst.
Mitt i alla buggfixar med Dagen.se råkar jag springa över prästen Per Wilders mikrobloggpost: "Vad skulle du vilja att din församling gjorde för dig".
Och det är på många sätt ett skolboksexempel över hur vi som kyrka kan och bör använda internet.
Per Wilder är komminister i Västerås och har länge varit aktiv bland mikrobloggar. Han är social, nyfiken och med sin stora närvaro har han skapat ett stort nätverk av "ännu inte troende" vänner. Som följer honom och han dem för att han är en trevlig och intressant person.
När komministern då väljer att ställa en så enkel mikrobloggpost som "vad skulle du vilja din församling gjorde för dig" skapar det en explosion av kommentarer.
På två timmar kommer nästan hundra kommentarer. Otroligt intressanta frågor, tips och diskussioner uppstår.
Stellan skriver "Som före detta flitig kyrkobesökare har jag tusen svar på den frågan. Och jag blir lycklig så jag nästan gråter över att någon svarar."
Gå in, diskutera och förstå hur viktigt det är för oss som kyrka att arbeta som Per Wilder. Inte dra upp strategier i stängda församlingshus, inte gissa vad vi kan göra. Utan direkt fråga de som berörs.
Imponerande bra!
Gårdagens utan tvekan mest sedda och klickade artikel handlade om Jorge som valde en annorlunda väg ner i dopgraven. Två steg ner, och sedan antagligen ett av de vigaste dykhopp Filadelfiaförsamlingen i Stockholm någonsin sett. Rakt ner i dopgraven. Att han inte bröt nacken är lite av ett mirakel bara det.
Läs artikeln och se filmklippet här.
Själv påminns jag om ett annat fint dopfilmklipp. Eller mer roligt. För när Jorge dök ner i dopgraven och kom upp som ett ljus - redo att döpas - kör den här killen en något annorlunda stil. Liksom hans pastor.
Vilken dag! Efter att ha intensivjobbat hela natten kunde utvecklarLinus lägga sig klockan 07 i morse. Tio minuter senare kraschade Dagen.se, Linus vaknade, fixade snabbt och sedan dess har han, jag och redigerarJakob varit igång med att jobba fullt med sajten.
Det är lätt att bli lite övermodig. Att tro att all planering, detaljer och skisser ska flyta på. Det gör det inte. Och det blir skrämmande tydligt vilken liten redaktion vi är och att vår ambitionsnivån var något hög. Inte för hög. Men hög.
Därför är det fullt acceptabelt att allt, nu när vi rundar av dagen, inte är helt på plats. Att det fortfarande finns lite buggar här och där.
Tillsammans med er har vi skapat tre A4 fulla med lista på grejer att fixa.
Ni har sprungit runt som tokar på sajten, klickat utforskat, gillat, varit skeptiska och kommit med förslag. Redan nu ser det ut som att vi slår sidvisningsrekord.
Det är överväldigande att se alla era kommentarer! Hur ni engagerar er. Inte _bara_ för att saker är fel och krånglar, utan för att ni vill skriva hur snyggt ni tycker att sajten är. Och konstruktiv kritik! Jag är imponerad.
Sedan 07.00 i morse tills nu, 17.09, har ni skrivit 83 kommentarer. Att jämföra med tex Aftonbladet.se som i samband med sin relansering puffade en redesignblogg som fick totalt 73 kommentarer.
Dagen har Sveriges mest engagerade läsare, det är jag säker på.
Många av er har ställt frågor som jag inte har hunnit svara. Så låt oss sammanfatta dem här:
Fråga: Varför har rubrikerna olika typsnitt?
Några tycker det är irriterande. För oss är det ett sätt att särskilja nyheter. Under dagen har vi haft tre olika typsnitt. Det var en bugg. Vi kommer använda oss av två. Dels den vi tidigare har haft, arial, och sedan Georgia, som ni ser här till höger. Vi har också haft (har) en tredje. Som helt enkelt är fel. Och ful. Den går bort.
Vi vill med den nya serifen (typsnitt med "fötter") peka ut featurenyheter, och möjligtvis också nyheter av mer lättsam karaktär (som den om Jorges dop). Vi tror det skapar tydlighet mellan nyheterna.
Har ni sneglat på DN?
You bet. Och Svd. Och Aftonbladet. Och alla andra sajter som någonsin gjort något snyggt. Vi har snott så mycket bra idéer vi kan. Men också landat i något som är lite eget, skulle jag vilja påstå. Men roligt i sammanhanget är att vi alla tyckt att Svd:s förra sajt var snyggare. Men sedan styrde annonsformat över oss till ett utseende som på många sätt liknar DN.se:s.
Bloggtoppen på bloggarna är inte så snygg
Nej, jag håller med, såhär i efterhand. Den får vi byta ut.
Radavstånd och avstånd mellan bild och rubrik mm
Jo, vi fick inte riktigt till det där. Men det blir snart bättre.
RSS-flödena fungerar inte!
Det är ett mystiskt fel. Som vi arbetar på att lösa innan måndagskvällens slut. Och, ja, det är halvt oförlåtligt. Usch.
Var är boxen för Musiksajten? Slarvar ni bort den?
Ja, i dag har vi tydligen slarvat bort den. LayoutSimon håller på att skräddarsy en box som ska bli både klickvänlig och attraktiv. Kommer senare i veckan.
Var är Dagens fråga?
Lugn, lugn. Det är klart vi inte skulle ta bort en av våra mest populära funktioner. Snarare kommer vi utöka den. Vi vill inte längre ha "Dagens" fråga. Vi vill ha massor av frågor! På varje nyhet som det går att ha en fråga!
Varför kan man inte öppna serierna på seriesidan?
För att det är fel just nu. Men inte länge till.
Var är jobbannonserna?
De är inte bortplockade. Men vi har problem med dem just nu. Kommer under veckan.
Och så finns det många fler frågor. Men ännu fler lösningar. Dagen.se kommer bli snyggare och snyggare ju längre veckan går. Det vågar jag lova.
Jag skrev tidigare om Sveriges mest medieskygge vd, Kåre Gustafsson. Trots toppositioner på några av Sveriges största tidningshus finns inte en enda bild på honom. Inga pressbilder, inte på scanpix, inte på nätet.
Men så i dag träffade Medievärlden honom. Och i ett genidrag passar deras reporter Axel Andén på att fiska upp mobilen och överraskar honom.
Jag tror vi har att göra med den första skarpa bilden någonsin. På Sveriges mest medieskygge vd.
Och reporterAxel visste givetvis att många skulle ifrågasätta honom. Kalla det för photoshop-jobb. Så han filmade också.
Mina vänner, det är sant. Han finns. Han existerar. Och dessutom vill han äga Dagen. Spännande.
Så är den äntligen här - vårt nyklädda Dagen.se.
Det är ett stort släpp för oss, men den här gången har vår utveckling inte handlat så mycket om nya funktioner eller idéer. Istället har vi fokuserat på att dugliggöra och tydliggöra allt det goda Dagen.se redan har.
Mycket har gjorts om i grunden och är inte synligt för ögat. Men sammanfattar vi själva förändringingarna ser vi framförallt följande som de största förändringarna:
Snyggare. Det gråa och kantiga är borta, liksom de spetsiga boxarna. Textstorleken är större och vi ökar dynamiken med att släppa in ytterligare ett typsnitt på våra rubriker. Vi tydliggör genom att bara ha tre tre spalter. Vi har skalat av, mätt avstånd på "gluggar" och disponerat för att få en både tydlig och nyhetspulserarande känsla.
Snabbare. Många är vi som klagat på Dagens långsamma laddningstider. Genom en systematisk och noggrann genomgång av kod har vi kunnat korta laddningstiden avsevärt. Men fortfarande har vi flera åtgärder kvar för att skynda upp detta ytterligare under månaden som kommer.
Smidigare. Vi har nu äntligen en tydligare navigeringsmeny. Som lotsar dig igenom även de växande delar av Dagen.se som inte bara är vanliga nyheter. Vi har dessutom analyserat de funktioner som ni tycker om bäst och lyft de högst. Det är bloggar, "Mest lästa", och "Senaste nytt". Dessa har vi dessutom gjort ännu smidigare genom att du också kan välja om du till exempel vill ha "Senaste nytt" från Dagen, TT, eller alla (båda) nyhetskällor. Likaså kan du lätt växla mellan om du vill se "Mest lästa" nyhet just nu, under veckan eller månaden.
För oss som arbetar med sidan är klädbytet efterlängtat. Och även om flera saker kommer uppdateras under veckan undrar vi så klart redan nu:
Vad tycker ni?
Vad är bra - vad är fult?
Var bör vi göra om - vad bör vi förfina?
Vi ser fram emot din kritik! Den gör oss bättre.
Uppdaterad: Här svarar jag på de vanligaste frågorna hittills
Om sex timmar går ridån upp och Linus och jag sitter och slutspurtar under natten för att få allt vackert och fungerande på Dagen.se tidigt imorgonbitti.
Vår tanke med det nya Dagen.se är att du skulle ha inblick från Dag 1 i hur vi tänkte. Därför upprättade vi http://kuliss.dagen.se där du kunde följa varje steg vi tog.
Den använder vi även i natt. Så snart en ny uppdatering gjorts lägger vi ut den på http://kuliss.dagen.se
Följ oss live i natt, se hur vårt nya Dagen.se tar form och hjälp oss stampa buggar.
Vi är på upploppet nu. Det har tagit månader. Inte av snickrande, men av planering, väntan och fundering.
På måndag släpps det nya Dagen.se. Tillsammans med er läsare tror vi att vi har skapat en av Sveriges fräschaste sajter.
Just nu 
sitter utvecklarLinus och kodar för fullt. Vår layoutare sätter de sista detaljerna och jag gör som vanligt inte mer än att oroas. Över att sajten ska krascha, allt ska bli fel eller Linus bli sjuk.
Men om allt går enligt planerna så öppnas ridån för det nyklädda Dagen.se klockan 05.00 på måndag morgon.
Det har då föregåtts av en natt av intensivt kodande för att flytten ska beröra så få som möjligt.
Däremot är det en grundlig omgörning.
Många av de problem som flera läsare har klagat på länge ska fixas. Sajten ska inte vara så tungladdad. Undersidorna ska vara piggare. Navigeringen tydligare.
Men den nyklädda sajt vi släpper på måndag är långt ifrån klar. Det är bara en början på ytterligare utveckling.
Jag ser fram emot er respons och kritik!
I går samlades 40 personer i Kulturhuset för att tala en minut var om Dawit Isaak. Det var tunga namn från kulturlivet, inflytelserika mediepersoner och stora författare. Och så jag.
Jag talade om vårt individuella ansvar. I synnerhet mitt eget. Hur lite jag gjort, hur mycket jag kan göra. Såhär:
"Hade Dawit Isaak hört mig i dag hade jag fått be om ursäkt. Ursäkt för att jag inte har gjort mer. Att jag slutat haja till när jag sett siluetten av hans ansikte. Att uppräkningen av antalet dagar i fängelse mer blivit en siffra än ett bevis på ett ofattbart människoöde. Att jag blivit blasé.
Jag hade fått be om ursäkt för att jag, som valt journalistyrket just för att motverka orättvisor, accepterat att Sverige använt "tyst diplomati" mot en diktatur. Att jag inte insett att orden "tyst diplomati" borde ha varit min startsignal för att ställa till med så mycket liv som möjligt.
Du hör inte mina ursäkter, Dawit. Men jag vill lova bättring. Att jag på de plattformar jag ansvarar för ska rapportera och nyansera ända tills den Eritreanska regeringen tvingas frige dig.
För när du kommer tillbaka vill jag inte stå med en ursäkt. Jag vill kunna säga: Jag gjorde vad jag kunde."
Mitt arbete börjar i dag. Att lyfta det orimliga i att en svensk suttit fängslad i åtta år. 8 år! Det säger saker om Sverige jag knappt vill tro.
Vi kan inte vara tysta. Vi kan inte sluta lyfta saken. Ropa, skrika, ställa till liv.
Själv kände jag mig både stärkt men framförallt inspirerad efter kvällen. En tro på att det kan hända något nu.
Det måste det göra.
I dag ska jag tala. I en minut. Men det är en viktig minut.
I Kulturhuset här i Stockholm samlas 40 talare - alla med samma syfte: Frige Dawit Isaak.
Horace Engdahl, Alex Schulman, Marika Lagercrantz, Arne Ruth, Agneta Pleijel, Amelia Adamo, Peter Englund, Dilsa Demirbag-Sten, Tom Alandh, Martina Lowden, Ola Larsmo, Peter Kadhammar, Maria Abrahamsson, Jonas Karlsson, Esayas Isaak, Sigrid Kahle, Agneta Lindblom Hulthén, Eva Beckman, Haideh Daragahi, Stig Fredrikson, Ülkü Hulago, Kerstin Brunnberg, Eva Elmsäter, Sanna Björling, Leif Öbrink, Natalia Kazmierska, Jesper Bengtsson, Ulrika Knutson, Soraya Hashim, Robert Weil, Suzanne Nessim, Marcus Birro, Mustafa Can, Lars Adaktusson, Sofia Mirjamsdotter och så jag.
18.00 på Kulturhuset.
Var där.
Hela mikrobloggosfären kokar av det. Deeped mfl bloggar om det.
Är KD-bloggen om Inger Johansson - "Fyra ord; Kristen och ödmjuk, men rättvis" verkligen sann?
Nej, det är den inte. Den är jättefejk. Men att den uppenbarligen är så trovärdig att frågan behöver ställas är tragiskt för Sveriges alla kristna men framförallt oerhört problematiskt för Kristdemokraterna.
Bloggen startade i onsdags förra veckan och har redan hunnit behandla ämnen som Långfredag:
"Alla hedningar borde denna dag skämmas över hur deras livsstil faktiskt tog livet av Jesus."
Missionsarbete:
"Visste ni att det idag finns 2,5 miljarder "människor" som aldrig har hört talas om Jesus Kristus!? Om man tänker efter så är det inte speciellt konstigt att den Afrikanska kontinenten ser ut som den gör: hunger, svält, matnöd, AIDS, analfabetism och lässvårigheter."
Internet (eller "intranet"):
"Intranet mest består av dynga. Dynga som avleder folks uppmärksamhet från vad som är viktigt för att skapa ett bra samhälle. Detta vill jag ändra på."
Och menat att Sverigedemokraterna är en positiv injektion.
De fantastiskt korkade uttalandena till trots har ett medvetet och smart twinglylänkande under påsken gett bloggen flera besökare som förskräckt kommenterat bloggposterna. Och varför skylle de tro annat än att bloggen är sann? KD-loggan sitter där den ska, länkarna till Ulf Ekman bekräftar bilden av någon crazykristen. Bibelorden haglar, och de rätta organisationerna länkas.
Så av vilken anledning skapar man denna fejkblogg? Det skulle givetvis kunna vara någon före detta kyrklig som fått feeling och vill se hur mycket uppmärksamhet han kan få genom att låtsas rabiatkristen. Men mer sannolikt är att det är ett slags jippo från en PR-byrå. Kanske för att motbevisa DN-artikeln om att politikers bloggar inte kan få några kommentarer. Att det handlar om hur man bloggar, hur man öppnar och vem man konsultar när man gör det.
Valet av Wordpressblogg, hur välarbetad den är med ämnestaggar, trackbacks, direktsvar i kommentarsfältet och taggmoln avslöjar att det är någon som vill demonstrera den sociala bloggens fulla kapacitet. Nedräkningen av själar samt namnet i url:en ("http://sanningenmastefram.wordpress.com"), skulle kunna peka på att man väntar in en tidpunkt, ett mål, för att statuera ett exempel.
På många sätt är tilltaget genialt. Men det är på KD:s, och för all del kristnas, bekostnad.
Hur KD ska agera? Ingen aning. Att bekräfta att någon existerar är lätt, att dementera någons existens svårare.
Bloggen är en lika effektiv som hemsk illustration över hur sociala medier både kan vara en tillgång och ett hot. Hur du kan nå ut snabbt med ett budskap, eller hur dina fiender kan kapa ditt varumärke och smutsa ner det.
I det här fallet blir den ett spännande prejudikat. Och jag kommer följa KD:s agerande med spänning.
Dagens gästkrönikör Inger Lundin bashar Twitter, för att sedan omfamna det. Det var ju trots allt samma gamla människor - fast bakom 140 tecken.
Oh, just det - här är hennes Twitterkonto.
Dåså. Påsken är slut och vardagen uppstånden (tadaa!).
Går igenom kommentarerna från helgen och ser att jag flaggat en kommentar från "per johan". Det är under posten om Ulf Ekmans twittrande som några kommentarer poängterar hur viktigt det är för kyrkan att vara synlig på de sätt nätet erbjuder. "Hänger ni inte på här går ni sakta men säkert under!", skriver "Peter".
En annan kommentatör, svarar:
"Peter anar inte den kristna kyrkans styrka och uthållighet."
Det är då "per johan" bryter in:
"Måste som så kallad avfälling få kommentera detta inlägg(...) Så bra att ni som sitter där är starka men vill ni inte ha sällskap av fler? Om inte kyrkan syns i den moderna världen med bloggare och med andra medel hur ska andra få ta del av er styrka och glädje? Faktum är att i min umgänges krets så är det väldigt få som någonsin fått umgås och lära känna någon från frikyrkorna så när ni aldrig syns i vardagslivet varför inte uttnytja webben och den Styrka som moderna världen har. Såg en så kallad "bullgerilla" i stockholm hade hoppats att evangelisations arbetet förnyats sen 80 talet. Det är strunt samma hur starka ni är i era kyrkor ni kommer dö ut om ni inte lever i världen"
Jag tycker han sätter fingret på något oerhört viktigt. Vi kan tycka att vi kristna är starka, uthålliga, att vi gör vad vi kan. Men man kan knappast anklaga oss för att vara innovativa. Eller sträva efter att "leva i världen".
Vi besöker den ibland, världen. Ställer oss på torg med kaffe och bullar. Spelar dramer, skapar evenemang, sjunger och spelar. Men att leva i den? Att låta våra liv vara en "bullgerilla"? Det är vi betydligt sämre på.
Att ge sig ut på Twitter är knappast en lösning på alla problem. Det kan däremot vara ett sätt att närma sig och närvara bland dem som önskar del av vad vi upptäckt.
Att leva i världen, inte av den. Vilken utmaning.
Redan vecka 15? Jaja. Nu kör vi. Som vanligt får du hålla in ctrl när du klickar på en länk för att få upp den i ny flik. Eller shift för att få i nya fönster.
* Veckans måsteläsning är Flower street cafés trendspaning om hur pastorer beter sig på Facebook. Hajpen, orden, familjen, hur din fru städar, och de visa orden. Otroligt träffsäkert!
* Påsk, och många har blivit redlöst fulla. Via PM hittar jag Fredrik Lindströms geniala spaning till fenomenet:
"Vi vill ju att alla skall vara med och dricka för då gäller andra regler. Man kan i sverige till och med ursäkta sig med att "-Men jag var ju full". Det är därför vi blir oroliga om vi går ut och skall ta en öl och någon tar en ramlösa istället. Vi vill inte ha nyktra vittnen när vi skall släppa loss. I en kultur där blygheten härskar ger ju alkoholen oss ett socialt glidmedel och möjligheter till kontakter som vi faktiskt aldirg skulle våga ta annars."
* Vi har redan skrivit om Lego-Jesus. Men via AP har den nu blivit känd över hela världen!
* Peter Forsberg - gå och lägg dig.
* Bli helt sjuk i...ögat.
* Nöjesguiden gjorde bort sig rejält i helgen. Mymlan har hela scoopet här och här.
* Här är ett exempel på hur du som företagare kan använda dig av mikrobloggar. I det här fallet är det en bilförsäljare, Bildeve.
* Förvirring vid brand.
* Passion of Christ - facebookstyle
* Att bygga sådana här labyrinter var en pojkdröm! Otroligt fascinerande!
* Prisad Aftonbladetjournalist sökte jobb hos FRA. På skoj?
* Jonas Gardell var med i SMU ett år bara för att få åka på deras sportlovsläger.
* Måla din musikvideo
* Gekås, Ullared, blir film. Genialt.
* Cleaning fail
* Thomas Mattsson imponerar igen genom att satsa på en fast sida i tidningen med fördjupade reportage.
* Gruppdynamik? På matchen, konserten och kyrkan.
* Guillos nya varumärke: "Självupptagen okunskap"
* Ulf Ekman har bloggat i ett år och summerar årets (imponerande) statistik.
* Ja, kassörskan märker ifall du lägger streckkoden åt rätt håll.
* Vad skulle Jesus mikroblogga?
* När män visar att män...är djur.
* Världens gatumusiker samlade
Det är Talang 2009 i England och i veckan har det cirkulerat ett youtubeklipp på vad som är årets Paul Potts
Och vore det inte för att vi redan är bortskämda med Potts osannolika historia så hade den här personen stått ut ännu mer. För in kommer hon, utskrattas bara hon visar sig och sedan...gåshud.
Uppdaterat: Här kan du se en högupplöst version.
Mitt under min heldagslånga uppståndelsefest i dag så ringde SVT, Aktuellt (eller var det Rapport?). De hade läst DN:s stort uppslagna (iaf på webben) artikel om att riksdagspolitikers bloggar får lite kommentarer och undrade vad jag tyckte om det.
Artikeln föreslår att eftersom bloggarna får lite kommentarer, åtminstone jämfört med svenska toppbloggare, så är de en flopp. Det är en förvånande slutsats. Och fruktansvärt okunnig sådan.
För det första säger antalet bloggkommenterar ingenting om antalet läsare. Antalet kommentarer säger möjligtvis något om att bloggandet kräver ett visst språk - annorlunda mot det politikern är van vid. Ett inbjudande sätt, som lämnar utrymme för interaktion, diskussion. Möjligtvis säger det också något om ämnet. Att det är svårare att locka engagemang kring politik än säg...mode.
Det skulle DN veta om de visste mer om hur bloggen fungerar.
När det dessutom handlar om att bedöma en politikerbloggs framgång utifrån antal kommenterar blir särskilt skevt. När riksdagsmän annars ska nå ut med budskap eller åsikter skickar de in debattartiklar eller pressmeddelanden till stortidningarnas redaktioner. Där mäts sedan sprängstoftet i deras texter och få gånger publiceras något. Vill de träffa "vanligt folk" tar de och partikansliet med sig några partifanor, ett ljudsystem, en läskback och ställer sig på torg för att försöka fånga förbipasserandes uppmärksamhet.
Maria Wetterstrand formulerade saken bra i ett gästinlägg på bloggen SSBD:
"Det finns i alla fall väldigt få [blogg]inlägg jag gjort som haft färre träffar än antalet besökare på ett genomsnittligt torgmöte."
På bloggen når de inte bara fler än vad de hade gjort annars, de som surfar in för att "lyssna" är här för att de vill. Det är kvalitativa läsare. Medborgarna har kommit hit för att de vill veta hur deras politiker ställer sig i aktuella frågor. Andra läsare har googlat på "riksdagspolitiker" och "*valfri aktuell fråga*" för att de vill veta hur de står.
Om riksdagsmännens främsta uppgift är att representera väljarens röst borde varje politiker ha en öppen kanal som berättar hur arbetet går. Hur de resonerar i olika frågor. Vad de gör för mina pengar, mitt mandat.
Allt det här förklarade jag för SVT:s nyhetssändning. En halvtimme senare ringde de upp igen. De hade då beslutat att lägga ner hela grejen. DNs artikel visade sig helt ihålig. Alla "experter" man kontaktat förklarade samma sak som jag. Ingen sa emot.
Och det är klart. Det skulle vara korkat, eller direkt antidemokratiskt, att påstå att riksdagsledamöternas bloggar skulle vara något annat än en succé.
Kvar står DN:s artikel som ett exempel på märkligt dålig research. Det är ett nyhetsskapande kring ett nytt medie som man inte har förstått, men heller inte ansträngt sig för att försöka förstå. Ingenstans i artikeln har man pratat med någon som skulle kunna nyansera eller förklara statistiken man kommit över.
Och när DN, Svensk journalistiks flaggskepp, skriver så nappar hela Sverige. TT skrev (och därmed hela mediesverige) och både SR och SVT ville följa upp. Alla förväntar sig så klart att DN tänkt igenom, inte kört på feeling och skapat nyheter utifrån sin okunskap.
Men det är precis vad DN gjort. En slags elitism av att "vi kan bäst" i ett ämne som hundratusentals bloggägare kan bättre. Det är svårförståeligt. Och märkligt att just DN gör denna miss gång på gång.
Jag har en dröm. Att vi i media en gång ska förstå att vi inte behöver förstå - men att vi har hundratusentals läsare som gärna hjälper oss. Om vi bara ber dem.
DET är vad social media handlar om.
Det blev en del reaktioner på påskkycklingen och pratbubblan här om dagen.
Flera tyckte den var hädisk. Någon undrade vad för slags "människa" och "kristen" jag egentligen är.
Kumlapastorn känner sig kluven.
Själv förundras jag över hur man så ofta väljer att tolka det värsta utifrån en text eller situation. Att jag vill häda, utarma eller förlöjliga ett sakrament?
Tänk om man istället gjorde som Monica i kommentarsfältet och antog att det fanns en poäng, något roligt. Då kunde det bli såhär:
"Jag tycker kombinationen bild och bubbla är lysande. Faktum är att majoriten av Sverige förknippar påsken med kycklingar, ägg och påskris, och inte med det vi verkligen firar.
Bilden påminner oss om det absurda i detta faktum."
...får man se till att vårda relationerna till sina judiska vänner.
Det här var ett riktigt roligt test! Hur snabb är du bakom tangentbordet?
Visst. Jag ska erkänna att det tog en stund och att jag blev rejält utmanad av det här resultatet.
Men titta:
80 words
Någon som vill utmana mig? Testa
Via Brygubben hittar jag ICA:s Jesusreklam. På många sätt sätter man nog fingret på många middagsbordssamtal i påsk. Minus prästen runt gaveln, då.
Uppdaterad: Klippet betedde sig lite konstigt, men du kan öppna det här
Några av er läste kanske den långa intervjun med Carola i magasinet Filters förra nummer. Några reagerade också över att Carola i ett stycke berättade om hur Jesus valde att byta språk när Han talade till henne.
"Jag upplevde hur Jesus sade till mig: 'Let me love you like that. I want to be the lover of your soul.' Jesus vill vara min själs älskade. Ibland kan jag nästan känna honom."
Bloggen The one and donny följer nu, några månader senare, upp frågan då han uppmärksammar att reportern som gjorde intervjun svarar i senaste numret. En läsare vid namn Anders har mailat in och frågat varför Jesus talade på engelska med Carola.
Reportern svarar, och återberättar ett fullkomligt ljuvligt svar av Carola:
"Jag frågade Carola om saken, hennes svar tillhörde tyvärr de detaljer som fick stryka på foten i redigeringen. Så här löd det: 'Jag vet faktiskt inte, kanske för att jag var utomlands."
Det är dags att fylla kylen med påskmat. Det är ju trots allt inte bara Jesus helg, utan också frossarnas.
Jag börjar titta lite på vad jag har och ser den här flaskan. Öppen och halvdrucken. Och light(!)
Jag vet inte riktigt vad som kan sägas om en person som fortfarande har julmust i kylen när påskmust börjat säljas.
Antagligen alldeles för mycket.
Jag har tidigare skrivit en del om flashmobbar, där en grupp människor går samman för att göra något oväntat på en offentlig plats.
I Liverpool, England, har en grupp kristna gått ihop för att göra en böne-flashmob inför påsken.
Men den här gången handlar det inte om storstilade frysningar på stockholms central, utan om en mer subtil manifestation.
En kristen grupp "Gerilla-bön" skapades på Facebook och tanken var att översätta flasmob-tanken i bön. I facebookgruppen spånade man fram idén att sprida ut sig i ett shoppingcenter och på given signal - ett uppfällt svart paraply - ta av sig skorna ("vi är på helig mark") och sedan samlas i en park utanför. Där bildade man ett "mänskligt kors", och bad för sin stad.
Eventet samlade runt hundra personer och givetvis filmades det hela:
Även om jag kunde tycka att just den här flashmobben var lite fantasilös och till och med pretentiös, är jag full av beundran för att man startade, vågade och gjorde något!
Flera kommenterar hur de upplevde det efteråt:
"What an amazing event. Walking barefooted was a small reminder of the pain Jesus must have felt when carrying the cross. It was a privilege to be part of such a great vision, thank you. I will be at the next one!...."
Vem i Sverige tar stafettpinnen? Hör av dig om du gör något. Vi följer gärna med.
I dag är det påsk! Det innebär att de flesta på Dagenredaktionen har gått på ledighet. Men Dagen.se arbetar för fullt hela påsken.
Har du sett att vi börjat strössla Dagen.se med lite tester nu och då? Förra veckan hade vi ett Jesus-quiz och i dag lanserar vi ett påsk-quiz.
Det kan väl vara en bra start på påsken? Att lära sig om vad det är vi firar.
Gör testet och hojta om du får fullpott!
Jag tar helg nu, men har förberett ett gäng bloggposter som dyker upp under helgerna. Och vem vet, jag kanske flikar in med en påskreflektion eller två.
Men innan jag sticker vill jag bara påpeka att inte heller Dagens media, en av branschens stora bevakare, lyckas skaka fram en enda bild på denne Kåre Gustafsson. Inte heller i deras arkiv verkar bild ha funnits:
Men man vill ju gärna, så här i påsktider, räcka ut en hand till en fallen kollega. Så därför kan ni , utan kostnad, få låna den bild vi kommit över. Inklusive pilar och sånt.
Jag klistrar in den här igen ifall ni inte hittar den. God helg på er.
Det blev ett gäng förslag på gårdagens bild.
Den här var roligast tycker jag, så här i Jesustider:
Uppdaterad: Och det här förslaget får bli en bubblare "Det skär i hela mig när du spelar din skitmusik. Käka den här kycklingbiten så kommer du förstå hur det känns."
Jag har tjatat om det länge. Hur enkelt det är för pastorer, företagare och andra att ha närvaro på nätet. Umgås, skapa relationer och finnas på de plattformar människor skapat för att vara just sociala - prata med varandra.
Och nu är det trosrörelsen som går före. Deras frontfigur och ledare Ulf Ekman blir först att använda mikrobloggarna i allmänhet och Twitter i synnerhet.
Ja, visst. Det är en hajp. Livets ords presschef vet mycket väl hur man gör för att rida en sådan. Men det spelar liten roll. För allra mest är Twitter ett sätt för företag, kyrkor och organisationer att presentera vem man är, står för och representerar.
Det är genialt. Och jag applåderar initiativet och hoppas på fler efterföljare bland Sveriges samfundsledare.
Än så länge har Ulf inte hunnit skriva mycket. Det är mest flöden från andakter. Men så släpptes det också i morse.
Och det finns också utmaningar. För till skillnad från hans blogg så kräver mikrobloggandet än mer närvaro. Att jag följer dem som följer mig. Att jag svarar och interagerar.
Det blir en utmaning för en av Sveriges mest kontroversiella pastorer. Det ska bli intressant att se hur han hanterar det.
Här är Ulf Ekman på Twitter.
Och när du ändå är igång - följ Dagen på Twitter. Eller Carl-Henric Jaktlund, eller Inger Alestig. Eller mig.
Vi har en nyhet i dag om att Berling Media, med företag som Kyrkans tidning, tidningen Sändaren, Verbum, Cordia mfl, får ny vd.
Kåre Gustafsson heter han. En man som tidigare varit tillförordnad vd för Berling och innan dess bland annat varit vd för Svenska dagbladet.
Vi skrev nyheten, som ju var en bra grej om ett chefsbyte i en stor kristen koncern. Men vi saknade bild. På Scanpix fanns tre bilder. Alla så suddiga (och gamla) att de var oanvändbara.
Vi googlade lite. Inte en bild - någonstans. Inte gammal, inte ny, inte suddig. Inte heller på Flickr.
Så bildredaktören kontaktar istället Berling media själva. Om en pressbild på sin nye vd. Han är trots allt, sedan tidigare, redan vd på Berling press som innesluter flera företag och tidningar. Man blir något nervös på andra sidan luren. Svara att det kan bli svårt.
Lite senare kommer det definitiva svaret:
"Hej
Vi har ingen pressbild på Kåre. Jag har kollat med redaktionen på Kyrkans Tidning och Sändaren och inte heller där finns det någon bild."
Ett företag som omsätter 350 miljoner, har 187 anställda, varav flera tidningar, har aldrig lyckats ta en bild på Kåre Gustafsson. Inte nu, inte förr. Han har i alla år uppenbarligen lyckats gömma sig undan kameror - även på Svd! Trots att han försörjt sig på att leda företag vars idé är attt dokumentera, fotografera och rapportera.
Jag vill påstå att denne Kåre är ett fenomen. Ett unikum. Eller åtminstone väldigt, väldigt skygg.
Vår nyhet blir helt enkelt bildlös. Vi vet inte hur han ser ut. Men självklart ska ni, bloggläsare, få en exklusiv glutt på den bästa av de suddiga bilder vi lyckats komma över. Det är en läsarservice vi gärna ger er:
Uppdaterad: Här är den med pratbubbla
Lågkonjunktur i all ära, men det är när en drös glasbitar hamnar i produkten som företagarnas mest desperata åtgärder plockas fram.
Jag har lite dåligt samvete för den här bloggen just nu. Inspirationen har inte riktigt infunnit sig. Det har mest berott på att mycket annat har tagit fokus. Inte minst mitt bidrag till den bok som färdigställdes i går. Det är en antologi som ges ut av Journalistförbundet och handlar om framtidens journalistik.
Det var spännande och på ett sätt väldigt skönt att få dokumentera många av tankarna om hur en tidning kan vara relevant i dag och imorgon.
En av de teser jag drev var att internet har gjort oss alla till deltagare. När alla har möjlighet att bygga sina egna plattformar kommer det inte lika tydligt finnas tidningar, tv-stationer, bloggar osv. Alla definieras om som "deltagare". Alla bidrar, alla tar emot, alla är sociala.
Dämed blir det också allt viktigare för oss medier att bete oss som deltagare. Att personliggöra oss för att åtminstone uppfattas som mer...av kött och blod.
Med den utgångspunkten har vi löst Facebookgåtan.
Vi har funderat länge på hur vi ska göra. Skapa en egen applikation, skapa en grupp eller fanpage.
Men nu är vi helt enkelt som alla andra "deltagare" - en person med ett användarkonto. Som du, precis som med alla andra, kan lägga till som vän, poka och tipsa i internmailen.
Som statusuppdateringar ger vi våra senaste nyheter, som du kan "gilla" eller kommentera.
Och tänk, i förlängningen skulle vi kunna lägga upp alla våra nyhetsbilder och "tagga" personerna som nyheterna handlade om. Som bildtext lägger vi en länk till artikeln. Vi blir användare som alla andra, med specialområdet att skriva nyheter.
Men till en början: Bli vän med oss på Facebook och tipsa om vad vi borde skriva om, få vara nyheter där du vill ha dem och kommentera oss!
Uppdaterad: Och just det. Mindpark var (som alltid) stor inspiration med den här posten
I kväll är jag med i Kvällspasset i P3. Minns ni förra året? Då var jag också med. Men trodde att det var ett aprilskämt. Det var en rolig grej det där.
Nu ska vi istället prata bloggar och om de förstör aprilskämt. Det tror inte jag att de gör.
Det blir direktsändning så lyssna någon gång mellan halv åtta och kvart i åtta.
Och missa inte den fina sammanställningen av dagens bästa apriskämt!
Uppdaterat: Här kan du lyssna på det i efterhand (del 2, 43 minuter in)
I dag är en av årets roligaste dagar. Jag sitter helt fascinerad och surfar runt mellan nyhetssajter för att skratta och sucka över olika redaktioners aprilskämt.
I år har några lyckats riktigt bra. Allra roligast blir så klart de skämt som ligger närmast ens egen värld. Där vinner, med hästlängder, föreningen Humanisterna.
På deras sajt och i varje redaktions mailkorg ligger i dag ett pressmeddelande om att de hårdnackade ateisthumanistern inte längre vill "räknas till den nyateistiska rörelsen". Man vill öppna sig för "förnuftiga skäl som talar för Guds existens".
"Man ska inte överdramatisera denna förändring av Humanisternas inriktning, säger Sturmark. Men vi kommer definitivt att börja fira påsk igen, liksom jul med Jesusbarnet i krubban och så."
Jag kommer aldrig någonsin mer kalla Humanisterna humorlösa eller utan självdistans. Hela pressmeddelandet är en måsteläsa.
Och det finns fler i vår sfär som har lyckats.
Broderskaparna med bloggen Kristen vänster har släppt ett pressmeddelande om att Alf Svensson ansluter sig till dem. Blir broderskapare - dvs kristen socialdemokrat.
"Idag kommer han alltså ut ur garderoben som socialist och kristen vänster."
Uppsala nya tidning kommer ett spännande kyrkoscoop: Victorias bröllop ska inte alls hållas i Storkyrkan - utan i Uppsala domkyrka.
Uppdaterad2: Antigayretorik skriver att Göran Hägglund berättar att han är bisexuell.
"Det är nog ingen slump att han gör det samma dag som riksdagen röstar ja till en könsneutral äktenskapslag./.../Genom att avslöja att han själv är bisexuell gissar nog Hägglund att kritiken kan dämpas."
Uppdaterad4: Katolska kyrkan lyckas också med en rolig grej. De påstår att de har fått påbud från Vatikanen om att flytta biskopsämbetet till en mer "central plats i landet".
"Beskedet slog ner som en bomb bland biskopsämbetets personal, men biskopen meddelar att alla som så önskar ska få flytta med."
Sändaren kör en tråkigare variant av UNT:s skämt och menar att Victorias bröllop egentligen ska hållas i Immanuelkyrkan.
Kyrkans tidning är också inne på Humanisterna och menar att Svenska kyrkan nu "leasar ett pastorat" för att bli erkänt som trossamfund.
Har du fler skämt som berör Dagens nisch? Skicka en länk i kommentarsfältet.
I övrigt tycker jag de mest lyckade skämten har gjorts av NWT och VF.
NWT har gjort en regi-insats genom att få FBK:s tränare Perra att på Webb-tv påstå att han hoppar av sitt tränarjobb, mitt i slutspelet.
"Hur känns det? Ja, isen är halkig och det är mycket tips en får akte sig för att halke på. Hur tror du att det känns?"
Och VF har hittat Mållgan. Den "person" som för några månader sedan orsakade en mediestorm när en värmlänning friades från rattfylla eftersom det var "Mållgan" som egentligen körde. I en exklusiv VF-intervju berättar Mållgan att han nu fått dåligt samvete.
Fler aprilskämt? Här hittar du alla aprilskämt samlade
Uppdaterad3: Mest pinsamma nit? Tidningsutgivarnas vd Anna Serner som gick på att en av världens största tidningar kommer slopa papperstidningen och bara finnas på Twitter. Bekräftat här.
Uppdaterad1: Vill du själv lura någon? Titta på det här lysande aprilredskapet som BBC levererat